Nu händer det saker....

Ojojoj...!! Jag tog bort kompostgallerburen från Agdas och hennes kycklingar och släppte dem "fria". För nu är de såpass stora (men fortfarande väääääldigt mycket mindre än Agda) att de kan hoppa upp på en pinne och även hoppa ut och in till utegården. Då utegården ligger en våning ner behöver kycklingarna vara stora nog att de kan hoppa/flyga upp för "trappan" som tar hönorna upp till ingången som sitter närmare två meter upp ovanför markytan. Inte helt praktiskt för små kycklingar men inga problem för hönor, så länge de har något att klättra på.

Agda blev helt till sig när hon kunde röra sig fritt och inom loppet av två minuter hade hon kollat runt i hela hönshuset minst fyra gånger, provsuttit sovpinnarna en efter en, flaxat med vingarna så jag trodde att hon trodde hon kunde flyga, varit ute en vända på utegården (missade vad som hände där då jag fortfarande stod kvar inne i hönshuset....jag hann liksom inte med i turerna....men det lät som om det var något tjafs där ute), blivit intensivt uppvaktad av tuppen Rickard, "sandbadat" i ströet, hittat en massa godsaker både här och där som hon inte tog sig tid att äta upp....och så fortsatte hon runt medan kycklingarna stod kvar på "sitt" område och fattade absolut noll. VAD HÄNDE???

Agda ömsom lockade på kycklingarna, ömsom burrade upp sig för att varna de andra att inte komma för nära, samtidigt som hon for runt i hundra knyck. Efter några minuter så stannade Agda upp lite grand och försökte locka till sig kycklingarna. Hon stod i ena hörnet av hönshuset, helt nära utgången till hönsgården, medan kycklingarna stod kvar i andra ändan, i det som tills nu hade varit deras barnkammare.

Det var bara den rödbeiga kycklingen som efter lite tvekande tog mod till sig och rusade, hysteriskt pipande, tvärs igenom hela hönshuset fram till mamma Agda, som tog med sig kycklingen ut och in genom utgången...några gånger. Det var fint att se att kycklingen hängde med och lätt kunde flyghoppa upp för "trappan". De övriga fyra kycklingarna stod kvar i sitt hörn och fortsatte högljutt pipa efter sin mor...medan Agda lockade och lockade i sitt hörn.

De fyra som inte vågade ta sig fram till Agda, kände sig uppenbarligen totalt övergivna och otroooooooligt osäkra utan den trygga kompostgallerburen som de levt hela sina korta liv i. De tog därför det mindre smarta beslutet att ta sig in i en annan kompostgallerbur, dvs in till Yngvild, troligen med förhoppningen att möta tryggheten igen. Men att hälsa på hos Yngvild är inget jag skulle rekommendera med tanke på hur ilsk Yngvild är mot allt och alla, utom sina egna kycklingar och mig.

Hon har plockat många fjädrar från hönor som vågat sig för nära hennes bur. Men det hade visst kycklingarna glömt bort och pressade sig in till Yngvild (kycklingarna är nu så stora att de får jobba för att komma igenom gallret) och fick förstås ett varmt mottagande av Yngvild som jagade runt dem tills de lyckades, hysteriskt skrikande, pressa sig ut ur buren igen. Men nu är de tack och lov så snabba så hon inte kunde få fatt i dem....så ingen kyckling blev hackad. De vart bara än mer panikslagna.

Men strax efter detta så gav Agda upp försöket med att få med alla sina kycklingar ut till hönsgården utan gick tillbaks till de fyra som var kvar, med den rödbeiga hack i häl. Och plötsligt så vart allt lugnt igen....som om inget hade hänt!?!

Under hela spektaklet satt Öt, Stina den stora, Anna-Lena och Berit på första parkett, eller snarare på översta pinnen, och tittade på allt....troligen hade de kungligt roligt åt karusellen av händelser som ägde rum nedanför dem ;-)

Här kan du läsa vad jag tidigare har skrivit om kycklingarna....