Jag har överlistat henne...

Äntligen! Nu har jag fått tillbaks min skrivbordssstol.....!!

Salix och jag har haft en kamp om skrivbordssstolen. Länge! Hon tycker den är hennes sovplats och jag tycker det är min stol. Jag lyfter bort henne och hon hoppar upp igen. Hon hårar ner och ibland har hon lämnat andra mindre trevliga "bevis" efter sig...blöta hårbollar. Och jag vill bara sitta vid min dator...

Jag blir trött och sur på hennes fasoner och hon blir trött och sur på mig för att jag inte låter henne vara ifred....suck!

Nu har hon fått en gosigt mjuk filt att ligga på. En filt som ligger mitt på skrivbordet, i centrum mellan makens och min datorplats. Och nu äntligen verkar det som om jag har fått tillbaks min stol. Salix stumpan har hittat en ny favoritsovplats. Gött!

En tupplur är aldrig fel....


Idag har det öst ner större delen av dagen och kissarna passar på att ta sig en lat dag...typ sova större delen av dagen.

De kan verkligen konsten att ta det lugnt....väldans lugnt.

Vet inte om jag skall vara avundsjuk eller ej....men nog vore det bra att kunna ta en lat dag med ro utan att tänka på allt som borde göras.

Glad över dåligt väder

På väg ner till hönsgården fann jag två små kycklingar som sprang omkring en bra bit från hönsgård och hönsmor. Två små rymmare, som verkade helt obekymrade om att mor var långt borta, sprang in och ut i den höga vegetationen. Medan hönsmor var kvar inne i hönshuset med övriga nio kycklingar.

Tack och lov att det har varit ett riktigt regnigt och blåsigt väder idag så katterna inte velat ut. För i annat fall hade Hilda bara haft nio kycklingar att ta hand om ikväll. Garanterat! Katterna hade inte tvekat en sekund om de stött på de oförsiktiga små kycklingarna.

Och vi hade också haft två katter som kommit underfund med att det finns lättfångade små duniga munsbitar springandes omkring i hönsgården....ibland innanför det skyddande nätet och ibland utanför. För extragårdens nät håller hönorna inne men nätet är för glest att hålla kycklingarna på plats.

Det har tidigare inte varit några problem att kycklingarna sprungit ut och in genom nätet då kycklingarna inte har tagit sig så långt bort från hönsmor och när mor har varnat har de kommit springande i full fart. Men inte denna gång, för nu fanns ingen hönsmor som vakade över dem.

Kanske hade kycklingarna förirrat sig ut och sen inte förstått att hitta tillbaks in hönshuset till hönsmor. Nu är de i alla fall i säkerhet hos sin mor och jag har stängt till nätdörren till hönsgården.

Innesittarväder

Idag har det varit innesittarväder. Kissarna har vänt i dörren och inte velat gå ut och jag har umgåts med min symaskin. Trodde jag skulle sy något blommigt men det blev något rutigt....mer om det i morn.

Nu skall jag krypa upp i kökssoffan tillsammans med Salix och äta popcorn och läsa Maja Hagermans senaste bok, Försvunnen värld. Så intressant...och som alltid när det gäller Maja Hagerman mycket väl skrivet.

En trattlös Felix

En trattlös Felix är en stolt Felix! Nu är det mest de rakade frambenen som vittnar om vad som hände i förra veckan. Då Felix hittades blodig och söndertuggad.

Efter en vecka med tratt, stukad och ynklig, är nu Felix fri och trattlös....och sitter så stolt och fint i fönstret.

Rabarberkompott

Idag har jag skattat rabarberbeståndet igen. Den här gången blev det rabarberkompott, det allra enklaste att göra. Jag kokade helt enkelt 3 kg skivad rabarber tillsammans med 5 dl socker tills rabarbern blev mjuk. Sen hällde jag upp kompotten direkt på rena konservburkar.

Då jag varit ganska så sparsam med sockret och inte tillsatt något konserveringsmedel är hållbarheten sämre så kompotten kommer att få bo i kylen och den skall ätas upp under sommaren och hösten. Jag gillar när det är lite sursträvt, därför så lite socker.

Jag ser fram emot att få smaksätta min kvällsfil med några matskedar rabarberkompott och den kan nog göra sig fint på glassen, pannkakorna, i muffinsen och då inte tala om hur ljuvligt gott kompotten kommer att vara på våfflorna. Det mesta kan nog bli gott med lite rabarber på.  ;-)

Tidigare i sommar kokade jag rabarbersylt med högre sockerhalt och burkarna med sylt är nu nedställda i källaren för förvaring till vintern som ett sött minne av sommar.

Kan även hälsa att katten Felix mår rätt okej, trots allt, och att han äter sin medicin som han ska. Men han är gravt sur på tratten och för att han inte får gå ut som han vill...

Trattad men inte toad

Det där med tratt är ingen höjdare om Felix fick säga vad han tycker. Han backar och backar för att komma ifrån tratten och när han har backat in i en vägg eller möbel så tror han att han sitter fast och får panik. Stackar liten kisse. Det är verkligen en ledsam syn och se honom så rädd och stukad.

Sen var det där med att gå på kattlåda. Det är något som Felix har slutat upp med sedan länge. Han håller sig tills vi kommer hem och släpper ut honom. Men nu får han inte gå ut själv. Inte så länge han har tratt och såriga ben med dränage. Förhoppningsvis har han gått på lådan men jag har ännu sett honom göra det.

Jag har köpt sele och koppel till honom och vi har varit ute och gått med honom ett par varv runt huset. Och det har gått över förväntan med selen....tror ärligt talat han inte tänker på den....av den enkla anledningen att tratten är ett större bekymmer och obehag.

Tanken med promenaderna var att han skulle kunna uträtta sina behov utan att behöva besöka den förhatliga kattlådan, men Felix verkar inte alls tänka på toalett när han smyger runt husknuten med kopplet och mig efter sig. Tratten störde och kanske var han nervös för att möta sin antagonist igen....vad det än snurrade i kattens huvud så var han inte bekväm med att vara ute.

Söndertuggad :/

Vår lille söte Felix har varit i slagsmål i natt och fåt stryk något så ordentligt. Han har bit- och rivmärken precis överallt. I synnerhet hans framben har råkat riktigt illa ut och har blivit helt sönderbitna.

I förmiddags blev det ett besök till smådjurkliniken som har gjort rent och plåstrat om hans sår. I morn skall det bli återbesök och då kommer veterinären ge mer besked om hur vi bäst skall sköta om kissen och hans sår.

Just nu ligger han helt groggy på köksgolvet med bandage om frambenen och en tratt om huvudet. Ynkligare katt är svårt att tänka sig. Stackars liten...

Sent i går kväll när jag skulle ropa in Felix för natten hörde jag hur katter skrek och fräste åt varandra. Men när jag kom ut var allt tyst och inte fann jag några katter heller.

I morse var Felix fortfarande borta men maken fann honom till slut....helt blodig och tilltufsad inne i ladugården. Vi vågade knappt röra honom av rädsla att han hade brutit något. Han såg så stukad ut och rörde sig så konstigt. Tack och lov fick vi en snabb tid hos smådjurskliniken inne i stan.

På rymmen

När jag igår kikade ner bakom hönshuset fick jag se ett gäng höns gå runt och beta i gröngräset....så fint det såg ut. Så lantligt idylliskt. Somrigt! Supermysigt helt enkelt!

Bara en liten undran. Hur fasen kom hönorna dit?????

Haspen satt uppenbarligen inte på sin plats och nätdörren till hönsens utegård stod på vid gavel och hönsen och tupparna passade på att upptäcka de närmaste omgivningarna. Klev runt i det gröna höga gräset och betade...mums, mums...gott, gott...

Jag ville verkligen inte störa dem och hade mer än gärna låtit dem fortsätta var ute om det inte var för att vi har två katter som inte för en sekund hade tvekat att sätta tänderna i en eller ett par kycklingar. Troligen skulle de inte hejda sig ens med mindre än att även försöka ge sig på hönorna. Det har de gjort förr....

Hönornas vistelse i det gröna tog snabbt slut. Jag gick in i deras utegård och lockade dem på dem och de kom alla rusande ivriga att få sätta näbbarna i något gott....vilket blev några maskrosblad som jag snabbt repade på min väg till hönsgården. Maskrosor som de precis hade haft ett överflöd av...hm...Det kändes helt klart som om jag lurade dem.

Men hönorna verkar inte bry sig det minsta utan de var lika nöjda med att vara inne i hönsgården som när de var utanför. Och jag var glad att det gick så lätt och smidigt att få in dem. Ville ju inte gärna behöva springa runt och jaga in dem. Och absolut inte se katterna jaga dem runt hus och gård...

Nyttan med rymningen, för hönsens del, var i alla fall att jag äntligen fick tummen ur att gå in på Högbergas hemsida och beställa nät och stolpar för en mer flexibel utegård som kan flyttas till de grönaste partierna runt hönsgården. Då kan hönorna gå runt och beta utan att riskera bli middag åt något passerande djur som ser höns som en lagom munsbit.

Kajskräck

Felix sitter i grannens häck och argumenterar gnälligt med ett upprört kajpar. Till slut ger Felix upp och smiter surt jamandes in på verandan och tar skydd under bordet.

Kajornas ungar har lämnat sina trygga bon och hoppar flaxande runt på backen. De kan ännu inte flyga och borde vara lätta byten för katterna. Men inte då!

Istället stryker katterna runt i trädgården och försöker göra sig så osynliga som möjligt, inte för att smyga på kajungarna utan för att undvika att få hela grannskapets kråkfåglar ilsket skränande efter sig.

Fåglarna cirkulerar skrikande i luften och håller noga koll på var katterna är och kommer de allt för nära någon av ungarna så störtdyker de ner mot katterna och väsnas än mer. Katterna är livrädda för kajorna och skatorna som effektivt försvarar sina ungar.

Och det är inte bara ungens egna föräldrar som håller koll utan det är grannskapets alla kajor och även skator som samlas och lever rövare i buskar och träden när en unge piper på hjälp.

Nu försöker inte längre katterna fånga några ungar men första året när de ännu inte lärt sig hur jobbiga kråkfåglar kan vara försökte de få sig en fågelstek. Då såg jag hur Salix smög på en skata som skutflaxade fram i det höga gräset. Ingen match för en katt, tänkte både jag och Salix, men då fick vi båda uppleva hur effektiva mobbare kråkfåglarna är.

Då när Salix var mycket nära fågelungen nöjde sig inte fåglarna med att skrikande cirkulera över kattens huvud utan landade helt nära och började attackera Salix. Och då såg jag att även skator var med i mobbingen. Så inte nog med att artfränder hjälpte till att vaka över kajungen utan även en annan art kom till undsättning.

Efter den sommaren låter katterna bli allt vad kaj- och skatungar heter och beter sig minst sagt nervöst i ett par veckor medan fågelungarna tränar på sin flygförmåga. Sen när de väl fixar den biten är det åter lugnt för Salix och Felix.

Verandamys...

En av mina favoritplatser på sommaren är vår fina veranda som finns på husets framsida. Verandan är inte stor men här finns vad som behövs för att jag skall trivas. Ett litet bord med några stolar och en helt en underbar utsikt över omgivande fält. Här kan jag även kika ut över grönsakslandet och några av trädgårdens blomsterland, vilket gör verandasittandet ännu lite trevligare.

Fint som snus att sitta på verandan och dricka kaffe. Och inte blir det sämre av att jag har sällskap av en gosig och trött Felix och av Ebba Brahe.

Verandatankar...

Det är en speciell känsla att sitta på verandan och lyssna på åskan som mullrande drar förbi. Himlen mörknar och lovar regn. Det blixtrar och brakar till helt nära och det är inte utan att håren på armarna reser sig när det dundrar till som värst. Invirad i en tjock filt håller jag värmen när vindarna tar i och sommarvärmen byts ut mot svalare luft.

Regnet kommer och är efterlängtat och välbehövligt. Stora tunga droppar smattrar hårt mot byvägen och den dammtorra vegetationen blir frisk grön igen. I grönsakslandet står spridaren fortfarande på. Nu helt i onödan men för bara en liten stund sedan var jorden varm och torr och i stort behov av vatten. Det behövdes för att få det jag sått i grönsakslandet skall gro och växa.

Katterna kommer infarande en efter en. Salix som skyr vatten mer än allt annat har bara några droppar i pälsen medan Felix som hade hunnit längre bort från huset är ordentligt genomvåt. Felix traskade in och sökte sig troligen en torr och varm plats för att slicka sin våta päls torr. Salix blir kvar på verandan tillsammans med mig. Hon hukar under verandabordet och tittar ut i regnet och är troligen lika nöjd som jag med att få sitta torrt och beskåda naturens krafter.

Recept på rabarbersylt

Oj! Vart tog den här veckan vägen?? Ibland är dagarna lite väl välfyllda och de svischar förbi i 120 knyck.....minst! Trots att veckan har haft minst sagt långa, tunga och stressiga arbetsdagar så har det varit en mycket givande och rolig arbetsvecka. Men bloggen fick vänta i några dagar. För skulle jag "överleva" fick jag stryka det mesta som inte hörde jobbet till....men nu är jag tillbaks  :-)

Några av er har undrat över receptet till rabarbersylten jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag är inge bra på att följa recept utan brukar göra lite sådär på en höft. I stora drag följde jag receptet som finns på bilden här nedan, men jag hade ingen färsk citron hemma utan bara på flaska, så då fick det bli det istället, och så använde jag kardemumma istället för kanel. Jag är just nu inne i en kardemumma-period. Kardemumma är GOTT!

Klicka på bilden så blir den större...och det blir lättare att följa receptet.

Receptet är hämtat från boken Stora boken om safta och sylta, ICA bokförlag, från 1986.

Och så var det där med att försöka fota med två nyfikna och självcentrerade katter i huset.....gick väl sådär. Salix ville absolut vara med på bild...

Så här ser den braiga receptboken ut i alla fall  :-)

Katt i låda

En skolåda är perfekt att sova i tycker Felix. Men han fick vika ihop sig väl för att få plats  ;-)

Miniväxthus

Miniväxthus kan vara bra till mycket. Till exempel som lämplig utsiktsplats för att njuta av den fina solnedgången....

... eller är det vattensorken, som den senaste tiden har roat sig med att möblera om i blomsterrabatterna, Felix spanar efter från sin upphöjda och plastiga tron?

Virusrapport från kökssoffan

Vi har fått synnerligen ovälkommet besök, virusbesök. Maken har varit helt däckad i närmare en vecka och jag började känna av vårt otrevliga besök i onsdags kväll. Men jag har inte gett upp....viruset skall ut ur huset och min kropp fortast möjligt.

Till min hjälp har jag följande:

Kökssoffan! Inte trodde jag att den så snabbt skulle komma till så stor nytta och glädje. Det var helt klart väl investerade 500 kr.

Trevligt och mysigt sällskap av två sötnosar, katterna Felix och Salix. Samt ett mindre önskat sällskap (förutom viruset) i form av en mus som rumsterar om innanför väggpanelen, helt nära min huvudända i kökssoffan.

Stora mängder grönt ekologiskt te med honung och skivad ingefära. Och inte bara stora mängder te, får jag erkänna, min aptit har viruset inte tagit död på...snarare tvärtom.

En bok om färglära som är både intressant och lärorik. En bok som får mig att känna att tiden inte bara rinner iväg i snorets tecken...utan faktiskt ger bestående behållning i form av ny kunskap.

Liggandes på rygg i kökssoffan och med datorn på magen besöker jag bloggar, vilka ger gödning till mina storstilade drömmar och tankar för kommande äventyr i grönsakslandet, vid symaskinen och vid bakbordet. Stora doser av inspiration lättar alltid upp...

SVTplay som tar min kökssoffa, likt en flygande matta, med mig ut i stora världen. Programvalen har landat på tv-program som ger mig intressanta inblickar i andra länders kulturer så som "Ett annat sätt att leva", "Klädkod", "Korrespondenterna", kompletterat med lite planlöst tittande på naturprogram.

Så på det hela taget har jag det rätt ok även om jag gärna slapp febern, ledvärken, nysningarna, snuvan, hostan och tröttheten....

Ladda upp en katt...

Katterna blir gärna uppladdade av statiskt elektricitet vid torrt och kallt väder. Då får man nöja sig med att klia dem lite försiktigt i nacken så man inte laddar upp dem allt för mycket.

Även utan klappar blir katterna gärna uppladdade. När Felix ställde sig upp för att sträcka på sig och byta ställning för sitt fortsatta sovande, knastrade och sprakade det om hela katten och håren på svansen stod rakt ut.

Inte lätt att vara katt att när man får urladdningsstötar så fort man ändrar liggställning.

Sömnigt att så...

Felix är gärna med och kollar så jag gör rätt, när jag syr, stickar, lagar mat, sitter vid datorn....eller sår frön. Men tydligen varit det sömnigt värre att se oss peta ner årets första frön i jorden...eller så var bara sålådorna så otroligt väl lämpade för en tupplur.
Vem vet  ;-)

Köpa lycka?!

Kan man shoppa sig lyckig? Om någon hade ställt den fråga till mig skulle jag troligen svarat ett snabbt och bestämt NEJ!!

...men det finns ju undantag inser jag nu. Att köpa fröpåsar är ju lite som att köpa lycka i små papperspåsar.

När jag kom hem idag väntade min fröbeställning från Impecta i brevlådan. Glad och fröpåslycklig har jag brett ut dem på köksbänken. Och byggt på högen med fröerna från Runåbergs. Japp, japp...en fin liten fröpåslycklig hög blev det  :-)


Och tack alla för fina bry-sig-om-kommentarer i mitt förra inlägg. De värmer...

Ögat är fortfarande färgglatt, men med ett tjockare lager med täckstift och puder så syns det inte...så mycket. Det gör i alla fall inte ont längre....så länge jag låter bli att pilla på såret. Och jag har varit hos optikern. Nya glasögon kommer i mitten av nästa vecka. Så snart är allt "som vanligt" igen  :-)

Tar det luuuuugnt....

Felix vet hur man gör när man tar en lur....eller två...