Röda Ulla superruvaren...

Tredje gången Röda Ulla lägger sig platt på ägg i år.

Då var det dags igen. Jag hade ju hoppats på att det var över för denna säsong. Men inte då!
Röda Ulla har åter lagt sig platt på ägg igen. Det blir tredje kullen för henne i år! Det är nästan så jag tycker hon går lite till överdrift nu...men Röda Ulla verkar inte bry sig nämnvärt om vad jag tycker. Hon vill ruva och då gör hon det.

På nåder har hon fått fyra ägg att ruva. För det räcker med kycklingar just nu, tycker jag.

I år har det än så länge ruvats fram elva kullar, vilket har resulterat i 52 kycklingar. Åtta hönor, på totalt arton hönor, har ruvat i år. Tre av hönorna har dessutom hunnit med två kullar.

Jag har skrivit det tidigare och jag lär göra det igen....Hedemorahönor är väldans ruvvilliga. Och även duktiga på att ta hand om sina och andras kycklingar...tack och lov.

Viktor tycker blixten är otäck....

Nu finns inte alla 52 kycklingar kvar. Ett gäng tuppar har redan hamnat i grytan och några av kycklingarna har varit svaga eller sjuka och dött eller vi låtit avliva dem.

De som föddes i februari och april är kan knappast heller längre räknas som kycklingar. Hönorna lägger ägg och tupparna har börjat få ordentliga stjärtfjädrar. Det går fort i hönsens värld...

Ruvgalna hönor....

Nu får de väl ändå ge sig. Tre hönor till som vill ha små dunisar springandes runt sina ben....!! Det räcker nu...om jag får säga min mening. Men vad hjälper det....ruvviljan verkar vara otroligt väl rotad hos våra söta hönor.

Erika, Hulda och Nyberit hade lagt sig platta. Jag försökte vänta ut dem och hoppades på att de inte menade alvar med sitt ruvande. Men jo då....både Erika och Nyberit är helt inriktade på att ruva och accepterade att deras rede flyttades ner till golvet och fick en ruvbur över sig. Hulda däremot vägrade och gav upp ruvandet för andra gången på kort tid efter flytten till ruvburen. Hon fick gärna komma ut...

För att försöka motverka att fler hönor lägger sig att ruva har jag ställt redena på golvet. De verkar föredra reden som står högt upp. Sen har jag plockat bort alla plastägg.

Plastäggen har vi haft för att få hönorna att värpa sina ägg i redena och inte lite här och där. Jag har även lagt plastägg i reden även för att motverka att hönorna försöker hacka hål på äggen för att komma åt den goda och energirika gulan.

I höstas och vintras hade vi en del problem med hönor som knäckte ägg med Börta Bengtsson som expert och läromästare. Plastäggen är ju däremot synnerligen svårknäcka och motverkade något deras pickande på äggen.

Just nu är äggätarhönor tack och lov inget problem. Börta har annat och tänka på. Typ 12 kycklingar.

Nu är det istället galet många kycklingar som närmast börjar likna ett problem....eller kanske inte...men det räcker nu...liksom..  ;-)

Recept på smarrig bärkaka

För länge, länge sedan...det känns i alla fall som om slutet av juni är väldigt länge sedan...lovade jag bjuda på receptet till tårtorna som jag bakade till makens födelsedag. Receptet till pajen är kvar och den kommer här. Lätt som en plätt och supergott!!

Här hittar du receptet till övriga tårtor: chokladtårtan och tårtan med vit chokladmousse...även det synnerligen goda. Och garanterat mättande om man väljer att servera allt samtidigt  :-)

Bärkaka
Botten
3 dl vetemjöl
1 dl strösocker
2 tsk bakpulver
150 g smör, smält

Fyllning
Färska bär
1 uppvispat ägg
2 dl crème fraiche
2 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda mjöl, socker och bakpulver. Rör ned det smälta smöret och tryck ut degen i en pajform.
Lägg bären över bottnen. rör ihop ägg, crème fraiche och vaniljsocker och slå smeten över bären.
Grädda i nedre delen av ugnen i ca 25 grader. Kakan äts helst nygräddad.

Receptet har jag hämtat från boken Skördetid med smak av paradiset av Siv Key Nilsson.

Börta Bengtsson - en riktig hönsmamma...

Börta Bengtsson har många telningar att ta hand om just nu. Men det har varit en del turer hit och dit. Alla är inte hennes och somliga var inte hennes ett tag och från början var de bara två. Det kan bli lite rörigt i hönsens värld  ;-)

Om jag skall göra en kort historia lång så började det med att Börta Bengtsson låg och ruvade på 7-8 ägg...tror jag det var.....men när två av äggen hade kläckts gick hon av äggen. Troligen hade kycklingarna kommit utanför redet och låg och pep efter sin mamma och snäll mor som Börta är gick hon ut och la sig att värma sina små. Men med den följden att det resterande ägg låg och blev kalla.

Jag upptäckte det kanske inte riktigt i tid men tre av äggen kom det i alla fall kycklingar ur efter att de fått ligga i en låda med varmvattenflaska ett tag. Då skulle det varit behändigt med en lite kläckare, men det gick ändå även om det var en del spring för att kolla så temperaturen höll sig på rätt nivå.

Som sagt kläcktes ytterligare tre kycklingar som jag hoppades Börta Bengtsson ville ta hand om. Men se det gick inte....hon hade ju bara två kycklingar...inte fem! Hon ville inte alls acceptera några fler kycklingar. En mer ingående beskrivning av de turerna hittar du här.

I ruvburen intill finns hönan Yngvild med sina sju dunisar, som hade kläckts ett par dagar tidigare. Jag provade att sätta ner de nykläckta till henne och det gick bra. Hon hade många och tänkte kanske att tre till gör väl ingen skillnad.

Bara ett problem. En nykläckt kyckling kan inte gå utan behöver en hönsmor som ligger still och värmer dem. Men Yngvilds kycklingar var runt tre dagar gamla och for runt i buren som små högfartsdammråttor och Yngvild var inte heller still så ofta. Så jag fick plocka fram lådan med värmeflaskan igen och lägga tillbaks de nykläckta dunisarna. Under dagen låg kycklingarna i lådan som stod inne hos Yngvild, så de kunde höra varandra, och först på kvällen när det var still i hönshuset petade jag in kycklingarna under Yngvild. På natten är de ju tack och lov oftast stilla.

Och allt gick bra. Yngvild hade fått tio kycklingar och Börta Bengtsson hade sina två.

Efter ett par veckor fick hönor och kycklingar komma ut ur sina burar och hönsmammorna tog ut kycklingarna till hönsgården. Yngvild var väl lite mer friare i sin uppfostran än Börta som hela tiden hade ett vakande öga på sin två. Rätt snart var Yngvilds kycklingar ganska så självständiga, trots att de inte var mer än tre veckor gamla. De sökte sig till Yngvild när de ville ha värme men annars var de runt på egen hand i en liten miniflock. Vilket verkade passa Yngvild perfekt.

Rätt snart började Yngvilds kycklingarna hänga allt mer runt Börta som fortfarande var en exemplarisk hönsmor. Hon skyddade sina två små mot allt och jagade bort alla som kom nära hennes små, med undantag för Yngvilds kycklingar, som hon tolererade. Till slut blev det mer och mer att hon även tog hand om Yngvilds dunisar också och de en gång så självständiga kycklingar blev åter "mammiga" och började hänga Börta i kjolarna dagarna i ända. De hade fått en ny hönsmamma.

Börta Bengtsson verkar inte ha det minsta emot detta och utan försöker räcka till för alla tolv kycklingar. Nu är kycklingarna inga dunisar längre utan små minihöns, nästan i en duvas storlek. Men mammiga är de allt fortfarande....och det är trångt på kvällarna när hon skall försöka värma dem alla.

Yttepyttesmå..

Jag tycker de är så söta. De först värpta äggen.

Det är hönorna Tutelva och Svarta Ulla, från Röda Ullas kull som kläcktes i början av februari, som har börjat värpa. Värpa små, små ägg....

Och då är ändå Hedemorägg tämligen små, även som stora...så att säga.

Jag har ingen koll....

Agdas lilla kyckling

Jag har ingen koll längre...de är för många! Kycklingarna!

Bara under den senaste veckan har det kläckts 17 kycklingar. Röda Ulla har fått fyra små gula dunisar. Agda och Ann-Bertil har varsin liten gul. Hilda har hela elva stycken, fem svarta, fyra gula, en grå och en röd. Egentligen låg Hilda "bara" på sju ägg, men hon fick ärva ägg från Ann-Bertil som gick av sina ägg så fort hon fått sin första kyckling. Orutinerat kan man ju tycka  ;-)

Men det gick bra ändå för Hilda adopterade Ann-Bertils kycklingar utan knot.

Ann-Bertil med sin dunboll

Nu har Hilda kycklingar som är kläckta då och då under tre dygn. Låter kanske inte som någon större ålderskillnad. Men så här i början är det stor skillnad på en nyckläckt kyckling, som ännu inte kan stå på sina små ben utan förflyttar sig "krypandes" och välter för inget, och en tredagars kyckling med turbofart på sina små ben.

Hildas elva kycklingar

Många är de, och lägger man därtill alla kycklingar som kläckts tidigare i år, så är de riktigt många. Totalt har vi fått 45 kycklingar i år, fördelat på nio kullar. Låter kanske inte så märkvärdigt, men jag är helt överväldigad av hönornas ruviver och antalet kycklingar. Om man bortser från förra sommaren då vi fick tämligen många kycklingar så har vi inte alls haft många djur i vår hönsgård. Tills nu....

För bara drygt ett år sedan funderade vi till och med på att köpa hönor för att vi hade för få...tur vi inte gjorde det!! Nu är hönshuset fullt....på kycklingar! Även om de som kläcktes i februari inte längre kan räknas till kycklingarna...för de är stora nu och har börjat värpa ägg.

Röda Ullas fyra gula dunisar

Snurr, snurr...

En liten gul dunis har lyckats överleva turerna kring Paulas och Agdas ruvvelande. Det kan bli ytterligare en kyckling om ägget som är kvar fortfarande har något liv i sig. Och om Agda inte slutar ruva det.

För tre veckor sedan lade jag fem ägg under Paula. Paula har försökt ruva lite till och från men varje gång jag lyft ner henne och hennes rede och satt det i en ruvbur på golvet har hon avbrutit ruvningen. Men så tyckte jag lite synd om henne där hon ligger på plastägg i dryga veckan och tänkte hon får väl ruva utan att hamna i en ruvbur. Du kan läsa mer om det här....och här...

För att göra en lång historia kort så blev Paula "avlöst" av Agda som helt trängde ut Agda från redet. Lite styggt mot Paula men inte att göra så mycket åt. Agda har tagit över...

Agda har ruvat fram kycklingar tidigare och borde vara en rutinerad hönsmamma och fixa ruvningen galant....men hon har strulat något så ordentligt. Mer än en gång som jag hittat redet tomt och äggen svala.

I tisdag hittade jag två döda kycklingar, en i redet och en som ramlat ur redet på golvet. Tre ägg kvar...inte trodde jag det var något liv i dem, men jag lät Agda ligga kvar på äggen utifall.

Och så vart det plötsligt bara två ägg kvar. Men ingen kyckling?!? Har fortfarande ingen aning om vart den har tagit vägen.

Men så igår kunde jag känna två små fötter när jag stack in handen under Agda för att plocka bort de ägg som övriga hönor hade värpt i Agdas rede under dagen.

Det blev i alla fall en kyckling!! Helt otroligt....med tanke på allt strul och velande....

Nu finns Agda, med gul dunis och ett ännu okläckt ägg, i en kompostgallerbur på golvet. Agda tycker det är helt ok att bo i en bur och har inte försökt ta sig ur en endaste gång....hon har ju varit med förr.

Stereoruvning!!

Tidigare i dag låg Agda och Paula och stereoruvade i samma rede. Paula är hönan som ser lite klämd ut under stabbiga Agda 

Nu i kväll såg jag att Paula hade dragit det kortaste strået beträffande äggen. Hon låg nämligen utanför redet och "torr-ruvade"!! Och så är det Paula som först började ruva äggen!

Stackars lilla Paula som har försökt ruva i veckor...först på plastägg och sedan 17 juni på riktiga ägg. Men då hon vägrar att bli instängd i ett ruvrede så får hon konkurrens om redet. Idag var det Agda som snodde hennes rede och äggen.

Ett är då säkert det är inte första gången som hönor försöker stereoruva  ;-)

Recept på mäktig chokladtårta

Oftast blir det kokostoppar eller sockerkaka som snabbt och enkelt vevas ihop och som äts upp lika snabbt. Nästan. Men så ibland är det vansinnigt lockande och roligt att få sätta i gång med ett mer omfattande bak. Egentligen inte så mycket svårare än att veva ihop en kokostoppsmet men med oändligt många mer moment. Och det är där charmen ligger...att få dyka ner i recepten och reda ut vad som skall göras och i vilken ordning.

Här kommer receptet på tårtan som jag skrev i mitt förra inlägg. Och det är en tårta som man verkligen inte slänger ihop på en kvart utan den tar sin lilla tid och receptet till tårtan har jag hämtat från tre olika kokböcker...bara för att få det att stämma med vad jag vill ha i den och med vilka råvaror jag hade hemma. För i utgångsreceptet skulle det vara körsbär men det har jag inga men däremot finns det fortfarande vinbär kvar i frysen från förra årets skörd. Å så ville jag ha en smarrig chokladmousse i ett av lagren och det har jag ett provat recept i en annan bakbok.

Men det hela började att jag fann ett recept på Schwarzwälder Kirschtorte i Jan Hedhs bok om Sylt och marmelad, men som sagt hade jag inga körsbär. Men receptet till tårtbottnen lånade jag därifrån.

DAG 1
Tårtbotten
30 g smör
250 g ägg (ca 5 st)
50 g äggula (ca 2 st)
200 g socker
100 g vetemjöl
75 g maizenastärkelse
25 g kakaopulver

Sätt ugnen på 200 gr. Smöra en form med löstagbar kant (ca 26 cm). Sätt en kastrull med vatten på spisen och koka upp.
Smällt smöret och ställ det åt sidan. Sikta vetemjöl, maizenastärkelse och kakao i en bunke.
Vispa samman ägg, äggula och socker i en stor metallbunke och värm äggen under konstant vispning till 45-50 gr över vattenbad. Ta kastrullen från vattenbadet och vispa massan lätt och luftigt med elvisp till det syns spår i massan.
Sikta ner mjölblandningen och kakaopulvret i äggskummet och vänd försiktigt med en slickepott till en lätt och luftig massa. Fyll massan i ringen och dra upp smeten längs kanten så blir kakan rakare efter gräddningen.
Baka i ca 25 minuter eller till smeten är fast på ytan. Prova med en sticka att den är genombakad.
Ta ur formen och låt den svalna. Förvara kakan i kylen till nästa dag.

DAG 2
Dela tårtbotten med en skarp sågtandad kniv i tre lika tjocka skivor. Lägg understa rundeln på ett urklippt bakplåtspapper i botten i formen.

Då tårtan kommer att bli hög så kan det vara bra med extra stöd i form av en plastfilm som fäst runt botten och som är ca 10 cm högre än kakans höjd.

Mörk chokladmousse
230 g mörk choklad
150 g vispgrädde att koka (ca 1 ½ dl)
370 g vispgrädde att vispa (ca 3 3/4 dl)
35 g socker (ca ½ dl)
35 ml vatten (2 ½ msk)
60 g äggula (ca 3 st)

Hacka choklade fint. Koka upp 1 ½ dl av grädden och häll den över chokladen. Rör smeten slät.
Låt socker och vatten koka upp. Tillsätt äggulorna i sockerlagen medan du handvispar oavbrutet för att ägget inte skall koagulera i kastrullen. Låt kastrullen stå kvar på spisen i närmar en halv minut medan du vispar.
Häll över ägg- och sokersmeten i en bunke och elvispa den sval. Vispa resterande grädde lätt och blanda försiktigt ner den i smeten. Blanda varsamt ned chokladsmeten tills moussen fått en jämn färg.
Stryk ut moussen över understa tårtbotten och jämna till. Lägg på andra lagret av tårtbotten. Täck med plastfilm och ställ in i kylen och låt chokladmoussen stelna.

Jag hade detta lager som översta lagret vilket var ett misstag då det blev tungt och understa lagret, vinbärsfromagen inte hade samma hållfasthet. Så jag rekommenderar varmt att ha chokladmoussen underst och vinbärsfromagen överst.

Vinbärsfromage
5 blad gelatin
3 äggulor
1 dl socker
2 ½ del mosade bär (jag hade svarta vinbär)
2 msk vitt vin
3 äggvitor
3 dl grädde

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten i 5 min.
Vispa äggulkor och socker pösigt. Tillsätt de mosade bären och ev vitt vin.
Krama ur gelatinbladen och smält dem på svag värme i sin egen fuktighet. Låt svalna något och rör ner gelatinet i äggblandningen.
Vispa grädden och vispa äggvitorna till hårt skum i var sin skål. Rör först ner grädden i äggblandningen och vänd till sist ner äggvitorna.
Bred ut fromagen över tårbotten och jämna till och lägg över sista lagret av tårtbottnen.
Ställ in tårtan i kylen för att låta fromagen stelna, ca 3 timmar.

Garnering av tårtan
Ta fram tårtan ur kylen och ta bort plastfilmen som har hållit mousse och fromage på plats medan de stelnat och dekorera tårtan efter tycke och smak. Jag vispade upp 2 dl grädde lätt och blandade i smält choklad och hällde det över tårtan och lät det försiktigt rinna ner längs tårtans kanter. Uppe på tårtans topp strödde jag ut frysta vinbär.
Låt glasyren stelna en stund i kylen och sen är tårtan klar att avnjutas....  :-)

Receptet på chokladmousse kommer från Chokladfabriken av Annika Edstrand och Helena Annersén Ullstrand och receptet till vinbärsfromagen hittade jag i Prismas Hemmets kokbok.

Jag kanske skall skicka med en varningens ord beträffande tårtan.....den är grymt mättande. Vi gick alla helt ner för räkning efter att ha ätit av tårtan. Mäktig är bara förnamnet.... ;-)
Och recepten till övriga två bakverk kommer snart.....

Hönan Paula...utbrytarkung...

Hönan Paula ruvar...och det har hon gjort ett tag nu....lite till och från. Under den senaste tiden har hon varit riktigt flitig med sitt ruvande. Men inte blir det några kycklingar för det!

Paula är nämligen en utbrytarhöna som vägrar sitta i en ruvbur och ruva. Varje gång vi har flyttat ner buren till ruvburen har hon lyckats ta sig ur den...gud vet hur. Men är man en utbrytarhöna så är man. Ingen annan höna har lyckats med att smita ut ur ruvburarna.

Övriga hönor som har hamnat i en ruvbur har försökt ta sig ut genom gallret i en kvart eller halvtimme men sen har äggen lockat och fått hönan att gå och lägga sig platt i gen och fortsatt sitt ruvande. Somliga hönor har inte ens försökt ta sig ut ur buren utan helt lugnt accepterat det nya läget. Men inte Paula....!!!

Paula vill bara ruva om redet sitter en meter upp i hyllan och absolut inte när redet står på golvet i en ruvbur. Men då blir det inga kycklingar för de ägg som värps i ett rede som står i hyllan plockas bort varje dag.

Varför inte låta henne ruva äggen i redet när det står i hyllan? Problemet är att då kan övriga hönor fylla på redet med nya ägg. Efter ett par dagar finns där så mycket ägg att hon inte kan värma dem alla. Det går i och för sig komma runt genom att märka upp de ägg som Paula ruvar och plocka bort övriga. Ett himla pillande varje gång när det är dags för att plocka in äggen men det går.

Men så kommer tiden för kläckning och då uppstår ett större problemen. För några av kycklingarna lär ta sig ur redet och ramla ner på golven. De klarar nog fallet trots att det är på en meter. Däremot finns det ingen hönapöna som tar hand om de små som ramlat ur. Värmer dem och skyddar dem mot övriga hönor....men detta har inte Paula förstått. Hon vill ruva i redet som står i hyllan!!! Punkt slut...

Dramatisk start på livet...

Det har varit stor dramatik i hönshuset under de senaste dagarna. Skrev i förra inlägget att även Börta Bengtsson låg på ägg och skulle få kycklingar om några dagar. Men det gick snabbare än så. I alla fall för två av kycklingarna som kläcktes redan under natten till söndagen, medan övriga kycklingar ännu inte var redo för att ta sig ut ur äggen till denna värld.

Att inte alla äggen kläcktes samtidigt ledde till att Börta gick av innan alla äggen hade kläckts. Hon hade fått två svarta kycklingar och hon verkade nöjd med det. Hon ville kanske inte ha en kycklingskara på elva dunisar som hon fick förra sommaren (tror dock inte hon känner så eller ens kommer ihåg det).

Äggen som var kvar i redet var svala men inte helt kalla så jag lade dem i en handuk på varmvattenflaskan som jag hade lagt i en låda. En liten termometer stoppade jag också i så jag hade lite koll på temperaturen.

Till slut kläcktes ytterligare en liten kyckling, en gul och ytterligare två näbbar hade börjat picka sig igenom äggskalen på två andra ägg. Jag försökte lägga tillbaks den nykläckta gula kycklingen till Börta men hon ville inte alls kännas vid sin kyckling utan försökte picka och sparka på den. Jag höll ett öga på henne och skyddade kycklingen, men Börta ville inte sluta. Så jag lade tillbaks kycklingen i lådan tillsammans med kvarvarande ägg. Dunisen klarar sig inte utan extra värme i början så ville inte Börta värma henne så fick varmvattenflaskan göra det istället.

När ytterligare en kyckling hade kommit ut ur sitt ägg så la jag både kycklingarna hos Yngvild som finns i ruvburen intill med sina sju dunisar. Och faktisk, hon accepterade de nya dunisarna utan att göra en min av att de minsann inte var hennes ungar. Ett problem vara bara att Yngvild inte ville ligga still och värma dem utan gick runt i buren tillsammans med sina andra kycklingar som nu var ett par dagar gamla och pigga och snabba på sina ben.

De nykläckta kycklingarna kunde ännu inte gå och behövde en höna som låg still och värmde dem. Så igen lyfte jag kycklingarna till lådan som nu stod lådan inne hos Yngvild. Så att de kunde hålla kontakt med sina pipande och kluckande.

Under dagen kläcktes ytterligare en svart kyckling och kvar i lådan fanns ytterligare fem ägg där i alla fall några av äggen innehåll kycklingar som levde...för äggen pep.

I går kväll när Yngvild hade kommit till ro för natten och alla hennes kycklingar krupit in under henne stoppade jag in de nyckläckta kycklingarna under henne tillsammans med de två äggen som pep. Kvar fanns tre tysta ägg som jag tog bort.

Nu på morgonen hade Yngvild tio små dunisar, sex gula och fyra svarta, i går morse hade hon sju dunisar, fem gula och två svarta. De nya kycklingarna som Börta Bengtsson hade ruvat fram hade klarat sig och verkar vara fullt accepterade av sin nya mamma. De är bara inte kommit så långt i utvecklingen än sina nya syskon som har hunnit bli riktigt snabba på sina ben. Men om en månad så kommer det inte märkas någon större skillnad på dem.

De två ägg som jag i går kväll hade lagt under henne var tyvärr inte kläckta utan låg kalla kvar på burgolvet. Och de hördes inget pipande från dem heller. Synd men tre av de övergivna Börta-äggen klarade sig och blev tre söta små dunisar. Glad för dem och glad att Yngvild tog dem till sig.

Så helgens kläckningsdramatik resulterade i att Börta Bengtsson har två kycklingar och Yngvild tio....och jag har lärt mig att det är viktigt att ruvningen startas samtidigt för alla äggen så kläckningen sker inom samma dygn. Det gick bra för Röda Ulla och Ann-Bertil tidigare i år men de låg kvar längre i redet, så alla ägg hann kläckas, medan Yngvild och Börta inte hade samma tålamod.

Och för tillfället så ligger inga hönor på ägg. Bra är det, för nu är hönshuset fullt av kycklingar i olika storlekar  :-)

Snabbt fixat till fikat

Bror kom förbi och jag satte på kaffet. Men jag ville ju även bjuda på något gott och då fick det bli kokostoppar på hemgjort hitte-på-recept. Kokostoppar går väldans fort att fixa fram. Tar nästan inte längre tid än att brygga kaffet. Dessutom synnerligen enkla att veva ihop.

Idag gjorde jag kokostopparna såhär: Smällte 25 g smör. Vispade upp tre ägg. Hällde i 1 ½ del socker och fortsatte vispa ytterligare en liten stund. Tillsatte ett paket kokos (250 g), det smälta smöret och yttepytte lite äkta vanilj och rörde om väl. För att få en lagom kletig smet lade jag i 2-3 matskeda vetemjöl.

Sen klickade jag ut kokossmeten på plåtar och gräddade topparna i 200 grader i ca 10 minuter. Snabbt och enkelt.....och vääääldans gott.

Det passade finfint att äta många kokostoppar ute i solen med gott kaffe och trevligt sällskap.

Vad skall man säga..

Det är uppenbart att instinkten att ruva varierar hos våra kära hönor, en del verkar inte alls intresserade och andra velar mest hela tiden och så finns det hönan som uppenbarligen har en otrolig stark instinkt för att ruva. En av de svarta hönorna har nämligen lagt sig platt för att ruva i ett tomt rede.

Hon har lagt sig platt i redet som jag har byggt om. Tidigare i år satte jag in en insats i ett rede för att försöka förhindra att hönorna hackade i sig allt för många ägg. Äggen som värps i redet rullar ned under bottenskivan och hamnar utom synhåll från hönorna. Har tidigare skrivit om det här...

Det finns inga ägg att ruva i det redet och det lär inte bli några heller så länge insatsen är på plats....men det verkar inte bekymra hönon som har extra stark ruvvilja. Hon ligger platt i ett äggtomt rede och fräser ilsket åt alla andra hönor som vågar sig nära. Och där har hon legat i ett par dar nu. Så det kan gå...   ;-)

Ägg i stora lass...

Hönorna har blivit väldans flitiga med att värpa ägg, så det märks att dagarna är långa nu. Och det verkar även som om jag har lyckats få bukt med äggätandet, i alla fall för denna gång.

Jag har inte hittat några tömda ägg sedan jag för någon månad sedan blåste ut ett ägg och fyllde det med stark senap och sambal oelec som jag därefter kokade så innehållet blev riktigt varmt. När jag lade ägget i på golvet i hönshuset var hönorna inte sena att hacka hål på ägget och glufsade i sig innehållet. Men efter den måltiden har de lugnat sig med äggätandet. Som väl är...

Insats till rede...

Ny lösttagbar botten i redet....

Nu har jag snickrat till en enkel insats till redet som skall göra att äggen rullar undan från hönornas pickande näbbar.

Jag har satt in en plywoodskiva som sluttar svagt inåt mot redets bakre vägg. De nyvärpta äggen kommer förhoppningsvis att rulla in i redet fram till den öppning som finns mellan redets nya botten och en brant lutande plywoodbit som sitter längst in i redet.

Den bakre skivan skall göra att ägget rullar fram in under den nya bottnen. Och där kommer äggen att ligga i tryggt förvar tills jag kommer för att hämta äggen. Skivan som bildar det nya redgolvet är helt löstagbart så det går lätt att plocka äggen. Hoppas ni förstår min beskrivning....

Så här ser det ut när bottenskivan är borttagen. Skivan vilar på klossarna som sitter på sidorna och de bakre plywoodbitarna gör att ägget rullar in under bottenskivan.....bort från hönornas hungriga blickar...

Nu är det bara se om konstruktionen funkar. Än har inte hönorna lagt några ägg i redet. De tyckte redet såg annorlunda ut och vågade inte gå in....fegisar  ;-)

Här skymtar öppningen längst in i redet...

Fungerar det hela som det är tänkt skall jag snickra motsvarande insatser till övriga reden och sen skall förhoppningsvis de flesta äggen hamna i vårt kök och inte i hönornas magar. Få se hur vi löser med hönor som vill se ägg innan de börjar ruva...ett problem i taget.

Ägg är gott

Det äts ägg, lite för mycket ägg. I hönshuset!

Så var det väl ändå inte riktigt tänkt? Överenskommelsen var väl mer att vi ger hönepönorna husrum, mat och kärlek....och de ger oss ägg? Jag tycker allt de får riktigt mycket för sina ägg och att de har allt att förlora på att inte hålla vår överenskommelse....

Det får helt klart bli stopp på äggätandet. Nu! Men jag inser ju att de inte lär lyssna på mina hot om indragna matransoner. Eller att yxan i värsta fall kommer att vina om de inte omedelebums slutar upp med sina dumheter. Ägg är gott, ägg är nyttigt och yxor har de inte hört talas om...så vad göra??

Jag har mina planer....återkommer...

Stereoruvning?!

Om de ändå kunde bestämma sig...hönorna!!

Jag har nämnt några av alla de halvhjärtade försök till att ruva som damerna i hönshuset har dragit igång, men långt ifrån alla. Än så länge denna vinter är det bara Röda Ulla som har tagit ruvande på tillräckligt stort allvar för att det skulle resultera i dunisar.

I och för sig är det vinter och det är kanske får dem att vela med sitt ruvande. När våren och sommaren kommer med långa ljusa dagar och värme så kanske mer eller mindre varenda höna lägger sig platt på ägg och visar en otrolig ruvningsdisciplin. Vi får väl se.

Idag hittade jag Ann-Bertil tillsammans med en av de svartgråa hönorna (Hulda, Hilda, Alfhild eller möjligen Ulfhild) i redet och de dumblängde surt på mig när jag kikade in på dem.

De parallellruvande hönorna smågrälade om vem som skulle ruva äggen  och inte blev de gladare av att jag stack in handen under dem för att plocka bort de riktiga äggen. För så länge de duttar med sitt ruvande får de bara plastägg att ligga på. De riktiga äggen hamnar i vårt kylskåp....

Veliga hönor

Dagarna har blivit längre och hönorna är extra ruvvilliga....eller snarare ruvveliga. I några dagar har Paula legat platt på plastägg och från och med i går på riktiga ägg. Då hon verkade ha bestämt sig så bytte jag ut plastäggen mot några som verkligen kan resultera i dunbollar.

Men i morse så låg Börta Bengtsson på äggen istället och i redet under låg en av de röda hönorna, Mona eller Gudrun. men ingen Puala?! Ja ja...tänkte jag. Börta är ju en erfaren hönsmamma så det blir väl bra ändå...

Men nu ikväll när jag skulle flytta ner redet med Börta till en bur så låg inte bara Börta och tryckte på äggen utan även Paula....och i redet under var det åter tomt! Efter att jag flyttat ner redet med Börta och Paula så tröttnade båda hönorna och ville åter sova pinne. Så nu är alla reden tomma...igen...

Om de ändå kunde bestämma sig  ;-)

Fem dunisar

Jag hittade fem dunisar hos Röda Ulla när jag kom hem i kväll. Så det blev med andra ord ytterligare en kyckling till i Röda Ullas lilla kycklingskara. Tre svarta, en gul med svarta strimmor på ryggen och hjässan och så en helt gul....sådär gul som det man brukar säga att kycklingar är.....kycklinggul. Söta är de allihopa.... kan jag lova. Och jag är dunbollslycklig och varm om hjärtat.

Men ett förstår jag inte. Igår hade hon fyra kycklingar samt två ägg. Idag har hon fem kycklingar och då borde det följaktligen finnas ett ägg kvar i redet...men inte?! Och ingen kyckling på rymmen?

Jag får nog ta och leta igenom ströet efter ägget....hoppas det är ett ägg jag hittar....

Röda Ulla som hönsmamma....

Röda Ulla visar sina två först kläckta dunbollar vad som går att äta och vad som inte är mat. Jag har just serverat dem undulatfrö, kokt ägg och lite gräsklipp (katterna fick dela med sig lite av sitt gräs).

Under hennes vingar finns ytterligare två svarta dunbollar. Så hon har just nu fyra otrooooligt söta och väldans små kycklingar att sköta om. Under henne finns även två ägg. Vi får se om det kommer om det blir dunbollar av de äggen också. Ett av äggen gav ifrån sig små pipljud när jag kollade de kvarvarande äggen igår. Kan lugnt säga att det känns märkligt att lyfta upp ett helt ordinärt hönsägg....och så piper det!!

Om ungarna i äggen är friska och starka nog för att knacka sig ur äggen, blir det ytterligare två kycklingar för Röda Ulla att lära vad som är ätbart....och allt annat som hon lär dem under de närmaste en eller två månader.