Lite spring i mataffären...

Det braiga med att vara självförsörjande på mycket av maten vi behöver är att vi inte storhandlar längre. Det räcker så bra med att småhandla en gång i veckan.

Det spar mycket tid som vi kan lägga på något roligare, så som att odla grönsaker och kela med hönsen. Japp!!

Huvudlösa...i dubbel bemärkelse

Siste Mohikanen blir kvar...

Det har nackats tuppar. De tre tuppkycklingarna från februari-kullen i vintras har alla mist sina huvud och ligger nu i frysen i väntan på grytan. Även näst högste tuppen Brynolf har hamnat i frysen tillsammans med ungtupparna, och snart skall självaste ledartuppen, Bengt, gå samma väg.

Det känns sorligt att nacka de vuxna tupparna Bengt och Brynolf, men nytt blod behövs. Den röda tuppen, Siste Mohikanen, kommer att få vara kvar tillsammans med några av årets tuppkycklingar så flocken fortsätter att leva vidare i nya generationer. Hur det blir med den fjärde vuxne tuppen har jag inte bestämt än...

Att nacka ungtupparna känns inte lika jobbigt som att nacka de gamla....snarare tvärtom, en lättnad att få undan dem. När de börjar bli vuxnat tar deras könshormoner helt över och de uppvisar inget vett och fason. De far runt som hormonstinna bestar och jagar runt de stackars hönorna och tvingar sig med våld på dem.

Jag blir helt galen när jag ser hur de behandlar hönorna och jag vill vri nacken av dem alla. På studs. Det var knapt hönorna vågade gå in på kvällarna av rädsla att bli påhoppade av ett gäng ungtuppar.

Några nackar har jag dock inte vridit av och kommer inte heller göra....men jag ser till att yxan kommer fram...

Nu är det åter lugnt i hönshuset med bara två vuxna tuppar, som dessutom har hyfs och förstånd nog att uppvakta hönorna. Dock finns det många, många tuppkycklingar kvar men de har ännu inte börjat bry sig om tjejer...men snart lär yxan behöva vina igen.

Men det är inte bara för att tupparna är brutala mot hönorna eller för att vi vill undvika inavel som tupparna nackas. Vi har djuren även för att vi vill vara lite självförsörjande på kött. Kyckling har vi inte köpt på ett par år och vi lär inte göra det i år heller. Fint det....

Kokat rabarbersylt

Hyllorna börjar gapa tomma i källarskafferiet. Men helt tomt är det inte! Kvar finns äpplemos, rödbetor och chutney så vi klarar oss fram till höstens skördetid. Men visst känns det otroligt bra att redan nu få fylla på hyllorna med årets första syltkok.

I går kokade jag sylt på rabarber. I receptet ingick även stora mängder socker (vilket behövs för hållbarheten även om jag egentligen föredrar mindre söt sylt), citron och lite kardemumma. Sylten blev röd och fin och kommer pryda sin plats i skafferiet och den kommer garanterat smaka mums i frukostfilen.

Läääängtar till nässlor, kirskål, krusbär och äpplen....

Nu när min hjärna riktigt har snöat in på odlingsbäddar, jord och grönsaksfröer gick det ju inte låta bli att dyka ner i hyllan med kokböcker och gräva fram böckerna som ger mest inspiration till att skörda, sylta, safta och laga av allt det vi kommer att odla och skörda i sommar....eller som vi hittar i trädgården som ogräs.

Å jäklar vad jag längtar till skördetid.....!!!

Några av alla de böcker som finns i ämnet har jag följande ståendes i kokbokshyllan....eller rättare sagt….just nu utspridda över hela köksbordet:

Odlarens kokbok av Charlotte Jenkinson och Susanne Almers. Kokboken följer årstiderna och bjuder på några recept per årstid och, framför allt, på mycket vackra och läckra bilder. Ingen uttömmande kokbok där man kan hitta recept för alla sina grönsaker, men som ögongodis och inspiration funkar boken finfint. Där finns ändock många läckra recept på de vanligaste grönsakerna, bären och frukterna.

Plocka vilda matväxter av Beate Slipher. Den här boken utgår också från årstiderna med ett kapitel för respektive växtslag. Här kan man till exempel få inspiration till vad man kan göra för godsaker på kirskålen, när man gett upp utrotningstanken. Boken innehåller många recept för både mer kända vilda matväxter som nässlor och smultron till mindre kända, i alla för mig, så som älggräs och gran.

Två relativt nya bekantskaper för min del är Naturens Läckerheter, av Inger Ingmanson, och Från jord till bord, av Stina Algotson och Janne Hansson. Jag har ännu inte bläddrat så mycket i dem än mindre använt mig av recepten eller tipsen. Men de verkar båda mycket lovande så jag tror nog de kommer att plockas fram många gånger under skördesäsongen.

Den bok som senast hamnade i min hylla, och det är bara för några veckor sedan, har jag nästan ännu större förväntningar på. Det är en bok som jag har letat efter ett bra tag....utan att veta om den fanns eller ej. En bok där "allt" som handlar om att safta och sylta fanns samlat.

Och så fann jag en recension om braiga böcker för självhushållning på Nisse i torpets blogg med tips om var man kunde köpa Stora boken om safta och sylta (ICA bokförlag) . Tackar för detta :-)

Det dröjde inte många minuter innan boken var beställd, kan jag lova, och sen tog det bara ytterligare två dagar innan jag hade den i min hand....och insåg att det var just den boken jag letat efter. Lycka!

Stora boken om safta och sylta är en bok som ger konkreta tips på hur man tar hand om bär och frukt, grönsaker och svamp. Här får man recept och råd på alla de sätt man kan tänka sig för att bevara sommarens och höstens skördar till resten av året, allt från gelé till syrning och torkning.

Boken är från mitten av 80-talet och är härligt befriad från allt för glassiga bilder som inte tjänar annat till än att göda dagdrömmerier om stordåd i köket, som många av dagens kokböcker gärna lider av. Detta är istället en bok som man använder.... sånt gillar jag  :-)

Fler grönsaker...

När jag valt frö har jag bland annat tittat på om grönsakerna har bra lagringsegenskaper, om de är köldtåliga eller klarar att övervintra i landet. Då vi odlar för att vara självförsörjande året runt på grönsaker är detta viktiga egenskaper. Även om inte allt odlas för att vinterförvaras, sallat till exempel är mer en lyx som hör sommaren till.

Här kommer fortsättningen på min fröbeställning till Runåbergs som jag skickade iväg i går. Bilder och beskrivande text är hämtat från Runåbergs hemsida.

Rosensallat Palla Rossa, ekofrö (ArtNr: 4035)
Gammal italiensk sort med klotrunda, kraftigt vinröda, täta huvuden. De skinande, blanka bladen har vita, spröda nerver. Smaken är milt cikoriabesk, mildare närmare mitten. Palla Rossa är mycket dekorativ och lättodlad och förvånansvärt jämn för att vara en så gammal sort. Bör inte sås i kall jord, då risken för stocklöpning ökar. Men klarar en del frost på hösten.

Bataviasallat Maravilla de Verano, ekofrö (ArtNr: 4150)
Bataviasallat från Spanien. Den vill inte gå i blom trots att sommaren är ljus, torr och varm. När många andra sallater har gått i stock och blommar för fullt, väntar fortfarande Maravilla på sin tur. Huvudena står där med sina glänsande, tjocka, buckliga och krispiga blad. De är väl knutna och har en otrolig hållbarhet på friland. Färgen på bladen är grön till ljusgrön med vinröda kanter och döljer ett krämvitt inre. Maravilla de Verano är inte fullvuxen och skördefärdig med de tidigaste sorterna. Men det kompenseras mer än väl av den långa skörden av utsökt batavia.
Black Seeded Simpson, ekofrö (ArtNr: 4520)

Purjolök St. Victor (ArtNr: 6285)
Den vackraste purjon och därtill en av de tåligaste. Det är en utveckling av den mycket gamla franska Bleu Solaise. Kort, kraftig och med ett stort bladverk som får en allt tydligare violett färg med kylan på hösten. Visar ibland en tendens till lökbildning vid basen. St. Victor är en sen purjo av bästa kvalitet, som klarar de strängaste vintrar.

Morot Nantes Fancy, ekofrö (ArtNr: 2125)
Vår medeltidiga nantesfavorit. Den är kraftigväxande och anpassar sig bra till olika jordar. Fancy kan odlas under glas, som tidig och medeltidig färskmorot eller som sen för lagring. Rötterna är ganska långa, cylindriska, jämna och välfärgade. Den inre färgen är klassad som extremt god i officiella försök. Fancy har kraftig blast och en likformighet som är ovanlig hos normalt pollinerade sorter. MOFGA-certifierat frö.

Gul morot Yellowstone, ekofrö (ArtNr: 2218)
En slät och jämnt konisk, gul höstmorot med ganska breda axlar och ett kraftigt bladverk trots ett relativt litet bladfäste. Roten blir lång, kring 19 cm och har ett mycket gott, sprött kött. Yellowstone innehåller xanthophylls, som är en kraftig antioxidant, istället för karotin. Rötterna, som går utmärkt att lagra, bör kupas för att undvika gröna nackar.

Morot London torg, ekofrö (ArtNr: 2210)
London torg är en gammal trygg trotjänare bland höstmorötterna av Chantenay-typ med sina halvlånga, bredaxlade, rödoranga, saftiga rötter. Blasten är kraftig, likaså bladfästet. Den bör kupas för att undvika gröna nackar. London torg är lättodlad och lagringsduglig och passar bra även i grundare jordar och är fortfarande en av de godaste.

Palsternacka Halblange Weiss, ekofrö (ArtNr: 2470)
Gammal sort, mycket välkänd i Tyskland och Österrike. Relativt snabb med fina, gräddgula, jämnt koniska rötter. Nacken är kring 6 cm i diameter och har ett litet bladfäste. Odlas huvudsakligen för höst- och vinterskörd, men också som minipalsternacka tidigare på säsongen. Halvlång Vit är frisk och tålig och övervintrar utan problem.

Palsternacka Student, ekofrö (ArtNr: 2430)
Suttons. En gammal trotjänare som vi själva håller vid liv sedan många år. Den ger medellånga till långa rötter. De är släta, jämnt koniska, enhetliga och har en god motståndskraft mot skorv. Student är en säker palsternacka som ger en stor lagringsduglig skörd av fin kvalitet med en stor palsternackssmak. Introducerad 1865.

Fler sorter kommer i nästa inlägg. Och har du några erfarenheter av sorterna här ovan så tar jag tacksamt emot dem  :-)

Odlingssäsongen har börjat

Årets odlingssäsong har så smått börjat för min del. Jag har ännu inte varit i närheten av jord eller några fröer, än mindre kan jag se odlingsbäddarna under all snö, men jag har börjat planera för årets grönsaksodlingar.

Och gissa om det är roligt? Våren känns ännu låååångt borta men att börja planera för sommarens grönsaksodlingar gör att vintern blir kortare. Även Felix verkar nästan intresserad av mina planer där han ligger i min favoritodlarbok - Lena Israelssons Handbok för Köksträdgården, min "odlarbibel" tillsammans med Runåbergs fina och utförliga frökatalog och Harald Kratschners Jord och kompost, gödsling och jordförbättring på naturens villkor. De åker alltid fram ur hyllan när det är dags för att fixa med grönsakslanden....eller bara för att få inspiration.

Jag har uppdaterat odlingsschemat för grönsakslandets 11 bäddar och vad som skall odlad i vilken bädd. Jag strävar efter att ha åtminstone fyrårig växtföljd för att minimera riskerna för skadeangrepp från kryp och annat som kan orsaka skada i odlingarna. Efter ett tag inser jag att jag kommer att behöver utöka mina 11 bäddar, på 4-5 m2 vardera, med ytterligare en bädd...gärna två...om det skall bli en fyrårig växtföljd för alla grönsaker.

Flera "grönsaksfamiljer" såsom kål och samplanteringar med lök, korgblommig (sallat mfl) och flockblommiga (morötter, palsternacka, persilja mfl) kommer att odlas i tre bäddar vardera. Och det behövs ju inte någon högre mattematik för att komma fram till att det då krävs 12 bäddar för att till exempel inte kålen skall odlas i samma bädd oftare än var fjärde år.

Då jag har utökat grönsakslandet för varje år så har växtföljden mer eller mindre löst sig av sig själv hitintills. Men i år var det dags att verkligen se över vad jag odlar var, så det blir någon logik i det hela och för att underlätta för kommande års planering.

Jag planerar även för utöka antalet bärbuskar liksom utöka kryddlandet. Så det lär behövas "brytas ny mark" i sommar, även bortsett från anläggandet av nya grönsaksbäddar. Men samtidigt skall jag ha tid och ork för att gräva, odla och skörda allt, så ingen idé att utöka grönsakslandet allt för mycket. Få se var vår kapacitetsgräns går.

Och så skall vi hinna äta upp allt innan nästa skördesäsong  :-)

Sura trendtankar...

Då har man gått och blivit trendig....och detta bara för att jag bakar surdegsbröd och odlar mina grönsaker. Vem kunde tro det för bara några år sedan. Då var man ju nästan lite av ett UFO bara för att vi prenumererade på tidningen Åter och satsade på självhushåll.

Och inte nog med att vi är trendiga, jag som kvinna känner även en stark och omedveten längtan efter att bli hemmafru!! Ok??? Ursäkta språket...men så fan heller!!

Jag vet mycket väl varför vi strävar efter självhushåll och lagar så mycket som möjligt av vår mat från egenproducerade eller köpta ekologiska råvaror. Och det har varken något att göra med trender eller längtan efter att bli hemmafru.

Våra bevekelsegrunder för vårt sätt att leva ligger mer i en önskan att vi skall leva ett så långsiktigt hållbart liv som möjligt och rimligt, genom att bland annat förbruka så lite som möjligt av jordens ändliga resurser. Låter kanske pretto...men så tänker vi. Detta i kombination med att vi vill äta god, hälsosam och nyttig mat, som inte är hårt processade eller fulla av en massa utfyllnadsmaterial som inte tjänar annat till än att bidra till lång hållbarhet och feta plånböcker för matindustrins pampar.

Sen känner vi båda en stor avsmak för hur djuren lever sina korta liv i köttfabrikerna, där allt verkar vara tillåtet så länge det bidrar till effektivisering och ökad lönsamhet.

Dessutom är trender bara något övergående, som håller fram till nästa trend. Jag vill INTE att hållbart och medvetet sätt att leva skall vara trendigt.....jag ser hellre att även det är hållbart och håller längre än ett halvår ....eller hur länge en trend nu håller?!

Prickiga fält...

En underbar morgon. Helt vindstilla och soligt. Men trots detta bara knappt åtta plusgrader, så det känns att det börjar bli höst.

Efter många dagar med regn och rusk så kändes det helt underbart att få komma ut och få se solen från en intensivt blå himmel. Inga moln förutom några över bergen i öster. Jag hoppas det fortsätter vara så hela dagen.

Tittade ner i dalgången bakom ladugården och ser att landskapet börjar gå i höstigare färger. Fälten är brungula och helt prickiga av alla runda halmbalar. Men jag vill så gärna att det skall vara sommar lite till...så som det kan vara långt in i september, med klara och varma dagar och mörka och svala kvällar.

Och det skulle passa ypperligt med uppehåll och värme idag för mina planer för dagen är att skörda det som behöver skördas i grönsakslandet. Misstänker att de kan sysselsätta mig hela dagen....HOPPAS att det kan sysselsätta mig hela dagen! Så vi kan fylla källarförråd och frys med grönsaker, för det skall ju räcka till nästa sommar....

Gött moooos....

Idag har det kokats äpplemos i stora mängder. Mor kärnade ur och delade på äpplena och jag stod vid spisen och hushållsassistenten. Arbetet gick snabbt och smidigt och resulterade i många liter äpplemos.

Moset är gjort på Transparant Blanche, en tidig äpplesort som mognar över fort. Äpplemoset blir härligt ljust och sött. Sommarsmak!!

Min hushållsassist är helt underbar och numera helt oumbärlig när jag skall kokas äpplemos. Tidigare använde jag en potatispress och momentet med att mosa de kokta äpplena kletigt, varmt och väldans söligt. Ofta resulterade det i mosskvätt över halva köket och allt för många skalbitar i moset. Men inte nu längre! Nu är den delen av arbetet nästan det som går enklast och snabbast.

Burkarna med äpplemos står nu på bänken och svalnar. I morn skall de få etiketter och sen skall de ner i den svala skafferiet som vi har i källaren. Där är det aldrig varmare än 15-16 grader på sommaren och på vintern är det nästan kylskåpskallt med 8-10 grader. Gamla hus är ofta väl anpassade för självhushållning (om de inte är allt för sönderrenoverade), för det var ju så man levde förr....oftast  :-)

Full fart i grönsakslandet

Det växer något otroligt i grönsakslandet. I synnerhet grönkålen, löken, dillen och bondbönorna har kommit riktigt långt. Persiljan och dillen har jag redan skördat en gång. Förhoppningsvis kan jag skörda persilja och dill en gång till innan sommaren är över.

Bondbönorna växer fint och under duken finns grön- och purpurkål som också har blivit riktigt stora.

I de nya bäddarna har det ännu inte hänt så mycket. Där var det inte så länge sedan som de kom på plats och jag kunde så i dem. Men det lär nog hinna bli något där också...förhoppningsvis.

Och den sista bädden är ännu inte uppgrävd. Sargen har jag snickrat ihop, men den skall oljas innan den skall ner i jorden. Få se när det blir gjort, för just nu grävs det inga land. Det är föööör varmt....

Nästa vår så kommer grönsakslandet vara "färdigt" - i alla fall kommer alla bäddar som jag planerat vara uppgrävda och ha träsarg. Skall bli så gött, för det tar en del tid och energi att gräva upp nya land.

Då kommer det att finnas sju bäddar som är 3 x 1,2 m och tre bäddar som är 3,6 x 1,2 m och en bädd som är 2 x 2,4 m, dvs totalt 43 m2. Det ger oss fullt tillräckligt med odlingsbar yta för att vi skall kunna bli självförsörjande på grönsaker.

Nästa vår vill jag påbörja projekt växthus....vill verkligen ha växthus  :-)

Säng för jättar...

Dagens fys-pass bestod av att såga till oändligt långa brädor till lagom långa längder och spika ihop dem till en "säng". Då sängen mäter 360 cm på längden ser den ut att passa fint för sagornas jättar, men är snarare tänkt att fungera som bädd åt kål, bönor och andra grönsaker.

Jag skall snickra ihop ytterligare två sängar/sargar, som skall oljas in innan de bärs ut för att rama in de sista tre bäddarna i grönsakslandet. När de alla är på plats har jag totalt 11 bäddar, vilket kommer att ge tillräcklig odlingsyta för att vi skall kunna vara helt självförsörjande på grönsaker. Med god marginal...

Förklä....

Med tanke på hur himla huslig jag har blivit sedan jag blev med hus och gård så är det nästan ett måste att jag investerar i ett snyggt och praktiskt förkläde. Kanske något liknande som jag hittade på den här bilden.... ;-)

Ha en bra dag alla :-)

Köttindustrin!

Maken och jag köper allt mindre kött och när vi gör det så skall det vara ekologiskt eller vilt, men allra helst äter vi kött från egna djur. Just nu har vi bara höns men det skall bli fler djur.

Efter att jag läste på SVT hemsida att mer än 25.000 griskultingar dör i Danmark per dag, varav många av dem svälter ihjäl, blir jag än mer övertygad och angelägen om att vi skall ha fler egna djur för kött. Men även att vi skall äta mer vegetariskt.

Jag tycker det är helt ofattbart att vi behandlar djuren på detta sätt. Det är så vidrigt så jag finner inte ord för det och jag vill INTE vara en del av det som sker inom köttindustrin. För att få ett stopp på det här måste vi alla bli mer medvetna och göra mer aktiva val när vi köper kött...och vi måste vara beredda på att betala mer för köttet.

För upphör vi att köpa billigt kött från djur som har levt under dessa förhållanden så kommer djurhållningen att bli bättre.....

Spanar efter hjärtblad...

Fru Purjo kollar runt i grönsakslandet och letar efter små livstecken efter det som såtts tidigare i vår. Lite har allt kommit upp även om det ännu är svårt att tro att det om några månader kommer att finnas grönt i överflöd. Och det är nästan ännu svårare att tro på att det som odlas i nio bäddar kommer vara tillräckligt för att vi skall bli självförsörjande på grönsaker under ett helt år.

Men som "bevis" för att det faktiskt räcker är de bär och grönsakerna som finns i frys, skafferi och källare. Frysta och förvällda kålrötter, broccoli, blomkål, ärtor och bönor i olika varianter finns i frysen så det räcker fram till höstens skördeperiod. Det finns även några påsar av rabarber, hallon och vinbär till vårens muffins och pajer.

Och i skafferiet finns gul lök så det räcker ännu i någon månad och i jordkällaren finns chutney, äpplemos, inlagda rödbetor och syltat squash så det räcker en bra bit in på hösten. Tidigare i vår grävdes palsternackor upp och i jorden finns fortfarande svartrot kvar från förra årets sådd. Så även tidigt på våren, innan jag ens har börjat så, kan vi skörda och få färska grönsaker.

Det känns helt underbart att veta att med en arbetsinsats, som är långt mindre än man kan tro, så får vi grönsaker som är garanterat närodlat och fria från bekämpningsmedel, konstgödsel och annat som man inte vill få i sig tillsammans med sin mat.

Detta är livskvalitet för mig.....

Timjanbusken har fått fint sällskap av en akleja...och tyvärr även gräs...

Pärlhyasinten är blå och fin...

Väntar och väntar...

Förra året ruvade hönorna fram flera kullar med kycklingar men i år verkar inte en enda höna intresserad av att lägga sig på ägg. Inte ens hönan Börta Bengtsson som är den som ruvat fram flest kullar verkar bry sig om att ens kolla in redena och äggen som ligger där. Så jag väntar och väntar...

Jag längtar efter få se små dunbollar i hönshuset och se hur de växer och hittar sin plats i flocken. Dessutom skulle vi vilja ha fler hönor för att få större produktion av ägg och inte minst för att få fler hönor till våra fem tuppar. Än är det ju bara tidig vår så förhoppningsvis får hönorna snart vårkänslor och kommer igång med sitt ruvande.

Men vi har faktiskt börjat fundera på att investera i en äggkläckningsmaskin ifall det inte skulle bli några kycklingar. Vi har kollat lite i Högbergas katalog. Är det någon som har några tips om vad man skall tänka på eller vet någon modell som är bra och lagom för "husbehov"??

Varför självhushållning?

Varför väljer man att lägga tid och arbete på att odla sina egna grönsaker? Varför har man höns för att bli självförsörjande på ägg och till viss del även på kött? Varför sylta, safta, baka och laga all sin mat själv? Istället för att gå till närmaste livsmedelsaffär och köpa vad som erbjuds där av råvaror, halvfabrikat och färdiglagat...för det skulle ju vara enklast och billigast....eller?!

För vår del finns det flera anledningar till att vi vill bli så självförsörjande som möjligt. Det handlar väldigt mycket om att vi vill leva ett så hållbart liv som möjligt med en så liten belastning på jordens ändliga resurser och på vår miljö och hälsa som vi kan. Men det är även som en stark reaktion mot hur kött och ägg produceras i "fabriker" där djur inte längre har ett egenvärde och som ett sätt att till viss del slippa ifrån matindustrins fuskande - där inget verkar heligt annat än maximerad vinst.

Men även utan dessa tungt vägande skäl känner jag en stark och svårdefinierad tillfredställelse av att odla våra egna grönsaker, att ha höns för att få färska ägg och att ta vara på det som vi producerar. Jag har svårt att sätta ord på denna känsla...mer än att jag blir så himla glad och lycklig av att "umgås" med våra hönor, av att se hur det växer i landen....

Alla ni som odlar och har djur för husbehov...vad är era drivkrafter?