fredag 18 juni 2010

Många blev det....


En nykläckt kyckling har inte mycket koll, varken på sig själv eller sin omgivning. Det finns nog bara en sak som de är programmerad för och det är att hålla sig så nära sin hönsmamma som möjligt. För hos henne finns det värme och skydd. Men inte ens det verkar så enkelt för en nykläckt kyckling. Inte när man är så liten att man mest dimper ner på rumpan för minsta lilla....

Första dagen så bryr de sig varken om mat eller vatten utan dimpgungar mest och försöker fokusera på var hönsmor är någonstans. Men redan under andra levnadsdygnet så har de fått bättre styrsel på sina ben och kan nästan förflytta sig efter egen vilja även om de far iväg som dammråttor när hönsmor sprätter och gräver med benen efter mat i ströt.

På tredje dagen börjar kycklingarna på alvar få ordning på sina ben och de visar stort intresse för hönsmors kluckande och lockande när hon visar vad som är ätbart....

Börta Bengtsson har nu elva dunbollar att ta hand om. Jag visste att hon låg på många ägg men inte att de var såååå många. Hon har inte varit ute ur redet nån gång när jag varit på besök i hönshuset, så jag har inte haft möjlighet att räkna äggen. Men det gick ju bra, trots många ägg. 

När Börta har alla kycklngar under sin mage och vingar så ser hon stor, lugn och stabil ut. Med Börta som hönsmamma får de små liven en trygg och bra start :-)

8 kommentarer:

  1. Vad härligt! Hur många kycklingar har det blivit sammanlagt? Borde blivit en hel del?!

    SvaraRadera
  2. Nu har vi 21 kycklingar. Agda har fem, Yngvild fem och så Börtas 11 :)

    Hoppas minst hälften är hönor och att de klarar sig från Marek. För vi skulle vilja utöka flocken med åtminstonde 10 hönor :)

    SvaraRadera
  3. Så söta små dunisar!!! Och Börta förstås, mycket fin mamma!!

    SvaraRadera
  4. Vad tycker kattorna om de här? Slipper de i närheten? Jag vet vad mina kissor skulle göra.... Vad söta de är!

    SvaraRadera
  5. Det skulle inte bli många dunbollar kvar om katterna smet in till hönsen. I och för sig så skulle katterna garanterat få tre vansinniga hönor på halsen - Agda, Yngvild och Börta Bengtsson...så utgången är kanske inte så självklar som det först kan verka.

    Men Felix ser ju till och med en vuxen höna som lämpligt byte...men en rasande hönsmamma rår han nog inte på ;-)

    SvaraRadera
  6. Måste säga att jag haft tur vad gäller Marek. Det är länge sedan det visade sitt djävulskap. Jag antar att det finns lantent när man en gång haft det... men som sagt peppar peppar så är det nog minst fem år sedan. Hoppas att ni också slipper och att alla blir härliga fina hönsmammor! Eller någon god tupp at äta :-)

    SvaraRadera
  7. Vi har haft rätt många hönor som dött i Marek. Förra året var det flera vuxna och närmare hälften av hönskycklingarna. Tupparna verkar klara sig bättre.

    Men nu är det närmare ett halvår sedan någon insjuknade så får hoppas att vi har fått bort de djur som är mest genetiskt mottagliga för Marek. Tydligen är Hedemora mer mottagliga än andra lantraser.´

    Blir hälften tuppar så har vi minst tio tuppar för grytan...då har vi så vi klarar oss ett bra tag :)

    SvaraRadera