söndag 31 juli 2011

Ruvgalna hönor....


Nu får de väl ändå ge sig. Tre hönor till som vill ha små dunisar springandes runt sina ben....!! Det räcker nu...om jag får säga min mening. Men vad hjälper det....ruvviljan verkar vara otroligt väl rotad hos våra söta hönor.

Erika, Hulda och Nyberit hade lagt sig platta. Jag försökte vänta ut dem och hoppades på att de inte menade alvar med sitt ruvande. Men jo då....både Erika och Nyberit är helt inriktade på att ruva och accepterade att deras rede flyttades ner till golvet och fick en ruvbur över sig. Hulda däremot vägrade och gav upp ruvandet för andra gången på kort tid efter flytten till ruvburen. Hon fick gärna komma ut...

För att försöka motverka att fler hönor lägger sig att ruva har jag ställt redena på golvet. De verkar föredra reden som står högt upp. Sen har jag plockat bort alla plastägg.

Plastäggen har vi haft för att få hönorna att värpa sina ägg i redena och inte lite här och där. Jag har även lagt plastägg i reden även för att motverka att hönorna försöker hacka hål på äggen för att komma åt den goda och energirika gulan.

I höstas och vintras hade vi en del problem med hönor som knäckte ägg med Börta Bengtsson som expert och läromästare. Plastäggen är ju däremot synnerligen svårknäcka och motverkade något deras pickande på äggen.

Just nu är äggätarhönor tack och lov inget problem. Börta har annat och tänka på. Typ 12 kycklingar.

Nu är det istället galet många kycklingar som närmast börjar likna ett problem....eller kanske inte...men det räcker nu...liksom..  ;-)

lördag 30 juli 2011

Recept på smarrig bärkaka


För länge, länge sedan...det känns i alla fall som om slutet av juni är väldigt länge sedan...lovade jag bjuda på receptet till tårtorna som jag bakade till makens födelsedag. Receptet till pajen är kvar och den kommer här. Lätt som en plätt och supergott!!

Här hittar du receptet till övriga tårtor: chokladtårtan och tårtan med vit chokladmousse...även det synnerligen goda. Och garanterat mättande om man väljer att servera allt samtidigt  :-)


Bärkaka
Botten
3 dl vetemjöl
1 dl strösocker
2 tsk bakpulver
150 g smör, smält

Fyllning
Färska bär
1 uppvispat ägg
2 dl crème fraiche
2 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda mjöl, socker och bakpulver. Rör ned det smälta smöret och tryck ut degen i en pajform.
Lägg bären över bottnen. rör ihop ägg, crème fraiche och vaniljsocker och slå smeten över bären.
Grädda i nedre delen av ugnen i ca 25 grader. Kakan äts helst nygräddad.

Receptet har jag hämtat från boken Skördetid med smak av paradiset av Siv Key Nilsson.

fredag 29 juli 2011

Börta Bengtsson - en riktig hönsmamma...


Börta Bengtsson har många telningar att ta hand om just nu. Men det har varit en del turer hit och dit. Alla är inte hennes och somliga var inte hennes ett tag och från början var de bara två. Det kan bli lite rörigt i hönsens värld  ;-)

Om jag skall göra en kort historia lång så började det med att Börta Bengtsson låg och ruvade på 7-8 ägg...tror jag det var.....men när två av äggen hade kläckts gick hon av äggen. Troligen hade kycklingarna kommit utanför redet och låg och pep efter sin mamma och snäll mor som Börta är gick hon ut och la sig att värma sina små. Men med den följden att det resterande ägg låg och blev kalla.


Jag upptäckte det kanske inte riktigt i tid men tre av äggen kom det i alla fall kycklingar ur efter att de fått ligga i en låda med varmvattenflaska ett tag. Då skulle det varit behändigt med en lite kläckare, men det gick ändå även om det var en del spring för att kolla så temperaturen höll sig på rätt nivå.

Som sagt kläcktes ytterligare tre kycklingar som jag hoppades Börta Bengtsson ville ta hand om. Men se det gick inte....hon hade ju bara två kycklingar...inte fem! Hon ville inte alls acceptera några fler kycklingar. En mer ingående beskrivning av de turerna hittar du här.


I ruvburen intill finns hönan Yngvild med sina sju dunisar, som hade kläckts ett par dagar tidigare. Jag provade att sätta ner de nykläckta till henne och det gick bra. Hon hade många och tänkte kanske att tre till gör väl ingen skillnad.

Bara ett problem. En nykläckt kyckling kan inte gå utan behöver en hönsmor som ligger still och värmer dem. Men Yngvilds kycklingar var runt tre dagar gamla och for runt i buren som små högfartsdammråttor och Yngvild var inte heller still så ofta. Så jag fick plocka fram lådan med värmeflaskan igen och lägga tillbaks de nykläckta dunisarna. Under dagen låg kycklingarna i lådan som stod inne hos Yngvild, så de kunde höra varandra, och först på kvällen när det var still i hönshuset petade jag in kycklingarna under Yngvild. På natten är de ju tack och lov oftast stilla.

Och allt gick bra. Yngvild hade fått tio kycklingar och Börta Bengtsson hade sina två.

Efter ett par veckor fick hönor och kycklingar komma ut ur sina burar och hönsmammorna tog ut kycklingarna till hönsgården. Yngvild var väl lite mer friare i sin uppfostran än Börta som hela tiden hade ett vakande öga på sin två. Rätt snart var Yngvilds kycklingar ganska så självständiga, trots att de inte var mer än tre veckor gamla. De sökte sig till Yngvild när de ville ha värme men annars var de runt på egen hand i en liten miniflock. Vilket verkade passa Yngvild perfekt.

Rätt snart började Yngvilds kycklingarna hänga allt mer runt Börta som fortfarande var en exemplarisk hönsmor. Hon skyddade sina två små mot allt och jagade bort alla som kom nära hennes små, med undantag för Yngvilds kycklingar, som hon tolererade. Till slut blev det mer och mer att hon även tog hand om Yngvilds dunisar också och de en gång så självständiga kycklingar blev åter "mammiga" och började hänga Börta i kjolarna dagarna i ända. De hade fått en ny hönsmamma.


Börta Bengtsson verkar inte ha det minsta emot detta och utan försöker räcka till för alla tolv kycklingar. Nu är kycklingarna inga dunisar längre utan små minihöns, nästan i en duvas storlek. Men mammiga är de allt fortfarande....och det är trångt på kvällarna när hon skall försöka värma dem alla.

torsdag 28 juli 2011

Solbad


Röda Ulla tog ut sina dunisar till hönsgården igår för första gången. På programmet stod bland annat solbad och sandbad. Kycklingarna verkade stortrivas och pickade runt och kollade på allt och alla och tog sekundsnabba solbadspass. Allt går snabbt i en kycklings liv.

Även Röda Ulla behövde nog lite sol efter dryga månaden inne i hönshuset med ruvning och dunbollspassning. För hon såg allt lite blek ut om kammen  :-)


Lilla familjen med hönsmor och fyra dunisar var även ute i det nya gröna uterummet och spatserade runt i gröngräset. De var så otrooooligt söta så jag har inte ord för det. Näpet i kubik...

Skall försöka fånga dem på bild så även ni få se dem....

onsdag 27 juli 2011

Herr Morot är inte så glad


Får jag presentera Herr Morot. Han verkar inte helt lycklig herr Morot...kan kanske bero på grytan som väntar....  ;-)

Här hittar du förra sommarens Herr Morot...och Fru Böna  :-)

tisdag 26 juli 2011

Krusbärsmarmelad....himla gott och enkelt!


I helgen var det stora sylt-och-saftkokar-helgen. Eller snarare en topp i syltkokandet på en sommar som har gått i sylt- och saftkokets tecken. Helgens häng vid spisen har resulterat i svartvinbärsmarmelad och -saft, krusbärsmarmelad och något som jag med spänning ser fram emot att smaka om några veckor - kryddiga körsbär.

Jag tycker jag har fått väldans rutin på bärkoken och det känns otroligt bra att se hur antalet burkar växer i källarskafferiet. Vetskapen om att den tid jag lägger ner verkligen ger resultat är synnerligen tillfredsställande. Att det blir något konkret som vi har glädje och nytta av länge....och inte minst för att det blir så gott....mycket godare än det som köps i affären.

Det är inte utan att jag undrar över hur de lyckas få maten att bli så tråkig och intetsägande. För det är ju trots allt inte några märkvärdigheter att koka ihop en marmelad...tvärtom. Få moment och få ingredienser...det mesta arbetet ligger ju i att plocka och rensa bären samt att göra rent burkarna. Själva koket är ju både snabbt och enkelt avklarat.


Sylten eller marmeladen vi köper i affären smakar inte dåligt, bara mycket blekare och fattigare i smaken...helt enkelt tråkigare. Smakmässigt slår det hemkokta det köpta med hästlängder. Varför kan man ju fråga sig.

För de borde ju vara proffs på smakupplevelser...inte jag som kokar krusbärsmarmelad för första gången i mitt liv. Men så var det där med lönsamhet....det är väl där skon klämmer....jag har väl helt enkelt olönsamt mycket krusbär i min marmelad.


Recept på krusbärsmarmelad
Här är recepten på krusbärsmarmeladen som jag i stort följde. Jag kan försäkra att krusbärsmarmeladen blev helt otroligt god och passar helt underbart bra ihop med en krämig ädelost. Marmeladen är både söt och syrlig på samma gång,....så mycket smak...


1½ liter (ca 1 kg) knappt mogna krusbär
lite vatten
1 citron, saften
9 dl ( ca 750 g) socker/kg fruktmassa
  • Snoppa och skölj bären.
  • Koka upp bären tillsammans med vatten och citron. Låt sjuda under lock i ca 10 minuter.
  • Rör ner scokret och koka vidare under omrörning. Skumma då och då.
  • Koka under omrörning i ca 45 minuter eller tills bärmassan har fått marmeladkonsistens. Gör ev syltprov på kall tallrik.
  • Häll upp marmeladen på steriliserade burkar. Skruva på locken omedelbart.

Recepten på övrig sylt och saft kommer i senare inlägg....hade jag tänkt  :)

måndag 25 juli 2011

Tugga gräsmatta...


Det är knappast något att hålla i när Gudrun drar förbi, det är stängselstolparna i plast på tok för veka för. Men förhoppningsvis skall hönornas nya utegård, som är en utbyggnad på deras permanenta inhägnad, stå pall för jaktfixerade katter, tänker främst på vår Felix, och lösspringande hundar som ägarna inte har koll på.

För jag ser helst att ingen försöker nafsa efter våra hönor och kycklingar. Det vore även fint om nätet kan hålla de vilda djuren utanför. För tillfället saknar inhägnaden tak men ett bärnät skall skydda hönsen från rovfåglar och kycklingarna även från hungriga kråkfåglar.

Det känns himla fint att kunna bjuda hönorna nytt grönt gräs, som de kan gå och sprätta runt i på jakt efter insekter och mask. Och de verkar så nöjda när de sprätter runt och repar i sig av gräset. Lantidyll i kubik...


Visst skulle det vara underbart att ha dem helt lösa, men då jag vet att katterna inte skulle tveka en sekund att försöka få höna till middag. Även om de kanske inte skulle rå på hönorna skulle de troligen lyckas sätta klorna i kycklingarna. Dessutom händer det tyvärr att vi då och då får besök av lösspringande hundar.

Hönorna är allt för trygga för att inse att det finns något som kan hota deras lilla värld och de är även vana vid att se katterna stryka förbi...utan att de kunnat utgöra ett hot. Då känns det bäst för både mig och för hönsen att de har skydd omkring sig även om det betyder att de begränsas i sin rörelsefrihet.

Alla vågade sig inte ut till det okända. Svarta Ulla försökte istället nå det gröna från tröskeln...

Och de har det bra, trots allt, för utegården liksom hönshuset är stort så de har gott om plats att sprätta runt på. Det som har saknats är att de inte får är fritt tillgång till grönt gräs, men det har jag kompenserat dem genom att varje dag repa mängder med gräs, maskrosor, klöver och annat grönt till dem.

Men nu har de även en bit gräsmata att tugga i sig....fint det  :-)

söndag 24 juli 2011

Cykelbilar och rabarber


I veckan var maken och jag i Göteborg. Då besökte vi bland annat vår favoritbokhandel, Bokrummet i Haga. Där hittar vi alltid något intressant i bokväg som får följa med oss hem, vare sig vi tänkt köpa några böcker eller ej. Bokhandeln är inte stor men den har många titlar som man inte alltid hittar i de stora kedjorna.

Nu sist köpte vi varsin bok som skvallrar lite om våra skilda intresseområden. Jag köpte en bok om rabarber, Rabarber av Ingar Nilsson, med recept och historik kring rabarbern, och maken en bok om bilar...eller vad man nu skall kalla fordonen.

Vi tog våra nyinköpta böcker och satte oss på ett litet café i Haga. Med varsin kaffe och kaka satt vi på uteserveringen som finns längs den smala trottoaren och bläddrade i våra böcker. Och när vi inte lutade oss över våra böcker kollade vi in alla turister som spatserade runt i Haga med kamera och karta i händerna...och många är de så här års.

Men åter till böckerna. Makens en bok, Folkhemmets farkoster av Claes Johansson, handlar inte om "riktiga" bilar utan om cykelbilar. Jag kan lugnt säga att jag inte hade en aning om att det fanns något som kallades cykelbil. Efter att bläddrat runt i boken, så kändes 1900-talets förra hälft synnerligen långt borta.

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson

Boken är verkligen en liten pärla och fulla av helt underbara bilder. Den innehåller till och med en ritning på en cykelbil....om man nu känner för att bygga en alldeles egen cykelbil.

Här kommer ett citat från bokens förord:

"Det ligger en stor och viktig distinktion mellan cykelbil och trampbil, tro inte annat.

Cykelbilen är en cykel med strömlinjeformad överrock och fickorna fyllda av drömmar. Den vuxne mannens redskap i sport- och nyttosammanhang, vanligen på tre hjul.

Som en riktig bil.

Trampbilen är en småbarnssak. En bil i halvskala, näpen på det sätt som förminskar vuxensaker alltid blir i närheten av barn. Med vacklade hälsa lever trampbilen vidare. Cykelbilen är död och begraven sedan ett halvt sekel. Så också den hembyggda mc-bilen, cykelbilens flotta kusin.

Till och med som fyrhjuling var den dömd att sorteras ut av evolutionen. Ingen vill väl tugga barkbröd när det plötsligt en dag finns fabriksbakat i form av en bullig massproducerad bil, med vindruvetorkare, handsfack, kanske rent av värmepaket.

Det är dem Folkhemmets Farkoster handlar om. Surrogatbilarna...."

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson

Även om jag inte är så mäkta intresserad av bilar...eller cykelbilar...så tror jag nog att jag i alla fall skall läsa den här boken....nån gång   :-)

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson

Recept på jordgubbssylt...sent omsider


Den här sommaren har jag saftat och syltat, syltat och saftat....mer än jag nånsin har gjort en sommar. Tidigare år har jag mest kokat äpplemos och övriga bär och frukter har jag fryst in för att ha till kakbak, smoothies mm.

Men då frysboxen fortfarande har påsar med styckfrysta vinbär och hallon medan hyllorna med sylt, saft och inläggningar gapar mer eller mindre tomma så var det ju lätt att räkna ut att bären behöver förädlas. Hyllorna i källarskafferiet skall fyllas än mer inför kommande vinter. Och det är vad jag har gjort de senaste månaderna...fyller förrådet med sylt och saft. Gött...

Tidigare i sommar har jag kokat jordgubbsylt och saft, flädersaft och rabarbersylt och kompott. Och nu är det vinbär som håller på att förädlas till sylt, gelé och saft och krusbär till marmelad. Recept kommer alt eftersom  :-)


Först ut att bli sylt var jordgubbar och rabarber...kanske inte så oväntat med tanke på att de är först på säsongen. Här hittar du recepten på rabarbersylt och rabarberkompott. Och här kommer receptet på jordgubbsylten....lite senaste laget kanske...  :-)

Jordgubbssylt
4 liter (ca 2 kg) jordgubbar
1,2 liter 8ca 1 kg) socker
½ tsk natriumbensoat
½ tsk kaliumsorbat
  • Rensa bären och ta bort dåliga och skadade bär. Varva bären med socker i en gryta eller stor kastrull. Låt bären stå och safta sig över natten.
  • Koka upp bärmassan långsamt på svag värme och låt den sakta koka i 10-20 minuter. Skaka grytan ett par gånger men rör inte i den så bären krossas.
  • Ta grytan från värmen och låt sylten vila ett par minuter. Skaka ihop skummet mot ena sidan och skumma väl.
  • Rör ut konserveringsmedlet i en kopp med lite av dem varma sylten och rör ner blandningen i grytan.
  • Häll upp sylten på varma, väl rengjorda burkar. Sylten skall fylla ända upp till kanten. Tillslut dem med skruvlock. Förvara svalt.


Kommentarer till receptet
Jag har hämtat receptet från Stora boken om safta och sylta, 1986, ICA bokförlag, och det blir en söt och god jordgubbsylt där bären är närmast hela. Men sylten blir även ganska lös...minst sagt.

Så andra gången jag gjorde efter receptet så lät jag en del av saften rinna av genom en sil innan jag slevade upp den färdiga sylten i burkar. Saften hällde jag i en flaska och så fick vi även lite jordgubbssaft på syltkoket.

Så behändigt  ;-)

lördag 23 juli 2011

Varför?

Det är så fruktansvärt hemskt det som hänt i Norge så det går inte med ord beskriva ....

fredag 22 juli 2011

Yttepyttesmå..


Jag tycker de är så söta. De först värpta äggen.

Det är hönorna Tutelva och Svarta Ulla, från Röda Ullas kull som kläcktes i början av februari, som har börjat värpa. Värpa små, små ägg....

Och då är ändå Hedemorägg tämligen små, även som stora...så att säga.

torsdag 21 juli 2011

Huvudlösa...i dubbel bemärkelse

Siste Mohikanen blir kvar...

Det har nackats tuppar. De tre tuppkycklingarna från februari-kullen i vintras har alla mist sina huvud och ligger nu i frysen i väntan på grytan. Även näst högste tuppen Brynolf har hamnat i frysen tillsammans med ungtupparna, och snart skall självaste ledartuppen, Bengt, gå samma väg.

Det känns sorligt att nacka de vuxna tupparna Bengt och Brynolf, men nytt blod behövs. Den röda tuppen, Siste Mohikanen, kommer att få vara kvar tillsammans med några av årets tuppkycklingar så flocken fortsätter att leva vidare i nya generationer. Hur det blir med den fjärde vuxne tuppen har jag inte bestämt än...

Att nacka ungtupparna känns inte lika jobbigt som att nacka de gamla....snarare tvärtom, en lättnad att få undan dem. När de börjar bli vuxnat tar deras könshormoner helt över och de uppvisar inget vett och fason. De far runt som hormonstinna bestar och jagar runt de stackars hönorna och tvingar sig med våld på dem.

Jag blir helt galen när jag ser hur de behandlar hönorna och jag vill vri nacken av dem alla. På studs. Det var knapt hönorna vågade gå in på kvällarna av rädsla att bli påhoppade av ett gäng ungtuppar.

Några nackar har jag dock inte vridit av och kommer inte heller göra....men jag ser till att yxan kommer fram...

Nu är det åter lugnt i hönshuset med bara två vuxna tuppar, som dessutom har hyfs och förstånd nog att uppvakta hönorna. Dock finns det många, många tuppkycklingar kvar men de har ännu inte börjat bry sig om tjejer...men snart lär yxan behöva vina igen.

Men det är inte bara för att tupparna är brutala mot hönorna eller för att vi vill undvika inavel som tupparna nackas. Vi har djuren även för att vi vill vara lite självförsörjande på kött. Kyckling har vi inte köpt på ett par år och vi lär inte göra det i år heller. Fint det....

Enkla päron


I år blir det enkelt att plocka päron från vårt en gång höga och ståtliga päronträd. För nu ligger päronträdet ner och päronen är inom räckhåll från marken.

Men inte alla päron! För även nu är päronträdet stort och omfångsrikt....


Få se vad vi gör med päronträdet när vi har plockat frukten. Än lever trädet då det inte har gått av helt utan mer har vikt sig....

onsdag 20 juli 2011

Skörda nässlor till vinterfoder


Förra vintern provade jag att ge hönorna torkade nässlor som ett kosttillskott. Första gången de fick de torkade nässlorna verkade de minst sagt skeptiska till kvasten jag hängde upp till dem. Men inte följande gånger. Då dök de direkt fram och började slita av de torkade bladen från kvistarna. Mums, mums...

Så nu har jag åter klippt stora kvastar av nässlor som jag bundit ihop och hängt upp till tork i ladugården. I år blev det både större och fler kvastar. Nu när jag vet att de uppskattar tillskottet till vintermaten så var det värt att dra på sig gummihandskar, stövlar och tjocka jeans och en tät jacka för att ta sig an de stora bestånden av nässlor som finns i och utanför hönsgården.


När jag klev runt bland de höga nässlorna och skördade och samlade för kommande vinter slog det an något som kändes uråldrigt och djupt rotat i ens omedvetna och som fick mig att känna mig väldans nöjd och glad. Att bygga upp vinterförråden med mat och foder ger en känsla som är svår att sätta ord på, men som jag kan lova, känns synnerligen tillfredsställande.

Mycket av det vi gör i dag har ju samma syfte. Vi jobbar för att få mat på bordet. Men till skillnad från tidigare generationer så är det idag oftast ingen direkt koppling mellan själva arbetet vi gör och att vi har mat på bordet. Det är många led mellan våra intjänade pengar och våra mätta magar.


När jag skördade nässlorna blev det så uppenbart...mitt arbete hade direkt koppling till att djuren skulle få mat. Och genom djuren får vi mat i form av ägg och kött. Jag samlade för vinterns behov av mat...och inte "bara" plockade lite gott ur grönsakslandet till middagen. Även om det senare inte är fy skam på något vis....långt ifrån.

Känslan vid fodersamlandet var på något vis mer "uråldrig"...en känsla som människan har upplevt i många tusentals år av samlande av mat och foder. Att samla...och spara...för kommande behov. Självförsörjning och överlevnad...


Som sagt, en svår känsla att beskriva, men bra kändes det. Och det är ju bra nog...  :-)

Fönsterrenovering..!!?


Nu känns förestående fönsterrenovering mindre skrämmande, för nu har jag gått en snabbkurs i fönsterrenovering hos en vän. Hon har snart renoverat igenom alla fönstren i deras hus från 20-talet och samlat på sig stor kunskap och erfarenhet i hantverket.

Till skillnad mot min vän så har jag har hela arbetet framför mig, men förhoppningsvis är jag lika driven i fönsterrenoverandets konst, när jag är klar med vårt hus. Vi har ju också ett trähus från 20-talet med minst sagt många fönster som behöver ses över.

Varje fönster har två kopplade bågar med sex lufter, vilket ger totalt 12 rutor som skall tas ur och fyra bågar och en jädrans många spröjs som skall skrapas rent på färg och slipas. Och sen skall allt sättas ihop igen, med nytt kitt och färg. Bara allt trä är bra, så bågarna inte behöver bytas ut. Det lär ta många, långa timmars arbete innan alla fönster är klara.


Min förhoppning är att vi har fixat kökets två fönster innan hösten....

Mitt arbete har knappt börjat men jag tycker ändå jag har tagit ett enormt steg framåt. För jag har gått från att vara en något ovillig, totalt oerfaren och smårädd blivande fönsterrenoverare till att vara en tämligen lugn blivande fönsterrenoverare, där första steget har tagits.

Och det känns tryggt att ha en vän som man kan fråga om råd och som kan visa hur man kan göra. Visst har jag böcker i ämnet, och det går säkert att hitta mycket tips och trixs på nätet, men inget går upp emot att kunna få direkt handledning och råd av någon som man känner och som har egen erfarenhet.

Utöver en snabbvisning av alla momenten fick jag igår prova på att ta bort kittet från två bågar.  Det gick väl ok. Kittet är borta och glasen är urtagna. En ruta var spräckt redan innan start och ytterligare två lyckades jag knäcka när jag skulle pressa ur glaset.

Hmm...bara hälften av rutorna är hela. Träning ger färdighet, förhoppningsvis, annars lär jag få göra täta besök till glasmästeriet...

tisdag 19 juli 2011

Stridshöns....


Agda och Ann-Bertil är grannar i varsin ruvbur....men vänner är de då rakt inte. Nej, nej...inte det minsta!

De ryker ihop som två stridstuppar så fort de kommer varandra för nära. De gör utfall och hugger efter varandra. Fräser och reser nackfjädrarna. Burrar upp sig så de blir större och reser stjärtfjädrarna. Och när de kommer åt tar de tag i varandras nackfjädrar så fjädrarna far omkring. Vilka mammor!! Oj, oj...

Och inte nog med det. Ann-Bertil får utlopp för sin ilska genom att hacka på den som är närmast till hands...sin lilla dunis. För hönorna har ju trots allt har ett galler mellan sig, som förhindrdar att de ger sig på varandra på riktigt.

Så kan vi ju inte ha det. Nu finns det lite masonit uppställt mellan ruvburarna, så hönorna inte kan se varandra och reta upp sig på den andre. Och Ann-Bertils lilla kyckling slipper en hackande hönsmor.

måndag 18 juli 2011

Vaxduksmys


Nu är det ännu trevligare att sitta på verandan och fika! För nu har jag köpt sötaste vaxduken till verandabordet. Te, hembakt bröd, gott pålägg och en spännande bok...och så sötblommig vaxduk...snacka om mys  :-)

Några ändar kvar...



Jag stickar inte så mycket just nu, men även korta stunder ger resultat...till slut.

Och nu är faktiskt tröjan som jag hållit på att sticka på ett bra tag färdigstickad. Lägger man ihop tiden jag ägnat mig åt tröjan så är har tröjan varit tämligen snabbstickad, med sitt tjocka och lättstickade garn, men som sagt har det varit glest mellan sticktillfällena. Men helt okej för mig.

Jag känner ingen stress över ofärdiga stickprojekt. Jag är bra på att avsluta mina projekt och låter sällan de sedimenteras helt i förråd och lådor, även om de kan bli lite dammiga  ;-)

Men helt klar är inte tröjan än. Garnändar skall fästas och så skall tröjan få någon slags knäppning. Hur det senare skall lösas har jag funderat på under hela stickningen utan att komma fram till hur jag vill ha det....men det ger sig säkert efter att jag funderat lite till på "problemet".

Så vi får se om tröjan kommer samla damm ett tag till innan den blir helt klar att användas. Men än är det ju ändå inge tjocktröjeväder...utan mer tunnkofteväder...

söndag 17 juli 2011

Jag har ingen koll....

Agdas lilla kyckling

Jag har ingen koll längre...de är för många! Kycklingarna!

Bara under den senaste veckan har det kläckts 17 kycklingar. Röda Ulla har fått fyra små gula dunisar. Agda och Ann-Bertil har varsin liten gul. Hilda har hela elva stycken, fem svarta, fyra gula, en grå och en röd. Egentligen låg Hilda "bara" på sju ägg, men hon fick ärva ägg från Ann-Bertil som gick av sina ägg så fort hon fått sin första kyckling. Orutinerat kan man ju tycka  ;-)

Men det gick bra ändå för Hilda adopterade Ann-Bertils kycklingar utan knot.

Ann-Bertil med sin dunboll

Nu har Hilda kycklingar som är kläckta då och då under tre dygn. Låter kanske inte som någon större ålderskillnad. Men så här i början är det stor skillnad på en nyckläckt kyckling, som ännu inte kan stå på sina små ben utan förflyttar sig "krypandes" och välter för inget, och en tredagars kyckling med turbofart på sina små ben.

Hildas elva kycklingar

Många är de, och lägger man därtill alla kycklingar som kläckts tidigare i år, så är de riktigt många. Totalt har vi fått 45 kycklingar i år, fördelat på nio kullar. Låter kanske inte så märkvärdigt, men jag är helt överväldigad av hönornas ruviver och antalet kycklingar. Om man bortser från förra sommaren då vi fick tämligen många kycklingar så har vi inte alls haft många djur i vår hönsgård. Tills nu....

För bara drygt ett år sedan funderade vi till och med på att köpa hönor för att vi hade för få...tur vi inte gjorde det!! Nu är hönshuset fullt....på kycklingar! Även om de som kläcktes i februari inte längre kan räknas till kycklingarna...för de är stora nu och har börjat värpa ägg.

Röda Ullas fyra gula dunisar

lördag 16 juli 2011

Död...


Maken hittade något mindre vackert längst in i uthuset som vi använder som garage. Jag gissar på att det har varit en skata...men det var ett tag sedan. Nu är det mest något torrt och förvridet, som hämtat från sagornas värld.

Vattenskydd...


Nu jäklar skall vattnet hos kycklingarna förhoppningsvis vara fritt från spån i åtminstone några timmar. För nu har jag byggt en vattenautomatskydd, av gammalt spillvirke, som skall stå inne ruvburarna och hålla vattnet rent. Jag har helt enkelt fixat lyxutrustning till ruvburarna!

Tills nu har vattnet blivit fullt av kutterspån redan efter fem, tio minuter...oftast. Så skyddet kommer spara mig möe tid då jag slipper göra rent vattenautomater i tid och otid. Och ännu viktigare, göra så att kycklingarna har rent vatten.

Det är hönsmammorna som fyller vattenautomaterna med strö, när de sparkar runt efter mat. Ett helt omotiverat beteende inne i hönshuset men rörelsen verkar minst sagt djupt rotad i deras små huvuden.


Ger man dem mat så börjar hönorna direkt sprätta runt i maten. Vilket resulterar i övertäckta vattenautomater och att maten sprids ut över hela buren. Det senare gör hela sprättandet lite lustigt för man kan ju tycka att det vore betydligt enklare och bättre att äta maten när den ligger samlad i en hög. Men så tar sparkinstinkten över...och allt far runt med en himla fart. Även kycklingarna göms i strö och ibland far även de iväg med god fart.

När hönan är ute i hönsgården passar krafsinstinkten bättre då hon letar efter frön och insekter i jorden. Men inne i hönshuset blir det bara till besvär....för alla!


När kycklingarna blir lite större, typ två, tre veckor är problemet inte lika stort för då kan vattenautomaten ställas uppe på ett rede och kommer därmed undan från allt strö som sparkas omkring. Men under första veckan är kycklingarna för små för att kunna hoppa så högt och automaten behöver stå på burgolvet.

Men nu skall skyddet förhoppningsvis underlätta för både mig och de små  :-)

fredag 15 juli 2011

Innesittarväder


Idag har det varit innesittarväder. Kissarna har vänt i dörren och inte velat gå ut och jag har umgåts med min symaskin. Trodde jag skulle sy något blommigt men det blev något rutigt....mer om det i morn.

Nu skall jag krypa upp i kökssoffan tillsammans med Salix och äta popcorn och läsa Maja Hagermans senaste bok, Försvunnen värld. Så intressant...och som alltid när det gäller Maja Hagerman mycket väl skrivet.

onsdag 13 juli 2011

Bilar...


Här kommer ett tämligen osannolikt inlägg från Fru Purjo...ett blogginlägg om bilar!!

Bilar är inget som står högt upp på min lista över intressanta saker...tvärtom....men jag får nog erkänna att det finns bilar som är charmigare än andra bilar. Jag råkade på några idag vid ett besök i stora staden i väster, Göteborg.

Tydligen är det samling och uppvisning av veteranbilar intill Kajskjul 8 varje solig onsdagskväll....hade ingen aning. En som däremot mer än gärna hade varit på plats och spanat in plåtlådorna och troligen ägnat allt för många och långa timmar åt att dyka ner i motorhuvar, sparka på däck och prata med alla bilägare, är min käre make. Men han var inte där....

Jag roade mig med att ta några snabba bilder.... så att han verkligen inser vad han missade idag  ;-)