måndag 6 juni 2011

Dramatisk start på livet...

Det har varit stor dramatik i hönshuset under de senaste dagarna. Skrev i förra inlägget att även Börta Bengtsson låg på ägg och skulle få kycklingar om några dagar. Men det gick snabbare än så. I alla fall för två av kycklingarna som kläcktes redan under natten till söndagen, medan övriga kycklingar ännu inte var redo för att ta sig ut ur äggen till denna värld.

Att inte alla äggen kläcktes samtidigt ledde till att Börta gick av innan alla äggen hade kläckts. Hon hade fått två svarta kycklingar och hon verkade nöjd med det. Hon ville kanske inte ha en kycklingskara på elva dunisar som hon fick förra sommaren (tror dock inte hon känner så eller ens kommer ihåg det).

Äggen som var kvar i redet var svala men inte helt kalla så jag lade dem i en handuk på varmvattenflaskan som jag hade lagt i en låda. En liten termometer stoppade jag också i så jag hade lite koll på temperaturen.

Till slut kläcktes ytterligare en liten kyckling, en gul och ytterligare två näbbar hade börjat picka sig igenom äggskalen på två andra ägg. Jag försökte lägga tillbaks den nykläckta gula kycklingen till Börta men hon ville inte alls kännas vid sin kyckling utan försökte picka och sparka på den. Jag höll ett öga på henne och skyddade kycklingen, men Börta ville inte sluta. Så jag lade tillbaks kycklingen i lådan tillsammans med kvarvarande ägg. Dunisen klarar sig inte utan extra värme i början så ville inte Börta värma henne så fick varmvattenflaskan göra det istället.

När ytterligare en kyckling hade kommit ut ur sitt ägg så la jag både kycklingarna hos Yngvild som finns i ruvburen intill med sina sju dunisar. Och faktisk, hon accepterade de nya dunisarna utan att göra en min av att de minsann inte var hennes ungar. Ett problem vara bara att Yngvild inte ville ligga still och värma dem utan gick runt i buren tillsammans med sina andra kycklingar som nu var ett par dagar gamla och pigga och snabba på sina ben.

De nykläckta kycklingarna kunde ännu inte gå och behövde en höna som låg still och värmde dem. Så igen lyfte jag kycklingarna till lådan som nu stod lådan inne hos Yngvild. Så att de kunde hålla kontakt med sina pipande och kluckande.

Under dagen kläcktes ytterligare en svart kyckling och kvar i lådan fanns ytterligare fem ägg där i alla fall några av äggen innehåll kycklingar som levde...för äggen pep.

I går kväll när Yngvild hade kommit till ro för natten och alla hennes kycklingar krupit in under henne stoppade jag in de nyckläckta kycklingarna under henne tillsammans med de två äggen som pep. Kvar fanns tre tysta ägg som jag tog bort.

Nu på morgonen hade Yngvild tio små dunisar, sex gula och fyra svarta, i går morse hade hon sju dunisar, fem gula och två svarta. De nya kycklingarna som Börta Bengtsson hade ruvat fram hade klarat sig och verkar vara fullt accepterade av sin nya mamma. De är bara inte kommit så långt i utvecklingen än sina nya syskon som har hunnit bli riktigt snabba på sina ben. Men om en månad så kommer det inte märkas någon större skillnad på dem.

De två ägg som jag i går kväll hade lagt under henne var tyvärr inte kläckta utan låg kalla kvar på burgolvet. Och de hördes inget pipande från dem heller. Synd men tre av de övergivna Börta-äggen klarade sig och blev tre söta små dunisar. Glad för dem och glad att Yngvild tog dem till sig.

Så helgens kläckningsdramatik resulterade i att Börta Bengtsson har två kycklingar och Yngvild tio....och jag har lärt mig att det är viktigt att ruvningen startas samtidigt för alla äggen så kläckningen sker inom samma dygn. Det gick bra för Röda Ulla och Ann-Bertil tidigare i år men de låg kvar längre i redet, så alla ägg hann kläckas, medan Yngvild och Börta inte hade samma tålamod.

Och för tillfället så ligger inga hönor på ägg. Bra är det, för nu är hönshuset fullt av kycklingar i olika storlekar  :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar