Medeltidsfokuserad!

Bästa syplatsen en solig och varm sommardag är på verandan....

Jag är fokuserad...grymt fokuserad och den gamla symaskinen går varm.

På lördag drar maken och jag till medeltiden, närmare bestämt Medeltidsveckan i Visby och i år skall det bli en ny stass till mig. Hade jag tänkt.

Därav fokuseringen. Och det behövs. För det är inte många dagar kvar till lördag. Helst skall allt vara färdigsytt till fredag, då alla långa och vida klänningar och särkar skall strykas och alla kläder och prylar skall packas.

Min nya linnesärk

Särken är klar och underklänningen är halvklar, mest fåll, snörning kvar. Sömmarna på klänningens kjol skall också sys ner, men det kommer jag att göra för hand under tåg och färjeresan. För jag bara MÅSTE ha något att göra på resan annars får jag krupp av leda och rastlöshet.

Överklänningen är däremot långt i från klar. Få se hur mycket som hinns med på de två, tre dagar som är kvar. Hinner jag, så hinner jag....i annat fall får klänningen åka med nästa år istället. Men än tror jag på att den kommer med.

Klänning i smårutigt ylletyg med kort ärm och fyrkantig rigning samt med snörning i sidorna. Klänningen kan även fungera som "underklänning" till en sk överklänning...vilka också är i ylle. Hoppas det inte blir föööör varmt på Gotland  ;-)

Medeltidsveckan är vår sista sommarvecka, sen börjar vardagen igen med lönearbete i stora staden i väster. Än känns vardagen långt bort för en vecka i Visby brukar vara härligt social, upplevelserik och avslappnat och väääääldigt mycket ovardag.

Jag längtar till våra vänner som vi träffar under veckan på Gotland och jag längtar efter att få uppleva miljöerna och atmosfären i fina staden Visby...och så Medeltidsveckan...förståss.

Överklänningens långa våder har jag klippt till i mörkblått ylletyg. Klänningen skall få v-ringning fram och bak, snörning fram samt snäva ärmar med en lång rad klädda knappar. Den kommer att vara helfodrad i oblekt linnetyg.

Medeltidsveckan är så mycket. Det är ett överflöd av upplevelser med  marknader, gyckel, föreläsningar och utställningar, mat och dryck, musik, uppträdanden och inte minst en massa fina människor i fina medeltidskläder. Det är lätt att få kontakt...alltid kan man prata om Medeltidsveckan  :-)

Struthättan har fått linnefoder. Blev mycket bättre så. Man slipper se fula sömmar och så är linnet betydligt behagligare att ha mot halsen än yllet....

Cykelbilar och rabarber

I veckan var maken och jag i Göteborg. Då besökte vi bland annat vår favoritbokhandel, Bokrummet i Haga. Där hittar vi alltid något intressant i bokväg som får följa med oss hem, vare sig vi tänkt köpa några böcker eller ej. Bokhandeln är inte stor men den har många titlar som man inte alltid hittar i de stora kedjorna.

Nu sist köpte vi varsin bok som skvallrar lite om våra skilda intresseområden. Jag köpte en bok om rabarber, Rabarber av Ingar Nilsson, med recept och historik kring rabarbern, och maken en bok om bilar...eller vad man nu skall kalla fordonen.

Vi tog våra nyinköpta böcker och satte oss på ett litet café i Haga. Med varsin kaffe och kaka satt vi på uteserveringen som finns längs den smala trottoaren och bläddrade i våra böcker. Och när vi inte lutade oss över våra böcker kollade vi in alla turister som spatserade runt i Haga med kamera och karta i händerna...och många är de så här års.

Men åter till böckerna. Makens en bok, Folkhemmets farkoster av Claes Johansson, handlar inte om "riktiga" bilar utan om cykelbilar. Jag kan lugnt säga att jag inte hade en aning om att det fanns något som kallades cykelbil. Efter att bläddrat runt i boken, så kändes 1900-talets förra hälft synnerligen långt borta.

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson

Boken är verkligen en liten pärla och fulla av helt underbara bilder. Den innehåller till och med en ritning på en cykelbil....om man nu känner för att bygga en alldeles egen cykelbil.

Här kommer ett citat från bokens förord:

"Det ligger en stor och viktig distinktion mellan cykelbil och trampbil, tro inte annat.

Cykelbilen är en cykel med strömlinjeformad överrock och fickorna fyllda av drömmar. Den vuxne mannens redskap i sport- och nyttosammanhang, vanligen på tre hjul.

Som en riktig bil.

Trampbilen är en småbarnssak. En bil i halvskala, näpen på det sätt som förminskar vuxensaker alltid blir i närheten av barn. Med vacklade hälsa lever trampbilen vidare. Cykelbilen är död och begraven sedan ett halvt sekel. Så också den hembyggda mc-bilen, cykelbilens flotta kusin.

Till och med som fyrhjuling var den dömd att sorteras ut av evolutionen. Ingen vill väl tugga barkbröd när det plötsligt en dag finns fabriksbakat i form av en bullig massproducerad bil, med vindruvetorkare, handsfack, kanske rent av värmepaket.

Det är dem Folkhemmets Farkoster handlar om. Surrogatbilarna...."

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson

Även om jag inte är så mäkta intresserad av bilar...eller cykelbilar...så tror jag nog att jag i alla fall skall läsa den här boken....nån gång   :-)

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson

Död...

Maken hittade något mindre vackert längst in i uthuset som vi använder som garage. Jag gissar på att det har varit en skata...men det var ett tag sedan. Nu är det mest något torrt och förvridet, som hämtat från sagornas värld.

Bilar...

Här kommer ett tämligen osannolikt inlägg från Fru Purjo...ett blogginlägg om bilar!!

Bilar är inget som står högt upp på min lista över intressanta saker...tvärtom....men jag får nog erkänna att det finns bilar som är charmigare än andra bilar. Jag råkade på några idag vid ett besök i stora staden i väster, Göteborg.

Tydligen är det samling och uppvisning av veteranbilar intill Kajskjul 8 varje solig onsdagskväll....hade ingen aning. En som däremot mer än gärna hade varit på plats och spanat in plåtlådorna och troligen ägnat allt för många och långa timmar åt att dyka ner i motorhuvar, sparka på däck och prata med alla bilägare, är min käre make. Men han var inte där....

Jag roade mig med att ta några snabba bilder.... så att han verkligen inser vad han missade idag  ;-)

Tårtkalas...

Idag har det varit tårtkalas. Maken fyller år och det har vi firat med inte mindre än två tårtor och en bärpaj. Jag lovar komma med recepten på tårtorna så fort jag kan sitta upprätt igen. Jäklar va mätt jag är......!

Inte fullt så snygga trädgårdsbilder....

Säga vad man vill men så värst snygg är inte vår trädgård just nu. I ärlighetens namn så ser det rätt förskräckligt ut  ;-)

Gräsmattan lider av någon slags pricksjuka...kan vara sorkhögar. Närmast vägen kan vi även öppna grustag. Den uppskottade snön som plogbilen så generöst hivat ut över halva gräsmattan förde med sig ton av väggrus som nu har smällt fram och täcker gräsmattan. Varken sorkhögar eller grustäcke tillför någon större skönhet till trädgården.....tycker då jag.

Trädgårdens jätteaskar har också varit synnerligen generösa under vintern. Det blir många lass grenar, kvistar och barkbitar som behöver forslas bort innan det överhuvudtaget går att tänka tanken att en gräsklippare skall kunna dras förbi. Just nu känns gräsklippning i och för sig helt oändligt långt borta...men det lär ju hända förr eller senare....

Trot eller ej, men det här är faktiskt ett blomsterland.....det var i alla fall ett förra sommaren. Men så kom snön redan i november innan vegetationen helt hade gått i vintervila och nu bildar förra årets grönska en filtliknande massa...trassligt och osnyggt. Dessutom verkar gräset ha levt loppan ett bra tag efter snön kom för de har helt klart erövrat nya områden långt in i blomsterlandet. Fy och blä....

Gårdsplanen är isig, lerig och blöt....slask, snö och lera i en mindre härlig blandning. Och gör att katterna lämnar lortiga stigar långt in i huset....på golven, på stolar och på bänkar. Överallt där de små söta liven har klivit omkring finns det leriga tassavtryck. Får väl erkänna att det inte bara är katterna som drar in litervis med lera och jord. Även maken och jag bidrar till att hallgolvet har samma färg som gårdsplanen...smutsgråsvart. Snyggt? Knappast.....

Nydränerat är aldrig snyggt...inte vårt heller. Det var i sista stund som vi fick grävt igen efter dräneringen av hönshuset. I snö, kyla och mörker klev maken runt i leran och var behjälplig åt grävaren när han med sin stora maskin lade igen dräneringsdiket....samt någon spade och skyffel. Inte lätt att jobba i mörker med leriga verktyg...det mesta försvinner...bokstavligen...

Men visst finns det hopp...upp ur mattan av gamla svartnande löv, grenar och väggrus spirar vårens första blommor. Tack lilla snödroppe för att du finns.....

Virusrapport från kökssoffan

Vi har fått synnerligen ovälkommet besök, virusbesök. Maken har varit helt däckad i närmare en vecka och jag började känna av vårt otrevliga besök i onsdags kväll. Men jag har inte gett upp....viruset skall ut ur huset och min kropp fortast möjligt.

Till min hjälp har jag följande:

Kökssoffan! Inte trodde jag att den så snabbt skulle komma till så stor nytta och glädje. Det var helt klart väl investerade 500 kr.

Trevligt och mysigt sällskap av två sötnosar, katterna Felix och Salix. Samt ett mindre önskat sällskap (förutom viruset) i form av en mus som rumsterar om innanför väggpanelen, helt nära min huvudända i kökssoffan.

Stora mängder grönt ekologiskt te med honung och skivad ingefära. Och inte bara stora mängder te, får jag erkänna, min aptit har viruset inte tagit död på...snarare tvärtom.

En bok om färglära som är både intressant och lärorik. En bok som får mig att känna att tiden inte bara rinner iväg i snorets tecken...utan faktiskt ger bestående behållning i form av ny kunskap.

Liggandes på rygg i kökssoffan och med datorn på magen besöker jag bloggar, vilka ger gödning till mina storstilade drömmar och tankar för kommande äventyr i grönsakslandet, vid symaskinen och vid bakbordet. Stora doser av inspiration lättar alltid upp...

SVTplay som tar min kökssoffa, likt en flygande matta, med mig ut i stora världen. Programvalen har landat på tv-program som ger mig intressanta inblickar i andra länders kulturer så som "Ett annat sätt att leva", "Klädkod", "Korrespondenterna", kompletterat med lite planlöst tittande på naturprogram.

Så på det hela taget har jag det rätt ok även om jag gärna slapp febern, ledvärken, nysningarna, snuvan, hostan och tröttheten....

Äntligen är vi med kökssoffa

Äntligen står den där. Kökssoffan! Efterlängtad...

Vi har länge önskat oss en kökssoffa. Får väl erkänna att vi inte alltid varit så värst flitiga på att leta efter en passande kökssoffa, med tanke på hur mycket vi har önskat oss en kökssoffa. Visst har vi missat några fina kökssoffor på blocket, och ratat några löjligt dyra på samma ställe. Visst har vi hittat några kökssoffor av nyare modell på loppisar som vi också har ratat. Kökssoffor som det inte går att bädda i och som är hopsatt med osnygga IKEA-skruvar. Men mest har vi ägnat oss åt att önska att vi hade en fin kökssoffa i köket framför elementet.

Men i dag så hände det! På Pingstkyrkans lördagsloppis stod den och väntade på oss..... för bara 500 spänn! Två tanter höll som bäst på att mäta upp soffan och dividera om soffan skulle få plats eller ej när jag fick syn på den. Jag smög runt i närheten och låtsades inte alls vara intresserad av samma byte. Pillade istället på några stolar och bord som fanns intill. Men så fort damerna hade tagit två steg bort från soffan dök jag på den.

I och för sig har vi letat efter en soffa med smala ribbor i rygg och armstöd...du vet säkert vilken modell jag menar...men den här får väl duga så länge tänkte jag och plockade fram kortet och betalade.

Nu när soffan står i köket tycker jag den är helt perfekt. Så klart vår kökssoffa skall ha svängd rygg och armstöd. Däremot skall dynan bort. Den är för liten och dessutom är tyget helt gräsligt. Något beige möbelplysch i syntet....inge snyggt!! Men det skall ju in te vara så svårt att fixa till......

Kökssoffan har även blivit invigd av en Felix, som lade sig till rätta på den fulbeiga dynan, och en manligt sjuk make som ockuperat soffan hela efterniddagen. Japp en kökssoffa är bra att ha....

Det är i alla fall juligt vintervitt ute...

Det är första dagen på min julledigt och det är otroligt vintervackert ute. Men dagen vart inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det blev långt snurrigare än vad jag hade väntat mig....och halva dagen bara försvann.

Nu har jag i alla fall kommit igång med julmaten....och den extremt glesa granen är hemma.....små barr har den också...men den är hemma!! Gött det!

Anledningen till att jag inte har kunnat ägna hela dagen åt att laga julmat beror mest på att vår miljöbovsvolvo har en krånglande generator. Lite berodde det också på att jag inte kom hem från stora staden i väster förrän halv ett i natt och då kan man ju inte dra igång stoooora julmatsstöket allt för tidigt. Var i alla fall uppe ur sängen klockan åtta, så rätt nöjd ändå.

Men största strulet stod som sagt bilen för. Först gick det hur bra som helst. Mor och jag kom till affären och och tillbringade en väldans låååång stund på ICA med att fylla kundvagnen med råvaror till julmaten och jag har desperatköpt en gles gran utanför nämnda affär (tydligen är det brist på gran i år på grund av all snö). Mor kom även lyckligt hem med sina matkassar, men sen kom jag inte så långt. Bara någon kilometer från mor ville bilen inte mer, den stendog!!

Jag lyckades tack och lov svänga in bilen på en infart till ett mindre industriområde och kunde samtidigt konstatera att det var väldans tungt att ratta bil när den var död och därmed servot var satt ur funktion.

Jaha, tänkte jag,....här sitter jag med bilen full med mat och en gles julgran nödtorftigt fastsurrad på taket. Och insåg att mina fina planer för dagen inte riktigt höll. Det skulle inte bli en hel dag framför spisen kokandes julens goda mat. Inte alls!

Inte blev det roligare av att jag märkte att både min privata mobil och min jobbmobil hade slocknat på grund av energibrist. Suck! Varför just nu? Annars hade nog ett samtal med maken lättat upp det hela....i alla fall skulle han nog kunnat tala om vad jag kunde göra för att få liv i bileländet. Om det nu gick. Ett visste jag helt säkert....bilen var stendöd och det var inte på grund av tom bensintank. Det var något med elen.

Men nu är jag hemma sedan några timmar, tack vara en snäll bror som körde hem mig och alla matkassarna. Bilen och den glesa granen fick bli kvar i stan. När maken kom till stan från jobbet lyckades han få tillräckligt liv i bilen för att kunna ratta hem den till gården.

Och äntligen är jag i full gång med att laga julmat och maken mekar med bilen. Så just nu befäster vi gamla dammiga könsroller riktigt ordentligt.... ;-)

Garntomtar och hjärtan...

Idag har mor, maken och jag knutit garntomtar, vilka skall pryda julgranen om nån vecka. Kan inte minnas att jag har gjort några garntomtar sedan jag gick ut småskolan för många, många år sedan och jag får erkänna att jag googlade fram en beskrivning innan jag satte igång projektet. Men det var ju lekande lätt och de blev riktigt söta.

Det blev även två hjärtan sydda med kedjestygn, pärlor och fina tyger. Ingen större tanke bakom form och färg utan stundens ingivelse fick styra utformningen och dekorationen av hjärtan. Mor sydde pärlor och jag broderade med rosa och blått garn på plommonfärgat tyg. Inte så värst färgmatchat eller juligt.... men så roligt att göra...bara just därför  :-)

Efter veckor med väl högt tempo och möe press på jobbet var det verkligen en lisa för en stressad hjärna att få sjunka ner i sitt handarbete och bara låta tiden gå så som den ville. Sy stygn för stygn, sätta fast pärla för pärla...och bara vara....

Katterna kom förbi, då och då, och kollade vad vi gjorde och kröp ner en stund i en låda med tygbitar innan de hittade en annan plats att sova på. Och vi lämnade bara arbetsrummet för att dricka kaffe och äta lussebullar och prata lite med bror som kom förbi.

Renovera hus...ett ändlöst uppdrag...

I helgen har vi tagit tag! Maken och jag har tagit ett ordentligt tag i vår renovering av hallen upp till andra våning. Under sommarhalvåret har vi mest hållit på med husfix på utsidan, så som att måla verandan, vindskivor och räcken, samt dränerat och fixat i uthusen och ladugården. Renovering och fix inne i bostadshuset sparar vi till vinterhalvåret. Typ nu, med andra ord...

Maken och jag bor i ett hus från 20-talet och sist huset blev renoverat var under 70-talet, vilket märks. Så det finns med andra ord en del att fixa med. Inte så att det är några akuta saker som behöver göras, även om vi bör sätta igång med fönstren till våren, annars lär det bli akkut, utan mer att vi vill trolla bort 70-talsrenoveringen och få ett hus mer i stil med sitt byggår....på vårt vis och med mordern standard.

För att vi inte helt skall tröttna på att bo i hus...dvs tröttna på att hela tiden renovera, renovera och renovera så har vi perioder då vi helt låter bli att fixa med huset. Och sen tar vi några intensiva renoveringshelger och gör så mycket som vi bara orkar och kan på de timmar vi har till förfogande under en helg. Det medför att vissa delar av huset kan stå lite halvrenoverade under kortare eller längre perioder - men det får vara så för att vi skall orka. Vi försöker också begränsa oss till att renovera ett rum i taget så inte hela huset är en enda stor rörig renoveringsplats.

Och nu är det hallen upp till andra våning som vi jobbar vidare med, efter ett längre sommaruppehåll. Jag har tapetserat i förrådet som vi har byggt under trappan, även fixat med trappan (tidigare en öppen 70-tals trappa) och så har jag börjat riva ner gamla tapeter på övre hallen. Vi har även fått upp en del pärlspont på väggarna....ett hiskeligt pillande när element och svängda trappor "stör"....

Maken har börjat riva upp golvet för vi behöver förbättra isoleringen under golvbrädorna. Golven är kalla vilket inte är så konstigt med tanke på att spånet under årens lopp har packats ihop och lämnat en glipa mellan golvbräderna och isoleringen. Och detta i kombination med att huset inte är så värst tätt så är golven välventilerat....

Det känns som om vi fick gjort en hel del i helgen...även om det är många timars jobb kvar. Men det kommer ju fler helger i vinter...och den här vintern ser ju ut att bli låååååååååååång  ;-)

Trötta fötter och hönsnattning...

20 nästan fullvuxna kycklingar på en liten hylla. De vill inte gärna sitta ensamma när de skall sova  ;)

Söndag! Vilken karusell!! Värst...eller vad man nu skall kalla snurret...var nog när maken och jag fick bära in 21 halvvuxna kycklingar, 11 hönor och tre tuppar från utegården till hönshuset. Trött i fötterna var jag innan och inte blev det bättre av alla turerna mellan hönshus och hönsgård.

Efter en hel dag med tvätt, bak och skörd av grönsaker, plus att jag hjälpt maken med storstädningen av hönshuset var jag på söndagskvällen helt slut och som sagt väldans trött i mina fötter. När vi väl hade burit in allt i hönshuset efter storstädningen ville jag inte ta ett enda steg till.

För det var ett jädrans springande för att få in alla reden, mat- och vattenautomater, bur för Agda och hennes kycklingar, fodertunnor, foder och allt annat som hade sin hemvist i hönshuset och som vi hade burit ut ur hönshuset över "vallgraven" inför rengöringen av hönshuset. (Och.... nästa gång vi storstädar hönshuset hoppas jag att dräneringen är klar så man slipper balansera på en spång för att få ut allt)

I vilket fall som helst. Då hela hönshuset hade spolats rent med högtrycktvätten så tog det lite tid innan det var torrt nog för att vi skulle kunna börja bära in alla ovan nämnda pinaler, sprida ut ströet på hönshusgolvet samt öppna luckan till hönsgården och de utestängda hönsen.

Och när väl allt var klart för lucköppning stod maken och jag och väntade på att alla kycklingar, hönor och tuppar skulle rusa in för att få hoppa upp på pinnarna för att natta in. Det hade ju börjat bli kväll och skymning ute. Men vad hände?? Inte ett jota!! Efter möe lock och pock tittade Stina den Stora in...men vände strax ut igen. Sen var det tyst. Ingen ville in? Vad höll de på med??

Maken klev runt hönshuset för att komma till utegården och försökte övertyga dem om att det var dags att komma in till det rena och välstädade hönshuset för att sova. Maken och jag var ju rätt stolta över resultatet av vårt slit och ville ju se glada hönor som gick runt och mös i det rena hönshuset. Men icke! Och de hade ju för hundan stått hela eftermiddagen kacklat utanför luckan och bara velat komma in. Men nu ville de inte in längre? Nä hä...

Varför då kan man ju undra. Jo de hade nämligen gått och lagt sig. Och höns som har gått och lagt sig flyttar inte gärna på sig...inte ens in till ett rent och fint hönshus, som var väl uppvärmt av en byggfläkt. Vi ville ju driva ut fukten så fort som möjligt så hönorna fick komma in. Men de ville inte in längre....inte utan hjälp i alla fall. Så det vara bara för maken och mig att börja plocka in dem, en efter en.

Lite svårbeskrivet, men hönsgården ligger en våning ner och med ingången på baksidan. Därför får man snällt gå runt hela huset för att komma från höngsården fram till hönshusdörren. Om man inte här höna vill säga för då har man en liten lucka i hönshusväggen rätt ut till hönsgården. Smidigt för dem...

Eftersom byggnaden, där hönshuset finns tillsammans med garage och snickarboa, håller på att dräneras och är omringad av ett minst sagt djupt dike blir sträckan från utegården till hönshuset extra lång. Så trots att mina fötter var mycket trötta och inte ville gå en enda meter till den dagen så vart det inte riktigt slut än med traskandet.

Enklast hade varit att låta hönsen sova ute, men nätterna har blivit kalla och fuktiga och så finns ju Micke Räv. Han hade varit och hälsat på hos en granne, lite längre bort i byn, tidigare i sommar och plockat höns. Vi vill verkligen inte riskera att våra hönor blir mat åt räven bara för att vi inte orkar bära in dem.

Nu kommer en kort beskrivning hur det går till att flytta sovande höns. För den som aldrig har "plockat" sovande höns undrar säkert hur det går till. Hönorna sitter gärna tätt, tätt, i synnerhet när det är lite svalare som det var i går kväll. Och trots att hönan eller tuppen som man grabbar tag i skriker och flaxar förskräckligt så rör sig inte grannhönan eller tuppen en millimeter. De som är kvar sitter helt stilla!?

Så det är bara att fortsätta att grabba tag i nästa höna, och nästa höna.....tills alla är inne. Märkligt beteende kan man ju tycka. Blir ju liksom dukat bord för räven om han hälsar på....men de tänker väl som så att om jag sitter helt still så hittar räven inte mig...han nöjer sig säkert med hönan som han just tog...eller?!?!

Men vem vet hur hönor tänker....ett är då säkert, jag har vilat mina fötter idag medan jag jobbade. Ibland är det bra med kontorsjobb...

Oj oj oj....

Vad hände?? Vi var ju bara borta i en vecka!! Kycklingarna har blivit nästan oigenkännligt stora. Jag är väldans glad för att vi ringmärkte Agdas och Yngvilds kycklingar innan vi åkte. Grönsakerna har växt så det står heliga till och mycket behöver skördas....NU!! Även om det finns grönsaker som tydligen inte tänkte ge något alls att skörda. Var är blomkålen??? Och gräsmattan skall vi inte tala om....det går knappt att se var grönsaks- och blomsterlanden är någonstans i det höga gräset. På bara en vecka!??

Så efter en vecka med långsamt framglidande i långa kläder i linne och ylle, och på tok för mycket mat, kakor och klosteröl, är det dags att ta tag.....att ordentligt ta tag i allt som behöver fixas på gården.

Maken har tagit tag i gräsklippandet så jag hittar fram till grönsakslanden och jag har tagit tag i uppackning och tvätt av medeltidskläder samt börjat ta tag i skördandet av grönsaker. Jag har precis skördat 10-12 liter brytbönor och mer finns det att skörda. Det har som sagt vuxit otrooooooligt medan vi var i väg till Visby och lekte medeltid....oj oj oj...

På väg hem...

Nu sitter vi på tåget hem. Vi lämnade Gotland tio i nio i morse med färjan som tog oss till Nynäshamn, därefter blev det buss till Stockholm. Vi fick några timmar i Stockholm innan tåget lämnade stora staden och då passade vi på att besöka Medeltidsmuseet. Måste ju återvända till nutiden långsamt och försiktigt...;-)

Här kommer några bilder från gårdagen, vår sista dag på Medeltidsveckan....

Sista dagen hittade vi ett underbart litet kafé, Café Gula Huset. Inte så medeltida men otroligt mysigt och gulligt....och otroligt gott fikabröd  :)

Makens lycka var gjord när han hittade den här gamla maskinen från Kina...

I går såg vi ut så här.  Då det var ordentligt varmt skippade vi yllekläderna och "nöjde oss" med kläder i svalt linne,,,,

Fjärde dagen...

Det finns mååååånga söta hus i Visby.

Igår köpte jag två meter linnetyg som jag bland annat skall fodra våra struthättor med. Det blir så mycket snyggare om  plaggen är fodrade....

Mycket mat blir det....och helgrillat lamm är gott  :)

På kvällen såg vi och runt 5 000 andra medeltidsklädda, en eldshow med Trix som är riktigt häftig....

Och så här såg maken och jag ut i går....

Snart skall vi ta på oss våra kläder och ge oss ut på stan.

Ha en bra dag  :-)