måndag 31 januari 2011

Köpa lycka?!


Kan man shoppa sig lyckig? Om någon hade ställt den fråga till mig skulle jag troligen svarat ett snabbt och bestämt NEJ!!

...men det finns ju undantag inser jag nu. Att köpa fröpåsar är ju lite som att köpa lycka i små papperspåsar.

När jag kom hem idag väntade min fröbeställning från Impecta i brevlådan. Glad och fröpåslycklig har jag brett ut dem på köksbänken. Och byggt på högen med fröerna från Runåbergs. Japp, japp...en fin liten fröpåslycklig hög blev det  :-)


Och tack alla för fina bry-sig-om-kommentarer i mitt förra inlägg. De värmer...

Ögat är fortfarande färgglatt, men med ett tjockare lager med täckstift och puder så syns det inte...så mycket. Det gör i alla fall inte ont längre....så länge jag låter bli att pilla på såret. Och jag har varit hos optikern. Nya glasögon kommer i mitten av nästa vecka. Så snart är allt "som vanligt" igen  :-)

söndag 30 januari 2011

Färgglad..


Jag har stått på näsan....och det med besked. Glasögonen gick totalkras och ögat är färgglatt värre. Jag har inte så mycket minne av själva händelsen men isfläcken gjorde att jag fick anledning att besöka vårdcentralen och sy fem stygn vid ögonbrynet.

Det var i torsdags, mellan spårvagn och jobbet som isfläcken fick mig på fall.....och NU vill jag ha barmark och nya glasögon. Trött på att se ut som en panda och att inte kunna se riktigt. Hoppas optikern har tid för mig i morn....

lördag 29 januari 2011

Årets första tulpan...


Nu har tulpanerna, som i höstas hamnade i krukor istället för i blomsterlanden, börjat blomma....i alla fall de som står inne i värmen i köket. Inte utan att jag blev lite lycklig när jag såg den rosa tulpanen i morse :-)

fredag 28 januari 2011

Vårkänslor...

Hulda är svart med gråspräcklig krage och är väldans lik Hilda, Ulfhild och Alfhild. Det som mest skiljer dem åt är den färgade plastringen de har om benet....

Det märks att det är ljusare ute. Hönorna har fått vårkänslor och nu ligger tre hönor på ägg i hönshuset. Eller rättare sagt är det bara en höna som ligger på ägg, Röda Ulla, medan de övriga två ligger på plastägg.

Gudrun är ljust röd med mörkare röd krage och har också en "syster" som är mycket lik henne...Mona.

Det är Hulda och Gudrun som också har börjat ruva plastägg, och de är liksom Röda Ulla i från sommarens kullar. Innan jag bryr mig om att byta ut plastäggen mot riktiga ägg, vill jag först se om de menar alvar med sitt ruvande. Hulda har nu legat i några dagar och verkar ha bestämt sig, så hon åker nog ner i en ruvbur i helgen.


Gudrun däremot har lagt sig platt på ägg lite till och från under senhösten och vintern, men har inte varit så fokuserad utan gått av äggen när jag stört henne lite. Jag tror jag avvaktar lite med henne. Hon får allt ligga i några dagar till...

En röd höna i en trälåda är tämligen väl kamouflerad....

Röda Ulla, som snart har legat på riktiga ägg i två veckor, har ruvat flitigt och verkar inte vara ut ur redet ofta eller länge. Så går allt som det ska så skall det bli dunbollar i hönshuset nästa helg. Hoppas  :-)

onsdag 26 januari 2011

Träddrömmar...


Nu har jag även fått iväg en fröbeställning till Impecta. Det blev mest ettåriga men även några fröpåsar med grönsaker och perenner..... och så drömmer jag om träd. Träd som gör trädgården lummigare och mer ombonad.

De öppna fälten som omger gården och vår lilla by ger inget skydd mot vinden. Men jag tror jag väntar med att köpa dem till sommaren....hos vår lokala handelsträdgård. Att beställa frön från Impecta skulle ta allt för lång tid innan jag får några skyddande träd  :-)

tisdag 25 januari 2011

Tuppranking!

Bengt

För hönorna och tupparna är rangordningen viktig. Och rankingen kan man ana utifrån vem som hackar på vem. Inte så att hönorna hackar varandra illa utan mer att de markerar genom att picka eller rycka varandra i fjädrarna. Ingen blir skadad det minsta och jag tror inte ens att det gör ont utan det är mest som en markering.

Agda

Yngvild

Visst har det hänt att hönorna har blivit sura på varandra och mer eller mindre slagits. Hönor med kycklingar kan vara minst sagt stingsliga och ger sig på andra hönor med hack och sparkar om de kommer för nära kycklingarna. I somras var Agda och Yngvild riktiga ovänner under tiden som de tog hand om sina små dunbollar och de blev helt som galna när de såg varandra.

Båda var griniga, även om Yngvild var värst, och tålde inte se den andre eller dess avkomma. Surt, surt värre....och här finns mer att läsa om deras gruffande.

Brynolf

Men i övrigt har inte många fjädrar rykt, med undantag för när tupparna skall göra upp om tupprankingen. Då kan det bli blodstänkt på väggarna, även om det oftast stannar med att de gör snabba utfall eller jagar runt varandra i hönshuset under skrik och skrän, utan att skada varandra. Och har det blivit blodvite är det kammen eller hjässan som har fått ett hack och gör att tupparnas kragar blir röda.

Värre än så har det tack och lov inte varit och jag hoppas verkligen att det stannar vid småsår i kammen.

Bengt är fortfarande hönshusets högsta tupp, vilket han blev hastigt och lustigt när hans konkurrenter försvann en efter en. Vill du läsa mer om det kan du kolla här. Bengt håller ungtupparna på plats genom att visa att han inte tolererar någon uppvaktning av hönorna.

Så fort en höna högt och ljudligt talar om att hon får ovälkommen uppvaktning så kommer Bengt farandes och tjongar in i ungtuppen så fjädrarna yr och jagar runt honom ett varv eller två i hönshuset. Men ungtupparna ger sig inte och passar på så fort de kommer åt.

Siste Mohikanen

Hur rankingen ser ut mellan ungtupparna har jag bara en ungefärlig uppfattning av. Att Brynolf står som god två efter Bengt är jag rätt så säker på. Brynolf tar ingen skit av någon annan ungtupp och han är den som fått mest stryk av Bengt och jag har en känsla av att det inte är Bengt som har startat de slagsmålen. Just nu verkar han inse sin begränsning, men stukad är han då rakt inte.


Lennart

Och jag vet även att den röda tuppen Siste Mohikanen sätter den svartvita tuppen Lennart på plats, men hur de förhåller sig till Gert och Bregott Kungen har jag inte en aning. För de två sista verkar mest vilja hålla sig utanför allt sånt och sitter mest och bligar från sittpinnarna. Smart eller fegt är frågan....det återstår att se ;-)

Gert

Bregott Kungen

måndag 24 januari 2011

När har man rivit bort nog??


Det pågår ett långsamt renoverande av hallen upp till andra våning. I helgen rev vi upp golvet vid trappan på andra våning. Vi skall utöka badrummet som finns bakom den halvnedrivna väggen....hade vi tänkt...så småningom. Det lär nog dröja ett tag tills vi kommer till själva badrummet.

Den nya väggen kommer förhoppningsvis snart på plats men sen är det övre hallen som skall bli klart innan vi tar oss an själva badrummet....och under tiden hoppas vi på storvinst...eller nåt. För jag har hört att badrum gärna blir dyrt  ;-)

När man håller på och river bort det gamla för att sätta dit något nytt är det rätt ofta svårt att veta när man skall stoppa...när man rivit nog. När vi började riva på andra våning trodde vi att det skulle räcka med att ta bort räcket till trappan och nuvarande badrumsvägg...men inte då...golvet behövdes också ta bort för att få bra fäste för nya den väggen. Det var lite väl lappat och trixat med brädlapparna såg vi när golvmattan var borta....

söndag 23 januari 2011

Stenmalet mjöl till knäckebröd...


I höstas när jag var i Essunga och besökte 60-tals lägenheten och den gamla elaffären, som jag skrev om här och här, fick vi även en visning av den gamla vattendrivna kvarnen. Då passade jag på att köpa några påsar mjöl som hade malts av kvarnens stora kvarnstenar.


Idag har jag använts mjölet till att baka knäckebröd. Exakt vilket sort mjöl det är förtäljer inte påsen. Det står helt enkelt bara Mjöl på påsen. Utifrån färgen på mjölet misstänker jag att det mest är råg i påsen, i alla fall är det inte rent vetemjöl.

Jag använde en gammal peparkaksburk som mått för att ta ut rundlarna.

Hur det än må vara med mjölsorten så blev det riktigt gott knäckebröd av mjölet.

Det blev två sorters knäckebröd. Dels ett gjort på rågsurdeg och ett på vetesurdeg. Tyvärr kan jag inte bjuda på några recept för jag har bakat på en höft och utgått från konsistensen på degen när jag har hällt i mjölet i hushållsassistenten.

Rågknäcke

Veteknäcke...

lördag 22 januari 2011

Randiga stickplaner..


Mina halvvantar är klara och använda och jag är så nöjd med dem :-)

Nu har jag så smått börjat sticka på mössan som skall höra till vantarna. Jag har ännu inte bestämt mig hur mössan skall se ut...inte riktigt....bara på ett ungefär. Under tiden som jag funderar på detta så stickar jag resårkanten. Ett är jag dock säker på. Mössan skall ha samma färger och mönster som halvvantarna.


Och en sak till som jag är säker på. Jag vill ha mer orangea och rött i min vardag. Tämligen sugen på att sticka en kofta i det mjukgosiga alpackagarnet, med röda och orangea ränder. Gillar ränder, i synnerhet stickade ränder!

Kanske skall koftan vara i rosa och rött istället. Det är också läckert. Om du inte tror mig så kolla in fröken c finfina fuskpolo. Så snyggt!!

Men garnet är tunt och med stickor 2,5 kommer det bli måååånga masker på ett varv...och det lär även behövas måååånga låååånga varv innan det blir en kofta. Vi får se....kanske blir det något helt annat…. :-)

torsdag 20 januari 2011

Inspiration...

När ljuset kommer tillbaks vaknar min kreativa hjärnhalva till liv. Idéer och tankar snubblar ikapp och jag får inspiration av nästan allt jag ser och upplever. Människor, miljöer, byggnader, träd... allt kan få mig att vilja skapa och ger mig visioner om färg och form. Jag vill måla, sy och fixa...i massor.

Det är som ett rus och jag blir så glad....skulle bara ha oändligt med tid så jag kunde ta till vara allt...eller i alla fall nästan allt.

Men tid är en bristvara när lönejobb, pendling och allt vardagligt fix skall hinnas med. Men sak samma...det är härligt att känna idéerna snurra runt i skallen...och några av dem hinner jag ju fånga upp innan de glöms bort. Vad återstår att se :-)

tisdag 18 januari 2011

Virkar mormorsrutor


Jag vírkar mormorsrutor....små mormorsrutor. Få se vad det blir av det hela....men ett är då säkert...det lär aldrig bli ett sängöverkast!

söndag 16 januari 2011

Ruvdags tycker Röda Ulla


Då och då under hösten och vintern har en och ibland flera hönor fått för sig att det är dags att börja ruva. De har legat platta på äggen i någon dag upp till två veckor men varje gång de har hamnat i ruvburen har det tröttnat och velat ut. Några av gångerna kom de inte så långt som till att redet hamnade i buren innan de gav upp. Det räckte med att jag petade ut dem ur redet ett par gånger...

Det är främst de röda hönorna som har visat tecken på att vilja ruva, med ett par undantag. Slump eller finns det ett genetiskt samband mellan färg och ruvvillighet? Inte vet jag...


Sedan en knapp vecka har röda och ulliga hönan Röda Ulla legat platt på ägg....eller rättare sagt legat platt på ett plastägg. Det räckte för henne. Jag har försökt övertala henna att sluta...lyft ut henne, plockat bort alla ägg som hamnat under henne förutom platäggen....men hon låg kvar.

Nu ligger hon på sex riktiga ägg och redet finns sedan i går innanför galler. Hon ligger kvar trots flytten och visar absolut inga tecken på att vilja komma ut ur buren. Snarare verkar hon bara vara nöjd över att ingen annan höna kan komma i närheten av hennes rede. Det räcker med att hon får syn på någon av de andra hönorna så fräser hon ilsket och burrar upp sin ulliga kropp.


Så nu får vi se om Röda Ulla, som själv var kyckling i somras, kommer att ligga ruvningstiden ut....och framför allt....kan hon hålla äggen varma nog nu under vintern. Det är ju inte direkt den optimala årstiden för att ruva fram dunbollar. Och emellanåt måste hon ju ut ur redet för att äta, dricka och bajsa. Men hon verkar i alla fall ha bestämt sig....vi får se hur det går...

Här är Röda Ulla tillsammans med sina tio kycklingsyskon och hönsmamma Börta Bengtsson. Hon kläcktes i mitten av juni i somras och nu skall hon själv ruva fram sin första kull  med dunbollar hade hon tänkt. Snabba puckar i hönsens värld....

lördag 15 januari 2011

Läääängtar till nässlor, kirskål, krusbär och äpplen....


Nu när min hjärna riktigt har snöat in på odlingsbäddar, jord och grönsaksfröer gick det ju inte låta bli att dyka ner i hyllan med kokböcker och gräva fram böckerna som ger mest inspiration till att skörda, sylta, safta och laga av allt det vi kommer att odla och skörda i sommar....eller som vi hittar i trädgården som ogräs.

Å jäklar vad jag längtar till skördetid.....!!!

Några av alla de böcker som finns i ämnet har jag följande ståendes i kokbokshyllan....eller rättare sagt….just nu utspridda över hela köksbordet:


Odlarens kokbok av Charlotte Jenkinson och Susanne Almers. Kokboken följer årstiderna och bjuder på några recept per årstid och, framför allt, på mycket vackra och läckra bilder. Ingen uttömmande kokbok där man kan hitta recept för alla sina grönsaker, men som ögongodis och inspiration funkar boken finfint. Där finns ändock många läckra recept på de vanligaste grönsakerna, bären och frukterna.


Plocka vilda matväxter av Beate Slipher. Den här boken utgår också från årstiderna med ett kapitel för respektive växtslag. Här kan man till exempel få inspiration till vad man kan göra för godsaker på kirskålen, när man gett upp utrotningstanken. Boken innehåller många recept för både mer kända vilda matväxter som nässlor och smultron till mindre kända, i alla för mig, så som älggräs och gran.

Två relativt nya bekantskaper för min del är Naturens Läckerheter, av Inger Ingmanson, och Från jord till bord, av Stina Algotson och Janne Hansson. Jag har ännu inte bläddrat så mycket i dem än mindre använt mig av recepten eller tipsen. Men de verkar båda mycket lovande så jag tror nog de kommer att plockas fram många gånger under skördesäsongen.



Den bok som senast hamnade i min hylla, och det är bara för några veckor sedan, har jag nästan ännu större förväntningar på. Det är en bok som jag har letat efter ett bra tag....utan att veta om den fanns eller ej. En bok där "allt" som handlar om att safta och sylta fanns samlat.

Och så fann jag en recension om braiga böcker för självhushållning på Nisse i torpets blogg med tips om var man kunde köpa Stora boken om safta och sylta (ICA bokförlag) . Tackar för detta :-)

Det dröjde inte många minuter innan boken var beställd, kan jag lova, och sen tog det bara ytterligare två dagar innan jag hade den i min hand....och insåg att det var just den boken jag letat efter. Lycka!


Stora boken om safta och sylta är en bok som ger konkreta tips på hur man tar hand om bär och frukt, grönsaker och svamp. Här får man recept och råd på alla de sätt man kan tänka sig för att bevara sommarens och höstens skördar till resten av året, allt från gelé till syrning och torkning.

Boken är från mitten av 80-talet och är härligt befriad från allt för glassiga bilder som inte tjänar annat till än att göda dagdrömmerier om stordåd i köket, som många av dagens kokböcker gärna lider av. Detta är istället en bok som man använder.... sånt gillar jag  :-)

Fler grönsaker...

När jag valt frö har jag bland annat tittat på om grönsakerna har bra lagringsegenskaper, om de är köldtåliga eller klarar att övervintra i landet. Då vi odlar för att vara självförsörjande året runt på grönsaker är detta viktiga egenskaper. Även om inte allt odlas för att vinterförvaras, sallat till exempel är mer en lyx som hör sommaren till.

Här kommer fortsättningen på min fröbeställning till Runåbergs som jag skickade iväg i går. Bilder och beskrivande text är hämtat från Runåbergs hemsida.

Rosensallat Palla Rossa, ekofrö (ArtNr: 4035)
Gammal italiensk sort med klotrunda, kraftigt vinröda, täta huvuden. De skinande, blanka bladen har vita, spröda nerver. Smaken är milt cikoriabesk, mildare närmare mitten. Palla Rossa är mycket dekorativ och lättodlad och förvånansvärt jämn för att vara en så gammal sort. Bör inte sås i kall jord, då risken för stocklöpning ökar. Men klarar en del frost på hösten.


Bataviasallat Maravilla de Verano, ekofrö (ArtNr: 4150)
Bataviasallat från Spanien. Den vill inte gå i blom trots att sommaren är ljus, torr och varm. När många andra sallater har gått i stock och blommar för fullt, väntar fortfarande Maravilla på sin tur. Huvudena står där med sina glänsande, tjocka, buckliga och krispiga blad. De är väl knutna och har en otrolig hållbarhet på friland. Färgen på bladen är grön till ljusgrön med vinröda kanter och döljer ett krämvitt inre. Maravilla de Verano är inte fullvuxen och skördefärdig med de tidigaste sorterna. Men det kompenseras mer än väl av den långa skörden av utsökt batavia.
Black Seeded Simpson, ekofrö (ArtNr: 4520)

Purjolök St. Victor (ArtNr: 6285)
Den vackraste purjon och därtill en av de tåligaste. Det är en utveckling av den mycket gamla franska Bleu Solaise. Kort, kraftig och med ett stort bladverk som får en allt tydligare violett färg med kylan på hösten. Visar ibland en tendens till lökbildning vid basen. St. Victor är en sen purjo av bästa kvalitet, som klarar de strängaste vintrar.

Morot Nantes Fancy, ekofrö (ArtNr: 2125)
Vår medeltidiga nantesfavorit. Den är kraftigväxande och anpassar sig bra till olika jordar. Fancy kan odlas under glas, som tidig och medeltidig färskmorot eller som sen för lagring. Rötterna är ganska långa, cylindriska, jämna och välfärgade. Den inre färgen är klassad som extremt god i officiella försök. Fancy har kraftig blast och en likformighet som är ovanlig hos normalt pollinerade sorter. MOFGA-certifierat frö.

Gul morot Yellowstone, ekofrö (ArtNr: 2218)
En slät och jämnt konisk, gul höstmorot med ganska breda axlar och ett kraftigt bladverk trots ett relativt litet bladfäste. Roten blir lång, kring 19 cm och har ett mycket gott, sprött kött. Yellowstone innehåller xanthophylls, som är en kraftig antioxidant, istället för karotin. Rötterna, som går utmärkt att lagra, bör kupas för att undvika gröna nackar.

Morot London torg, ekofrö (ArtNr: 2210)
London torg är en gammal trygg trotjänare bland höstmorötterna av Chantenay-typ med sina halvlånga, bredaxlade, rödoranga, saftiga rötter. Blasten är kraftig, likaså bladfästet. Den bör kupas för att undvika gröna nackar. London torg är lättodlad och lagringsduglig och passar bra även i grundare jordar och är fortfarande en av de godaste.

Palsternacka Halblange Weiss, ekofrö (ArtNr: 2470)
Gammal sort, mycket välkänd i Tyskland och Österrike. Relativt snabb med fina, gräddgula, jämnt koniska rötter. Nacken är kring 6 cm i diameter och har ett litet bladfäste. Odlas huvudsakligen för höst- och vinterskörd, men också som minipalsternacka tidigare på säsongen. Halvlång Vit är frisk och tålig och övervintrar utan problem.

Palsternacka Student, ekofrö (ArtNr: 2430)
Suttons. En gammal trotjänare som vi själva håller vid liv sedan många år. Den ger medellånga till långa rötter. De är släta, jämnt koniska, enhetliga och har en god motståndskraft mot skorv. Student är en säker palsternacka som ger en stor lagringsduglig skörd av fin kvalitet med en stor palsternackssmak. Introducerad 1865.

Fler sorter kommer i nästa inlägg. Och har du några erfarenheter av sorterna här ovan så tar jag tacksamt emot dem  :-)

fredag 14 januari 2011

Frön beställda hos Runåbergs

Nu har jag äntligen fått iväg min beställning på grönsaksfröer till Runåbergs. En del fröer hade jag kvar sedan förra året, så som mycket av kålen jag odlar, men det mesta i övrigt behövdes beställas.

Här nedan kommer några av de fröer jag har beställt, resten kommer i morn. Bilder och text är hämtade från Runåbergs hemsida som du hittar här.

Mangold Fordhook Giant, ekofrö (ArtNr: 6625)
En mycket starkväxande mangold som har mörkt gröna, buckliga blad med vita nerver och breda, vita stjälkar. De största bladen av alla. Fordhook, som är trög att gå i blom, ger en stor skörd och tål flera frostnätter på hösten.

Mangold Golden Chard, ekofrö (ArtNr: 6690)
Gul mangold som funnits sedan 1830-talet under namnet Chilean Beet. En av de vackraste och mest välsmakande med kraftigt gula stjälkar och nerver och skinande, svagt buckliga gröna blad. Färgen blir kraftigare ju äldre plantan blir. Behåller färgen bra vid kokning.

Mangold Rhubarb Chard, ekofrö (ArtNr: 6677)
En mycket vacker och god mangold med djupt röda stjälkar och bladnerver. Bladen, som är mörkgröna med mörkröd ton, är högväxta och buckliga. Rhubarb Chard går lättare i blom vid sådd i kylig jord än andra sorter. Vänta med sådden tills värmen kommit.

Rödbeta Detroit Globe, ekofrö (ArtNr: 6560)
En gammal och pålitlig sort sedan 1897. Den är klotrund till formen, har ganska liten blast, ett tunt skal och mörkt karmosinrött kött. Detroit Globe är lättodlad och passar både till tidig sådd och skörd och till höstskörd och lagring.

Gulbeta Touchstone Gold, ekofrö (ArtNr: 6590)
Ger en rund, gulorange rot med ett sött och milt kött, som behåller sin fina färg efter kokning. Gulbetan blöder inte som de röda och har en bättre kvalitet även som stora. Touchstone går att så fram till juli och är utmärkt att lagra. Den mest enhetliga gulbetan vi provat.

Polkagrisbeta Chioggia, ekofrö (ArtNr: 6575)
Annorlunda, gammal italiensk beta med ljusrött skal och ett vitt kött med rosaröda ringar. Roten är rund med ett sött kött. Blasten är kraftig, grön med stjälk och nerver i rosarött. Chioggia är mycket dekorativ skuren i skivor. Kan lagras länge.

Stjälkselleri Tall Utah, ekofrö (ArtNr: 2680)
En hög, mörkgrön stjälkselleri med ett upprätt, väl samlat växtsätt. Den är starkväxande och ger många rena, långa stjälkar med liten benägenhet att bli svampiga när de blir riktigt stora. Tall Utah, som är en av de mest odlade idag, är en mycket anpassningsbar och uppskattad sort.

Cikoria Rossa di Treviso, ekofrö (ArtNr: 4025)
Snygg, elegant sallat från Treviso i norra Italien. Huvudet är torpedformat och övergår i en kraftig vinröd färg då vädret blir svalare på hösten. Bladen har formen av små båtar med en intensiv kontrast mellan det glänsande vinröda och de bländvita nerverna. Rossa di Treviso, som fanns redan på 1700-talet, är mjäll med en svag beska. Rötterna kan förvaras och drivas som rotcikoria under vintern.

Har du några erfarenheter av de olika sorterna??