Tugga gräsmatta...

Det är knappast något att hålla i när Gudrun drar förbi, det är stängselstolparna i plast på tok för veka för. Men förhoppningsvis skall hönornas nya utegård, som är en utbyggnad på deras permanenta inhägnad, stå pall för jaktfixerade katter, tänker främst på vår Felix, och lösspringande hundar som ägarna inte har koll på.

För jag ser helst att ingen försöker nafsa efter våra hönor och kycklingar. Det vore även fint om nätet kan hålla de vilda djuren utanför. För tillfället saknar inhägnaden tak men ett bärnät skall skydda hönsen från rovfåglar och kycklingarna även från hungriga kråkfåglar.

Det känns himla fint att kunna bjuda hönorna nytt grönt gräs, som de kan gå och sprätta runt i på jakt efter insekter och mask. Och de verkar så nöjda när de sprätter runt och repar i sig av gräset. Lantidyll i kubik...

Visst skulle det vara underbart att ha dem helt lösa, men då jag vet att katterna inte skulle tveka en sekund att försöka få höna till middag. Även om de kanske inte skulle rå på hönorna skulle de troligen lyckas sätta klorna i kycklingarna. Dessutom händer det tyvärr att vi då och då får besök av lösspringande hundar.

Hönorna är allt för trygga för att inse att det finns något som kan hota deras lilla värld och de är även vana vid att se katterna stryka förbi...utan att de kunnat utgöra ett hot. Då känns det bäst för både mig och för hönsen att de har skydd omkring sig även om det betyder att de begränsas i sin rörelsefrihet.

Alla vågade sig inte ut till det okända. Svarta Ulla försökte istället nå det gröna från tröskeln...

Och de har det bra, trots allt, för utegården liksom hönshuset är stort så de har gott om plats att sprätta runt på. Det som har saknats är att de inte får är fritt tillgång till grönt gräs, men det har jag kompenserat dem genom att varje dag repa mängder med gräs, maskrosor, klöver och annat grönt till dem.

Men nu har de även en bit gräsmata att tugga i sig....fint det  :-)