Trattad men inte toad

Det där med tratt är ingen höjdare om Felix fick säga vad han tycker. Han backar och backar för att komma ifrån tratten och när han har backat in i en vägg eller möbel så tror han att han sitter fast och får panik. Stackar liten kisse. Det är verkligen en ledsam syn och se honom så rädd och stukad.

Sen var det där med att gå på kattlåda. Det är något som Felix har slutat upp med sedan länge. Han håller sig tills vi kommer hem och släpper ut honom. Men nu får han inte gå ut själv. Inte så länge han har tratt och såriga ben med dränage. Förhoppningsvis har han gått på lådan men jag har ännu sett honom göra det.

Jag har köpt sele och koppel till honom och vi har varit ute och gått med honom ett par varv runt huset. Och det har gått över förväntan med selen....tror ärligt talat han inte tänker på den....av den enkla anledningen att tratten är ett större bekymmer och obehag.

Tanken med promenaderna var att han skulle kunna uträtta sina behov utan att behöva besöka den förhatliga kattlådan, men Felix verkar inte alls tänka på toalett när han smyger runt husknuten med kopplet och mig efter sig. Tratten störde och kanske var han nervös för att möta sin antagonist igen....vad det än snurrade i kattens huvud så var han inte bekväm med att vara ute.

Söndertuggad :/

Vår lille söte Felix har varit i slagsmål i natt och fåt stryk något så ordentligt. Han har bit- och rivmärken precis överallt. I synnerhet hans framben har råkat riktigt illa ut och har blivit helt sönderbitna.

I förmiddags blev det ett besök till smådjurkliniken som har gjort rent och plåstrat om hans sår. I morn skall det bli återbesök och då kommer veterinären ge mer besked om hur vi bäst skall sköta om kissen och hans sår.

Just nu ligger han helt groggy på köksgolvet med bandage om frambenen och en tratt om huvudet. Ynkligare katt är svårt att tänka sig. Stackars liten...

Sent i går kväll när jag skulle ropa in Felix för natten hörde jag hur katter skrek och fräste åt varandra. Men när jag kom ut var allt tyst och inte fann jag några katter heller.

I morse var Felix fortfarande borta men maken fann honom till slut....helt blodig och tilltufsad inne i ladugården. Vi vågade knappt röra honom av rädsla att han hade brutit något. Han såg så stukad ut och rörde sig så konstigt. Tack och lov fick vi en snabb tid hos smådjurskliniken inne i stan.

Stark rygg?

Det känns i ryggen att jag inte har grävt upp grönsaksland eller stått lutat över blomsterland för att rensa bort rotogräs på många månader. Muskler och muskelfästen i ryggen är minst sagt ömma. I synnerhet nedanför svanken där jag har haft problem tidigare.

I år skall jag verkligen se till att komma ihåg att stretcha efter varje pass med spade och renshacka.....det glömde jag bort förra våren och det straffade sig. Förhoppningsvis kan lagom doser av grävande och rensande (vad nu lagom är??) i kombination med stretching bidra till att ryggen blir stark...riktigt stark. Kan ju alltid hoppas...

Färgglad..

Jag har stått på näsan....och det med besked. Glasögonen gick totalkras och ögat är färgglatt värre. Jag har inte så mycket minne av själva händelsen men isfläcken gjorde att jag fick anledning att besöka vårdcentralen och sy fem stygn vid ögonbrynet.

Det var i torsdags, mellan spårvagn och jobbet som isfläcken fick mig på fall.....och NU vill jag ha barmark och nya glasögon. Trött på att se ut som en panda och att inte kunna se riktigt. Hoppas optikern har tid för mig i morn....

Tre dunisar...

Jag är medveten om att det har blivit väldans möe höns i min blogg sen jag kom hem från Visby och MTV, men jag bara måste visa några bilder på Agdas tre dunbollar....för de är ju så söta  :)

Och beträffande plåstret på min hand....försök ALDRIG öppna en färgburk med ett stämjärn!! Otroligt dumt och korkat att göra något sånt. För det första är det synd på ett vasst stämjärn att använda det till att öppna en plåtburk och för det andrda så går det åt en massa plåster....