Siste Mohikanen blir kvar...
Det känns sorligt att nacka de vuxna tupparna Bengt och Brynolf, men nytt blod behövs. Den röda tuppen, Siste Mohikanen, kommer att få vara kvar tillsammans med några av årets tuppkycklingar så flocken fortsätter att leva vidare i nya generationer. Hur det blir med den fjärde vuxne tuppen har jag inte bestämt än...
Att nacka ungtupparna känns inte lika jobbigt som att nacka de gamla....snarare tvärtom, en lättnad att få undan dem. När de börjar bli vuxnat tar deras könshormoner helt över och de uppvisar inget vett och fason. De far runt som hormonstinna bestar och jagar runt de stackars hönorna och tvingar sig med våld på dem.
Jag blir helt galen när jag ser hur de behandlar hönorna och jag vill vri nacken av dem alla. På studs. Det var knapt hönorna vågade gå in på kvällarna av rädsla att bli påhoppade av ett gäng ungtuppar.
Några nackar har jag dock inte vridit av och kommer inte heller göra....men jag ser till att yxan kommer fram...
Nu är det åter lugnt i hönshuset med bara två vuxna tuppar, som dessutom har hyfs och förstånd nog att uppvakta hönorna. Dock finns det många, många tuppkycklingar kvar men de har ännu inte börjat bry sig om tjejer...men snart lär yxan behöva vina igen.
Men det är inte bara för att tupparna är brutala mot hönorna eller för att vi vill undvika inavel som tupparna nackas. Vi har djuren även för att vi vill vara lite självförsörjande på kött. Kyckling har vi inte köpt på ett par år och vi lär inte göra det i år heller. Fint det....
Skönt att lugnet är tillbaka i hönshuset! Är det du som håller i yxan också? Verkar lite läskigt. Vi fick två kycklingar nu i veckan. Om de är tjejer får de leva vidare, annars får jag nog höra med dig om bra tips på hur man nackar...
SvaraRaderaMåste ändå vara svårt när man lär känna dom... Jag hade aldrig klarat av att hålla i yxan iallafall, hualigen!
SvaraRaderaJag skulle inte heller ha lätt med att ta ihjäl dem, men det blir ju en del av livet med den sortens djur.
SvaraRaderaAnders: Det är maken som håller i yxan...han vill ha det så med tanke på det är mest jag som gullar mest med hönorna. Och kanske är det bäst så...
SvaraRaderaGrattis till kyklingarna :)
Renée och Maria: Trodde innan vi skaffade höns att det skulle vara svårare än vad det faktiskt är.
Vi är liksom inställda på att tupparna skall nackas och bli mat...och annat går ju inte med tanke på att det kläcks lika många tuppar som hönor.
Känns snarare väldans bra att veta att man äter kött som kommer från djur som haft ett bra liv. Det har snarare lett till att jag äter allt mindre kött från andra djur, djur som kommer från mindre charmiga förhållanden.