Två saker som jag gillar...

Det finns två saker som jag tycker nästan är oumbärliga i mitt kök - i alla fall när jag bakar - och det är bakbordet och hushållsassistenten.

Gamla lantkök har ofta en "funktion" som är mycket praktiskt när man bakar - ett bakbord. Det är en bred "låda" som man kan dra ut och lägga på ett bord eller bänk och vips har man ett bord som bara används till bakning. Vilket är helt underbart i synnerhet när man har två katter som klättrar omkring precis överallt, men hit kommer de inte. Och när jag har bakat klart är det bara att ta degskrapan och skrapa rent bordet på mjöl och degrester och sen skjuta in den på sin plats. Enkelt och smidigt.

Och utan min assistent skulle det inte ha blivit lika mycket bröd bakat. Med den är bakning en enkel procedur som inte tar speciellt mycket aktiv tid. Bara ner med mjöl och övrigt som skall vara med i degen, starta maskinen och låt den göra det tunga jobbet att knåda degen, vilket med maskinen tar några minuter. Därefter får degen jäsa i bunken i några timmar. Och när degen har jäst klart så formas den till limpor och läggs i formar, jäses och sen in i ugnen. Den mesta av tiden går till jäsning och gräddning men det sköts av sig själv, utan att jag behöver titta på det, så min tid som jag lägger på bak är max 20 minuter för några limpor. Tack vare min fina assistent!

Skall det bakas knäckebröd tar det förstås lite längre tid för då skall degen även kavlas ut och det blir även en hel del spring till ugnen. Men den tiden är det verkligen värt med tanke på hur gott det blir med hembakt knäckebröd...mums :-)

Hushållsassistenten är bra kompis när man bakar bröd.

Det blev en stor hög med knäckebröd efter gårdagskvällens bakning. Jag hade en ljus vetesurdeg och en mörk rågsurdeg som jag bakade två sorters knäckebröd av.

Knäckebröden får bo i fina burkar tills det blir dags att äta upp dem.

Det blev även två limpor - ett ljust och ett mörkt bröd - av degarna. För att veta att de är färdiggräddade brukar jag använda en mattermometer som jag sätter på 92-94 grader.

Väl värt ett besök, del 1

Det finns ett helt underbart litet retro-café på Danska vägen i Falköping, som jag besökte idag tillsammans med min mor.

Har du vägarna förbi lilla staden kan jag varmt rekommendera Lindéns konditori. Ett klassiskt konditori, med gammal bevarad inredning, som serverar fikabröd och kakor som man kan förvänta sig i den miljön. Allt bakat på plats i konditoriet och hur gott som helst. Och kaffet är ekologiskt! :-)

Det ligger inte långt från Falköpings station, så har du en längre väntetid på stationen är det helt klart värt att gå kvarteren för ett besök på caféet.

Inte lätt...

Det är inte lätt att blogga när man bara får använda en hand. Vänster hand "måste" klia katten Salix!!

Hon sitter precis intill datorn och stryker sig mot skärmen och vill bli klappad bakom örat...utan avbrott. Slutar jag så går det tre sekunder och så kommer det ett ynkligt yttepyttelitet jamgny...nästan inte hörbart. Så då är det ju bara att släppa tangenterna med vänsterhanden och fortsätta att klia igen. För hon är ju så söt och inte vill man höra hennes lilla "ingen-bryr-sig-om-mig"-pipande. Och så där kan vi hålla på i nån minut....till allt för länge. I synnerhet på morgonen är det viktigt att hon får all uppmärksamhet och möe klapp och kel.

Salix är en katt som är otroligt söt....och något självcentrerad. Hon har fantasi men är aningens förvirrad och lättdistraherad....till skillnad mot henns bror Felix, som man inte lurar iväg i första taget. Salix har temperament men det går fort över och sen är hon sitt söta jag igen. Inte långsint för fem öre...vilket man inte direkt kan säga om hennes bror....som kan sura i dagar ;-)

Nu var hon visst nöjd och har gått iväg och lagt sig på en stol i närheten...så bra.

Och även jag är klar för denna gång....men vi ses snart igen :-)

Gladtyger...

Fru Purjo blev sugen på att sy nytt inför den kommande sommaren och grävde runt bland sina tyger och hittade flera somrigt vita tyger, några färgglada och busiga tyger och ett ljuvt blommigt tyg. Så nu är det bara att sätta sig ner och skissa på modeller och rita mönster :)

Award av Fru Wenus

Har fått en award av Fru Venus...tack, tack :)

Om jag förstått det hela rätt så skall jag i min tur ge en award till fem andra bloggare. Nu har jag bara bloggat i 10 dagar och har ännu inte lärt känna så många i "bloggvärlden", bara kikat in hos en bråkdel av alla dessa fina, roliga, intressanta och engagerade bloggar som finns. Några av de bloggar som jag besökt flitigast under min korta bloggskrivartid är Bondjäntan, MAMMA P HANDARBETAR, Karins miljöblogg, Papa Bear och Mama Bear utforskar matdjungeln och Husmorsskolan. Jag tycker ni alla är värd en award för att ni har inspirerat mig i mitt bloggande :)

24 år sedan...

Mycket intressant program på Vetenskapens värld om Tjernobyl och om hur naturen har tagit över området kring kärnkraftverket. Se programmet på SVT play...(finns kvar t.o.m 26 maj)

Varför självhushållning?

Varför väljer man att lägga tid och arbete på att odla sina egna grönsaker? Varför har man höns för att bli självförsörjande på ägg och till viss del även på kött? Varför sylta, safta, baka och laga all sin mat själv? Istället för att gå till närmaste livsmedelsaffär och köpa vad som erbjuds där av råvaror, halvfabrikat och färdiglagat...för det skulle ju vara enklast och billigast....eller?!

För vår del finns det flera anledningar till att vi vill bli så självförsörjande som möjligt. Det handlar väldigt mycket om att vi vill leva ett så hållbart liv som möjligt med en så liten belastning på jordens ändliga resurser och på vår miljö och hälsa som vi kan. Men det är även som en stark reaktion mot hur kött och ägg produceras i "fabriker" där djur inte längre har ett egenvärde och som ett sätt att till viss del slippa ifrån matindustrins fuskande - där inget verkar heligt annat än maximerad vinst.

Men även utan dessa tungt vägande skäl känner jag en stark och svårdefinierad tillfredställelse av att odla våra egna grönsaker, att ha höns för att få färska ägg och att ta vara på det som vi producerar. Jag har svårt att sätta ord på denna känsla...mer än att jag blir så himla glad och lycklig av att "umgås" med våra hönor, av att se hur det växer i landen....

Alla ni som odlar och har djur för husbehov...vad är era drivkrafter?

Marmeladdoppad fluga

Nu har jag lärt mig (igen) att inte lämna marmeladburken kvar på verandan utan lock....inte obevakad i alla fall. Ett okänt antal flugor satt på kanten och sörpla socker och två fick jag "hjälpa" upp ur marmeladen. Men jag är fortfarande lycklig över att jag har en veranda som jag kan sitta på och vara lycklig över att jag kan spana ut över fälten och min trädgård...inte ens marmeladdränkta flugor kan ändra på det :-)

Lycka...

Lycka är att få sitta på sin veranda och titta ut över omgivande fält..... och på sin trädgård, som långsamt har börjar vakna upp ur sin vintersömn....

En ny bekantskap...

Katten Felix är en synnerligen bestämd katt - målmedveten och fokuserad ser han till att få sin vilja igenom. Han kan sura i dagar om jag missar att hälsa på honom på "rätt sätt" det första jag gör på morgonen. Då skall jag tala om hur fin han är, upprepade gånger pussa honom mellan öronen och klia honom i nacken. Har jag gjort allt rätt får jag några generösa nosstrykningar över näsan, vilket jag tycker är rart....förutom just nu på våren...när han tappar vinterpälsen. Det blir gärna lite väl möe katthår i ansiktet av en morgonhälsning....

Felix är som sagt en katt med egen vilja och ligga i knät hör inte till de saker han uppskattar, men han ligger väldigt gärna väldigt nära...eller rättare sagt precis där jag har mitt fokus. När jag sitter vid datorn är tangentbordet en sådan eftertraktad plats. För att inte såra Felix får jag lite försiktigt skjuva honom åt sidan...för annars lär det inte bli några nosstrykningar...

Förutom att vara rädd om Felix självkänsla har jag idag kört ett lass koskit till grönsakslandet, som jag myllade ner i jorden. Sen blev det en rad med svartrot och en rad med haverrot. Haverrot är en helt ny bekantskap, i min korta grönsaksodlarkarriär, som det skall bli spännande att lära känna. I Runåbergs underbara frökatalog står det att...

"Haverroten är en mycket gammal tvåårig kulturväxt i den stora korgblommiga familjen. Haverroten påminner om sin nära släkting svartroten, förutom att roten är blekgul, mera morotsformad och blommorna purpurröda, istället för gula."

Tydligen skall den smaka bäst efter ett par frostnätter och den kan, liksom svartroten, övervintra i jorden. Bara man skördar den innan den börjar blomma.

För att markera var jag har sått sticker jag ner etiketter som jag klippt ut ur plastbyttor. Kanske inte snyggaste etiketterna men de fyller sin funktion och plastburkar för till exempel yoghurt, keso eller glass får man ju i överflöd av.

Stelt...

Fru Purjo önskar hon kunde komma ihåg att stretcha när hon har gjort ett fys-pass i grönsakslandet...i synnerhet om det kombineras med många tunga lyft (hjälpt mor att flytta samt flyttat mååånga kartonger med broschyrer).

Idag är det stelt...och rätt så ömt..... i flera muskler!!

Pinnsittarhönor

Två av hönorna, Berit och Öt, är riktiga pinnsittar-hönor...de går knappt ut i hönsgården utan sitter helst inne på sin pinne. Vet inte varför...de har alltid varit sådana....men med tanke på hur mycket de övriga hönor uppskattar att vara ute och krafsa runt i jorden så tycker jag deras beteende är något märkligt. Tycker lite synd om dem, för de ser ut att ha det så tråkigt på sina pinnar.

Och som resultat av att de inte är ute och krafsar runt i jorden som de övriga hönorna så slits inte deras klor och näbbar så mycket som de borde utan de behöver manikyr med ojämna mellanrum. Att klippa deras klor har jag gjort några gånger och går lätt som en plätt med en avbitartång men att fixa deras näbbar var första gången idag. Och det har jag verkligen inte sett fram emot att behöva göra.

Men även det var lätt som en plätt med hjälp av en nagelsax. För näbbtippen, som vuxit sig för lång, var som en nagel och klipptes lika lätt...skönt. Jag klämde fast hönan under armen och höll fast huvudet med vänsterhanden...knips, knips...och det hela var fixat. Och hönorna var så lugna, så lugna...och som avslutning släppte jag ut dem i hönsgården och de var faktiskt ute hela eftermiddagen ;-)

Lördagskaka

Fru Purjo bakade en kaka till förmiddagsfikat...här kommer receptet:

Sätt ugnen på ca 180 grader. Smält 125 g smör på spisen.

Blanda 4 dl vetemjöl med ca 1,5 dl havregryn, ca 1,5 dl kokos, 1 msk bakpulver, 1,5 dl socker och yttepytte vanilj i en bytta. Rör ner 1-1,5 dl bär (jag tog sommarens svarta vinbär)

I en annan bunke vispas 3 ägg till ett gult skum, häll i 2,5 dl mjölk och tillsätt det smälta smöret. Jag tillsatte även ca 1,5 dl av min Herman men kan helt uteslutas om man inte har någon.

Rör sen ner mjöl och bärblandningen i äggblandningen och häller upp i en oljad sockerkaksform eller i muffinsformar. Det blir gott vilket som :-)

In i ugnen i ca 30 minuter.

Sen är det bara till att sätta på kaffet och ta en bit av sin kaka. Vi åt kakan ljummen, tillsammans med lite vaniljglass. Gott, gott....

Råvarorna var alla ekologiska (med undantag för bakpulvret) och äggen och bären kommer från gården!

Solgula öar i gräsmattan

Jag blir så glad över mina solgula öar av påskliljor. Lite här och där i gräsmattan dyker de upp och ersätter drivorna av snödroppar. Våren bara fortsätter och fortsätter...visst är det underbart. Synd bara att det är så kallt att man helst håller sig inne....

Vulkanen bidrar till mindre koldioxidutsläpp

Jag frukostläser ETC Göteborg och i en notis läser jag att vulkanen Eyjafjallajoekull bidrar till att vi släpper ut 206.000 ton mindre koldioxid i atmosfären per dag. Enligt notisen släpper flygtrafiken i Europa ut dryga 344.000 ton koldioxid om dagen medan vulkanen nöjer sig med att släppa ut 150.000 ton. Så då får vi hoppas att flygtrafiken behöver stå still ett tag till ;-)

Ekostore

För dig som bor i eller i närheten av Göteborg, eller är på besök, kan jag rekomendera Ekostore. En livsmedelsaffär där hela sortimentet är ekologiskt. Det gillar vi :-)

Dagens lunch

Vi slänger stora mängder mat i Sverige - var fjärde matkasse som vi släpar hem går tydligen i soporna, vilket låter helt absurt enligt mig. Lägger man dessutom till det svinn som sker vid produktion, förädling och försäljning så är det enorma mängder mat som går till spillo. Jag kan verkligen inte förstå att vi inte ser det orimliga i vårt sätt att hantera maten. Mat är uppenbarligen för billigt!!

Vi bara måste bli bättre på att ta vara på maten. Här kommer i alla fall ett tips på vad man kan göra med ris som blivit över från en tidigare måltid.

Dagens lunch - enkel, snabblagad och god
Jag stekte ris (rester) tillsammans med morötter och bondbönor (förvällda). För smak och färg hade jag i en matsked med stark Ajvar Relish. Och till detta stektes två ägg. Gott med folköl till.

I min sena lunch var ris och öl ekologiskt, ägg och grönsaker kom från egna höns och odlingar. Ajvar var tyvärr inte ekologiskt.

Någon som stött på ekologiskt Ajvar Relish och vet var man kan få tag i det??

Präktig

Makens kommentar till mitt försök till att blogga var att han tycker bloggen är lite präktig....ojojoj!! Det var kanske inte riktigt min tanke med mitt skrivande och stämmer dåligt med den bild jag har av mig själv och mitt fixande ;-)

Få se om jag kan få lite fart på bloggen eller om det är präktigheten som kommer att dominera även framöver :-)

Helt galet....

Tur att vi inte har en sån här galen tupp i hönsgården.....för då hade han snabbt hamnat i grytan ;-)

Det börjar hända saker

Grönsakslandet börjar så smått att vakna till liv. Även om de flesta bäddarna fortfarande består av naken jord, som väntar på att jag skall gödsla och så, finns det små gröna "öar". Persiljan, som såddes förra våren, har börjat titta upp ur jorden igen och bildar skirt gröna små tuvor. Även den övervintrande svartroten har fått nya blad som visar var roten finns när det är dags att gräva upp den senare i vår. Av det som såddes i början av april är det rucolan som är först ut med att visa upp sina små, små hjärtblad.

Jag blir lika lycklig varje gång jag ser hur det börjar växa i grönsakslandet. Att dessa yttepyttesmå frön kan vakna till liv och bli till en planta som så småningom kan skördas och tillagas....

Matar min Herman

När Fru Purjo rörde runt i sin Herman och såg hon att han behövde matas. Herman är en surdeg för kaka och består av mjöl, mjölk och socker. Den kallas också vänskapskaka då tanken är att man skall, förutom att baka kaka på den, även dela med sig av surdegen till sina vänner. Enligt receptet skall man kela och mata Herman i 10 dagar och därefter delas han i fem delar. Man behåller en del själv och övriga fyra delar ger man till fyra vänner...som ett kedjebrev.

Jag gillar inte kedjebrevsidén, men jag delar gärna med mig av min Herman till de vänner som så önskar. Men för att inte få oändligt med surdeg eller bli allt för plågsamt tjatig för vännerna så är jag lite snålare när jag matar min Herman, men han verkar trivas ändå....

Om du vill veta hur du kan starta en egen Herman och få receptet på en kaka kan du kika in här i köket. Jag har även tidigare berättade om hur jag bakade kokostoppar på min Herman...

Kruskavel

Maken kom hem med en nyinköpt kruskavel! Så nästa gång jag bakar knäckebröd kommer brödet inte bara bli gott - det kommer att bli snyggt också :-)

Äggvärmare

Fru Purjo har alltid stickat, ofta och mycket, förutom de senaste två åren då det i långa perioder inte har stickats en enda liten maska. Men sen i påskas har jag börjat sticka igen, inte så mycket och inte så stort, men det känns som om det kan ta fart nu.

Och det jag stickar är små lustigheter - äggvärmare i form av "mössor". Roligt stickprojekt som snabbt ger en mängd små äggmössor, i olika färger och mönster. De senaste äggvärmarna har alla blivit randiga på ett eller annat sätt. Beskrivning hittar du här...

Men i mina tankar rullar ett större stickprojekt. En idé till en kofta, men jag har ännu inte landat i vad jag skall ha för garn än mindre vad det skall bli för färg på tröjan. Eller om det skall vara slätstickat, enfärgat eller mönsterstickat. Medan jag funderar på detta så fortsätter jag att sticka mina äggvärmare samt på mitt lilla evighetsprojekt - en halsduk i rostrött alpackagarn, som följt mig under de stickfattiga åren....

Hönsen kalasar på kattmat

Katterna ratar ofta kattmaten men det gör inte hönsen. De är helt galna i kattmaten och är omedvetet lyckliga över att det finns två kräsna katter i hushållet. När jag kommer ut med skålen med kattmat behöver jag inte truga precis utan hönorna nästan klättrar på varandra för att komma åt maten. Tupparna däremot håller sig i bakgrunden och låter hönorna äta först.

Vår i hönshuset

Hönorna och tupparna verkar mycket nöjda över livet just nu och tillbringar större delen av dagen i utegården. Och näst efter kattmaten så är nyrepat gräs och maskrosblad det godaste som finns....

Kokostoppar

Fru Purjo har i några veckor känt ett stort sug efter kokostoppar. Och har även funderat lite över vad som fattas i livet när man känner längtan efter kokos?!?

Idag fick jag äntligen bakat mina kokostoppar. Jag tog 1,5 dl av Hermansmeten och blandade det med knappt 130 gram kokos (det var allt kokos jag hade hemma), knäckte i 3 små ägg, värpta av våra fina Hedemorahöns, och så yttepyttelite ekologisk vanilj. Rörde om och klickade ut på en plåt. Efter ca 10 minuter i ugnen (glömde att kolla klockan) i 175 grader var de fint gyllenbruna.

Gott, gott, gott....i synnerhet med kaffe!