En ny bekantskap...

Katten Felix är en synnerligen bestämd katt - målmedveten och fokuserad ser han till att få sin vilja igenom. Han kan sura i dagar om jag missar att hälsa på honom på "rätt sätt" det första jag gör på morgonen. Då skall jag tala om hur fin han är, upprepade gånger pussa honom mellan öronen och klia honom i nacken. Har jag gjort allt rätt får jag några generösa nosstrykningar över näsan, vilket jag tycker är rart....förutom just nu på våren...när han tappar vinterpälsen. Det blir gärna lite väl möe katthår i ansiktet av en morgonhälsning....

Felix är som sagt en katt med egen vilja och ligga i knät hör inte till de saker han uppskattar, men han ligger väldigt gärna väldigt nära...eller rättare sagt precis där jag har mitt fokus. När jag sitter vid datorn är tangentbordet en sådan eftertraktad plats. För att inte såra Felix får jag lite försiktigt skjuva honom åt sidan...för annars lär det inte bli några nosstrykningar...

Förutom att vara rädd om Felix självkänsla har jag idag kört ett lass koskit till grönsakslandet, som jag myllade ner i jorden. Sen blev det en rad med svartrot och en rad med haverrot. Haverrot är en helt ny bekantskap, i min korta grönsaksodlarkarriär, som det skall bli spännande att lära känna. I Runåbergs underbara frökatalog står det att...

"Haverroten är en mycket gammal tvåårig kulturväxt i den stora korgblommiga familjen. Haverroten påminner om sin nära släkting svartroten, förutom att roten är blekgul, mera morotsformad och blommorna purpurröda, istället för gula."

Tydligen skall den smaka bäst efter ett par frostnätter och den kan, liksom svartroten, övervintra i jorden. Bara man skördar den innan den börjar blomma.

För att markera var jag har sått sticker jag ner etiketter som jag klippt ut ur plastbyttor. Kanske inte snyggaste etiketterna men de fyller sin funktion och plastburkar för till exempel yoghurt, keso eller glass får man ju i överflöd av.