Då var det dags för tredje kullen med dunisar för det här året i hönshuset. Hulda har ruvat i tre veckor och det har resulterat i allra minst en dunis...en svart dunis med grå haklapp. Det var vad jag fick se nu ikväll när jag tittade till hönorna. Få se hur många som kikar fram i morn under hönapöna Hulda.
Hulda är inte ens året gammal, hon kläcktes förra sommaren framruvad av Börta Bengtsson, och har nu alltså själv blivit "mamma" och verkar veta precis vad hon skall göra. Jag har säkert skrivit det tidigare....men det är verkligen snabba puckar i hönsvärlden.
Jag blir lika gladlycklig upprymd varje gång jag får se de nykläckta dunisarna och jag kan bara inte låta bli att skriva om det heller. Lika lite som jag kan låta bli att "skryta om" om hur bedårande söta de är. I morn kommer det bildbevis :-)
Blir säkert "gladlycklig" av bildbevisen imorgon=) Något att se fram emot! Det måste vara underbart med så många nykomlingar flera gånger i året. Hur gamla blir dina hönor i medeltal? Lyssnade på ett deprimerande radioprogram burhöns och tänkte på dina lyckostar.
SvaraRadera... och jag tänkte just fråga hur du orkar vara entusiastisk över det hela tiden... :)
SvaraRaderaLåter underbart!
SvaraRaderaTack igen för tips och råd vad det gäller ruvning. Kanske har du sett på min blogg att det otursamma bytet av rede trots allt resulterade i en liten dunboll. Jag hörde i lördags att det pep om ett av äggen och i morse senast hoppade det omkring en kyckling på pigga ben. Nu väntar jag på att nästa höna ska lägga sig och då ska jag använda mig av dina tips. :)
MoWe: Det är så roligt att se dem växa upp och se vad de blir för individer. Även lite speciellt att ha kycklingar som skiljer lite i ålder.
SvaraRaderaDäremot kan jag ännu inte svara på hur gamla de blir. Alla våra hönor är rätt unga. Vi har haft höns sen 2005 men de första årens hönor är tyvärr borta då vi i början hade stora problem med hönsförlamning - Mareks sjukdom - som är ett virussjukdom med hög dödlighet. Nu har vi förhoppningsvis blivit av med problemet och de flesta av förra årets kycklingar är kvar och är idag stiliga hönor...och några tuppar.
The Knitting Seaman: Det behövs liksom inget "att orka"....för de ger ju så mycket...hela tiden. De är individer och familjemedlemmar på liknande sätt som våra katter :-)
Anna H: Vad roligt att det i alla fall blev en dunboll...bra för hönan också :-)