Knappast snyggt....

I går, efter att vi kollat runt på ett par byggvarumarknader, kom vi fram till att det snabbaste, enklaste och billigaste sättet att skydda hönorna från Newcastleviruset när de är ute i hönsgården var stora presenningar över taket och ett sånt där blått finmaskigt nät, som man har över bärbuskar och träd för att skydda bären från hungriga fåglar, på sidorna av hönsgården.

På det viset kan inte duvorna, eller andra fåglar heller för den delen, flyga förbi och bajsa på utegården och det finmaskiga nätet på hönsgårdens väggar hindrar att småpippisarna tar sig in i hönsgården och fiser och bajsar. Men nätet låter hönorna få ljus och luft.

Det är genom att komma i kontakt med smittade fåglars avföring som viruset kan smitta hönsen. Men nu skall det förhoppningsvis inte var möjligt längre. Inte i vår hönsgård i alla fall. Och nu får äntligen hönorna sprätta runt ute.

De enda hönsen som ännu inte har gått ut är Ann-Bertil, som fortfarande är instängd tillsammans med sina dunisar och så vinterns förra kull. Röda Ullas halvvuxna kycklingar har aldrig upplevt något annat än hönshuset fyra väggar och tittar minst sagt skräckslaget på öppningen i hönshusväggen som de övriga hönor glatt springer ut och in i. Att de skulle ta sig för att gå ut verkar ligga minst sagt långt borta i deras föreställningsvärld... i alla fall just nu.

Och vad kan man säga om själva bygget? Inte blev det snyggt i alla fall....

Och vad  kan man säga om arbetet att få fast stooora presenningar en synnerligen blåsig dag? Känner mig totalmörbultad idag...sträckt, bänd och klämd...

Men det gör inget. För nu kan hönorna gå ute och sprätta  :)