tisdag 21 december 2010

Det är i alla fall juligt vintervitt ute...


Det är första dagen på min julledigt och det är otroligt vintervackert ute. Men dagen vart inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det blev långt snurrigare än vad jag hade väntat mig....och halva dagen bara försvann.

Nu har jag i alla fall kommit igång med julmaten....och den extremt glesa granen är hemma.....små barr har den också...men den är hemma!! Gött det!

Anledningen till att jag inte har kunnat ägna hela dagen åt att laga julmat beror mest på att vår miljöbovsvolvo har en krånglande generator. Lite berodde det också på att jag inte kom hem från stora staden i väster förrän halv ett i natt och då kan man ju inte dra igång stoooora julmatsstöket allt för tidigt. Var i alla fall uppe ur sängen klockan åtta, så rätt nöjd ändå.

Men största strulet stod som sagt bilen för. Först gick det hur bra som helst. Mor och jag kom till affären och och tillbringade en väldans låååång stund på ICA med att fylla kundvagnen med råvaror till julmaten och jag har desperatköpt en gles gran utanför nämnda affär (tydligen är det brist på gran i år på grund av all snö). Mor kom även lyckligt hem med sina matkassar, men sen kom jag inte så långt. Bara någon kilometer från mor ville bilen inte mer, den stendog!!

Jag lyckades tack och lov svänga in bilen på en infart till ett mindre industriområde och kunde samtidigt konstatera att det var väldans tungt att ratta bil när den var död och därmed servot var satt ur funktion.

Jaha, tänkte jag,....här sitter jag med bilen full med mat och en gles julgran nödtorftigt fastsurrad på taket. Och insåg att mina fina planer för dagen inte riktigt höll. Det skulle inte bli en hel dag framför spisen kokandes julens goda mat. Inte alls!

Inte blev det roligare av att jag märkte att både min privata mobil och min jobbmobil hade slocknat på grund av energibrist. Suck! Varför just nu? Annars hade nog ett samtal med maken lättat upp det hela....i alla fall skulle han nog kunnat tala om vad jag kunde göra för att få liv i bileländet. Om det nu gick. Ett visste jag helt säkert....bilen var stendöd och det var inte på grund av tom bensintank. Det var något med elen.

Men nu är jag hemma sedan några timmar, tack vara en snäll bror som körde hem mig och alla matkassarna. Bilen och den glesa granen fick bli kvar i stan. När maken kom till stan från jobbet lyckades han få tillräckligt liv i bilen för att kunna ratta hem den till gården.

Och äntligen är jag i full gång med att laga julmat och maken mekar med bilen. Så just nu befäster vi gamla dammiga könsroller riktigt ordentligt.... ;-)

3 kommentarer:

  1. Gamla bilar är ju hur jobbiga som helst! Har själv stannat både här och där med alla gamla bilar jag haft... Skönt att du kom hem till slut!

    SvaraRadera
  2. Jag känner med dig - stackars!...och framförallt är jag väldigt övertygad om att vi köpt vår sista Volvo. Skräp!

    SvaraRadera
  3. Låter bekant...hmmm...vi har jämt krångel med bilar. Nu har vi en som bara är 4 år gammal, men likafullt så fick jag inte igång den häromdagen. Så jag tror att vi och bilar helt enkelt är en dålig kombo, men så bor vi på landet, så då måste vi ha bil för att vardagen ska fungera..

    SvaraRadera