Oemotståndligt...

"En ny låda!!!....Åååå jag måste bara krypa ner i den....tänk vad mysigt det kommer att bli"....eller hur tänker en katt när de ser en låda?? De kan i alla fall inte stå emot en ny och tom låda, inte ens en för liten låda går att stå emot. Den måste bara tas i anspråk...

Igår kom brevbäraren med vår bokbeställning Föraktade falukorv, om ketchupkrig och fredagsmys, av Karin Ahlborg, och maken hann inte mer än ta ur boken ur pappkartongen innan Salix såg kartongen som sin. 

Salix vände och vred på sig, men hur hon än jobbade för att komma ner i kartongen så ville minst en kroppsdel hänga utanför. Men skam den som ger sig och till slut hade hon lyckats vika ihop sig såpass att hon fick plats....nästan. Det såg inte för bekvämt ut och det var det nog inte heller för Salix såg lite ansträngd ut i sin nya kartong.

Jag letade fram en lite större pappkartong och ställde intill henne och det tog inte många sekunder förrän hon bytte kartong och lade sig tillrätta i den större och betydligt bekvämare kartongen. Nu fick hela Salix plats och det gick till och med att sträcka ut frambenen....gött  :-)

Ha överseende med bildkvalitén...det var skumt på golvet och Salix var snabb när hon försökte ta sig ner i lådan  ;-)

Tillklippt...

Nu har jag gjort klart mönstret till byxorna, med möe vidd och häng, och även klippt till tyget. Jag var ett tag inne på att sy ett par provbyxor i ett billigt tyg innan jag satte saxen i mitt randiga linnetyg, men så vart det inte. Det blir säkert bra ändå....får jag hoppas  :)

Fick i alla fall fin hjälp av katten Salix som höll fast tygerna så det inte for iväg....eller nåt.

Vindbryggan är på plats...

Nu är vindbryggan på plats över vallgraven. Det hade väl egentligen räckt med en bräda för att ta sig över till hönshuset, men då jag lider lite väl mycket av (grav) svindel för att känna mig bekväm med en enda bräda fick det bli två. Maken pratade om att även sätta dit ett räcke, men det tyckte jag var att ta i  ;-)

Hönorna undrade vad vi höll på med. I synnerhet Tut tittade undrande på maken när han var nere i diket och grävde runt i bråten som fanns inne i jordmassorna.

Tydligen så passade de på att dumpa både det ena och det andra i marken när de byggde hönshuset, nån gång på 50-talet.

Nästan omöjligt att ta sig in...

Just nu är det tämligen svårt att ta sig in till hönsen i hönshuset. Vi behöver dränera byggnaden där bland annat hönshuset, snickarboa och makens mekverkstad finns och i går var grävaren förbi och fixade en dryga två meter djup och nästan lika bred vallgrav runt huset.

Med lite klättrande och hoppande kan jag komma till hönsens utegård men att komma in i hönshuset är som sagt helt omöjligt just nu....möjligen skulle det gå via en stege. Om jag nu kan komma ner i vallgraven vill säga....hmmm.

Ikväll hade jag tänkt roa mig med att bygga en spång!

Det är otroliga jord- och stenmassor som har grävts upp. Jag lär inte sakna kalkstensplattor till min stenläggning av gångarna i grönsakslandet - det lär i alla fall dröja innan jag fått alla stenar på plats. Men först skall de "bara" sorteras fram dem ur jordmassorna.

Bra på....

Är det något som katterna Felix och Salix är bra på så är det att sova....mycket, ofta och länge....och alltid är de lika söta  :-)

Titt ut!

Börta Bengtsson med kycklingar gör sig redo att natta in...

Smågodis..

Jag är ingen större godisoman och skall det vara godis så skall det helst vara riktigt mörk choklad. Plockgodis hör verkligen till undantag att jag äter, för jag tycker helt enkelt det inte är speciellt gott. Det smakar bara kemikalier och är oftast sött så det svider i halsen. Smågodis kan jag helt klart vara utan.

I helgen hade vi vänner på besök och de hade med sig smågodis från Sjölunda Gård Ekogrossisten AB, som helt klart var en positiv överraskning. Godiset var sött, men in svidande sött, och framförallt så smakade det inte kemikalier alls utan fruktjuice av obestämd art. Riktigt gott för att vara smågodis.

När jag läser innehållsdeklaration på godispåsen blir jag än mer positivt inställd till godiset. Det var drygt 99 procent ekologiska råvaror och inga konstgjorda färg- och smakämnen eller syntetiska sötnings- eller konserveringsmedel. På den ena förpackningen hade de även angett andelen fruktjuice. De anger även att godiset är vegetariskt då gelégivare är fruktpektin. Det låter nästan för bra för att vara sant  :)

Tillverkarna har verkligen en medveten miljöprofil - på godispåsen står det....
"Våra ingredienser kommer från ekologiska odlingar. Där används varken konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel eller genmanipulerade grödor. På så sätt skonas jorden, vattnet och den biologiska mångfalden. Vi hejar på alla ekobönder som bidrar till ett bättre klimat och till bättre mat. Och till bättre godis, förstås"

Tänk om alla matproducenter hade samma affärsidé för sin verksamhet och sina produkter...och verkligen levde upp till det! Då skulle jag gladeligen betala några kronor extra för den maten. Dessutom kommer det troligen smaka mer "hemlagat"...och inte bara vara något som står angivet på förpackningen....

Borttappad kyckling

I går kväll när jag stängde hönshuset saknades en av Agdas svarta kycklingar. Maken och jag letade igenom hela utegården och petade i vartenda nässelbestånd och kollade runt utanför hönsgården och vadade runt i meterhöga nässlor...aj, aj, aj.

Och vi letade igenom hela hönshuset....men ingen kyckling?!?

I hörnet på golvet låg Börta Bengtsson med sina kycklingar och övriga hönor samt tuppar satt uppe på översta pinnen. Under och bredvid Yngvild satt hennes fem kycklingar och på pinnen under satt fyra av Agdas fem kycklingar. Men var fanns den femte? Inte under eller på Agda! Och inte någon annanstans heller....

Kunde den gömt sig under Börta? Men risken är nog inte så stor att kycklingen skulle våga det eller att Börta ens skulle tolerera det. Det skulle bli hack, pick, skrik och pip om kycklingen skulle försöka sig på något liknande. Börta är väldigt snäll och omtänksam mot sina egna kycklingar.....men andras?? Nähä...

Kunde den sitta under någon av de övriga hönorna?? Även det verkade vääääldigt osannolikt....men för säkerhets skull försökte kika under varenda höna för att se om jag så någon liten dunig rumpa eller ett litet huvud.....men nej.

Så i morse drog jag på mig ett par jeans, första gången denna varma och svettiga sommar, en långärmad tröja, bygghandskar och gummistövlarna. För nu skulle jag leta runt i nässlorna utanför hönshuset för att se om jag kunde hitta en förrymd svart kyckling. Inte för att jag begriper hur den kommit ut för vi kunde inte hitta några hål i hönsnätet. Däremot såg vi att de hade varit väl flitiga med att gräva gropar intill nätet så vi lär behöva förstärka utegården för att det inte skall bli hål ut till stora världen....

Men innan jag började vada runt i nässlorna ville jag räkna kycklingarna en gång till. Och jag fann att Börta Bengtsson hade sina elva kycklingar. Fint! Sen räknade jag till ytterligare nio kycklingar.....men de skall vara tio. Yngvilds fem och Agdas fem. Jag räknade igen...fick det till att de var nio....sen tio....sen nio igen...och nio, nio, tio, nio,.,,,,och tio. Det är svååååårt att räkna kycklingar när de aldrig är still. Näst intill omöjligt skulle jag vilja säga.

Och inte blir det lättare av att Börtas elva kycklingar springer runt som kulor i ett flipperspel. Sen finns det ju även 12 hönor och fyra tuppar som far runt och inget hellre vill än att komma ut. Med undantag av innesittarhönorna Öt och Berit, förstås. De är inte lika snabba på att vilja gå ut. De trivs så fint med att sitta på översta pinnen i hönshuset och titta på varandra och allt som händer på hönshusgolvet.

Efter att ha räknat kycklingarna några gånger till kom jag fram till att de var tio...trots allt....tror jag. Däremot fattar jag inte var den svarte lilla tuppkycklingen hade gömt sig....ja, ja, ja....Bara alla finns där så...

Orolig

Värmen måste ha tagit hårt på maken och mig. Jag börjar nästan bli lite orolig. Kakan jag bakade för någon dag sedan hann vi inte äta upp innan den blev dålig. Det var säkert två hela bitar kvar när den började smaka jäst. Har aldrig hänt förr att en kaka hunnit bli dålig. Det kan jag lova...;-)

Men det finns tack och lov andra i hushållet som inte är fullt så kräsmagade som vi, utan glatt glufsar i sig kakan. För kasta mat vill vi ju inte....inte ens hönsen  :-)

På bilden är det tuppen Bertil och hönan Börta Bengtsson och några av hennes elva kycklingar som har fest på kakan. Även övriga hönor och kycklingar lyckades plocka åt sig en kakbit. I hönshuset är det ingen risk att mat blir gammalt, de sätter hastighetsrekord i snabbätning varje gång....

Möe vidd och häng...

Nu när jackan är klar har jag påbörjat nästa syprojekt. De skall bli ett par byxor som slutar mitt på vaden och som har möe vidd och rejält häng i grenen.

Hade egentligen tänkt sy något i de tyger jag skrev om tidigare i sommar men så hittade jag en skiss på ett par byxor, med möe vidd och häng, när jag städade runt i mina papper i syrummet...och då fick det bli så. Jag skall sy byxorna i ett randigt linnetyg som går i någon rödlila färg. Blir nog bra...tror jag....hoppas jag....

Jag har aldrig provat några liknande byxor så jag har ingen aning om min rumpa passar i dem och jag har inte den blekaste aning hur ett mönster bör se ut för att det skall bli så som jag tänkt mig. Egentligen! Jag utgår från mitt grundmönster och gör de förändringar som jag tror behövs för att få de byxor som finns på min skiss....blir säkert kanon. Alltid roligt att testa nya modeller och leka med olika skärningar  :-)

Men jag borde nog sy ett par provbyxor i något billigt skräptyg för att kolla att mönstret blir bra innan jag sätter saxen i mitt fina linnetyg - det kan ju behövas göras en eller annan förändring i mönstret.

Jag blir så trött....

Regnet strilar ner från en jämngrå himmel. Ett helt vanligt regn från ett helt vanligt grå himmel. Inga dunder och brak och inga störtfloder med vatten som hotar att dränka en när man går ut...utan helt enkelt ett "normalt" regnande.

Men det är inte det jag är trött på för sommaren har i år inte bjudit på så många "normala" regn att det går att vara trött på regnandet. Men när jag skulle ut tog jag på mig min otrooooligt orangea regnjacka av klassisk modell, inköpt på en torgmarknad i Ulricehamn för en herrans massa år sedan för nästan inga pengar alls.

Det som gjorde mig väldans trött var att jag fann 5 fina Hedemora ägg i fickan!? Min första tanke var: När använde jag regnjackans sist?? Svaret är att jag kommer inte ihåg...SUCK!! Gillar verkligen inte att slänga ägg i soporna, men vad annat finns det att göra? Det har ju inte direkt varit svalt i hallen där regnjackan har hängt....

Jag blir så trött på mig själv.....blääää....

Ta mig tusan den är klar...

Då var min regn- och vindtäta sommarjacka äntligen klar...känns riktigt, riktigt bra. Det tog sin lilla tid att få den färdig...men nu så!

Jag kan lova att jag inte har haft den på mig mer än för att prova och konstatera att den passar fint....men hur tänkte jag i tygaffären när jag köpte ett regn- och vindtätt tyg....men jag visste ju inte bättre...då....

Som ni säkert förstår har inte färdigställande av en regn- och vindtät sommarjacka stått speciellt högt upp på min fixar-listan i sommar....den har knappt funnits med på listan. Men några minuters pillande då och då har gett resultat och i morse kunde jag som sista moment sy fast knapparna  :-)

Här kan du läsa vad jag tidigare skrivit om jackan:
Inköp av tyg
Mönsterkonstruktion
Tillklippning
Sömnad

Cykeltur till ICA för att köpa socker till flädesaftkoket...

Väl värt ett besök, del 7.... och en jädrans massa rosor

Jag har så smått gått och förälskat mig i rosor, närmare bestämt ljuvliga gräddrosa och aprikosa Austinrosor. Jag?? Jag har ju inte ens varit speciellt förtjust i rosor. Visst är rosenknoppar vackra, men en rabattros med stora, vräkiga rosor i rött eller rosa har liksom varit lite föööör mycket, för vräkig i mitt tycke.

För några år sedan ”upptäckte jag” dock gammeldags buskrosor med mindre och enklare blommor i vita eller ljusa färger. Då började jag tycka att rosor visst kunde vara något som skulle pryda sin plats i trädgården. Och nu har jag alltså tagit ett steg till in i rosornas värld och blivit väldans förtjust i dessa rosaromantiska Austinrosor. Jag som inte är det minsta romantisk utan gravt praktiskt och effektiv ;-)

I helgen var mor och jag i Göteborg och gjorde en djupdykning ner i Trädgårdsföreningens alla rosenrabatter och gick runt och fotade och fotade, ros efter ros…..och sa att den här rosen var något som vi ville ha…och den här…och….

Gemensamt för alla de rosor vi blev mest förtjusta i var att de är sk Austinrosor. Så nästa gång jag besöker vår handelsträdgård skall jag kolla vad de har för Austinrosor…

I Trädgårdsföreningen finns förstås mer än Austinrosor att beundra och bli fascinerad över rikedomen på blommor. Det finns rosor i alla de former, storlekar och färger...nästan... 

 

Och det finns även andra mängder av andra blommor. Några av rabatterna var anlagda och designade med en hel del humor och många var minst sagt dramatiska i sin färgskala med mycket svart och andra intensiva och mörka färger.

Även Rosenkaféet, som finns inne i Trädgårdsföreningen, är väl värt ett besök...och en fika är ju aldrig fel  :)

Stabil!

Börta Bengtsson är, som sagt, en stabil och lugn höna, men där är inte riktigt hennes kycklingar ännu. De far mest runt i hönshuset som suddiga streck och är näst in till omöjliga att fota.....men söta är de...allihopa! Så därför vill jag väldigt gärna fota dem, mest hela tiden....och många kort har det blivit. 

Men de flesta kycklingbilderna har suddiga streck som motiv. Börta är däremot ett säkert motiv att fota...hon står still...

Kvällsmat...

Fil, mysli och nyskördade jordgubbar....så himla gott   :-)

Hade helt glömt....

Jag hade helt förträngt från tidigare somrar att en sommar även innebär 1) en uppsjö med varianter av bit- och stickdjur, vilka lämnar kliiga och röda märken på armar, ben, hals, rygg och alla andra ställen på kroppen som de kommer åt, 2) övermäktigt värmefuktigt väder i samband med åska som gör att svetten rinner, forsar, flödar ur varenda por på kroppen, 3) ogräs i en variationsrikedom och livskraft som överträffar alla perenna blommor och som lätt skulle ta över alla blomsterland på en halv vecka om jag inte nitiskt går runt med spade och renshacka morgon och kväll (i alla fall ibland går runt nitiskt), 4) allehanda rivsår, blåmärken, skrapmärken eftersom jag på sommaren förvandlas till en husrenoverare, slyröjare, stengrävare och.......5).....

....men......jag tycker, likt förbannat, att sommaren är helt UNDERBAR!! :-)

Skördat grönkål

Idag har jag skördat grön- och purpurkål. Jag rev loss ungefär hälften av bladen från kålen. Genom att lämna halva kålen kvar kan den fortsätta att växa och ge ytterligare skördar. Har även tänkt spara en del av kålen till jul.

Tycker grön- och purpurkålen är helt otrolig som tål minusgrader. Vilket gör att det går att skörda fräsch och fin grönkål till jul - trots vinter och mörker. Och är det plusgrader så fortsätter de växa hela vintern...även om det gå oändligt långsamt.

Förra året hade jag lite otur med mina grön- och purpurkåslodling. Fröna var nog för gamla för det var inte så mycket som grodde och sen var kålfjärilen lite väl flitig. Trots täckduk så fanns det nästan inget kvar efter larvernas kalasande. Men lite lämnade de tack och lov kvar som jag sparade till jul....men så kom vintern...en mycket kall vinter...och det lilla som fans kvar av kålen käkade haren upp. Kålen överlever vintern fint men haren kan den inte klara av ;) 

Vart något sur på haren när jag såg vad han hade gjort, men haren kan inte köpa kål på ICA, vilket jag kan göra. Och det var ju som sagt väääldigt kallt i vinter, så han vart rätt snart förlåten. Men jag hade ju hoppats att få lite nyskördad kål till julbordet...men det bidde inget med det.

När jag skördar grönkål river jag loss det gröna på bladen från mittnerven, som får gå på komposten, medan det gröna hamnar i en stor kastrull och förvälls hastigt. Sen breder jag ut den nu mjuka kålen på ett galler för att svalna och även för att torka något.

Därefter lägger jag kålen i ett tunt lager på ett bakplåtpapper som hamnar i översta frysfacket...för att "styckfrysas".... så att kålen inte fryses ihop till en enda stor klump. När kålen är frusen lägger jag ner den i påsar för att åter hamna i frysen. Genom att göra så här kan jag ta fram så mycket kål jag önskar ur plastpåsen när det är dags att laga mat.

Totalt fick jag närmare ett kilo grönkål. Fiiiiint  :-)

Sen var det purpurkålens tur...som har sån fin färg på stjälken :-)