måndag 2 augusti 2010

Nerpetad med besked...

Tuppen Peter har det inte så roligt just nu. Han hade fått skräp i sitt ena öga och som började vara och vätska sig. Nu är ögat rent igen och det verkar som om inflammationen har försvunnit efter några dagars ögonsköljning. Men det är inte för ögat som det är mest synd om Peter...

Tidigare var Peter en stor och stilig tupp, med bara Hysterix som "högre" tupp. Då bröstade sig Peter mot tupparna Bengt och Rickard som stod under honom, men inte nu längre. Nu hänger stjärten på stackars Peter och han går hukande och undfallande runt i hönshuset. Apatisk!

För när ögat var som sämst var Peter febrig och hängig och kunde inte försvara sin plats som näst högsta tupp i hönsgården. Så nu har han åkt allra längst ner i ranking och blir hårt attackerad av framför allt Rickard som ser sin chans att ta sig upp från bottenläget. Även Bengt bröstar sig friskt och gör utfall mot Peter.

Ibland går det snabbt! Hysterix är fortfarande ohotad ledare i hönsflocken, men sen kommer Bengt som god tvåa och har därmed ersatt Peter. Under Bengt finns som tidigare Rickard som nu slipper att vara längst ner i hierarkin...för där är nu Peter...och detta bara för ett litet skräp i högra ögat.

Peter ser så erbarmligt ynklig ut när han sitter längst bort i hönsgården, gömd bakom nässlorna, blöt och eländig av allt regnande. Jag plockar in honom med jämna mellanrum och sätter honom på en pinne så han får torka upp lite. Men så här går det ju inte att ha det. Så jag hoppas verkligen att han hittar tillbak till sig själv även om det troligen inte blir samme stolte Peter som tidigare, tvåa i tupprankingen.

Fixa varigt öga gick bra men hur man fixar ett knäckt tuppsjälvförtroende det vet jag inte. Så blir det ingen ordning på honom snart så blir det nog tyvärr att vi får nacka honom. Känns inge roligt men som det är nu är det nästan djurplågeri att ha honom kvar. ....och han som var så ståtlig och fin. Förut trodde jag nästan han skulle peta ner Hysterix från tronen....men så bidde det inte. Stackarn!

6 kommentarer:

  1. Tack för historien! Livet är hårt! Jag tror inte man ska vara för mycket människa när man pratar om tuppar och höns. Det är alltid någon som står längst ner och det är alltid någon som blir hackkyckling. Å andra sidan, en massa tuppar har man ingen nytta av... Så länge man inte delar upp hönsgårdarna och ger varje tupp några egna hönor :)

    SvaraRadera
  2. Mmm...livet är hårt ibland!

    Vi vill ha flera tuppar för att minimera risken för inavel och för att se till att högsta tuppen inte blir för "lat". Vi vill ju ha kycklingar ;-)

    Vi har haft en hel del problem med hönsförlamning så därför vill vi inte ta in nya individer i flocken - för att minimera risken för att få in ytterligare sjuka djur. Och då behövs flera tuppar som kan bidra med gener :-)

    SvaraRadera
  3. Oj,oj vad det går fort i rankningen. Såg ett naturprogram förra veckan om Hyenor i flock. Där blev flockledaren skadad av ett lejon och vips dög hon inte till något. Var knappt hon fick mat av dom andra. Tufft liv att vara djur.

    SvaraRadera
  4. Jag tycker synd om honom... kan inte alla tuppar få en egen liten hönsgård-hem där alla tuppar har lika många hönor, på sin egen lilla täppa? Hoppas han får extra god mat ;-)

    SvaraRadera
  5. Stackarn, lite skräp i ögat och så är man ute ur leken..."Fixa varigt öga gick bra men hur fixar man en knäckt tuppsjälvförtroende..."=) Härlig formulering mitt i allt elände med Peter.

    SvaraRadera
  6. åhhhh..Jag är så orolig för mina 3 tupp kycklingar.Jag som är så blödig bygger ett till hönshus ist ..
    Hoppas dom går sams..

    SvaraRadera