Trötta fötter och hönsnattning...

20 nästan fullvuxna kycklingar på en liten hylla. De vill inte gärna sitta ensamma när de skall sova  ;)

Söndag! Vilken karusell!! Värst...eller vad man nu skall kalla snurret...var nog när maken och jag fick bära in 21 halvvuxna kycklingar, 11 hönor och tre tuppar från utegården till hönshuset. Trött i fötterna var jag innan och inte blev det bättre av alla turerna mellan hönshus och hönsgård.

Efter en hel dag med tvätt, bak och skörd av grönsaker, plus att jag hjälpt maken med storstädningen av hönshuset var jag på söndagskvällen helt slut och som sagt väldans trött i mina fötter. När vi väl hade burit in allt i hönshuset efter storstädningen ville jag inte ta ett enda steg till.

För det var ett jädrans springande för att få in alla reden, mat- och vattenautomater, bur för Agda och hennes kycklingar, fodertunnor, foder och allt annat som hade sin hemvist i hönshuset och som vi hade burit ut ur hönshuset över "vallgraven" inför rengöringen av hönshuset. (Och.... nästa gång vi storstädar hönshuset hoppas jag att dräneringen är klar så man slipper balansera på en spång för att få ut allt)

I vilket fall som helst. Då hela hönshuset hade spolats rent med högtrycktvätten så tog det lite tid innan det var torrt nog för att vi skulle kunna börja bära in alla ovan nämnda pinaler, sprida ut ströet på hönshusgolvet samt öppna luckan till hönsgården och de utestängda hönsen.

Och när väl allt var klart för lucköppning stod maken och jag och väntade på att alla kycklingar, hönor och tuppar skulle rusa in för att få hoppa upp på pinnarna för att natta in. Det hade ju börjat bli kväll och skymning ute. Men vad hände?? Inte ett jota!! Efter möe lock och pock tittade Stina den Stora in...men vände strax ut igen. Sen var det tyst. Ingen ville in? Vad höll de på med??

Maken klev runt hönshuset för att komma till utegården och försökte övertyga dem om att det var dags att komma in till det rena och välstädade hönshuset för att sova. Maken och jag var ju rätt stolta över resultatet av vårt slit och ville ju se glada hönor som gick runt och mös i det rena hönshuset. Men icke! Och de hade ju för hundan stått hela eftermiddagen kacklat utanför luckan och bara velat komma in. Men nu ville de inte in längre? Nä hä...

Varför då kan man ju undra. Jo de hade nämligen gått och lagt sig. Och höns som har gått och lagt sig flyttar inte gärna på sig...inte ens in till ett rent och fint hönshus, som var väl uppvärmt av en byggfläkt. Vi ville ju driva ut fukten så fort som möjligt så hönorna fick komma in. Men de ville inte in längre....inte utan hjälp i alla fall. Så det vara bara för maken och mig att börja plocka in dem, en efter en.

Lite svårbeskrivet, men hönsgården ligger en våning ner och med ingången på baksidan. Därför får man snällt gå runt hela huset för att komma från höngsården fram till hönshusdörren. Om man inte här höna vill säga för då har man en liten lucka i hönshusväggen rätt ut till hönsgården. Smidigt för dem...

Eftersom byggnaden, där hönshuset finns tillsammans med garage och snickarboa, håller på att dräneras och är omringad av ett minst sagt djupt dike blir sträckan från utegården till hönshuset extra lång. Så trots att mina fötter var mycket trötta och inte ville gå en enda meter till den dagen så vart det inte riktigt slut än med traskandet.

Enklast hade varit att låta hönsen sova ute, men nätterna har blivit kalla och fuktiga och så finns ju Micke Räv. Han hade varit och hälsat på hos en granne, lite längre bort i byn, tidigare i sommar och plockat höns. Vi vill verkligen inte riskera att våra hönor blir mat åt räven bara för att vi inte orkar bära in dem.

Nu kommer en kort beskrivning hur det går till att flytta sovande höns. För den som aldrig har "plockat" sovande höns undrar säkert hur det går till. Hönorna sitter gärna tätt, tätt, i synnerhet när det är lite svalare som det var i går kväll. Och trots att hönan eller tuppen som man grabbar tag i skriker och flaxar förskräckligt så rör sig inte grannhönan eller tuppen en millimeter. De som är kvar sitter helt stilla!?

Så det är bara att fortsätta att grabba tag i nästa höna, och nästa höna.....tills alla är inne. Märkligt beteende kan man ju tycka. Blir ju liksom dukat bord för räven om han hälsar på....men de tänker väl som så att om jag sitter helt still så hittar räven inte mig...han nöjer sig säkert med hönan som han just tog...eller?!?!

Men vem vet hur hönor tänker....ett är då säkert, jag har vilat mina fötter idag medan jag jobbade. Ibland är det bra med kontorsjobb...