Jag har inga problem med att nacka ungtuppar för att de sen skall bli mat. För jag äter hundra gånger hellre våra tuppar, som jag vet har haft ett kanon-liv innan de hamnade i grytan, än en kyckling uppfödd i rekordfart i någon kycklingfabrik.
Men när vi nackar de tuppar som man lärt känna lite mer, såsom tuppen Peter, och i synnerhet som jag kelat lite extra med honom i samband med försöken att fixa hans rinniga öga, känns det jobbigare. Å andra sidan känns det än värre att se honom plågas och bli svårt hunsad av de övriga tupparna....
För att minimera risken för inavel behövs det förnyelse bland tupparna med jämna mellanrum, så tyvärr kommer vi även vara tvungna att göra oss av med store och ståtlige Hysterix innan nästa sommar. Som högste tupp i hönsgården är han troligen far till flera av våra hönor. Förhoppningsvis kan Hysterix komma till en ny hönsgård. Maken har en jobbarkollega som behöver en tupp....vi får se..
Ja, det kvittar nog vilket djur det än är så är det jobbigt att ta bort dem. Men som du säger, han har ju haft ett bra liv och det är bättre att han avslutar det än att lida. Kram
SvaraRaderaNej, usch...jag har redan sett framför mig hur han fick ett eget hem och egna hönor...
SvaraRaderaStackars lille Peter, men han mår säkert fint i sin himmel och som du säger har han säkert levt ett mycket bättre liv än många hönor och tuppar får leva idag.
SvaraRaderaSynd med Peter men vi får hoppas att Hysterix får ett nytt hem, annars blir han nog god han med.
SvaraRaderamvh Lena
Han får flytta hem till mej när jag är klar med min vedbod.Han kan få bo där me Märsta och Fredde..=)
SvaraRadera