Felix sitter i grannens häck och argumenterar gnälligt med ett upprört kajpar. Till slut ger Felix upp och smiter surt jamandes in på verandan och tar skydd under bordet.
Kajornas ungar har lämnat sina trygga bon och hoppar flaxande runt på backen. De kan ännu inte flyga och borde vara lätta byten för katterna. Men inte då!
Istället stryker katterna runt i trädgården och försöker göra sig så osynliga som möjligt, inte för att smyga på kajungarna utan för att undvika att få hela grannskapets kråkfåglar ilsket skränande efter sig.
Fåglarna cirkulerar skrikande i luften och håller noga koll på var katterna är och kommer de allt för nära någon av ungarna så störtdyker de ner mot katterna och väsnas än mer. Katterna är livrädda för kajorna och skatorna som effektivt försvarar sina ungar.
Och det är inte bara ungens egna föräldrar som håller koll utan det är grannskapets alla kajor och även skator som samlas och lever rövare i buskar och träden när en unge piper på hjälp.
Nu försöker inte längre katterna fånga några ungar men första året när de ännu inte lärt sig hur jobbiga kråkfåglar kan vara försökte de få sig en fågelstek. Då såg jag hur Salix smög på en skata som skutflaxade fram i det höga gräset. Ingen match för en katt, tänkte både jag och Salix, men då fick vi båda uppleva hur effektiva mobbare kråkfåglarna är.
Då när Salix var mycket nära fågelungen nöjde sig inte fåglarna med att skrikande cirkulera över kattens huvud utan landade helt nära och började attackera Salix. Och då såg jag att även skator var med i mobbingen. Så inte nog med att artfränder hjälpte till att vaka över kajungen utan även en annan art kom till undsättning.
Efter den sommaren låter katterna bli allt vad kaj- och skatungar heter och beter sig minst sagt nervöst i ett par veckor medan fågelungarna tränar på sin flygförmåga. Sen när de väl fixar den biten är det åter lugnt för Salix och Felix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar