Verandatankar...

Det är en speciell känsla att sitta på verandan och lyssna på åskan som mullrande drar förbi. Himlen mörknar och lovar regn. Det blixtrar och brakar till helt nära och det är inte utan att håren på armarna reser sig när det dundrar till som värst. Invirad i en tjock filt håller jag värmen när vindarna tar i och sommarvärmen byts ut mot svalare luft.

Regnet kommer och är efterlängtat och välbehövligt. Stora tunga droppar smattrar hårt mot byvägen och den dammtorra vegetationen blir frisk grön igen. I grönsakslandet står spridaren fortfarande på. Nu helt i onödan men för bara en liten stund sedan var jorden varm och torr och i stort behov av vatten. Det behövdes för att få det jag sått i grönsakslandet skall gro och växa.

Katterna kommer infarande en efter en. Salix som skyr vatten mer än allt annat har bara några droppar i pälsen medan Felix som hade hunnit längre bort från huset är ordentligt genomvåt. Felix traskade in och sökte sig troligen en torr och varm plats för att slicka sin våta päls torr. Salix blir kvar på verandan tillsammans med mig. Hon hukar under verandabordet och tittar ut i regnet och är troligen lika nöjd som jag med att få sitta torrt och beskåda naturens krafter.