Ruvdags tycker Röda Ulla

Då och då under hösten och vintern har en och ibland flera hönor fått för sig att det är dags att börja ruva. De har legat platta på äggen i någon dag upp till två veckor men varje gång de har hamnat i ruvburen har det tröttnat och velat ut. Några av gångerna kom de inte så långt som till att redet hamnade i buren innan de gav upp. Det räckte med att jag petade ut dem ur redet ett par gånger...

Det är främst de röda hönorna som har visat tecken på att vilja ruva, med ett par undantag. Slump eller finns det ett genetiskt samband mellan färg och ruvvillighet? Inte vet jag...

Sedan en knapp vecka har röda och ulliga hönan Röda Ulla legat platt på ägg....eller rättare sagt legat platt på ett plastägg. Det räckte för henne. Jag har försökt övertala henna att sluta...lyft ut henne, plockat bort alla ägg som hamnat under henne förutom platäggen....men hon låg kvar.

Nu ligger hon på sex riktiga ägg och redet finns sedan i går innanför galler. Hon ligger kvar trots flytten och visar absolut inga tecken på att vilja komma ut ur buren. Snarare verkar hon bara vara nöjd över att ingen annan höna kan komma i närheten av hennes rede. Det räcker med att hon får syn på någon av de andra hönorna så fräser hon ilsket och burrar upp sin ulliga kropp.

Så nu får vi se om Röda Ulla, som själv var kyckling i somras, kommer att ligga ruvningstiden ut....och framför allt....kan hon hålla äggen varma nog nu under vintern. Det är ju inte direkt den optimala årstiden för att ruva fram dunbollar. Och emellanåt måste hon ju ut ur redet för att äta, dricka och bajsa. Men hon verkar i alla fall ha bestämt sig....vi får se hur det går...

Här är Röda Ulla tillsammans med sina tio kycklingsyskon och hönsmamma Börta Bengtsson. Hon kläcktes i mitten av juni i somras och nu skall hon själv ruva fram sin första kull  med dunbollar hade hon tänkt. Snabba puckar i hönsens värld....