Nu är vindbryggan på plats över vallgraven. Det hade väl egentligen räckt med en bräda för att ta sig över till hönshuset, men då jag lider lite väl mycket av (grav) svindel för att känna mig bekväm med en enda bräda fick det bli två. Maken pratade om att även sätta dit ett räcke, men det tyckte jag var att ta i ;-)
Hönorna undrade vad vi höll på med. I synnerhet Tut tittade undrande på maken när han var nere i diket och grävde runt i bråten som fanns inne i jordmassorna.
Tydligen så passade de på att dumpa både det ena och det andra i marken när de byggde hönshuset, nån gång på 50-talet.
Va kul att ni har namn på era hönor!
SvaraRadera