Borttappad kyckling

I går kväll när jag stängde hönshuset saknades en av Agdas svarta kycklingar. Maken och jag letade igenom hela utegården och petade i vartenda nässelbestånd och kollade runt utanför hönsgården och vadade runt i meterhöga nässlor...aj, aj, aj.

Och vi letade igenom hela hönshuset....men ingen kyckling?!?

I hörnet på golvet låg Börta Bengtsson med sina kycklingar och övriga hönor samt tuppar satt uppe på översta pinnen. Under och bredvid Yngvild satt hennes fem kycklingar och på pinnen under satt fyra av Agdas fem kycklingar. Men var fanns den femte? Inte under eller på Agda! Och inte någon annanstans heller....

Kunde den gömt sig under Börta? Men risken är nog inte så stor att kycklingen skulle våga det eller att Börta ens skulle tolerera det. Det skulle bli hack, pick, skrik och pip om kycklingen skulle försöka sig på något liknande. Börta är väldigt snäll och omtänksam mot sina egna kycklingar.....men andras?? Nähä...

Kunde den sitta under någon av de övriga hönorna?? Även det verkade vääääldigt osannolikt....men för säkerhets skull försökte kika under varenda höna för att se om jag så någon liten dunig rumpa eller ett litet huvud.....men nej.

Så i morse drog jag på mig ett par jeans, första gången denna varma och svettiga sommar, en långärmad tröja, bygghandskar och gummistövlarna. För nu skulle jag leta runt i nässlorna utanför hönshuset för att se om jag kunde hitta en förrymd svart kyckling. Inte för att jag begriper hur den kommit ut för vi kunde inte hitta några hål i hönsnätet. Däremot såg vi att de hade varit väl flitiga med att gräva gropar intill nätet så vi lär behöva förstärka utegården för att det inte skall bli hål ut till stora världen....

Men innan jag började vada runt i nässlorna ville jag räkna kycklingarna en gång till. Och jag fann att Börta Bengtsson hade sina elva kycklingar. Fint! Sen räknade jag till ytterligare nio kycklingar.....men de skall vara tio. Yngvilds fem och Agdas fem. Jag räknade igen...fick det till att de var nio....sen tio....sen nio igen...och nio, nio, tio, nio,.,,,,och tio. Det är svååååårt att räkna kycklingar när de aldrig är still. Näst intill omöjligt skulle jag vilja säga.

Och inte blir det lättare av att Börtas elva kycklingar springer runt som kulor i ett flipperspel. Sen finns det ju även 12 hönor och fyra tuppar som far runt och inget hellre vill än att komma ut. Med undantag av innesittarhönorna Öt och Berit, förstås. De är inte lika snabba på att vilja gå ut. De trivs så fint med att sitta på översta pinnen i hönshuset och titta på varandra och allt som händer på hönshusgolvet.

Efter att ha räknat kycklingarna några gånger till kom jag fram till att de var tio...trots allt....tror jag. Däremot fattar jag inte var den svarte lilla tuppkycklingen hade gömt sig....ja, ja, ja....Bara alla finns där så...