Så nu har jag åter klippt stora kvastar av nässlor som jag bundit ihop och hängt upp till tork i ladugården. I år blev det både större och fler kvastar. Nu när jag vet att de uppskattar tillskottet till vintermaten så var det värt att dra på sig gummihandskar, stövlar och tjocka jeans och en tät jacka för att ta sig an de stora bestånden av nässlor som finns i och utanför hönsgården.
Mycket av det vi gör i dag har ju samma syfte. Vi jobbar för att få mat på bordet. Men till skillnad från tidigare generationer så är det idag oftast ingen direkt koppling mellan själva arbetet vi gör och att vi har mat på bordet. Det är många led mellan våra intjänade pengar och våra mätta magar.
När jag skördade nässlorna blev det så uppenbart...mitt arbete hade direkt koppling till att djuren skulle få mat. Och genom djuren får vi mat i form av ägg och kött. Jag samlade för vinterns behov av mat...och inte "bara" plockade lite gott ur grönsakslandet till middagen. Även om det senare inte är fy skam på något vis....långt ifrån.
Känslan vid fodersamlandet var på något vis mer "uråldrig"...en känsla som människan har upplevt i många tusentals år av samlande av mat och foder. Att samla...och spara...för kommande behov. Självförsörjning och överlevnad...
Som sagt, en svår känsla att beskriva, men bra kändes det. Och det är ju bra nog... :-)
Gillar verkligen det jag läser här!!!
SvaraRaderaSer härligt ut. Jag skördade nässlor tidigare i somras. Hörde av någon att det är bäst om man skördar dem innan de går i blom för då är de näringsrikast. Men, det kan väl ändå inte skada att skörda även när de blommar? Bättre än ingenting, eller hur?
SvaraRaderaJa Fru Purjo... som vanligt tänker du och jag lika! ;-) Måste föra som du... skörda mera nässlor till våra pullor!
SvaraRaderaKloka ord!
SvaraRaderaJag känner igen känslan från när vi bärgar vårt eget hö till hästarna.
SvaraRadera/Tanja