onsdagen den 20:e juli 2011

Skörda nässlor till vinterfoder


Förra vintern provade jag att ge hönorna torkade nässlor som ett kosttillskott. Första gången de fick de torkade nässlorna verkade de minst sagt skeptiska till kvasten jag hängde upp till dem. Men inte följande gånger. Då dök de direkt fram och började slita av de torkade bladen från kvistarna. Mums, mums...

Så nu har jag åter klippt stora kvastar av nässlor som jag bundit ihop och hängt upp till tork i ladugården. I år blev det både större och fler kvastar. Nu när jag vet att de uppskattar tillskottet till vintermaten så var det värt att dra på sig gummihandskar, stövlar och tjocka jeans och en tät jacka för att ta sig an de stora bestånden av nässlor som finns i och utanför hönsgården.


När jag klev runt bland de höga nässlorna och skördade och samlade för kommande vinter slog det an något som kändes uråldrigt och djupt rotat i ens omedvetna och som fick mig att känna mig väldans nöjd och glad. Att bygga upp vinterförråden med mat och foder ger en känsla som är svår att sätta ord på, men som jag kan lova, känns synnerligen tillfredsställande.

Mycket av det vi gör i dag har ju samma syfte. Vi jobbar för att få mat på bordet. Men till skillnad från tidigare generationer så är det idag oftast ingen direkt koppling mellan själva arbetet vi gör och att vi har mat på bordet. Det är många led mellan våra intjänade pengar och våra mätta magar.


När jag skördade nässlorna blev det så uppenbart...mitt arbete hade direkt koppling till att djuren skulle få mat. Och genom djuren får vi mat i form av ägg och kött. Jag samlade för vinterns behov av mat...och inte "bara" plockade lite gott ur grönsakslandet till middagen. Även om det senare inte är fy skam på något vis....långt ifrån.

Känslan vid fodersamlandet var på något vis mer "uråldrig"...en känsla som människan har upplevt i många tusentals år av samlande av mat och foder. Att samla...och spara...för kommande behov. Självförsörjning och överlevnad...


Som sagt, en svår känsla att beskriva, men bra kändes det. Och det är ju bra nog...  :-)

5 kommentarer:

  1. Gillar verkligen det jag läser här!!!

    SvaraRadera
  2. Ser härligt ut. Jag skördade nässlor tidigare i somras. Hörde av någon att det är bäst om man skördar dem innan de går i blom för då är de näringsrikast. Men, det kan väl ändå inte skada att skörda även när de blommar? Bättre än ingenting, eller hur?

    SvaraRadera
  3. Ja Fru Purjo... som vanligt tänker du och jag lika! ;-) Måste föra som du... skörda mera nässlor till våra pullor!

    SvaraRadera
  4. Jag känner igen känslan från när vi bärgar vårt eget hö till hästarna.
    /Tanja

    SvaraRadera