Sticktid?!

Har hamnat i ett stickmaniskt läge och försöker sticka så mycket som möjligt även om vardagen inte bjuder på så mycket sticktid. Jag stickar på spårvagnen, som tar mig mellan arbetsplats och tåg, och jag stickar på fikarasten och jag försöker sticka på tåget hem. På resan till arbetet blir det oftast att jag jobbar större delen av resan, men några varv brukar det bli innan jag plockar fram jobbdatorn.

Men inte ens hemresan vill alltid bli den sticktid som jag hade hoppats och tänkt....inte för att jag jobbar ....utan för att jag somnar!! I går somnade jag extra sött på hemresan....med sticket i knät.

Tågets rörelser, mörkret utanför rutan och en dags arbete i skallen gör att jag ofta har så svårt att hålla mig tillräckligt vaken för att få maskorna helt rätt. Och väl hemma så är det inte så mycket tid kvar efter att man ätit och fixat med det som måste fixas, men några varv blir det allt innan det är dags för att natta in. 

Trots att jag inte har "någon tid alls" för stickandet så växer halvvanten fram, varv efter varv, med hyfsat god fart. Så troligen har jag mer tid för mitt stickande än vad jag tror och inbillar mig....det är bara det att jag vill sticka hela tiden (nästan) som jag tycker tiden är på tok kort...eller nästan obefintlig. För just nu är det grymt roligt att sticka  :-)

Hoppas jag fortsätter att tycka det vanten ut...för då kanske jag har dem klara innan vintern är här på riktigt.