Vilken underbar känsla jag fick i kroppen när jag gick ut i morse. Visst är marken till stora delar täckt av is och snö och det är grått och mulet och endast några plusgrader i luften. Så kanske inte så mycket att hänföras över ...men det var en stor skillnad...verkligen stor skillnad...
Det har varit is och snö i månader, men nu verkar det som om vintern börjar tappa taget. För de snöfria ytorna blir trots allt större och nu finns mer barmark än det funnits sedan vintern kom i mitten av november.
En markant skillnad var att luften var härligt mjuk och inte så där bitande och isande kall som man nästan vant sig vid att den skall vara. Att lugnt väder och några plusgrader kan göra en sådan skillnad? Jag bara njöt av att kunna stå stilla utan att frysa, utan att att känna vinden bita.
Även marken vara lite mjukare att trampa på. Inte så där hård och knölig som den varit sedan månader tillbaks, om man nu ens har trampat på någon mark. Kälen har inte på långa vägar gått ur marken än men de översta skiktet upptinat och härligt mjukt. I och för sig är allt också mycket blött och gläggigt, för smältvattnet har inte så stora möjligheter att rinna undan, men just nu tar jag gärna det blötkletiga bara det hårda och hala är borta.
Men största skillnaden mot tidigare morgnar stod nog ändå kören av småfåglar för. De vet att det snart är vår och de sjunger för liv och lust. Vilken underbar känsla att få öppna ytterdörren och mötas av denna enorma ljudupplevelse som alla dessa små fåglar kan åstadkomma tillsammans. Vår, vår....och jag blir så varmglad....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar