Färsk pasta och flytt...

Du har väl inte missat att jag flyttat min blogg hit??

Idag har jag bloggat om hemlagad färsk pasta...gott, gott...och jädrans mättsamt  ;-)

Och om du länkar till den här bloggen i din blogglista....uppdatera gärna till min nya bloggadress, http://frupurjofixar.se .

Hoppas jag ser dig där  :-)

Nykläckt

Du har väl inte missat att jag har flyttat till en helt ny bloggadress? Här hittar du Fru Purjo numera...http://frupurjofixar.se/. Hoppas du kommer och hälsar på...

...idag har jag lagt ut bilder på en helt nykläckt kyckling. Söt i kubik....

Nu går flyttlasset...

Allt är väl inte riktigt på plats än. Det tar tid att förstå sig på ett nytt bloggverktyg....men nu går flyttlasset. Och klar blir man ju ändå aldrig....

Varmt välkommen till min "nya" Fru Purjo-blogg, som du hittar här, http://frupurjofixar.se/. Ni lär känna igen er även om inte layouten helt är densamma....och det är väl inte heller meningen. Nått nytt måste det ju ändå komma med en "ny" blogg  :-)

Alla inlägg som jag gjort i min "gamla" blogg kommer att finnas kvar, men från och med nu kommer jag att skriva mina blogginlägg på den nya adressen. Och det kommer att bli så bra...hurra!

Och du som länkar till min blogg får gärna uppdatera länken med min nya adress....så du inte tappar bort mig  :-)

Lite spring i mataffären...

Det braiga med att vara självförsörjande på mycket av maten vi behöver är att vi inte storhandlar längre. Det räcker så bra med att småhandla en gång i veckan.

Det spar mycket tid som vi kan lägga på något roligare, så som att odla grönsaker och kela med hönsen. Japp!!

Naturliga former

Naturen är förunderlig. Alla dessa former och färger. I synnerhet när man kommer riktigt nära öppnas en helt otrolig värld.

Här är ytterligare några närbilder som visar naturens märkliga formspråk. Ni ser säkert vad det är...

Märkliga saker...

Det ploppar upp märkliga former ur gräsmattan framför ladugården...

Flytt på gång

Jag håller på att flyttar. Hoppas ni vill följa med?! Jag återkommer med adressen när flytt och uppackning är klart  :-)

Jag har funderat ett tag på att byta bloggverktyg och även att flytta bloggen till ett webbhotell som står i mitt namn. Nu har jag startat den processen och jag kämpar just nu med att få wordpress på plats på  mitt webbhotell. Det är alltid spännande att göra saker när man har noll koll på vad man gör. Tack och lov har wordpress en bra beskrivning på hur man installerar verktyget på webbhotellet...även om det är lite omständigt....men koll på vad jag gör det har jag då rakt inte.

Anledningen till att jag byter verktyg är att jag tycker blogger har strulat lite väl mycket och flytten till ett webbhotellet gör jag för att jag vill "äga" min blogg och inte förlita mig på ett gratisverktyg på nätet.
Än har jag ingen aning om detta blir en bättre lösning....det återstår att se. Jag har ju ännu inte ens fått igång min nya bloggadress.

När allt fungerar som det ska kommer jag att länka vidare dit så ni hittar till min "nya" Fru Purjo-blogg. För jag hoppas ju att ni vill följa med till min nya adress  :-)

Under tiden kommer jag att blogga vidare här...ett tag till...

Blåst och fjollig

Stormen drog förbi och sänkte hönornas grönbetesutegård. Vinden fick även tag i dörren till hönsens "vanliga" utegård som blåste upp.

När jag kom hem sent i går kväll och såg att nätdörren stod vidöppen och nätet till extrautegården var nerblåst blev jag minst sagt orolig. Hur många kycklingar och hönor hade tappat bort sig eller trasslat in sig i nätet?!

Men inne i hönshuset verkade allt som vanligt. Och vad jag kunde se så saknades ingen, varken liten kyckling eller stor höna.

Antagligen hade de ägnat dagen åt att upptäcka nya områden med grönt och skönt gräs, med vinden vinandes genom fjäderdräkten, och sen när kvällen kom så gick de in och lade sig.

"Inget att oroa sig över. Vi vet väl var vi bor", tänkte väl de och tyckte jag var fjollig.

"Ny säkrare hasp till hönsgården", tänker jag och struntar blankt i att jag är fjollig.

Röda Ulla superruvaren...

Tredje gången Röda Ulla lägger sig platt på ägg i år.

Då var det dags igen. Jag hade ju hoppats på att det var över för denna säsong. Men inte då!
Röda Ulla har åter lagt sig platt på ägg igen. Det blir tredje kullen för henne i år! Det är nästan så jag tycker hon går lite till överdrift nu...men Röda Ulla verkar inte bry sig nämnvärt om vad jag tycker. Hon vill ruva och då gör hon det.

På nåder har hon fått fyra ägg att ruva. För det räcker med kycklingar just nu, tycker jag.

I år har det än så länge ruvats fram elva kullar, vilket har resulterat i 52 kycklingar. Åtta hönor, på totalt arton hönor, har ruvat i år. Tre av hönorna har dessutom hunnit med två kullar.

Jag har skrivit det tidigare och jag lär göra det igen....Hedemorahönor är väldans ruvvilliga. Och även duktiga på att ta hand om sina och andras kycklingar...tack och lov.

Viktor tycker blixten är otäck....

Nu finns inte alla 52 kycklingar kvar. Ett gäng tuppar har redan hamnat i grytan och några av kycklingarna har varit svaga eller sjuka och dött eller vi låtit avliva dem.

De som föddes i februari och april är kan knappast heller längre räknas som kycklingar. Hönorna lägger ägg och tupparna har börjat få ordentliga stjärtfjädrar. Det går fort i hönsens värld...

Nyskördat

Ta ett knippe nyskördade blandande grönsaker, tillsätt ekologiskt nötfärs, salt, peppar och lite riven ost. Och middagen är klar! Svårare än så behöver det inte vara.....och gott blir det!

Livet på en pinne...

De verkar trivas med sina nya sittpinnar....

Svarvar päron...

Tidigare i år stöp stora päronträdet, men stammen gick inte helt av utan trädet har klarat sig igenom sommaren. Nu är päronen stora och mogna och de är lätta att skörda då de sitter på behändig höjd. Tidigare år har det behövts stege för att nå de flesta päronen. Trädet var högt och gammalt...och krokigt.

Nu är det inte mycket liv kvar i päronträdet. Tyvärr! Så gott som hela stammen har gått av och löven börjar torka. Men päronträdet ger sig inte i första taget och frukterna är större än vanligt. Sista rycket...på något vis...

En del av frukten tar jag tillvara genom att torka den. Först kör jag päronen i "fruktsvarven", som lekande lätt kärnar ur och strimlar frukten och därefter breder jag ut skivorna i torken.

En omgång torkade päron har hamnat i en glasburk och nu har jag en andra laddning på gång i torken.

Kan lugnt säga att det blir gott. Som sötsyrligt plockgodis, men oändligt mycket godare och smakrikare...och nyttigare....och bättre på alla sätt och vis...  :-)

Grötigt...igen....

På tal om gröt....läs gärna det här!!

Som sagt, det finns de som tjänar bra med pengar på att få oss att tro att matlagning är svårt och något som vi inte har tid med. Blä x 3!

Grötigt...

Jag är inne i en havregrynsgrötperiod. Jag hamnar där ibland...och då undrar jag alltid hur jag kunde "glömma bort" att gröt är så bra mat. I synnerhet när jag kommer hem från jobbet, då jag är vrålhungrig....och bland värre än så.

Gröt går snabbt att laga och det mättar ordentligt. Perfekt när hunger och trötthet har tagit över helt.

Och så är det ju så gott med äpplemos till havregrynsgröt. Väldans gott...

Jag kokar gröten med mjölk istället för vatten. Blir godare med mjök tycker jag. Sen brukar jag även hiva i några russin, som får koka med, för att få lite sötma utan att det blir sockersött.

Gröten serverar jag antingen med mjölk eller med filmjölk. Det senare tar jag lite åt gången då filmjölken gärna vill dela på sig av den heta gröten.

Magen kurrar och jag längtar hem till min gröt....tur att jag snart är hemma. Nästa stopp skall jag kliva av tåget....

Blommigt!

Nog blommar det fortfarande i trädgården....och i grönsakslandet! Fint som snus....

Nervöst

Det är inte utan att jag blir en smula orolig när jag ser Nyberits lilla dunis sitta på kanten till den stora vattenautomaten. För henne är vattenskålen som en hel bassäng.

Kan kycklingar simma?? Får hoppas det ifall hon skulle dratta i....

Nytt, fräscht och förhoppningsvis lättstädat...

De nya sittpinnarna är på plats...och hyllan för redena...

Nu har hönsen det rent på golvet och det har dessutom fått en delvis ny inredning. Nytt spån på golvet är inget de gör någon stor grej av. Att jag far runt med skyffel och borste och river ute allt händer ofta nog för att hönsen skall vara vana vid stöket. Men jag vill ändå tro att hönorna och tupparna gillar att det luktar gott av nytt sågspån. Jag gör det i alla fall och känner mig väldans nöjd över att de har det fint.

Ett bart golv är otäckt tycker hönorna. De leker "inte nudda golv" och hoppar omkring mellan det som finns kvar i hönshuset. Men med en näve havre på golvet så glömde de bort att det var obehagligt.

Något som jag däremot är säker på kommer ge en större reaktion är att de gamla sittpinnarna är borta och ersatta av en helt ny sovpinnelösning. Och inte nog att det finns nya sittpinnar, de är dessutom fästade mot en annan vägg än tidigare.

Det borde nog skapa en viss förundrad och en hel del förvirring hos mina kära hönor när det börjar bli kväll. Tyvärr är jag inte hemma i kväll så jag får nöjet att se spektaklet när hönorna skall hitta sina nya sovplatser. Istället får jag be om en rapport från mor som är på plats för att vakta hus, höns och katter.

Med gångjärn går sittpinnarna att fällas upp mot taket. Underlättar städandet...

De nya sittpinnarna är fästade på två reglar som i sin tur är fästade via gångjärn i väggen. Gångjärnen är till för att det skall gå att fälla upp sittpinnarna mot taket, vilket vi har gjort för att underlätta städandet. Tidigare har vi haft en ställning där sittpinnarna har suttit fast i och som vi efter bästa förmåga har flyttat runt i hönshuset när det varit dags för rengörning. Med den nya lösningen tror jag att vi kommer spara både tid och besvär.

Uppfällbart!

Dessutom har vi satt upp fler pinnar för att ger mer utrymme till alla stora och små hönor och tuppar. De nedersta pinnarna sitter även tätare och första pinnen närmare golvet. Allt för att underlätta för de mindre kycklingarna att ta sig upp på en sittpinne. Det har tidigare inte alltid varit så lätt.

Nu när vi har fler djur har det inte alltid funnits plats för alla. Egentligen fanns det pinnutrymme till alla men då det är himla viktigt med vem man sitter och sover, så kan det vara minst sagt svårt att få en pinnplats. I synnerhet om man är en ungtupp eller unghöna och inte står så högt i rang.

Här kan man verkligen snacka om att de tar "bordsplaceringen" på stort alvar. Det är verkligen inte vem som helst som får sitta på översta pinnen tillsammans med högsta hönsen och tupparna.....nej, nej...

Nya hyllan med gamla reden...samt en plats för vattnet till kycklingarna. Paula inspekterar nya hyllan..

Vi har även bytt ut hyllan som redena har stått i. Tidigare hade vi en enkel hylla i trä. Egentligen fungerade hyllan bra för redena, men tyvärr så hade även de halvstora kycklingarna hyllan som sovplats, och det var inte lika praktiskt. För det bajsas en hel del under natten och när bajset hamnar i hyllan eller på underliggande reden så blir det snabbt ofräscht. Dessutom var det svårstädat.

Medan vi satte upp pinnar och hyllor sökte Nyberit och Erika med sina och andras kycklingar skydd under foderbordet. Resten av hönsen höll sig utomhus.

Nu har vi en hylla i lackad plåt som förhoppningsvis är lättare att spola ren än en hylla i trä. Nu lutar även översta hyllan såpass att de förhoppningsvis inte kommer att kunna sitta där på nätterna. Och därmed mindre bajs som ansamlas i hyllan.

Nu skall det bara fixas fram nya reden....men det lär inte blir idag....

Storstädning och ommöblering

Ikväll började jag storstäda och möblera om. Och det behövdes verkligen fräschas till och få in lite nytt. Inge roligt när det blir för slitet och skitigt.

Tyvärr hann jag inte klart förrän det var dags att sova...tyckte somliga i alla fall. Jag hade helt klart kunnat hålla på någon timme till....minst.....men somliga ville annat.

Så jag fick helt enkelt avbryta mitt städande så hönorna fick sova.

De gamle satt på översta pinnarna och lät mig hållas. Deras nattsömn verkade inte störas nämnvärt av att jag skyfflade ut spån och inredning. Så länge deras sittpinnar var kvar...och det fick de vara....för denna kväll i alla fall.

Däremot undrade nog unghönsen var deras hylla hade tagit vägen, liksom ruvburarna. De hade plötsligt ingenstans att sova....oj, oj. Vilket gnäll och vilket velande. De var inte glada över mitt röjande och såg helst att jag lämnade hönshuset.

Halva hönsinredningen ligger i gräset utanför hönshuset och väntar på att bli bortforslat, vilket skall ske i morn och då skall resten av inredningen ut hade jag planerat. Det enda som får vara kvar är foderbordet....för där har hönorna inte varit och bajsat. Så lite bordshyfs har de tydligen....men i övrigt....oj, oj....!!?

Hönor är de raraste djuren på jorden, men jäklar vad de är bra på att bajsa. Och efter vårens och sommarens stora tillökning av kycklingar så har takten på bajsandet ökat lavinartat....och inte blir det mindre bajs bara för att kycklingarna växer och blir större och större. Ingen risk

Så reden, hyllor och pinnar behöver bytas ut, liksom allt strö. In med ny och fräsch inredning och in med nytt strö på golvet....

....men det blir i morn för nu sover hönorna djupt och jag skall strax göra det samma.

Vad har ni gjort en torsdagskväll??  :-)

En trött-trött grönkålsskördare

Det har lönejobbats intensivt sedan semestern tog slut, för ett par veckor sedan, och än har jag inte riktigt kommit in i rutinerna...eller snarare....vant mig vid tidiga morgnar, lång pendlingsväg och stressintensivt jobbande. Jag är trött, supertrött, nästan halvdöd när jag kommer hem på kvällarna.

Ok, det senare var kanske att ta i, men ett är då säkert, hjärnan har ingen ork för att formulera text och kroppen vill bara ligga utsträckt på en kökssoffa och göra absolut ingenting på kvällarna.

Jag har låtit hjärnan få vila lite, därav tystnaden i några dagar. Istället har jag "tvingat" ut min trötta kropp till grönsakslandet. Jag vill vara där och jag tycker det är väldans roligt att få ta hand om allt som växer i odlingsbäddarna....bara jag inte var så  trött.

Men det har faktiskt blivit en del gjort och när jag väl kommit igång med skördandet går det finfint och jag känner ro i min kropp och trötta hjärna.

Löken har kommit upp och ligger nu och torkar, bondbönorna är nästan färdigskördade, ärtor har plockats och spritsat. I går kväll var det dags att ta hand om grönkålen. Även där finns det mycket kvar att göra, men ett stort lass av finfin grönkål har blivit upphackat, förvällt och fryst.

Kan konstatera att det har varit en bra sommar för grönkålen. Den är vackert grönkrusig och visar få spår efter hungriga insekter. Fint det...

Och gott skall det bli att få äta grönkål till vintern...

Klar...nästan!

Tågfållning

Klänningen blev klar...nästan....innan det var dags för oss att börja åka söderut till Blekinge och bröllopet. Fållningen sparade jag till tågresan. Blev lite kort om tid mot slutet så jag fick prioritera....

Fållningen blev klar på tågresan. Nästan! Fållen skulle varit färdig om jag inte hade tappat nålen. Den bara försvann! Borta! Så hittar ni en nål på ett gult Regina tåg så är den min. Bara så ni vet....

På pressbyrån fick jag köpt ett helt litet sykitt...bara för att komma åt en nål. Men måste ju ha en nål..

Nu är vi på hotellet i Karlshamn och snart är klänningen klar....

Bröllopsfin

Ärmmönstret ser lite lustigt ut och det är alltid lika spännande att se om det blir som jag tänkt det...

Maken och jag skall på bröllop i helgen. Tänkte först inte sy något nytt utan använda en sidenklänning jag sydde för ett par år sedan, till en annan bröllopsfest. 

Men när jag provade den insåg jag att klänningen passade bättre till bröllopet som hölls en varm högsommardag. Nu är det höst och det finns risk för kalla kvällar som gör sig bättre med en annan klänning. Dessutom hade klänningen krympt lite över bysten.

I måndags blev det ett besök till Gårda Textil där jag köpte ett finfint tyg i ylle, siden och viskos. Sen har jag ägnat veckans kvällar åt att klippa och sy och nu börjar jag närma mig slutet av arbetet på klänningen. Hade tänkt vara helt färdig ikväll...men vet inte om jag orkar sy mer.

Mönstret funkade fint och ärmen blev som jag tänkt mig. När jag ritade mönstret var jag lite orolig för det skulle bli för puffärmsaktigt...men ingen fara. Ärmen är smal även med sina sydda veck. Jag kunde nästan tagit ut svängarna lite till....men det får bli på nästa klänning.

Nu när lönearbetet har börjat igen efter den långa sommarledigheten har tiden för att sy minskat tämligen ordentligt och tröttheten infinner sig gärna tidigt på kvällen. Men modellen är ganska enkel att sy så det har gått hyfsat snabbt och jag använde ett mönster som jag tidigare hade sytt en klänning i. På så sätt sparade jag in lite på arbetstiden.

Även fram på livet har jag några sydda veck som sitter finfint...

Några förändringar har det blivit. Jag ökade kjolvidden lite och jag gjorde ett helt nytt ärmmönster. Kan ju inte sy en exakt likadan klänning två gånger  ;-)

Fint blir det och klänningen sitt perfekt. Bild på den färdiga klänningen kommer i morn...hoppas jag...

Jag har överlistat henne...

Äntligen! Nu har jag fått tillbaks min skrivbordssstol.....!!

Salix och jag har haft en kamp om skrivbordssstolen. Länge! Hon tycker den är hennes sovplats och jag tycker det är min stol. Jag lyfter bort henne och hon hoppar upp igen. Hon hårar ner och ibland har hon lämnat andra mindre trevliga "bevis" efter sig...blöta hårbollar. Och jag vill bara sitta vid min dator...

Jag blir trött och sur på hennes fasoner och hon blir trött och sur på mig för att jag inte låter henne vara ifred....suck!

Nu har hon fått en gosigt mjuk filt att ligga på. En filt som ligger mitt på skrivbordet, i centrum mellan makens och min datorplats. Och nu äntligen verkar det som om jag har fått tillbaks min stol. Salix stumpan har hittat en ny favoritsovplats. Gött!

Kokat äppelmos i dagarna två...

Mor och jag har ägnat halva helgen åt att koka äpplemos. Och det har gett resultat, minst sagt. I lördags när vi drog i gång arbetet efter lunch kunde jag inte ana att vi skulle få såååååå mycket mos av två halvdagars häng vid spisen.

Nu står möe äppelmos på bänken i köket och väntar på att få etiketter och bli nedburna till källarskafferiet, men det får bli i morgon eller senare i veckan. Nu orkar jag inte ens se åt alla burkarna...även om jag är nöjd vid tanken att de finns där.

Vi har inte fått så värst mycket äpplen i år, med ett undantag. Vårt tidiga äppelträd har otroligt många fina och stora äpplen, så det var liksom bara att passa på. Nästa år kanske inte skörden blir lika rik. Så ett litet överskott av mos skadar aldrig....och så skall mor ha sin del för arbetet.

Ett är då säkert. Det går undan när man har bra redskap och hjälp i köket. Min hushållsassistent är en klar favorit när det kommer till köksmaskiner och underlättar arbetet något otroligt.

Och den röda lilla klyftarmojängen är en klar favorit på mojängområdet. Med den gick arbetet med att klyfta och kärna ur äpplena snabbt, smidigt och snyggt. Är äpplena fina så är det bara att trycka till....tjopp... och så har man en blomma med klyftor kring kärnan. Har äpplet märken eller fått påhälsning krävs lite putsning med en kniv, men i år behövdes det knappt.

Kan även rekommendera att skaffa in så många byttor, mått och stora kastruller som arbetet kan behöva. Det underlättar om man slipper diska mellan varven för att genomföra hela kedjan från sköljning och klyftning av äpplen, kokande och mosande av äpplen, till kokandet av den sockrade sylten.

Receptet till äpplemoset har jag hämtat från Stora boken om safta och slylta, Ica bokförlag.

Vi avslutade arbetsdagen med att laga till en smarrig och snabblagad äppelpaj som vi åt med några rejäla skopor med vaniljglass. Var liksom en passande avslutning på den här helgen....

Gött mos...

Jädrans bra verktyg...

Idag har det kokats äpplemos i mängder. Mer om det i morn för nu måste jag ut i köket och ta hand om det sista....  :-)

En tupplur är aldrig fel....


Idag har det öst ner större delen av dagen och kissarna passar på att ta sig en lat dag...typ sova större delen av dagen.

De kan verkligen konsten att ta det lugnt....väldans lugnt.

Vet inte om jag skall vara avundsjuk eller ej....men nog vore det bra att kunna ta en lat dag med ro utan att tänka på allt som borde göras.

Hönsmammor...



Erika har fått fyra dunisar och ett varierande antal extrakycklingar....



Fyra nya dunisar kläcktes i går och under natten som gått. Hönan Erika har fått tre gula och en grå...och som alltid är de otroligt söta. Hönshusets stora kycklingskara har därmed utökats ytterligare...

Erika verkar dessutom ha fått några bonuskycklingar. Ett par av Hildas kycklingar, som kläcktes för en dryg månad sedan, verkar tycka det är mysigt att vara inne i ruvbur igen. De håller sig gärna intill Erika som verkar acceptera dem. Kycklingar är såpass små att de fortfarande kan ta sig ut och in i ruvburen som de vill, så de behövde inte vara kvar i buren om de inte ville det.





Säga vad man vill om Hedemorahönor, nog är de ruvvilliga allt och de verkar inte vara så nogräknade med vems ungar de tar hand om. Vill en kyckling få värme så ställer man förstås upp, verkar flertalet av hönorna tänka. Inte ens när kycklingarna uppenbart inte är ens egna protesterar de. Hildas kycklingar är bra mycket större än Erika nykläckta dunisar...det går liksom inte att ta fel.

För ett tag sedan skrev jag om turerna kring Börta Bengtsson och hennes kycklingar och nu händer det alltså igen. Erika har under dagen titt som tätt fått påhälsning av kycklingarna som kläcktes tidigare i sommar och några av dem verkar även vilja övernatta hos henne.

Även hönan Agda ställer upp som extramamma när Röda Ullas kycklingarna skall sova. Röda Ulla har börjat sova på pinne och det vill inte riktigt kycklingarna göra...eller rättare sagt de övriga hönorna på pinnen ser gärna att det är "barnfritt" på översta pinnen och kycklingarna får snällt välja en annan sovplats. Och det blev under Agdas vingar.

Agda hade ursprungligen en kyckling att värma om natten och nu har hon tre, fyra till. Inte heller Agda verkar ha något emot att ta hand om några fosterkycklingar. Under dagen håller kycklingarna sig däremot helst intill sina respektive hönsmammor, men under natten är de tydligen mer flexibla och pragmatiskt lagda i val av hönsmor.

Som nykläckt dunis är man varken stor eller stöddig...

Börtas alla tolv kycklingar däremot är nu så stora att de inte söker sig till någon höna för värme under natten. Istället ligger de tätt, tätt tillsammans....och det verkar funka bra det med.

Summa summarum....önskar man sig en ras som är ruvvillig och dessutom är bra på att ta han om sina telningar så kan jag varmt rekommendera Hedemora.