Underbara morgon

I några dagar har det blåst så hiskeligt att ingen har velat sticka ut näsan, nosen eller näbben, men i dag var det helt vindstilla. Kallt men lugnt. Och jag fick en helt underbar morgonpromenad runt på gården.

Men i går var jag inte ute mycket och inte katten Felix heller. Varje gång han suttit vid köksdörren och velat ut har han tittat surt på mig när jag öppnat dörren för honom. Han stannade innanför ytterdörren och duckade när han hörde hur det blåste och ven kring husknutarna. Blängde anklagande, som om det var jag som styrde över vinden, och vände i dörren och gick in igen. Så har vi hållit på i dagarna två. Men idag tvekade Felix inte en sekund utan rusade ut och när jag nu tog min morgonrunda hittade jag honom bakom ladugården spanandes in i buskarna. En mus kanske?

Jag började min runda med att gå till hönshuset med den ratade kattmatten. Inte heller hönorna har velat vara ute de senaste dagarna, därför tog jag direkt sikte på hönshuset istället för hönsgården, men när jag skulle öppna dörren hörde jag kacklandet och galandet från hönsgården. De var ute! Såklart det var ju vindstilla idag. Så jag gick runt hönshuset till hönsgården och fann ett gäng smutsgrå hönor. Tydligen hade de tagit igen de två innesittardagarna med ett ordentligt sandbadad. Därav den enhetliga färgen på de annars olikfärgade hönorna.

Hönorna tackade katterna för deras kräsenhet och glufsade i sig den ratade kattmaten. Tupparna stod som vanligt i bakgrunden och lät hönorna äta i fred. Det vara bara "innesittarhönorna" som missade kalaset. De går ju inte ut vare sig det blåser eller ej.

Efter hönsgårdsbesöket kollade jag in en nöjd Felix som satt i slänten bakom ladugården och spanade in i buskarna. Jag tittade på honom och lyssnade på den otroliga kören som satt uppflugna i träddungen nedanför slänten. Vilken repertoar dessa småfåglar har. Helt underbart. Jag blev helt varm av lycka av att höra deras sång. Ljuvligt. Även fasantuppen verkade nöjd över den vindstilla morgonen för han gol så grant i dungen nedanför slänten, bakom ladugården.

På väg upp till huset passerade jag vårt stora vårdträd, en ståtlig ask, och i den satt hela flocken stare och spred vårkänslor med sin sång. Starar påminner mig väldigt mycket om mitt barndomshem där vi hade stora fina almar fulla av starar och deras starbon. Men då var starflockarna mycket större än de är nu....men det tänker vi inte på nu. För nu är det underbaraste, lugnaste vårmorgonen på länge.

Och på väg bort till en grönsakslandet såg jag en hare som förskrämt sprang iväg mot och över fälten, genandes över gårdsplanen. Än har haren inte så mycket att hämta i grönsakslandet, tänkte jag när jag gick till grönsakslandet, för där har det ännu inte kommit upp så mycket grönt. Det är endast fjolårets persilja och svartrot som har blad nog för att vara intressant för en hungrig hare, om de nu gillar persilja eller svartrotsblast.

Efter min titt i grönsakslandet var det dags för frukost. Jag hoppas det fortsätter att vara vindstilla hela dagen för jag vill ut igen...ut och gräva i mina land!