Kvick i roten är jag inte efter en dags kamp mot kvickrot

Dagens kamp, och gårdagens också för den delen, har stått mellan mig och kvickroten. Med stark och uppskattad uppbackning av min mor så tror jag faktiskt att kvickroten drog det kortaste strået. För denna gång!

Eller jag skall kanske hålla tyst tills det gått en vecka eller två. Då kanske jag kan avgöra vem som vann! Mor och jag.....eller kvickroten. För då lär det synas om vi fick bort rötterna när vi vände ut och in på blomsterlandet. Vi grävde upp varenda blomplanta och vände på all jord i vår jakt på detta eländes ogräs, som sprider sig med en väldans fart.

Kvickroten bildar mattor av rötter i jorden. Rötter som bokstavligen nästlar sig in överallt. Till och med rakt igenom blomplantornas rötter. Jag såg flera blommor som hade en kvickrot som hade lyckats växa rakt igenom en rottråd!? Snacka om växtkraft som är svårstoppad!

Men just nu är blomsterlandet rensat på ogräs och blommorna är åter nedstoppade i jorden. Aningens stukade av den tuffa behandlingen, men förhoppningsvis repar de kraft nu när de slipper konkurera om utrymmet och näringen med ogräs.

Egentligen ligger mitt fokus först och främst på att få i ordning grönsakslandet, men när jag såg hur illa det såg ut i blomsterlandet, som mer hade börjat likna gräsmatta, kunde jag inte låta bli att greppa spaden och ta tag i kvickrotsproblemet.

Övriga blomsterland ser tack och lov bättre ut. Visst behöver det rensas. När gör det inte det? Men det är inte värre än att det får vänta ett litet tag till. Först skall grönsaksfröerna ner i jorden...