Inte för att jag vet hur en hönapöna tänker men kanske var det något sånt här Agda funderade när hon låg platt på äggen i redet....
"Om jag börjar ruva igen så kanske de små liven äntligen börjar förstå att de är stora nog att klara sig själva. Min förra kull, som jag fick tidigare i somras, såg jag minsann till att de blev självständiga betydligt tidigare....i och för sig var jag kanske lite för tuff mot dem. Men de verkar ju klara sig finfint....och hönor blev det av dem alla. Bra bra...!
Bra med hönor för då kommer de inte att plötsligt att försvinna. Den där stora konstiga hönan som kommer in till oss titt som tätt....bligar och blänger på oss och klappar på kycklingarna något förskräckligt....och tar med sig någon tupp då och då....och sen har tupparna aldrig kommit tillbaks. Så hände med min bror Peter. Aj, aj....
Men att ligga här i hela 21 dagar....bara för att röra på sig nån halvtimme per dag för att bajsa, äta och dricka vatten. Det kan ju gå an när det är sommar och varmt. Men nu? Äsch jag tror jag struntar i det...tråkigt är det också...man blir så väldans seg i skallen...och stel i benen. Å så missar jag allt roligt som händer på hönsgården...vill ju liksom vara med. Nä, nä....
Dessutom är det ett jädrans spring av de andra hönorna som vill lägga fler ägg i mitt rede. Inte så dumt, kanske, för då får jag fler ägg att ruva som det blir gullegullepluttiga dunbollar av. Men det är så trångt och knöigt när hönor kommer för att värpa. Om de ändå var lite försiktiga, men inte. Har inga minnen av att det var så sist....Nä nä...
Sen så skall vi inte tala om hur det är på natten. Då är det helt galet.... (hihi...galet...hihi....där fick jag till det). På nätterna skall varenda tuppkyckling och hönskyckling klättra förbi....somliga har även fräckheten att försöka sova inne i mitt rede. Störigt!! Inge bra, inge bra...
Nä jag får väl helt enkelt stå ut med mina kycklingar....snart nog sätter de väl sig på en egen pinne....natti, natti..."
=) Jag tror du vet ganska bra hur en höna tänker.
SvaraRadera