Två av hönorna, Berit och Öt, är riktiga pinnsittar-hönor...de går knappt ut i hönsgården utan sitter helst inne på sin pinne. Vet inte varför...de har alltid varit sådana....men med tanke på hur mycket de övriga hönor uppskattar att vara ute och krafsa runt i jorden så tycker jag deras beteende är något märkligt. Tycker lite synd om dem, för de ser ut att ha det så tråkigt på sina pinnar.
Och som resultat av att de inte är ute och krafsar runt i jorden som de övriga hönorna så slits inte deras klor och näbbar så mycket som de borde utan de behöver manikyr med ojämna mellanrum. Att klippa deras klor har jag gjort några gånger och går lätt som en plätt med en avbitartång men att fixa deras näbbar var första gången idag. Och det har jag verkligen inte sett fram emot att behöva göra.
Men även det var lätt som en plätt med hjälp av en nagelsax. För näbbtippen, som vuxit sig för lång, var som en nagel och klipptes lika lätt...skönt. Jag klämde fast hönan under armen och höll fast huvudet med vänsterhanden...knips, knips...och det hela var fixat. Och hönorna var så lugna, så lugna...och som avslutning släppte jag ut dem i hönsgården och de var faktiskt ute hela eftermiddagen ;-)
Så skickligt av dig att lyckas med näbben! Våra har också fått lite lång näbb efter vintern men det tog dem inte många vårdagar att lösa det problemet själv. Som tur är.
SvaraRadera//F
De hönor som är ute har alla snygga näbbar och klor, men så är det de där två hönorna som helst håller sig inne som inte fixar sin egen "manikyr" ;-)
SvaraRaderaMen det var faktiskt över förväntan enkelt att klippa näbben på dem, och det syntes tydligt (i alla fall på de här näbbarna) var den "ursprungliga" näbben slutade och vad som var för långt. Så ingen risk att jag klippte bort för mkt :)
det skulle jag aldrig våga.Jag är så himla blödig..Men vilken tjusig tupp du har..=)
SvaraRadera