Fru Purjo fixar

Färsk pasta och flytt...

2011-10-19T18:44:00.001+02:00

Du har väl inte missat att jag flyttat min blogg hit??

Idag har jag bloggat om hemlagad färsk pasta...gott, gott...och jädrans mättsamt ;-)

Och om du länkar till den här bloggen i din blogglista....uppdatera gärna till min nya bloggadress, http://frupurjofixar.se .

Hoppas jag ser dig där :-)

Nykläckt

2011-10-07T12:50:00.000+02:00

Du har väl inte missat att jag har flyttat till en helt ny bloggadress? Här hittar du Fru Purjo numera...http://frupurjofixar.se/. Hoppas du kommer och hälsar på...

...idag har jag lagt ut bilder på en helt nykläckt kyckling. Söt i kubik....

Nu går flyttlasset...

2011-09-25T15:19:00.003+02:00

Allt är väl inte riktigt på plats än. Det tar tid att förstå sig på ett nytt bloggverktyg....men nu går flyttlasset. Och klar blir man ju ändå aldrig....

Varmt välkommen till min "nya" Fru Purjo-blogg, som du hittar här, http://frupurjofixar.se/. Ni lär känna igen er även om inte layouten helt är densamma....och det är väl inte heller meningen. Nått nytt måste det ju ändå komma med en "ny" blogg :-)

Alla inlägg som jag gjort i min "gamla" blogg kommer att finnas kvar, men från och med nu kommer jag att skriva mina blogginlägg på den nya adressen. Och det kommer att bli så bra...hurra!

Och du som länkar till min blogg får gärna uppdatera länken med min nya adress....så du inte tappar bort mig :-)

Lite spring i mataffären...

2011-09-23T14:22:00.000+02:00

Det braiga med att vara självförsörjande på mycket av maten vi behöver är att vi inte storhandlar längre. Det räcker så bra med att småhandla en gång i veckan.

Det spar mycket tid som vi kan lägga på något roligare, så som att odla grönsaker och kela med hönsen. Japp!!

Naturliga former

2011-09-21T21:47:00.001+02:00

Naturen är förunderlig. Alla dessa former och färger. I synnerhet när man kommer riktigt nära öppnas en helt otrolig värld.

Här är ytterligare några närbilder som visar naturens märkliga formspråk. Ni ser säkert vad det är...

Märkliga saker...

2011-09-20T21:29:00.000+02:00

Det ploppar upp märkliga former ur gräsmattan framför ladugården...

Flytt på gång

2011-09-18T16:11:00.001+02:00

Jag håller på att flyttar. Hoppas ni vill följa med?! Jag återkommer med adressen när flytt och uppackning är klart :-)

Jag har funderat ett tag på att byta bloggverktyg och även att flytta bloggen till ett webbhotell som står i mitt namn. Nu har jag startat den processen och jag kämpar just nu med att få wordpress på plats på mitt webbhotell. Det är alltid spännande att göra saker när man har noll koll på vad man gör. Tack och lov har wordpress en bra beskrivning på hur man installerar verktyget på webbhotellet...även om det är lite omständigt....men koll på vad jag gör det har jag då rakt inte.

Anledningen till att jag byter verktyg är att jag tycker blogger har strulat lite väl mycket och flytten till ett webbhotellet gör jag för att jag vill "äga" min blogg och inte förlita mig på ett gratisverktyg på nätet.
Än har jag ingen aning om detta blir en bättre lösning....det återstår att se. Jag har ju ännu inte ens fått igång min nya bloggadress.

När allt fungerar som det ska kommer jag att länka vidare dit så ni hittar till min "nya" Fru Purjo-blogg. För jag hoppas ju att ni vill följa med till min nya adress :-)

Under tiden kommer jag att blogga vidare här...ett tag till...

Blåst och fjollig

2011-09-15T22:47:00.001+02:00

Stormen drog förbi och sänkte hönornas grönbetesutegård. Vinden fick även tag i dörren till hönsens "vanliga" utegård som blåste upp.

När jag kom hem sent i går kväll och såg att nätdörren stod vidöppen och nätet till extrautegården var nerblåst blev jag minst sagt orolig. Hur många kycklingar och hönor hade tappat bort sig eller trasslat in sig i nätet?!

Men inne i hönshuset verkade allt som vanligt. Och vad jag kunde se så saknades ingen, varken liten kyckling eller stor höna.

Antagligen hade de ägnat dagen åt att upptäcka nya områden med grönt och skönt gräs, med vinden vinandes genom fjäderdräkten, och sen när kvällen kom så gick de in och lade sig.

"Inget att oroa sig över. Vi vet väl var vi bor", tänkte väl de och tyckte jag var fjollig.

"Ny säkrare hasp till hönsgården", tänker jag och struntar blankt i att jag är fjollig.

Röda Ulla superruvaren...

2011-09-12T17:45:00.010+02:00

Tredje gången Röda Ulla lägger sig platt på ägg i år.

Då var det dags igen. Jag hade ju hoppats på att det var över för denna säsong. Men inte då!
Röda Ulla har åter lagt sig platt på ägg igen. Det blir tredje kullen för henne i år! Det är nästan så jag tycker hon går lite till överdrift nu...men Röda Ulla verkar inte bry sig nämnvärt om vad jag tycker. Hon vill ruva och då gör hon det.

På nåder har hon fått fyra ägg att ruva. För det räcker med kycklingar just nu, tycker jag.

I år har det än så länge ruvats fram elva kullar, vilket har resulterat i 52 kycklingar. Åtta hönor, på totalt arton hönor, har ruvat i år. Tre av hönorna har dessutom hunnit med två kullar.

Jag har skrivit det tidigare och jag lär göra det igen....Hedemorahönor är väldans ruvvilliga. Och även duktiga på att ta hand om sina och andras kycklingar...tack och lov.

Viktor tycker blixten är otäck....

Nu finns inte alla 52 kycklingar kvar. Ett gäng tuppar har redan hamnat i grytan och några av kycklingarna har varit svaga eller sjuka och dött eller vi låtit avliva dem.

De som föddes i februari och april är kan knappast heller längre räknas som kycklingar. Hönorna lägger ägg och tupparna har börjat få ordentliga stjärtfjädrar. Det går fort i hönsens värld...

Nyskördat

2011-09-11T18:31:00.000+02:00

Ta ett knippe nyskördade blandande grönsaker, tillsätt ekologiskt nötfärs, salt, peppar och lite riven ost. Och middagen är klar! Svårare än så behöver det inte vara.....och gott blir det!

Livet på en pinne...

2011-09-09T08:23:00.001+02:00

De verkar trivas med sina nya sittpinnar....

Svarvar päron...

2011-09-08T18:45:00.001+02:00

Tidigare i år stöp stora päronträdet, men stammen gick inte helt av utan trädet har klarat sig igenom sommaren. Nu är päronen stora och mogna och de är lätta att skörda då de sitter på behändig höjd. Tidigare år har det behövts stege för att nå de flesta päronen. Trädet var högt och gammalt...och krokigt.

Nu är det inte mycket liv kvar i päronträdet. Tyvärr! Så gott som hela stammen har gått av och löven börjar torka. Men päronträdet ger sig inte i första taget och frukterna är större än vanligt. Sista rycket...på något vis...

En del av frukten tar jag tillvara genom att torka den. Först kör jag päronen i "fruktsvarven", som lekande lätt kärnar ur och strimlar frukten och därefter breder jag ut skivorna i torken.

En omgång torkade päron har hamnat i en glasburk och nu har jag en andra laddning på gång i torken.

Kan lugnt säga att det blir gott. Som sötsyrligt plockgodis, men oändligt mycket godare och smakrikare...och nyttigare....och bättre på alla sätt och vis... :-)

Grötigt...igen....

2011-09-06T21:09:00.000+02:00

På tal om gröt....läs gärna det här!!

Som sagt, det finns de som tjänar bra med pengar på att få oss att tro att matlagning är svårt och något som vi inte har tid med. Blä x 3!

Grötigt...

2011-09-06T18:16:00.001+02:00

Jag är inne i en havregrynsgrötperiod. Jag hamnar där ibland...och då undrar jag alltid hur jag kunde "glömma bort" att gröt är så bra mat. I synnerhet när jag kommer hem från jobbet, då jag är vrålhungrig....och bland värre än så.

Gröt går snabbt att laga och det mättar ordentligt. Perfekt när hunger och trötthet har tagit över helt.

Och så är det ju så gott med äpplemos till havregrynsgröt. Väldans gott...

Jag kokar gröten med mjölk istället för vatten. Blir godare med mjök tycker jag. Sen brukar jag även hiva i några russin, som får koka med, för att få lite sötma utan att det blir sockersött.

Gröten serverar jag antingen med mjölk eller med filmjölk. Det senare tar jag lite åt gången då filmjölken gärna vill dela på sig av den heta gröten.

Magen kurrar och jag längtar hem till min gröt....tur att jag snart är hemma. Nästa stopp skall jag kliva av tåget....

Blommigt!

2011-09-05T20:37:00.000+02:00

Nog blommar det fortfarande i trädgården....och i grönsakslandet! Fint som snus....

Nervöst

2011-09-04T18:41:00.001+02:00

Det är inte utan att jag blir en smula orolig när jag ser Nyberits lilla dunis sitta på kanten till den stora vattenautomaten. För henne är vattenskålen som en hel bassäng.

Kan kycklingar simma?? Får hoppas det ifall hon skulle dratta i....

Nytt, fräscht och förhoppningsvis lättstädat...

2011-09-03T17:09:00.002+02:00

De nya sittpinnarna är på plats...och hyllan för redena...

Nu har hönsen det rent på golvet och det har dessutom fått en delvis ny inredning. Nytt spån på golvet är inget de gör någon stor grej av. Att jag far runt med skyffel och borste och river ute allt händer ofta nog för att hönsen skall vara vana vid stöket. Men jag vill ändå tro att hönorna och tupparna gillar att det luktar gott av nytt sågspån. Jag gör det i alla fall och känner mig väldans nöjd över att de har det fint.

Ett bart golv är otäckt tycker hönorna. De leker "inte nudda golv" och hoppar omkring mellan det som finns kvar i hönshuset. Men med en näve havre på golvet så glömde de bort att det var obehagligt.

Något som jag däremot är säker på kommer ge en större reaktion är att de gamla sittpinnarna är borta och ersatta av en helt ny sovpinnelösning. Och inte nog att det finns nya sittpinnar, de är dessutom fästade mot en annan vägg än tidigare.

Det borde nog skapa en viss förundrad och en hel del förvirring hos mina kära hönor när det börjar bli kväll. Tyvärr är jag inte hemma i kväll så jag får nöjet att se spektaklet när hönorna skall hitta sina nya sovplatser. Istället får jag be om en rapport från mor som är på plats för att vakta hus, höns och katter.

Med gångjärn går sittpinnarna att fällas upp mot taket. Underlättar städandet...

De nya sittpinnarna är fästade på två reglar som i sin tur är fästade via gångjärn i väggen. Gångjärnen är till för att det skall gå att fälla upp sittpinnarna mot taket, vilket vi har gjort för att underlätta städandet. Tidigare har vi haft en ställning där sittpinnarna har suttit fast i och som vi efter bästa förmåga har flyttat runt i hönshuset när det varit dags för rengörning. Med den nya lösningen tror jag att vi kommer spara både tid och besvär.

Uppfällbart!

Dessutom har vi satt upp fler pinnar för att ger mer utrymme till alla stora och små hönor och tuppar. De nedersta pinnarna sitter även tätare och första pinnen närmare golvet. Allt för att underlätta för de mindre kycklingarna att ta sig upp på en sittpinne. Det har tidigare inte alltid varit så lätt.

Nu när vi har fler djur har det inte alltid funnits plats för alla. Egentligen fanns det pinnutrymme till alla men då det är himla viktigt med vem man sitter och sover, så kan det vara minst sagt svårt att få en pinnplats. I synnerhet om man är en ungtupp eller unghöna och inte står så högt i rang.

Här kan man verkligen snacka om att de tar "bordsplaceringen" på stort alvar. Det är verkligen inte vem som helst som får sitta på översta pinnen tillsammans med högsta hönsen och tupparna.....nej, nej...

Nya hyllan med gamla reden...samt en plats för vattnet till kycklingarna. Paula inspekterar nya hyllan..

Vi har även bytt ut hyllan som redena har stått i. Tidigare hade vi en enkel hylla i trä. Egentligen fungerade hyllan bra för redena, men tyvärr så hade även de halvstora kycklingarna hyllan som sovplats, och det var inte lika praktiskt. För det bajsas en hel del under natten och när bajset hamnar i hyllan eller på underliggande reden så blir det snabbt ofräscht. Dessutom var det svårstädat.

Medan vi satte upp pinnar och hyllor sökte Nyberit och Erika med sina och andras kycklingar skydd under foderbordet. Resten av hönsen höll sig utomhus.

Nu har vi en hylla i lackad plåt som förhoppningsvis är lättare att spola ren än en hylla i trä. Nu lutar även översta hyllan såpass att de förhoppningsvis inte kommer att kunna sitta där på nätterna. Och därmed mindre bajs som ansamlas i hyllan.

Nu skall det bara fixas fram nya reden....men det lär inte blir idag....

Storstädning och ommöblering

2011-09-01T23:35:00.005+02:00

Ikväll började jag storstäda och möblera om. Och det behövdes verkligen fräschas till och få in lite nytt. Inge roligt när det blir för slitet och skitigt.

Tyvärr hann jag inte klart förrän det var dags att sova...tyckte somliga i alla fall. Jag hade helt klart kunnat hålla på någon timme till....minst.....men somliga ville annat.

Så jag fick helt enkelt avbryta mitt städande så hönorna fick sova.

De gamle satt på översta pinnarna och lät mig hållas. Deras nattsömn verkade inte störas nämnvärt av att jag skyfflade ut spån och inredning. Så länge deras sittpinnar var kvar...och det fick de vara....för denna kväll i alla fall.

Däremot undrade nog unghönsen var deras hylla hade tagit vägen, liksom ruvburarna. De hade plötsligt ingenstans att sova....oj, oj. Vilket gnäll och vilket velande. De var inte glada över mitt röjande och såg helst att jag lämnade hönshuset.

Halva hönsinredningen ligger i gräset utanför hönshuset och väntar på att bli bortforslat, vilket skall ske i morn och då skall resten av inredningen ut hade jag planerat. Det enda som får vara kvar är foderbordet....för där har hönorna inte varit och bajsat. Så lite bordshyfs har de tydligen....men i övrigt....oj, oj....!!?

Hönor är de raraste djuren på jorden, men jäklar vad de är bra på att bajsa. Och efter vårens och sommarens stora tillökning av kycklingar så har takten på bajsandet ökat lavinartat....och inte blir det mindre bajs bara för att kycklingarna växer och blir större och större. Ingen risk

Så reden, hyllor och pinnar behöver bytas ut, liksom allt strö. In med ny och fräsch inredning och in med nytt strö på golvet....

....men det blir i morn för nu sover hönorna djupt och jag skall strax göra det samma.

Vad har ni gjort en torsdagskväll?? :-)

En trött-trött grönkålsskördare

2011-08-31T17:01:00.001+02:00

Det har lönejobbats intensivt sedan semestern tog slut, för ett par veckor sedan, och än har jag inte riktigt kommit in i rutinerna...eller snarare....vant mig vid tidiga morgnar, lång pendlingsväg och stressintensivt jobbande. Jag är trött, supertrött, nästan halvdöd när jag kommer hem på kvällarna.

Ok, det senare var kanske att ta i, men ett är då säkert, hjärnan har ingen ork för att formulera text och kroppen vill bara ligga utsträckt på en kökssoffa och göra absolut ingenting på kvällarna.

Jag har låtit hjärnan få vila lite, därav tystnaden i några dagar. Istället har jag "tvingat" ut min trötta kropp till grönsakslandet. Jag vill vara där och jag tycker det är väldans roligt att få ta hand om allt som växer i odlingsbäddarna....bara jag inte var så trött.

Men det har faktiskt blivit en del gjort och när jag väl kommit igång med skördandet går det finfint och jag känner ro i min kropp och trötta hjärna.

Löken har kommit upp och ligger nu och torkar, bondbönorna är nästan färdigskördade, ärtor har plockats och spritsat. I går kväll var det dags att ta hand om grönkålen. Även där finns det mycket kvar att göra, men ett stort lass av finfin grönkål har blivit upphackat, förvällt och fryst.

Kan konstatera att det har varit en bra sommar för grönkålen. Den är vackert grönkrusig och visar få spår efter hungriga insekter. Fint det...

Och gott skall det bli att få äta grönkål till vintern...

Klar...nästan!

2011-08-27T10:33:00.003+02:00

Tågfållning

Klänningen blev klar...nästan....innan det var dags för oss att börja åka söderut till Blekinge och bröllopet. Fållningen sparade jag till tågresan. Blev lite kort om tid mot slutet så jag fick prioritera....

Fållningen blev klar på tågresan. Nästan! Fållen skulle varit färdig om jag inte hade tappat nålen. Den bara försvann! Borta! Så hittar ni en nål på ett gult Regina tåg så är den min. Bara så ni vet....

På pressbyrån fick jag köpt ett helt litet sykitt...bara för att komma åt en nål. Men måste ju ha en nål..

Nu är vi på hotellet i Karlshamn och snart är klänningen klar....

Bröllopsfin

2011-08-25T20:19:00.003+02:00

Ärmmönstret ser lite lustigt ut och det är alltid lika spännande att se om det blir som jag tänkt det...

Maken och jag skall på bröllop i helgen. Tänkte först inte sy något nytt utan använda en sidenklänning jag sydde för ett par år sedan, till en annan bröllopsfest.

Men när jag provade den insåg jag att klänningen passade bättre till bröllopet som hölls en varm högsommardag. Nu är det höst och det finns risk för kalla kvällar som gör sig bättre med en annan klänning. Dessutom hade klänningen krympt lite över bysten.

I måndags blev det ett besök till Gårda Textil där jag köpte ett finfint tyg i ylle, siden och viskos. Sen har jag ägnat veckans kvällar åt att klippa och sy och nu börjar jag närma mig slutet av arbetet på klänningen. Hade tänkt vara helt färdig ikväll...men vet inte om jag orkar sy mer.

Mönstret funkade fint och ärmen blev som jag tänkt mig. När jag ritade mönstret var jag lite orolig för det skulle bli för puffärmsaktigt...men ingen fara. Ärmen är smal även med sina sydda veck. Jag kunde nästan tagit ut svängarna lite till....men det får bli på nästa klänning.

Nu när lönearbetet har börjat igen efter den långa sommarledigheten har tiden för att sy minskat tämligen ordentligt och tröttheten infinner sig gärna tidigt på kvällen. Men modellen är ganska enkel att sy så det har gått hyfsat snabbt och jag använde ett mönster som jag tidigare hade sytt en klänning i. På så sätt sparade jag in lite på arbetstiden.

Även fram på livet har jag några sydda veck som sitter finfint...

Några förändringar har det blivit. Jag ökade kjolvidden lite och jag gjorde ett helt nytt ärmmönster. Kan ju inte sy en exakt likadan klänning två gånger ;-)

Fint blir det och klänningen sitt perfekt. Bild på den färdiga klänningen kommer i morn...hoppas jag...

Jag har överlistat henne...

2011-08-23T21:19:00.001+02:00

Äntligen! Nu har jag fått tillbaks min skrivbordssstol.....!!

Salix och jag har haft en kamp om skrivbordssstolen. Länge! Hon tycker den är hennes sovplats och jag tycker det är min stol. Jag lyfter bort henne och hon hoppar upp igen. Hon hårar ner och ibland har hon lämnat andra mindre trevliga "bevis" efter sig...blöta hårbollar. Och jag vill bara sitta vid min dator...

Jag blir trött och sur på hennes fasoner och hon blir trött och sur på mig för att jag inte låter henne vara ifred....suck!

Nu har hon fått en gosigt mjuk filt att ligga på. En filt som ligger mitt på skrivbordet, i centrum mellan makens och min datorplats. Och nu äntligen verkar det som om jag har fått tillbaks min stol. Salix stumpan har hittat en ny favoritsovplats. Gött!

Kokat äppelmos i dagarna två...

2011-08-21T21:29:00.000+02:00

Mor och jag har ägnat halva helgen åt att koka äpplemos. Och det har gett resultat, minst sagt. I lördags när vi drog i gång arbetet efter lunch kunde jag inte ana att vi skulle få såååååå mycket mos av två halvdagars häng vid spisen.

Nu står möe äppelmos på bänken i köket och väntar på att få etiketter och bli nedburna till källarskafferiet, men det får bli i morgon eller senare i veckan. Nu orkar jag inte ens se åt alla burkarna...även om jag är nöjd vid tanken att de finns där.

Vi har inte fått så värst mycket äpplen i år, med ett undantag. Vårt tidiga äppelträd har otroligt många fina och stora äpplen, så det var liksom bara att passa på. Nästa år kanske inte skörden blir lika rik. Så ett litet överskott av mos skadar aldrig....och så skall mor ha sin del för arbetet.

Ett är då säkert. Det går undan när man har bra redskap och hjälp i köket. Min hushållsassistent är en klar favorit när det kommer till köksmaskiner och underlättar arbetet något otroligt.

Och den röda lilla klyftarmojängen är en klar favorit på mojängområdet. Med den gick arbetet med att klyfta och kärna ur äpplena snabbt, smidigt och snyggt. Är äpplena fina så är det bara att trycka till....tjopp... och så har man en blomma med klyftor kring kärnan. Har äpplet märken eller fått påhälsning krävs lite putsning med en kniv, men i år behövdes det knappt.

Kan även rekommendera att skaffa in så många byttor, mått och stora kastruller som arbetet kan behöva. Det underlättar om man slipper diska mellan varven för att genomföra hela kedjan från sköljning och klyftning av äpplen, kokande och mosande av äpplen, till kokandet av den sockrade sylten.

Receptet till äpplemoset har jag hämtat från Stora boken om safta och slylta, Ica bokförlag.

Vi avslutade arbetsdagen med att laga till en smarrig och snabblagad äppelpaj som vi åt med några rejäla skopor med vaniljglass. Var liksom en passande avslutning på den här helgen....

Gött mos...

2011-08-20T21:55:00.000+02:00

Jädrans bra verktyg...

Idag har det kokats äpplemos i mängder. Mer om det i morn för nu måste jag ut i köket och ta hand om det sista.... :-)

En tupplur är aldrig fel....

2011-08-19T21:20:00.001+02:00

Idag har det öst ner större delen av dagen och kissarna passar på att ta sig en lat dag...typ sova större delen av dagen.

De kan verkligen konsten att ta det lugnt....väldans lugnt.

Vet inte om jag skall vara avundsjuk eller ej....men nog vore det bra att kunna ta en lat dag med ro utan att tänka på allt som borde göras.

Hönsmammor...

2011-08-18T20:48:00.004+02:00

Erika har fått fyra dunisar och ett varierande antal extrakycklingar....

Fyra nya dunisar kläcktes i går och under natten som gått. Hönan Erika har fått tre gula och en grå...och som alltid är de otroligt söta. Hönshusets stora kycklingskara har därmed utökats ytterligare...

Erika verkar dessutom ha fått några bonuskycklingar. Ett par av Hildas kycklingar, som kläcktes för en dryg månad sedan, verkar tycka det är mysigt att vara inne i ruvbur igen. De håller sig gärna intill Erika som verkar acceptera dem. Kycklingar är såpass små att de fortfarande kan ta sig ut och in i ruvburen som de vill, så de behövde inte vara kvar i buren om de inte ville det.

Säga vad man vill om Hedemorahönor, nog är de ruvvilliga allt och de verkar inte vara så nogräknade med vems ungar de tar hand om. Vill en kyckling få värme så ställer man förstås upp, verkar flertalet av hönorna tänka. Inte ens när kycklingarna uppenbart inte är ens egna protesterar de. Hildas kycklingar är bra mycket större än Erika nykläckta dunisar...det går liksom inte att ta fel.

För ett tag sedan skrev jag om turerna kring Börta Bengtsson och hennes kycklingar och nu händer det alltså igen. Erika har under dagen titt som tätt fått påhälsning av kycklingarna som kläcktes tidigare i sommar och några av dem verkar även vilja övernatta hos henne.

Även hönan Agda ställer upp som extramamma när Röda Ullas kycklingarna skall sova. Röda Ulla har börjat sova på pinne och det vill inte riktigt kycklingarna göra...eller rättare sagt de övriga hönorna på pinnen ser gärna att det är "barnfritt" på översta pinnen och kycklingarna får snällt välja en annan sovplats. Och det blev under Agdas vingar.

Agda hade ursprungligen en kyckling att värma om natten och nu har hon tre, fyra till. Inte heller Agda verkar ha något emot att ta hand om några fosterkycklingar. Under dagen håller kycklingarna sig däremot helst intill sina respektive hönsmammor, men under natten är de tydligen mer flexibla och pragmatiskt lagda i val av hönsmor.

Som nykläckt dunis är man varken stor eller stöddig...

Börtas alla tolv kycklingar däremot är nu så stora att de inte söker sig till någon höna för värme under natten. Istället ligger de tätt, tätt tillsammans....och det verkar funka bra det med.

Summa summarum....önskar man sig en ras som är ruvvillig och dessutom är bra på att ta han om sina telningar så kan jag varmt rekommendera Hedemora.

Skörda bondbönor

2011-08-17T17:06:00.002+02:00

I måndags började jag skörda bondbönorna. Jag hann bara med en liten del av landet men så här långt ser det mycket lovande ut. Det kan nog bli en riktigt bra skörd, som räcker vintern igenom.

Plockar ur bönorna ur skidorna...

Förväller bönorna i nån minut i kokande vatten...

Det är lite pill med bönorna då bönskidorna skall skördas från plantan, bönorna plockas ur skidan och sen skall "skinnet" som finns runt varje böna tas bort. Enklast är att förvälla bönorna i nån minut i kokande vatten och sen är skalet lätt att pilla bort. Lite som att skala mandel....

Det tar lite tid att ta bort det sega skalet från varje enskild böna, men det är helt klart värt arbetet.

Därefter breder jag ut bönorna på bakplåtspapper och låter dem svalna. När de är hyfsat torra åker de in i frysen för att styckfrysas. Dagen efter för jag över bönorna i en fryspåse, försluter och stoppar åter ner bönorna i frysen. Och så har vi förhoppningsvis bondbönor till nästa års skörd.

Styckfrysta bönor.

De styckfrysta bönorna har lagts i en fryspåse och skall nu ner i frysboxen i källaren.

Som sagt lite pill, men helt klart värt varenda minut. Bönorna är mycket goda och dessutom är de riktigt nyttiga med hög proteinhalt. Mums....

Varför delta på Medeltidsveckan på Gotland?!

2011-08-16T21:16:00.006+02:00

Det finns många anledningar att klä upp sig i medeltidskläder och delta på Medeltidsveckan på Gotland. Förutom nöjet att få klä sig i fina kläder kommer här ytterligare några anledningar....i bildformat. Håll till godo...

All god mat...

Vännerna som vi har lärt känna under Medeltidsveckan

Kapitelhusgården är ett verkligt favoritställe under veckan. Här nöter vi bänk mycke och länge. Alltid finns det något att titta på och här träffar vi på våra vänner. Mat och dryck finns, liksom hantverk och marknadsstånd....

Alla fina hus och miljöer i Visby...och inte minst alla ruiner som ger näring till fantasier om en annan tid..

Att få se alla fina kläder...allt från vikingakläder till knektar i renässanskläder...

Ta del av andras kunnande i olika hantverkstekniker...

Härlägret utanför ringmuren

Vara med på en spännande rekonstruktion av slaget då Valdemar Atterdag intog Visby 1361, under ledning av historieprofessorn Dick Harrisson.

Å så alla fina rosor och stockrosor som växer utmed fasaderna på Visbys slingrande gränder...

Glad över dåligt väder

2011-08-15T19:53:00.001+02:00

På väg ner till hönsgården fann jag två små kycklingar som sprang omkring en bra bit från hönsgård och hönsmor. Två små rymmare, som verkade helt obekymrade om att mor var långt borta, sprang in och ut i den höga vegetationen. Medan hönsmor var kvar inne i hönshuset med övriga nio kycklingar.

Tack och lov att det har varit ett riktigt regnigt och blåsigt väder idag så katterna inte velat ut. För i annat fall hade Hilda bara haft nio kycklingar att ta hand om ikväll. Garanterat! Katterna hade inte tvekat en sekund om de stött på de oförsiktiga små kycklingarna.

Och vi hade också haft två katter som kommit underfund med att det finns lättfångade små duniga munsbitar springandes omkring i hönsgården....ibland innanför det skyddande nätet och ibland utanför. För extragårdens nät håller hönorna inne men nätet är för glest att hålla kycklingarna på plats.

Det har tidigare inte varit några problem att kycklingarna sprungit ut och in genom nätet då kycklingarna inte har tagit sig så långt bort från hönsmor och när mor har varnat har de kommit springande i full fart. Men inte denna gång, för nu fanns ingen hönsmor som vakade över dem.

Kanske hade kycklingarna förirrat sig ut och sen inte förstått att hitta tillbaks in hönshuset till hönsmor. Nu är de i alla fall i säkerhet hos sin mor och jag har stängt till nätdörren till hönsgården.

Medeltidskläder...

2011-08-15T09:09:00.000+02:00

Det där med att lägga ut dagens outfit är inget jag brukar roa mig med i min blogg, med ett stort undantag...Medeltidsveckan!! Här kommer veckans alla stasser....

Och här hittar du förra årets medeltidskläder och en del andra bilder från vår vistelse i Visby.

Elva timmar...

2011-08-14T21:11:00.001+02:00

Det tar elva timmar att resa från 1361 till 2011.....

....liksom att resa från Visby till vårt hem i Skaraborg. Det är nästan så man kan tro Gotland ligger längre bort än vad det gör, men resan gick som planerat, både dit och hem. Största besväret hade jag av att sitta still så länge...är liksom inte min grej.

Nu är vi åter hemma efter en minst sagt intensiv vecka på Medeltidsveckan i Visby....så intensiv att datorn helt varit bortglömd och därmed har det varit minst sagt dåligt med uppdateringar på bloggen. Bara ett ynka inlägg på hela veckan.

Lovar bot och bättring. Och jag skall strax börja gå igenom mina dryga 500 bilder från Visby och lägga ut några av dem här i bloggen.

Så ses snart igen :-)

På plats...

2011-08-07T20:12:00.000+02:00

Dagens outfit. Den nya särken och underklänning samt en överklänning som har många år på nacken. Den sydde jag till vår första resa till Medeltidsveckan 2000...tror jag det var...

Första dagen på Medeltidsveckan har varit en osedvanligt blöt dag för att vara soliga Visby. Vädergudarna är inte alls på vår sida just nu.

Men när det regnade som värst satt vi torrt under ett regnskydd, eller egentligen ett solskydd, på Kapitelhusgårdens mysiga innergård och drack och åt gott.

Så vi har det riktigt bra trots intensiva åskskurar. Och på Kapitelhusgården lär vi vara mycket, oberoende av väder.....

Tunnelseende...

2011-08-04T23:01:00.002+02:00

Häromdagen skrev jag att jag var fokuserad. Nu är jag nog närmast manisk i mitt sömmande inför Medeltidsveckan. Sitter på verandan och syr och syr och syr och syr....och däremellan syr jag för hand.

Fliten har gett resultat och jag börjar tro att allt blir klart.... och att det kommer bli kanonbra.

Och faktiskt är det fortfarande roligt att sy, trots långa dagar vid symaskinen. Men det är nog bra att det bara är en dag kvar som jag kan sy på...på lördag drar vi....för det lär inte vara roligt så länge till. Inte i detta tempo i alla fall ;-)

Bilder på det jag sytt kommer i morn.....om jag hinner. Annars kommer bilder på kläderna när de och jag är på plats i Visby.

Underbar kväll...

2011-08-03T21:35:00.000+02:00

Jag njuter av kvällslugnet och värmen från den lågt stående solen. Det är gott att få avsluta dagen med en sakta en promenad längs byvägen...

Medeltidsfokuserad!

2011-08-02T20:59:00.009+02:00

Bästa syplatsen en solig och varm sommardag är på verandan....

Jag är fokuserad...grymt fokuserad och den gamla symaskinen går varm.

På lördag drar maken och jag till medeltiden, närmare bestämt Medeltidsveckan i Visby och i år skall det bli en ny stass till mig. Hade jag tänkt.

Därav fokuseringen. Och det behövs. För det är inte många dagar kvar till lördag. Helst skall allt vara färdigsytt till fredag, då alla långa och vida klänningar och särkar skall strykas och alla kläder och prylar skall packas.

Min nya linnesärk

Särken är klar och underklänningen är halvklar, mest fåll, snörning kvar. Sömmarna på klänningens kjol skall också sys ner, men det kommer jag att göra för hand under tåg och färjeresan. För jag bara MÅSTE ha något att göra på resan annars får jag krupp av leda och rastlöshet.

Överklänningen är däremot långt i från klar. Få se hur mycket som hinns med på de två, tre dagar som är kvar. Hinner jag, så hinner jag....i annat fall får klänningen åka med nästa år istället. Men än tror jag på att den kommer med.

Klänning i smårutigt ylletyg med kort ärm och fyrkantig rigning samt med snörning i sidorna. Klänningen kan även fungera som "underklänning" till en sk överklänning...vilka också är i ylle. Hoppas det inte blir föööör varmt på Gotland ;-)

Medeltidsveckan är vår sista sommarvecka, sen börjar vardagen igen med lönearbete i stora staden i väster. Än känns vardagen långt bort för en vecka i Visby brukar vara härligt social, upplevelserik och avslappnat och väääääldigt mycket ovardag.

Jag längtar till våra vänner som vi träffar under veckan på Gotland och jag längtar efter att få uppleva miljöerna och atmosfären i fina staden Visby...och så Medeltidsveckan...förståss.

Överklänningens långa våder har jag klippt till i mörkblått ylletyg. Klänningen skall få v-ringning fram och bak, snörning fram samt snäva ärmar med en lång rad klädda knappar. Den kommer att vara helfodrad i oblekt linnetyg.

Medeltidsveckan är så mycket. Det är ett överflöd av upplevelser med marknader, gyckel, föreläsningar och utställningar, mat och dryck, musik, uppträdanden och inte minst en massa fina människor i fina medeltidskläder. Det är lätt att få kontakt...alltid kan man prata om Medeltidsveckan :-)

Struthättan har fått linnefoder. Blev mycket bättre så. Man slipper se fula sömmar och så är linnet betydligt behagligare att ha mot halsen än yllet....

Högsommar...

2011-08-01T10:29:00.003+02:00

Ruvgalna hönor....

2011-07-31T22:06:00.000+02:00

Nu får de väl ändå ge sig. Tre hönor till som vill ha små dunisar springandes runt sina ben....!! Det räcker nu...om jag får säga min mening. Men vad hjälper det....ruvviljan verkar vara otroligt väl rotad hos våra söta hönor.

Erika, Hulda och Nyberit hade lagt sig platta. Jag försökte vänta ut dem och hoppades på att de inte menade alvar med sitt ruvande. Men jo då....både Erika och Nyberit är helt inriktade på att ruva och accepterade att deras rede flyttades ner till golvet och fick en ruvbur över sig. Hulda däremot vägrade och gav upp ruvandet för andra gången på kort tid efter flytten till ruvburen. Hon fick gärna komma ut...

För att försöka motverka att fler hönor lägger sig att ruva har jag ställt redena på golvet. De verkar föredra reden som står högt upp. Sen har jag plockat bort alla plastägg.

Plastäggen har vi haft för att få hönorna att värpa sina ägg i redena och inte lite här och där. Jag har även lagt plastägg i reden även för att motverka att hönorna försöker hacka hål på äggen för att komma åt den goda och energirika gulan.

I höstas och vintras hade vi en del problem med hönor som knäckte ägg med Börta Bengtsson som expert och läromästare. Plastäggen är ju däremot synnerligen svårknäcka och motverkade något deras pickande på äggen.

Just nu är äggätarhönor tack och lov inget problem. Börta har annat och tänka på. Typ 12 kycklingar.

Nu är det istället galet många kycklingar som närmast börjar likna ett problem....eller kanske inte...men det räcker nu...liksom.. ;-)

Recept på smarrig bärkaka

2011-07-30T20:39:00.002+02:00

För länge, länge sedan...det känns i alla fall som om slutet av juni är väldigt länge sedan...lovade jag bjuda på receptet till tårtorna som jag bakade till makens födelsedag. Receptet till pajen är kvar och den kommer här. Lätt som en plätt och supergott!!

Här hittar du receptet till övriga tårtor: chokladtårtan och tårtan med vit chokladmousse...även det synnerligen goda. Och garanterat mättande om man väljer att servera allt samtidigt :-)

Bärkaka
Botten
3 dl vetemjöl
1 dl strösocker
2 tsk bakpulver
150 g smör, smält

Fyllning
Färska bär
1 uppvispat ägg
2 dl crème fraiche
2 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda mjöl, socker och bakpulver. Rör ned det smälta smöret och tryck ut degen i en pajform.
Lägg bären över bottnen. rör ihop ägg, crème fraiche och vaniljsocker och slå smeten över bären.
Grädda i nedre delen av ugnen i ca 25 grader. Kakan äts helst nygräddad.

Receptet har jag hämtat från boken Skördetid med smak av paradiset av Siv Key Nilsson.

Börta Bengtsson - en riktig hönsmamma...

2011-07-29T08:45:00.004+02:00

Börta Bengtsson har många telningar att ta hand om just nu. Men det har varit en del turer hit och dit. Alla är inte hennes och somliga var inte hennes ett tag och från början var de bara två. Det kan bli lite rörigt i hönsens värld ;-)

Om jag skall göra en kort historia lång så började det med att Börta Bengtsson låg och ruvade på 7-8 ägg...tror jag det var.....men när två av äggen hade kläckts gick hon av äggen. Troligen hade kycklingarna kommit utanför redet och låg och pep efter sin mamma och snäll mor som Börta är gick hon ut och la sig att värma sina små. Men med den följden att det resterande ägg låg och blev kalla.

Jag upptäckte det kanske inte riktigt i tid men tre av äggen kom det i alla fall kycklingar ur efter att de fått ligga i en låda med varmvattenflaska ett tag. Då skulle det varit behändigt med en lite kläckare, men det gick ändå även om det var en del spring för att kolla så temperaturen höll sig på rätt nivå.

Som sagt kläcktes ytterligare tre kycklingar som jag hoppades Börta Bengtsson ville ta hand om. Men se det gick inte....hon hade ju bara två kycklingar...inte fem! Hon ville inte alls acceptera några fler kycklingar. En mer ingående beskrivning av de turerna hittar du här.

I ruvburen intill finns hönan Yngvild med sina sju dunisar, som hade kläckts ett par dagar tidigare. Jag provade att sätta ner de nykläckta till henne och det gick bra. Hon hade många och tänkte kanske att tre till gör väl ingen skillnad.

Bara ett problem. En nykläckt kyckling kan inte gå utan behöver en hönsmor som ligger still och värmer dem. Men Yngvilds kycklingar var runt tre dagar gamla och for runt i buren som små högfartsdammråttor och Yngvild var inte heller still så ofta. Så jag fick plocka fram lådan med värmeflaskan igen och lägga tillbaks de nykläckta dunisarna. Under dagen låg kycklingarna i lådan som stod inne hos Yngvild, så de kunde höra varandra, och först på kvällen när det var still i hönshuset petade jag in kycklingarna under Yngvild. På natten är de ju tack och lov oftast stilla.

Och allt gick bra. Yngvild hade fått tio kycklingar och Börta Bengtsson hade sina två.

Efter ett par veckor fick hönor och kycklingar komma ut ur sina burar och hönsmammorna tog ut kycklingarna till hönsgården. Yngvild var väl lite mer friare i sin uppfostran än Börta som hela tiden hade ett vakande öga på sin två. Rätt snart var Yngvilds kycklingar ganska så självständiga, trots att de inte var mer än tre veckor gamla. De sökte sig till Yngvild när de ville ha värme men annars var de runt på egen hand i en liten miniflock. Vilket verkade passa Yngvild perfekt.

Rätt snart började Yngvilds kycklingarna hänga allt mer runt Börta som fortfarande var en exemplarisk hönsmor. Hon skyddade sina två små mot allt och jagade bort alla som kom nära hennes små, med undantag för Yngvilds kycklingar, som hon tolererade. Till slut blev det mer och mer att hon även tog hand om Yngvilds dunisar också och de en gång så självständiga kycklingar blev åter "mammiga" och började hänga Börta i kjolarna dagarna i ända. De hade fått en ny hönsmamma.

Börta Bengtsson verkar inte ha det minsta emot detta och utan försöker räcka till för alla tolv kycklingar. Nu är kycklingarna inga dunisar längre utan små minihöns, nästan i en duvas storlek. Men mammiga är de allt fortfarande....och det är trångt på kvällarna när hon skall försöka värma dem alla.

Solbad

2011-07-28T11:52:00.004+02:00

Röda Ulla tog ut sina dunisar till hönsgården igår för första gången. På programmet stod bland annat solbad och sandbad. Kycklingarna verkade stortrivas och pickade runt och kollade på allt och alla och tog sekundsnabba solbadspass. Allt går snabbt i en kycklings liv.

Även Röda Ulla behövde nog lite sol efter dryga månaden inne i hönshuset med ruvning och dunbollspassning. För hon såg allt lite blek ut om kammen :-)

Lilla familjen med hönsmor och fyra dunisar var även ute i det nya gröna uterummet och spatserade runt i gröngräset. De var så otrooooligt söta så jag har inte ord för det. Näpet i kubik...

Skall försöka fånga dem på bild så även ni få se dem....

Herr Morot är inte så glad

2011-07-27T20:51:00.000+02:00

Får jag presentera Herr Morot. Han verkar inte helt lycklig herr Morot...kan kanske bero på grytan som väntar.... ;-)

Här hittar du förra sommarens Herr Morot...och Fru Böna :-)

Krusbärsmarmelad....himla gott och enkelt!

2011-07-26T09:42:00.001+02:00

I helgen var det stora sylt-och-saftkokar-helgen. Eller snarare en topp i syltkokandet på en sommar som har gått i sylt- och saftkokets tecken. Helgens häng vid spisen har resulterat i svartvinbärsmarmelad och -saft, krusbärsmarmelad och något som jag med spänning ser fram emot att smaka om några veckor - kryddiga körsbär.

Jag tycker jag har fått väldans rutin på bärkoken och det känns otroligt bra att se hur antalet burkar växer i källarskafferiet. Vetskapen om att den tid jag lägger ner verkligen ger resultat är synnerligen tillfredsställande. Att det blir något konkret som vi har glädje och nytta av länge....och inte minst för att det blir så gott....mycket godare än det som köps i affären.

Det är inte utan att jag undrar över hur de lyckas få maten att bli så tråkig och intetsägande. För det är ju trots allt inte några märkvärdigheter att koka ihop en marmelad...tvärtom. Få moment och få ingredienser...det mesta arbetet ligger ju i att plocka och rensa bären samt att göra rent burkarna. Själva koket är ju både snabbt och enkelt avklarat.

Sylten eller marmeladen vi köper i affären smakar inte dåligt, bara mycket blekare och fattigare i smaken...helt enkelt tråkigare. Smakmässigt slår det hemkokta det köpta med hästlängder. Varför kan man ju fråga sig.

För de borde ju vara proffs på smakupplevelser...inte jag som kokar krusbärsmarmelad för första gången i mitt liv. Men så var det där med lönsamhet....det är väl där skon klämmer....jag har väl helt enkelt olönsamt mycket krusbär i min marmelad.

Recept på krusbärsmarmelad
Här är recepten på krusbärsmarmeladen som jag i stort följde. Jag kan försäkra att krusbärsmarmeladen blev helt otroligt god och passar helt underbart bra ihop med en krämig ädelost. Marmeladen är både söt och syrlig på samma gång,....så mycket smak...

1½ liter (ca 1 kg) knappt mogna krusbär
lite vatten
1 citron, saften
9 dl ( ca 750 g) socker/kg fruktmassa

Snoppa och skölj bären.
Koka upp bären tillsammans med vatten och citron. Låt sjuda under lock i ca 10 minuter.
Rör ner scokret och koka vidare under omrörning. Skumma då och då.
Koka under omrörning i ca 45 minuter eller tills bärmassan har fått marmeladkonsistens. Gör ev syltprov på kall tallrik.
Häll upp marmeladen på steriliserade burkar. Skruva på locken omedelbart.

Recepten på övrig sylt och saft kommer i senare inlägg....hade jag tänkt :)

Tugga gräsmatta...

2011-07-25T19:56:00.002+02:00

Det är knappast något att hålla i när Gudrun drar förbi, det är stängselstolparna i plast på tok för veka för. Men förhoppningsvis skall hönornas nya utegård, som är en utbyggnad på deras permanenta inhägnad, stå pall för jaktfixerade katter, tänker främst på vår Felix, och lösspringande hundar som ägarna inte har koll på.

För jag ser helst att ingen försöker nafsa efter våra hönor och kycklingar. Det vore även fint om nätet kan hålla de vilda djuren utanför. För tillfället saknar inhägnaden tak men ett bärnät skall skydda hönsen från rovfåglar och kycklingarna även från hungriga kråkfåglar.

Det känns himla fint att kunna bjuda hönorna nytt grönt gräs, som de kan gå och sprätta runt i på jakt efter insekter och mask. Och de verkar så nöjda när de sprätter runt och repar i sig av gräset. Lantidyll i kubik...

Visst skulle det vara underbart att ha dem helt lösa, men då jag vet att katterna inte skulle tveka en sekund att försöka få höna till middag. Även om de kanske inte skulle rå på hönorna skulle de troligen lyckas sätta klorna i kycklingarna. Dessutom händer det tyvärr att vi då och då får besök av lösspringande hundar.

Hönorna är allt för trygga för att inse att det finns något som kan hota deras lilla värld och de är även vana vid att se katterna stryka förbi...utan att de kunnat utgöra ett hot. Då känns det bäst för både mig och för hönsen att de har skydd omkring sig även om det betyder att de begränsas i sin rörelsefrihet.

Alla vågade sig inte ut till det okända. Svarta Ulla försökte istället nå det gröna från tröskeln...

Och de har det bra, trots allt, för utegården liksom hönshuset är stort så de har gott om plats att sprätta runt på. Det som har saknats är att de inte får är fritt tillgång till grönt gräs, men det har jag kompenserat dem genom att varje dag repa mängder med gräs, maskrosor, klöver och annat grönt till dem.

Men nu har de även en bit gräsmata att tugga i sig....fint det :-)

Cykelbilar och rabarber

2011-07-24T17:13:00.001+02:00

I veckan var maken och jag i Göteborg. Då besökte vi bland annat vår favoritbokhandel, Bokrummet i Haga. Där hittar vi alltid något intressant i bokväg som får följa med oss hem, vare sig vi tänkt köpa några böcker eller ej. Bokhandeln är inte stor men den har många titlar som man inte alltid hittar i de stora kedjorna.

Nu sist köpte vi varsin bok som skvallrar lite om våra skilda intresseområden. Jag köpte en bok om rabarber, Rabarber av Ingar Nilsson, med recept och historik kring rabarbern, och maken en bok om bilar...eller vad man nu skall kalla fordonen.

Vi tog våra nyinköpta böcker och satte oss på ett litet café i Haga. Med varsin kaffe och kaka satt vi på uteserveringen som finns längs den smala trottoaren och bläddrade i våra böcker. Och när vi inte lutade oss över våra böcker kollade vi in alla turister som spatserade runt i Haga med kamera och karta i händerna...och många är de så här års.

Men åter till böckerna. Makens en bok, Folkhemmets farkoster av Claes Johansson, handlar inte om "riktiga" bilar utan om cykelbilar. Jag kan lugnt säga att jag inte hade en aning om att det fanns något som kallades cykelbil. Efter att bläddrat runt i boken, så kändes 1900-talets förra hälft synnerligen långt borta.

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson

Boken är verkligen en liten pärla och fulla av helt underbara bilder. Den innehåller till och med en ritning på en cykelbil....om man nu känner för att bygga en alldeles egen cykelbil.

Här kommer ett citat från bokens förord:

"Det ligger en stor och viktig distinktion mellan cykelbil och trampbil, tro inte annat.

Cykelbilen är en cykel med strömlinjeformad överrock och fickorna fyllda av drömmar. Den vuxne mannens redskap i sport- och nyttosammanhang, vanligen på tre hjul.

Som en riktig bil.

Trampbilen är en småbarnssak. En bil i halvskala, näpen på det sätt som förminskar vuxensaker alltid blir i närheten av barn. Med vacklade hälsa lever trampbilen vidare. Cykelbilen är död och begraven sedan ett halvt sekel. Så också den hembyggda mc-bilen, cykelbilens flotta kusin.

Till och med som fyrhjuling var den dömd att sorteras ut av evolutionen. Ingen vill väl tugga barkbröd när det plötsligt en dag finns fabriksbakat i form av en bullig massproducerad bil, med vindruvetorkare, handsfack, kanske rent av värmepaket.

Det är dem Folkhemmets Farkoster handlar om. Surrogatbilarna...."

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson

Även om jag inte är så mäkta intresserad av bilar...eller cykelbilar...så tror jag nog att jag i alla fall skall läsa den här boken....nån gång :-)

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson

Recept på jordgubbssylt...sent omsider

2011-07-24T10:24:00.002+02:00

Den här sommaren har jag saftat och syltat, syltat och saftat....mer än jag nånsin har gjort en sommar. Tidigare år har jag mest kokat äpplemos och övriga bär och frukter har jag fryst in för att ha till kakbak, smoothies mm.

Men då frysboxen fortfarande har påsar med styckfrysta vinbär och hallon medan hyllorna med sylt, saft och inläggningar gapar mer eller mindre tomma så var det ju lätt att räkna ut att bären behöver förädlas. Hyllorna i källarskafferiet skall fyllas än mer inför kommande vinter. Och det är vad jag har gjort de senaste månaderna...fyller förrådet med sylt och saft. Gött...

Tidigare i sommar har jag kokat jordgubbsylt och saft, flädersaft och rabarbersylt och kompott. Och nu är det vinbär som håller på att förädlas till sylt, gelé och saft och krusbär till marmelad. Recept kommer alt eftersom :-)

Först ut att bli sylt var jordgubbar och rabarber...kanske inte så oväntat med tanke på att de är först på säsongen. Här hittar du recepten på rabarbersylt och rabarberkompott. Och här kommer receptet på jordgubbsylten....lite senaste laget kanske... :-)

Jordgubbssylt
4 liter (ca 2 kg) jordgubbar
1,2 liter 8ca 1 kg) socker
½ tsk natriumbensoat
½ tsk kaliumsorbat

Rensa bären och ta bort dåliga och skadade bär. Varva bären med socker i en gryta eller stor kastrull. Låt bären stå och safta sig över natten.
Koka upp bärmassan långsamt på svag värme och låt den sakta koka i 10-20 minuter. Skaka grytan ett par gånger men rör inte i den så bären krossas.
Ta grytan från värmen och låt sylten vila ett par minuter. Skaka ihop skummet mot ena sidan och skumma väl.
Rör ut konserveringsmedlet i en kopp med lite av dem varma sylten och rör ner blandningen i grytan.
Häll upp sylten på varma, väl rengjorda burkar. Sylten skall fylla ända upp till kanten. Tillslut dem med skruvlock. Förvara svalt.

Kommentarer till receptet
Jag har hämtat receptet från Stora boken om safta och sylta, 1986, ICA bokförlag, och det blir en söt och god jordgubbsylt där bären är närmast hela. Men sylten blir även ganska lös...minst sagt.

Så andra gången jag gjorde efter receptet så lät jag en del av saften rinna av genom en sil innan jag slevade upp den färdiga sylten i burkar. Saften hällde jag i en flaska och så fick vi även lite jordgubbssaft på syltkoket.

Så behändigt ;-)

Varför?

2011-07-23T08:17:00.001+02:00

Det är så fruktansvärt hemskt det som hänt i Norge så det går inte med ord beskriva ....

Yttepyttesmå..

2011-07-22T09:28:00.001+02:00

Jag tycker de är så söta. De först värpta äggen.

Det är hönorna Tutelva och Svarta Ulla, från Röda Ullas kull som kläcktes i början av februari, som har börjat värpa. Värpa små, små ägg....

Och då är ändå Hedemorägg tämligen små, även som stora...så att säga.

Huvudlösa...i dubbel bemärkelse

2011-07-21T15:10:00.003+02:00

Siste Mohikanen blir kvar...

Det har nackats tuppar. De tre tuppkycklingarna från februari-kullen i vintras har alla mist sina huvud och ligger nu i frysen i väntan på grytan. Även näst högste tuppen Brynolf har hamnat i frysen tillsammans med ungtupparna, och snart skall självaste ledartuppen, Bengt, gå samma väg.

Det känns sorligt att nacka de vuxna tupparna Bengt och Brynolf, men nytt blod behövs. Den röda tuppen, Siste Mohikanen, kommer att få vara kvar tillsammans med några av årets tuppkycklingar så flocken fortsätter att leva vidare i nya generationer. Hur det blir med den fjärde vuxne tuppen har jag inte bestämt än...

Att nacka ungtupparna känns inte lika jobbigt som att nacka de gamla....snarare tvärtom, en lättnad att få undan dem. När de börjar bli vuxnat tar deras könshormoner helt över och de uppvisar inget vett och fason. De far runt som hormonstinna bestar och jagar runt de stackars hönorna och tvingar sig med våld på dem.

Jag blir helt galen när jag ser hur de behandlar hönorna och jag vill vri nacken av dem alla. På studs. Det var knapt hönorna vågade gå in på kvällarna av rädsla att bli påhoppade av ett gäng ungtuppar.

Några nackar har jag dock inte vridit av och kommer inte heller göra....men jag ser till att yxan kommer fram...

Nu är det åter lugnt i hönshuset med bara två vuxna tuppar, som dessutom har hyfs och förstånd nog att uppvakta hönorna. Dock finns det många, många tuppkycklingar kvar men de har ännu inte börjat bry sig om tjejer...men snart lär yxan behöva vina igen.

Men det är inte bara för att tupparna är brutala mot hönorna eller för att vi vill undvika inavel som tupparna nackas. Vi har djuren även för att vi vill vara lite självförsörjande på kött. Kyckling har vi inte köpt på ett par år och vi lär inte göra det i år heller. Fint det....

Enkla päron

2011-07-21T09:45:00.002+02:00

I år blir det enkelt att plocka päron från vårt en gång höga och ståtliga päronträd. För nu ligger päronträdet ner och päronen är inom räckhåll från marken.

Men inte alla päron! För även nu är päronträdet stort och omfångsrikt....

Få se vad vi gör med päronträdet när vi har plockat frukten. Än lever trädet då det inte har gått av helt utan mer har vikt sig....

Skörda nässlor till vinterfoder

2011-07-20T17:19:00.090+02:00

Förra vintern provade jag att ge hönorna torkade nässlor som ett kosttillskott. Första gången de fick de torkade nässlorna verkade de minst sagt skeptiska till kvasten jag hängde upp till dem. Men inte följande gånger. Då dök de direkt fram och började slita av de torkade bladen från kvistarna. Mums, mums...

Så nu har jag åter klippt stora kvastar av nässlor som jag bundit ihop och hängt upp till tork i ladugården. I år blev det både större och fler kvastar. Nu när jag vet att de uppskattar tillskottet till vintermaten så var det värt att dra på sig gummihandskar, stövlar och tjocka jeans och en tät jacka för att ta sig an de stora bestånden av nässlor som finns i och utanför hönsgården.

När jag klev runt bland de höga nässlorna och skördade och samlade för kommande vinter slog det an något som kändes uråldrigt och djupt rotat i ens omedvetna och som fick mig att känna mig väldans nöjd och glad. Att bygga upp vinterförråden med mat och foder ger en känsla som är svår att sätta ord på, men som jag kan lova, känns synnerligen tillfredsställande.

Mycket av det vi gör i dag har ju samma syfte. Vi jobbar för att få mat på bordet. Men till skillnad från tidigare generationer så är det idag oftast ingen direkt koppling mellan själva arbetet vi gör och att vi har mat på bordet. Det är många led mellan våra intjänade pengar och våra mätta magar.

När jag skördade nässlorna blev det så uppenbart...mitt arbete hade direkt koppling till att djuren skulle få mat. Och genom djuren får vi mat i form av ägg och kött. Jag samlade för vinterns behov av mat...och inte "bara" plockade lite gott ur grönsakslandet till middagen. Även om det senare inte är fy skam på något vis....långt ifrån.

Känslan vid fodersamlandet var på något vis mer "uråldrig"...en känsla som människan har upplevt i många tusentals år av samlande av mat och foder. Att samla...och spara...för kommande behov. Självförsörjning och överlevnad...

Som sagt, en svår känsla att beskriva, men bra kändes det. Och det är ju bra nog... :-)

Fönsterrenovering..!!?

2011-07-20T08:47:00.003+02:00

Nu känns förestående fönsterrenovering mindre skrämmande, för nu har jag gått en snabbkurs i fönsterrenovering hos en vän. Hon har snart renoverat igenom alla fönstren i deras hus från 20-talet och samlat på sig stor kunskap och erfarenhet i hantverket.

Till skillnad mot min vän så har jag har hela arbetet framför mig, men förhoppningsvis är jag lika driven i fönsterrenoverandets konst, när jag är klar med vårt hus. Vi har ju också ett trähus från 20-talet med minst sagt många fönster som behöver ses över.

Varje fönster har två kopplade bågar med sex lufter, vilket ger totalt 12 rutor som skall tas ur och fyra bågar och en jädrans många spröjs som skall skrapas rent på färg och slipas. Och sen skall allt sättas ihop igen, med nytt kitt och färg. Bara allt trä är bra, så bågarna inte behöver bytas ut. Det lär ta många, långa timmars arbete innan alla fönster är klara.

Min förhoppning är att vi har fixat kökets två fönster innan hösten....

Mitt arbete har knappt börjat men jag tycker ändå jag har tagit ett enormt steg framåt. För jag har gått från att vara en något ovillig, totalt oerfaren och smårädd blivande fönsterrenoverare till att vara en tämligen lugn blivande fönsterrenoverare, där första steget har tagits.

Och det känns tryggt att ha en vän som man kan fråga om råd och som kan visa hur man kan göra. Visst har jag böcker i ämnet, och det går säkert att hitta mycket tips och trixs på nätet, men inget går upp emot att kunna få direkt handledning och råd av någon som man känner och som har egen erfarenhet.

Utöver en snabbvisning av alla momenten fick jag igår prova på att ta bort kittet från två bågar. Det gick väl ok. Kittet är borta och glasen är urtagna. En ruta var spräckt redan innan start och ytterligare två lyckades jag knäcka när jag skulle pressa ur glaset.

Hmm...bara hälften av rutorna är hela. Träning ger färdighet, förhoppningsvis, annars lär jag få göra täta besök till glasmästeriet...

Stridshöns....

2011-07-19T16:25:00.000+02:00

Agda och Ann-Bertil är grannar i varsin ruvbur....men vänner är de då rakt inte. Nej, nej...inte det minsta!

De ryker ihop som två stridstuppar så fort de kommer varandra för nära. De gör utfall och hugger efter varandra. Fräser och reser nackfjädrarna. Burrar upp sig så de blir större och reser stjärtfjädrarna. Och när de kommer åt tar de tag i varandras nackfjädrar så fjädrarna far omkring. Vilka mammor!! Oj, oj...

Och inte nog med det. Ann-Bertil får utlopp för sin ilska genom att hacka på den som är närmast till hands...sin lilla dunis. För hönorna har ju trots allt har ett galler mellan sig, som förhindrdar att de ger sig på varandra på riktigt.

Så kan vi ju inte ha det. Nu finns det lite masonit uppställt mellan ruvburarna, så hönorna inte kan se varandra och reta upp sig på den andre. Och Ann-Bertils lilla kyckling slipper en hackande hönsmor.

Vaxduksmys

2011-07-18T15:36:00.000+02:00

Nu är det ännu trevligare att sitta på verandan och fika! För nu har jag köpt sötaste vaxduken till verandabordet. Te, hembakt bröd, gott pålägg och en spännande bok...och så sötblommig vaxduk...snacka om mys :-)

Några ändar kvar...

2011-07-18T08:27:00.001+02:00

Jag stickar inte så mycket just nu, men även korta stunder ger resultat...till slut.

Och nu är faktiskt tröjan som jag hållit på att sticka på ett bra tag färdigstickad. Lägger man ihop tiden jag ägnat mig åt tröjan så är har tröjan varit tämligen snabbstickad, med sitt tjocka och lättstickade garn, men som sagt har det varit glest mellan sticktillfällena. Men helt okej för mig.

Jag känner ingen stress över ofärdiga stickprojekt. Jag är bra på att avsluta mina projekt och låter sällan de sedimenteras helt i förråd och lådor, även om de kan bli lite dammiga ;-)

Men helt klar är inte tröjan än. Garnändar skall fästas och så skall tröjan få någon slags knäppning. Hur det senare skall lösas har jag funderat på under hela stickningen utan att komma fram till hur jag vill ha det....men det ger sig säkert efter att jag funderat lite till på "problemet".

Så vi får se om tröjan kommer samla damm ett tag till innan den blir helt klar att användas. Men än är det ju ändå inge tjocktröjeväder...utan mer tunnkofteväder...

Jag har ingen koll....

2011-07-17T10:19:00.017+02:00

Agdas lilla kyckling

Jag har ingen koll längre...de är för många! Kycklingarna!

Bara under den senaste veckan har det kläckts 17 kycklingar. Röda Ulla har fått fyra små gula dunisar. Agda och Ann-Bertil har varsin liten gul. Hilda har hela elva stycken, fem svarta, fyra gula, en grå och en röd. Egentligen låg Hilda "bara" på sju ägg, men hon fick ärva ägg från Ann-Bertil som gick av sina ägg så fort hon fått sin första kyckling. Orutinerat kan man ju tycka ;-)

Men det gick bra ändå för Hilda adopterade Ann-Bertils kycklingar utan knot.

Ann-Bertil med sin dunboll

Nu har Hilda kycklingar som är kläckta då och då under tre dygn. Låter kanske inte som någon större ålderskillnad. Men så här i början är det stor skillnad på en nyckläckt kyckling, som ännu inte kan stå på sina små ben utan förflyttar sig "krypandes" och välter för inget, och en tredagars kyckling med turbofart på sina små ben.

Hildas elva kycklingar

Många är de, och lägger man därtill alla kycklingar som kläckts tidigare i år, så är de riktigt många. Totalt har vi fått 45 kycklingar i år, fördelat på nio kullar. Låter kanske inte så märkvärdigt, men jag är helt överväldigad av hönornas ruviver och antalet kycklingar. Om man bortser från förra sommaren då vi fick tämligen många kycklingar så har vi inte alls haft många djur i vår hönsgård. Tills nu....

För bara drygt ett år sedan funderade vi till och med på att köpa hönor för att vi hade för få...tur vi inte gjorde det!! Nu är hönshuset fullt....på kycklingar! Även om de som kläcktes i februari inte längre kan räknas till kycklingarna...för de är stora nu och har börjat värpa ägg.

Röda Ullas fyra gula dunisar

Död...

2011-07-16T20:38:00.000+02:00

Maken hittade något mindre vackert längst in i uthuset som vi använder som garage. Jag gissar på att det har varit en skata...men det var ett tag sedan. Nu är det mest något torrt och förvridet, som hämtat från sagornas värld.

Vattenskydd...

2011-07-16T13:00:00.009+02:00

Nu jäklar skall vattnet hos kycklingarna förhoppningsvis vara fritt från spån i åtminstone några timmar. För nu har jag byggt en vattenautomatskydd, av gammalt spillvirke, som skall stå inne ruvburarna och hålla vattnet rent. Jag har helt enkelt fixat lyxutrustning till ruvburarna!

Tills nu har vattnet blivit fullt av kutterspån redan efter fem, tio minuter...oftast. Så skyddet kommer spara mig möe tid då jag slipper göra rent vattenautomater i tid och otid. Och ännu viktigare, göra så att kycklingarna har rent vatten.

Det är hönsmammorna som fyller vattenautomaterna med strö, när de sparkar runt efter mat. Ett helt omotiverat beteende inne i hönshuset men rörelsen verkar minst sagt djupt rotad i deras små huvuden.

Ger man dem mat så börjar hönorna direkt sprätta runt i maten. Vilket resulterar i övertäckta vattenautomater och att maten sprids ut över hela buren. Det senare gör hela sprättandet lite lustigt för man kan ju tycka att det vore betydligt enklare och bättre att äta maten när den ligger samlad i en hög. Men så tar sparkinstinkten över...och allt far runt med en himla fart. Även kycklingarna göms i strö och ibland far även de iväg med god fart.

När hönan är ute i hönsgården passar krafsinstinkten bättre då hon letar efter frön och insekter i jorden. Men inne i hönshuset blir det bara till besvär....för alla!

När kycklingarna blir lite större, typ två, tre veckor är problemet inte lika stort för då kan vattenautomaten ställas uppe på ett rede och kommer därmed undan från allt strö som sparkas omkring. Men under första veckan är kycklingarna för små för att kunna hoppa så högt och automaten behöver stå på burgolvet.

Men nu skall skyddet förhoppningsvis underlätta för både mig och de små :-)

Innesittarväder

2011-07-15T19:57:00.001+02:00

Idag har det varit innesittarväder. Kissarna har vänt i dörren och inte velat gå ut och jag har umgåts med min symaskin. Trodde jag skulle sy något blommigt men det blev något rutigt....mer om det i morn.

Nu skall jag krypa upp i kökssoffan tillsammans med Salix och äta popcorn och läsa Maja Hagermans senaste bok, Försvunnen värld. Så intressant...och som alltid när det gäller Maja Hagerman mycket väl skrivet.

Bilar...

2011-07-13T23:20:00.001+02:00

Här kommer ett tämligen osannolikt inlägg från Fru Purjo...ett blogginlägg om bilar!!

Bilar är inget som står högt upp på min lista över intressanta saker...tvärtom....men jag får nog erkänna att det finns bilar som är charmigare än andra bilar. Jag råkade på några idag vid ett besök i stora staden i väster, Göteborg.

Tydligen är det samling och uppvisning av veteranbilar intill Kajskjul 8 varje solig onsdagskväll....hade ingen aning. En som däremot mer än gärna hade varit på plats och spanat in plåtlådorna och troligen ägnat allt för många och långa timmar åt att dyka ner i motorhuvar, sparka på däck och prata med alla bilägare, är min käre make. Men han var inte där....

Jag roade mig med att ta några snabba bilder.... så att han verkligen inser vad han missade idag ;-)

Styckfryser svarta vinbär

2011-07-12T16:44:00.001+02:00

Det är en härligt lyxig känsla att få sätta sig vid vinbärsbuskarna och plocka stora och saftiga bär. Jag känner mig rik när jag vet att skörden kommer att räcka hela långa vintern och bjuda på sommarsmak även mitt i mörka och kalla februari.

För att ta vara på vinbären rensar jag dem och lägger dem därefter på en flergångsbakplåtspapper i översta facket i frysen där de får styckfrysas innan de hamnar i en plastpåse. Jag har skrivit om bärbuskar och styckfrysning tidigare....

I år är bären stora, saftiga och fina, även om det inte har blivit lika många bär som förra året. Tror det beror av att vädret inte var det bästa när buskarna blommade, i kombination med att det finns för få pollinatörer. Jag tycker det blir bara färre och färre humlor och bin.

Kanske är det två minst sagt långa och kalla vintrar som har lett till att det finns färre insekter. Men jag misstänker att vår iver att använda bekämpningsmedel också är en stor bov till allt färre humlor och bin.

Vi har länge tänkt att vi skall skaffa biodlingar. Vi får nog se till att få det gjort också...så kanske vi kan ge pollineringen av bärbuskar och fruktträd.

Ulliga Ullrika och elaka Marek

2011-07-11T06:45:00.000+02:00

I går nackade vi lilla ulliga Ullrika. Mjuk och len i sin vita ulliga fjäderskrud och så söt. Men hennes ben ville inte längre fungera som de skulle och i går kväll kunde hon inte ta sig upp till ingången till hönshuset.

När jag tittade till hönsen i går kväll hittade jag henne ensam ute i hönsgården...tryckandes i ett hörn. Nej, nej, inte igen, tänkte jag.

Men troligen har hon fått hönsförlamning, Mareks sjukdom. Och vi som trodde att vi hade fått bort virussjukdomen ur vår besättning.

Så tråkigt och så jobbigt. Hoppas, hoppas att inga fler kycklingar insjuknar. Det är så sorgligt att behöva nacka dem. En efter en....Så var det första åren som vi fick kycklingar. Då försvann många av dem...liksom vuxna hönor....

Fyra gula...

2011-07-10T18:19:00.001+02:00

Röda Ulla har fått fyra gula dunisar att ta hand om. Det är hennes andra kull för i år. De första som kläcktes i början av februari är stora nu.

Röda Ullas senaste kull kycklingar är sjunde kullen för i år i vårt hönshus och det lär bli två till under veckan som kommer. Hilda och Ann-Bertil ligger i varsitt rede och är i slutskedet på ruvningen. Det verkar inte finnas någon hejd på ruvvilligheten hos våra kära hönor....och somliga är flitigare än andra. Även Ann-Bertil är inne på sin andra kull i år ;-)

Färgsprakande

2011-07-09T19:31:00.000+02:00

De flesta av vår trädgårds blomsterland går i en tämligen mjuk färgskala med blått, rosa, lila och vitt som dominerande färger. Men i ett av landen sprakar det till riktigt ordentligt med rött, orangea och gult....

Jag är svag för båda färgskalorna.

Snurr, snurr...

2011-07-08T17:29:00.003+02:00

En liten gul dunis har lyckats överleva turerna kring Paulas och Agdas ruvvelande. Det kan bli ytterligare en kyckling om ägget som är kvar fortfarande har något liv i sig. Och om Agda inte slutar ruva det.

För tre veckor sedan lade jag fem ägg under Paula. Paula har försökt ruva lite till och från men varje gång jag lyft ner henne och hennes rede och satt det i en ruvbur på golvet har hon avbrutit ruvningen. Men så tyckte jag lite synd om henne där hon ligger på plastägg i dryga veckan och tänkte hon får väl ruva utan att hamna i en ruvbur. Du kan läsa mer om det här....och här...

För att göra en lång historia kort så blev Paula "avlöst" av Agda som helt trängde ut Agda från redet. Lite styggt mot Paula men inte att göra så mycket åt. Agda har tagit över...

Agda har ruvat fram kycklingar tidigare och borde vara en rutinerad hönsmamma och fixa ruvningen galant....men hon har strulat något så ordentligt. Mer än en gång som jag hittat redet tomt och äggen svala.

I tisdag hittade jag två döda kycklingar, en i redet och en som ramlat ur redet på golvet. Tre ägg kvar...inte trodde jag det var något liv i dem, men jag lät Agda ligga kvar på äggen utifall.

Och så vart det plötsligt bara två ägg kvar. Men ingen kyckling?!? Har fortfarande ingen aning om vart den har tagit vägen.

Men så igår kunde jag känna två små fötter när jag stack in handen under Agda för att plocka bort de ägg som övriga hönor hade värpt i Agdas rede under dagen.

Det blev i alla fall en kyckling!! Helt otroligt....med tanke på allt strul och velande....

Nu finns Agda, med gul dunis och ett ännu okläckt ägg, i en kompostgallerbur på golvet. Agda tycker det är helt ok att bo i en bur och har inte försökt ta sig ur en endaste gång....hon har ju varit med förr.

Tébaks......

2011-07-07T21:51:00.002+02:00

Oj, det bidde visst en liten bloggpaus....hoppas ni är kvar.

Jag hade inga planer på att ta bloggsemester, men dagarna har tillbringats utomhus och datorn har mestadels varit avstängd. Datorn har ju vanligen en tämligen central roll i livet, men ibland är det verkligen gött att få vara lite frånkopplad och avkopplad.

Vi har haft huset fullt med vänner och vi har grejat och fixat med hus och trädgård.....och jag har även skördat och börjat fylla skafferiet i källaren med saft och sylt.

Men mer om detta i morn....och då skall jag hälsa på hos er igen. Synes :-)

Stupat...

2011-07-02T11:46:00.001+02:00

Vårt stora och gamla päronträd har varit på väg i ett drygt år. I går gick det inte längre. Sprickan i stammen blev för stor och klarade inte tyngden från ett regntyngd trädkrona. Trädet vek sig och har tagit stöd mot marken. Tycker det ser sorgligt ut. Stora fina päronträdet....

Hönorna blev desto gladare. När de blev bjudna på päronkart och blad. Det blev en rolig sysselsättning en gråmulen dag....

Flädersaft

2011-07-01T16:57:00.001+02:00

Flädersaft - så gott och så enkelt att göra!

I går plockade jag ca 60 klasar med fläderblommor som jag lät ligga en liten stund i vatten för få bort kryp och annat bös. Efter sköljningen klippte jag bort de grövsta skaften på fläderblommorna.

Jag tvättade och skivade fyra ekologiska citroner tunt. I glasburkar varvade jag fläderblommor, citroner, socker (totalt 4 liter) och citronsyra (60 g).

Därefter kokade jag upp tre liter vatten som hällde över burkarna med fläder. Nu står burkarna på bänken, vilket de skall göra i fem dagar. Sen skall saften silas, kokas upp och hällas på rengjorda flaskor....men där är jag ännu inte.

Förra året var det första gången jag gjorde flädersaft och undrade varför jag inte gjort det tidigare. Då det är så gott, så enkelt och inte minst för att vi har en gammal och praktfull fläder i vår trädgård.

En trattlös Felix

2011-06-30T20:16:00.001+02:00

En trattlös Felix är en stolt Felix! Nu är det mest de rakade frambenen som vittnar om vad som hände i förra veckan. Då Felix hittades blodig och söndertuggad.

Efter en vecka med tratt, stukad och ynklig, är nu Felix fri och trattlös....och sitter så stolt och fint i fönstret.

Varnhems Klostercafé....en favorit..

2011-06-29T22:26:00.000+02:00

Idag har maken och jag fikat på ett av våra favoritkaféer - Varnhems Klostercafé. Att sitta i den somrigt idylliska trädgården i skuggan av några syrener och fika gott kaffe med vaniljbulle är livskvalitet. Jag blir lika varmlycklig varje gång vi är där. Och idag var inget undantag. Solen lyste från en klarblå himmel, personalen var som alltid trevlig och fikat var som jag sagt gott!

Så har du vägarna förbi så kan jag varmt rekommendera ett stopp vid Varnhems Klostercaféet.

Såg att jag skrev om Varnhem den 29 juni förra sommaren...det är tydligen då man skall vara där :-)

Recept på supergod tårta med vit chokladmousse

2011-06-29T11:44:00.000+02:00

Å...jag höll på att helt glömma! Jag lovade ju komma med recepten på tårtorna vi åt för några helger sedan.

Receptet på den största och mest mättande tårtan jag någonsin ätit har jag redan lagt ut (här hittar du receptet) men övriga två är kvar. Här kommer receptet på vit chokladmoussetårta. Jag kan lova att den är väääääldans god :-)

Vit chokladmoussetårta

Kokosbotten
200 g mandelmassa
25 g rumsvarmt smör
1 dl kokosflingor
1 ägg

Mousse
250 g vit choklad
3 ½ blad gelatin
4 dl vispgrädde
3/4 dl vit rom
1 burk (250 g) Kesella (men jag använde Riccotta istället)

Dekor
Färska jordgubbar i stora mängder ;-)

Smörj botten på en form med löstagbar kant, ca 22 cm i diameter. Riv mandelmassan grovt och arbeta den mjuk tillsammans med smöret. Knåda in kokosflingorna och tillsätt ägget. Rör ihop till en smet och bred ut den i formen. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i ca 15 min. Låt svalna helt.

Bryt chokladen i mindre bitar och smällt den försiktigt i mikrovågsugn eller över vattenbad. Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Vispa grädden ganska löst. Hetta upp rommen i en liten kastrull men låt den inte koka. Låt vatten rinna av gelatinbladen och lös upp dem i den heta rommen. Rör ner rommen lite i taget i Kessellan och blanda noggrant så att det inte blir några klumpar. Rör ner den smälta chokladen i Kesella-blandningen. Vänd till sist ner vispgrädden och blanda till en jämn och luftig mousse. Ställ formen i frysen i några timmar och låt moussen stelna ordentligt.

Lagom till serveringen dekoreras tårtan med jordgubbar. Lossa tårtan från formen genom att skära längs kanten med en vass kniv och dekorera tårtan med jordgubbar eller något annat gott.

Receptet är hämtat från boken Tårtor - nya och gamla favoriter för tårtälskaren av Maria Öhrn, ICA bokförlag.

Receptet på tredje och sista tårtan, eller snarare pajen, kommer snart. Lovar :)

Plattisar

2011-06-28T21:53:00.001+02:00

Hönshuset är fullt av ruvburar och ruvande hönor. I alla reden ligger en höna och ruvar och i redet som står i hyllan ruvar till och med flera hönor. Först ruvade Paula men hon har visst gett upp för en envis Agda som helt tagit över redet. Paula kommer bara dit för att stödruva lite då och då.

I övrigt är hönshuset oftast helt tomt. Övriga, stora som små, är ute i hönsgården....och solbadar...för det är ju sommarvarmt igen :-)

Ann-Bertil har lagt sig att ruva för andra gången det här året.

Hilda ruvar för första gången...

Röda Ulla ruvar på sin andra kull för i år

Och så var det Agda och Paula.....

Få se hur många kycklingar som den här sommaren resulterar i. Det går ju inte säga annat än att Hedemora hönor är ruvvilliga....nästan lite väl ruvvilliga ;-)

Sol- och sandbad...

2011-06-27T21:32:00.001+02:00

Stereoruvning!!

2011-06-26T21:17:00.005+02:00

Tidigare i dag låg Agda och Paula och stereoruvade i samma rede. Paula är hönan som ser lite klämd ut under stabbiga Agda

Nu i kväll såg jag att Paula hade dragit det kortaste strået beträffande äggen. Hon låg nämligen utanför redet och "torr-ruvade"!! Och så är det Paula som först började ruva äggen!

Stackars lilla Paula som har försökt ruva i veckor...först på plastägg och sedan 17 juni på riktiga ägg. Men då hon vägrar att bli instängd i ett ruvrede så får hon konkurrens om redet. Idag var det Agda som snodde hennes rede och äggen.

Ett är då säkert det är inte första gången som hönor försöker stereoruva ;-)

Rabarberkompott

2011-06-25T20:01:00.000+02:00

Idag har jag skattat rabarberbeståndet igen. Den här gången blev det rabarberkompott, det allra enklaste att göra. Jag kokade helt enkelt 3 kg skivad rabarber tillsammans med 5 dl socker tills rabarbern blev mjuk. Sen hällde jag upp kompotten direkt på rena konservburkar.

Då jag varit ganska så sparsam med sockret och inte tillsatt något konserveringsmedel är hållbarheten sämre så kompotten kommer att få bo i kylen och den skall ätas upp under sommaren och hösten. Jag gillar när det är lite sursträvt, därför så lite socker.

Jag ser fram emot att få smaksätta min kvällsfil med några matskedar rabarberkompott och den kan nog göra sig fint på glassen, pannkakorna, i muffinsen och då inte tala om hur ljuvligt gott kompotten kommer att vara på våfflorna. Det mesta kan nog bli gott med lite rabarber på. ;-)

Tidigare i sommar kokade jag rabarbersylt med högre sockerhalt och burkarna med sylt är nu nedställda i källaren för förvaring till vintern som ett sött minne av sommar.

Kan även hälsa att katten Felix mår rätt okej, trots allt, och att han äter sin medicin som han ska. Men han är gravt sur på tratten och för att han inte får gå ut som han vill...

Trattad men inte toad

2011-06-24T18:54:00.001+02:00

Det där med tratt är ingen höjdare om Felix fick säga vad han tycker. Han backar och backar för att komma ifrån tratten och när han har backat in i en vägg eller möbel så tror han att han sitter fast och får panik. Stackar liten kisse. Det är verkligen en ledsam syn och se honom så rädd och stukad.

Sen var det där med att gå på kattlåda. Det är något som Felix har slutat upp med sedan länge. Han håller sig tills vi kommer hem och släpper ut honom. Men nu får han inte gå ut själv. Inte så länge han har tratt och såriga ben med dränage. Förhoppningsvis har han gått på lådan men jag har ännu sett honom göra det.

Jag har köpt sele och koppel till honom och vi har varit ute och gått med honom ett par varv runt huset. Och det har gått över förväntan med selen....tror ärligt talat han inte tänker på den....av den enkla anledningen att tratten är ett större bekymmer och obehag.

Tanken med promenaderna var att han skulle kunna uträtta sina behov utan att behöva besöka den förhatliga kattlådan, men Felix verkar inte alls tänka på toalett när han smyger runt husknuten med kopplet och mig efter sig. Tratten störde och kanske var han nervös för att möta sin antagonist igen....vad det än snurrade i kattens huvud så var han inte bekväm med att vara ute.

Söndertuggad :/

2011-06-22T17:14:00.002+02:00

Vår lille söte Felix har varit i slagsmål i natt och fåt stryk något så ordentligt. Han har bit- och rivmärken precis överallt. I synnerhet hans framben har råkat riktigt illa ut och har blivit helt sönderbitna.

I förmiddags blev det ett besök till smådjurkliniken som har gjort rent och plåstrat om hans sår. I morn skall det bli återbesök och då kommer veterinären ge mer besked om hur vi bäst skall sköta om kissen och hans sår.

Just nu ligger han helt groggy på köksgolvet med bandage om frambenen och en tratt om huvudet. Ynkligare katt är svårt att tänka sig. Stackars liten...

Sent i går kväll när jag skulle ropa in Felix för natten hörde jag hur katter skrek och fräste åt varandra. Men när jag kom ut var allt tyst och inte fann jag några katter heller.

I morse var Felix fortfarande borta men maken fann honom till slut....helt blodig och tilltufsad inne i ladugården. Vi vågade knappt röra honom av rädsla att han hade brutit något. Han såg så stukad ut och rörde sig så konstigt. Tack och lov fick vi en snabb tid hos smådjurskliniken inne i stan.

Blogglad

2011-06-21T18:54:00.002+02:00

Glad och mäkta stolt! För jag är veckans Kvinnliga Bloggare hos Mångmamma. Tack, tack :-)

Det är ju alltid roligt att få uppmärksamhet och uppskattning för det man gör. Och kanske än mer glad för att det är för mina vardagligheter som jag får uppmärksamhet för...det jag fixar med på vår lilla gård....stort som smått. Känns finfint det...

Här är Mångmammas ord:

Veckans Kvinnliga Blogg, vecka 25

Ännu en kvinna värd att uppmärksamma lite extra är denna.

Hon backar inte för sådant som verkar vara lite besvärligt, lite omständligt eller helt enkelt lite egensinnigt.

Och egensinnighet - det vet ni alla att jag uppskattar och gillar!

Om det inte är hönsen som behöver få ny inredning, är det en medeltida klädsel som ska sys för att kunna delta i Visbys stora årliga arrangemang, eller bären som ska saftas och syltas, trädgårdslandet som behöver skötas om för en god skörd eller ett litet ledigt och lätt byggprojekt i det egna huset.

Hos denna kvinna snickras, målas, bakas, sys, stickas och odlas det för fulla muggar!

Jag gillar det.

Grattis Fru Purjo!

Så möe trix och fix för en taklucka?!

2011-06-20T19:14:00.002+02:00

När vi flyttade in i vårt gamla hus bestod luckan upp till kallvinden av en 9 mm tjock (eller snarare tunn!!) spånskiva som låg helt löst över hålet. Det var allt!!! U-värde?? Hmmm.....och sen all fuktig varm luft som obehindrat kunnat läcka upp till kallvinden och kondensera. Nu har vi inte hittat några spår efter fukt eller något mögel så det har antagligen gått bra ändå...men värmeförlusterna?

Vi har satt isolering på luckan. Så bättre har det blivit under vår tid i huset men inte helt bra. För att förhoppningsvis göra det tätt, hyfsat välisolerat och inte minst betydligt lättare att ta sig upp på vinden håller vi nu på att montera en vindslucka med nedfällbar trappstege.

Ser inte så svårt ut på medföljande beskrivningen, men när innertaket buktar så mycket så det syns med blotta ögat blir det en del fixande. Och vi har ingen lust att lägga om innertaket just nu för vi håller egentligen på att renovera hallarna....nån måtta får det allt vara med samtida renoveringsprojekt. Vi ville ju bara få dit takluckan med trappstege nu under sommarhalvåret...då det inte gör så mycket att luckan till kallvinden är borta ett tag.

Jag lär återkomma i ämnet "montering av taklucka"....

Recept på mäktig chokladtårta

2011-06-20T10:50:00.004+02:00

Oftast blir det kokostoppar eller sockerkaka som snabbt och enkelt vevas ihop och som äts upp lika snabbt. Nästan. Men så ibland är det vansinnigt lockande och roligt att få sätta i gång med ett mer omfattande bak. Egentligen inte så mycket svårare än att veva ihop en kokostoppsmet men med oändligt många mer moment. Och det är där charmen ligger...att få dyka ner i recepten och reda ut vad som skall göras och i vilken ordning.

Här kommer receptet på tårtan som jag skrev i mitt förra inlägg. Och det är en tårta som man verkligen inte slänger ihop på en kvart utan den tar sin lilla tid och receptet till tårtan har jag hämtat från tre olika kokböcker...bara för att få det att stämma med vad jag vill ha i den och med vilka råvaror jag hade hemma. För i utgångsreceptet skulle det vara körsbär men det har jag inga men däremot finns det fortfarande vinbär kvar i frysen från förra årets skörd. Å så ville jag ha en smarrig chokladmousse i ett av lagren och det har jag ett provat recept i en annan bakbok.

Men det hela började att jag fann ett recept på Schwarzwälder Kirschtorte i Jan Hedhs bok om Sylt och marmelad, men som sagt hade jag inga körsbär. Men receptet till tårtbottnen lånade jag därifrån.

DAG 1
Tårtbotten
30 g smör
250 g ägg (ca 5 st)
50 g äggula (ca 2 st)
200 g socker
100 g vetemjöl
75 g maizenastärkelse
25 g kakaopulver

Sätt ugnen på 200 gr. Smöra en form med löstagbar kant (ca 26 cm). Sätt en kastrull med vatten på spisen och koka upp.
Smällt smöret och ställ det åt sidan. Sikta vetemjöl, maizenastärkelse och kakao i en bunke.
Vispa samman ägg, äggula och socker i en stor metallbunke och värm äggen under konstant vispning till 45-50 gr över vattenbad. Ta kastrullen från vattenbadet och vispa massan lätt och luftigt med elvisp till det syns spår i massan.
Sikta ner mjölblandningen och kakaopulvret i äggskummet och vänd försiktigt med en slickepott till en lätt och luftig massa. Fyll massan i ringen och dra upp smeten längs kanten så blir kakan rakare efter gräddningen.
Baka i ca 25 minuter eller till smeten är fast på ytan. Prova med en sticka att den är genombakad.
Ta ur formen och låt den svalna. Förvara kakan i kylen till nästa dag.

DAG 2
Dela tårtbotten med en skarp sågtandad kniv i tre lika tjocka skivor. Lägg understa rundeln på ett urklippt bakplåtspapper i botten i formen.

Då tårtan kommer att bli hög så kan det vara bra med extra stöd i form av en plastfilm som fäst runt botten och som är ca 10 cm högre än kakans höjd.

Mörk chokladmousse
230 g mörk choklad
150 g vispgrädde att koka (ca 1 ½ dl)
370 g vispgrädde att vispa (ca 3 3/4 dl)
35 g socker (ca ½ dl)
35 ml vatten (2 ½ msk)
60 g äggula (ca 3 st)

Hacka choklade fint. Koka upp 1 ½ dl av grädden och häll den över chokladen. Rör smeten slät.
Låt socker och vatten koka upp. Tillsätt äggulorna i sockerlagen medan du handvispar oavbrutet för att ägget inte skall koagulera i kastrullen. Låt kastrullen stå kvar på spisen i närmar en halv minut medan du vispar.
Häll över ägg- och sokersmeten i en bunke och elvispa den sval. Vispa resterande grädde lätt och blanda försiktigt ner den i smeten. Blanda varsamt ned chokladsmeten tills moussen fått en jämn färg.
Stryk ut moussen över understa tårtbotten och jämna till. Lägg på andra lagret av tårtbotten. Täck med plastfilm och ställ in i kylen och låt chokladmoussen stelna.

Jag hade detta lager som översta lagret vilket var ett misstag då det blev tungt och understa lagret, vinbärsfromagen inte hade samma hållfasthet. Så jag rekommenderar varmt att ha chokladmoussen underst och vinbärsfromagen överst.

Vinbärsfromage
5 blad gelatin
3 äggulor
1 dl socker
2 ½ del mosade bär (jag hade svarta vinbär)
2 msk vitt vin
3 äggvitor
3 dl grädde

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten i 5 min.
Vispa äggulkor och socker pösigt. Tillsätt de mosade bären och ev vitt vin.
Krama ur gelatinbladen och smält dem på svag värme i sin egen fuktighet. Låt svalna något och rör ner gelatinet i äggblandningen.
Vispa grädden och vispa äggvitorna till hårt skum i var sin skål. Rör först ner grädden i äggblandningen och vänd till sist ner äggvitorna.
Bred ut fromagen över tårbotten och jämna till och lägg över sista lagret av tårtbottnen.
Ställ in tårtan i kylen för att låta fromagen stelna, ca 3 timmar.

Garnering av tårtan
Ta fram tårtan ur kylen och ta bort plastfilmen som har hållit mousse och fromage på plats medan de stelnat och dekorera tårtan efter tycke och smak. Jag vispade upp 2 dl grädde lätt och blandade i smält choklad och hällde det över tårtan och lät det försiktigt rinna ner längs tårtans kanter. Uppe på tårtans topp strödde jag ut frysta vinbär.
Låt glasyren stelna en stund i kylen och sen är tårtan klar att avnjutas.... :-)

Receptet på chokladmousse kommer från Chokladfabriken av Annika Edstrand och Helena Annersén Ullstrand och receptet till vinbärsfromagen hittade jag i Prismas Hemmets kokbok.

Jag kanske skall skicka med en varningens ord beträffande tårtan.....den är grymt mättande. Vi gick alla helt ner för räkning efter att ha ätit av tårtan. Mäktig är bara förnamnet.... ;-)
Och recepten till övriga två bakverk kommer snart.....

Tårtkalas...

2011-06-18T17:34:00.001+02:00

Idag har det varit tårtkalas. Maken fyller år och det har vi firat med inte mindre än två tårtor och en bärpaj. Jag lovar komma med recepten på tårtorna så fort jag kan sitta upprätt igen. Jäklar va mätt jag är......!

En regnig dag...

2011-06-17T21:17:00.001+02:00

Det passade finfint med en regnig, blåsig och tämligen sval dag idag, för nu fick jag äntligen gjort bokföringen och lite annat tråkigt datorarbete, som hade byggts på hög under de senaste månaderna då all mitt fokus har legat på odlande och trädgårdsarbete. Jag hann till och med att röja undan och städa. Fiiiint det! Och inte behöver jag vattna det som planterades ut i går...för som sagt det har varit en regnig dag idag. Känner mig riktigt nöjd med mig själv och med dagen.

I morn får det däremot bli en solig och fin dag igen...så jag kan glida runt och lukta på blommorna och bara njuta :-)

En solig dag...

2011-06-16T22:05:00.000+02:00

Idag har solen tittat på mig hela dagen och jag har njutit stort. Jag mjukstartade dagen med en skön morgonpromenad i maklig takt där jag samlade på gula blommor, som blev till en bukett som nu står i köksfönstret och lyser.

Resten av dagen har jag rensat, planterat om och planterat ut. Kycklingar och hönor har fått ogräsrens och stora fång med klöver och maskrosblad. Gott, gott tycker hönapönorna och jag tycker det är mysigt att se dem krafsa runt i renset efter småkryp.

Glass på verandan och jord under naglarna....och nu är jag trött i mina ben efter många turer mellan blomsterland, kompost, hönshus och verandan. En bra dag....

Hönan Paula...utbrytarkung...

2011-06-15T18:28:00.003+02:00

Hönan Paula ruvar...och det har hon gjort ett tag nu....lite till och från. Under den senaste tiden har hon varit riktigt flitig med sitt ruvande. Men inte blir det några kycklingar för det!

Paula är nämligen en utbrytarhöna som vägrar sitta i en ruvbur och ruva. Varje gång vi har flyttat ner buren till ruvburen har hon lyckats ta sig ur den...gud vet hur. Men är man en utbrytarhöna så är man. Ingen annan höna har lyckats med att smita ut ur ruvburarna.

Övriga hönor som har hamnat i en ruvbur har försökt ta sig ut genom gallret i en kvart eller halvtimme men sen har äggen lockat och fått hönan att gå och lägga sig platt i gen och fortsatt sitt ruvande. Somliga hönor har inte ens försökt ta sig ut ur buren utan helt lugnt accepterat det nya läget. Men inte Paula....!!!

Paula vill bara ruva om redet sitter en meter upp i hyllan och absolut inte när redet står på golvet i en ruvbur. Men då blir det inga kycklingar för de ägg som värps i ett rede som står i hyllan plockas bort varje dag.

Varför inte låta henne ruva äggen i redet när det står i hyllan? Problemet är att då kan övriga hönor fylla på redet med nya ägg. Efter ett par dagar finns där så mycket ägg att hon inte kan värma dem alla. Det går i och för sig komma runt genom att märka upp de ägg som Paula ruvar och plocka bort övriga. Ett himla pillande varje gång när det är dags för att plocka in äggen men det går.

Men så kommer tiden för kläckning och då uppstår ett större problemen. För några av kycklingarna lär ta sig ur redet och ramla ner på golven. De klarar nog fallet trots att det är på en meter. Däremot finns det ingen hönapöna som tar hand om de små som ramlat ur. Värmer dem och skyddar dem mot övriga hönor....men detta har inte Paula förstått. Hon vill ruva i redet som står i hyllan!!! Punkt slut...

Valmo...

2011-06-14T11:10:00.002+02:00

Irisar

2011-06-13T17:50:00.002+02:00

Inspirerad av Mitt Universum som har fotat sina irisar grabbade jag tag i min lilla kamera och gick på irisjakt i vår trädgård. Jag gillar verkligen irisarna och de tycks stormtrivas i trädgården. När vi flyttade in för drygt sju år sedan syntes dock inga irisar till.

Det var först efter att jag vänt upp och gallrade ut det stora, och då det enda, blomsterlandet som jag fann några irisar som försökte överleva i trängseln bland pioner, plymspirea, riddarsporrar, höstflox och höstaster och några till dominerande och storväxta perenner. Inte fick de mycket utrymme eller ljus det blomsterlandet precis.

Men när de fick flytta till ett nyuppgrävt blomsterland så fick de fart och har sen des vuxit till sig ordentligt. Med min hjälp har de även fått nya hem runt om i trädgården och överallt verkar de trivas och frodas.

Nu vill jag ha fler irisar...i andra färger. För de är ju så fina...

På rymmen

2011-06-12T14:59:00.003+02:00

När jag igår kikade ner bakom hönshuset fick jag se ett gäng höns gå runt och beta i gröngräset....så fint det såg ut. Så lantligt idylliskt. Somrigt! Supermysigt helt enkelt!

Bara en liten undran. Hur fasen kom hönorna dit?????

Haspen satt uppenbarligen inte på sin plats och nätdörren till hönsens utegård stod på vid gavel och hönsen och tupparna passade på att upptäcka de närmaste omgivningarna. Klev runt i det gröna höga gräset och betade...mums, mums...gott, gott...

Jag ville verkligen inte störa dem och hade mer än gärna låtit dem fortsätta var ute om det inte var för att vi har två katter som inte för en sekund hade tvekat att sätta tänderna i en eller ett par kycklingar. Troligen skulle de inte hejda sig ens med mindre än att även försöka ge sig på hönorna. Det har de gjort förr....

Hönornas vistelse i det gröna tog snabbt slut. Jag gick in i deras utegård och lockade dem på dem och de kom alla rusande ivriga att få sätta näbbarna i något gott....vilket blev några maskrosblad som jag snabbt repade på min väg till hönsgården. Maskrosor som de precis hade haft ett överflöd av...hm...Det kändes helt klart som om jag lurade dem.

Men hönorna verkar inte bry sig det minsta utan de var lika nöjda med att vara inne i hönsgården som när de var utanför. Och jag var glad att det gick så lätt och smidigt att få in dem. Ville ju inte gärna behöva springa runt och jaga in dem. Och absolut inte se katterna jaga dem runt hus och gård...

Nyttan med rymningen, för hönsens del, var i alla fall att jag äntligen fick tummen ur att gå in på Högbergas hemsida och beställa nät och stolpar för en mer flexibel utegård som kan flyttas till de grönaste partierna runt hönsgården. Då kan hönorna gå runt och beta utan att riskera bli middag åt något passerande djur som ser höns som en lagom munsbit.

Skydd mot hungriga pippisar...

2011-06-10T16:42:00.002+02:00

Jordgubbarna har fått blått nät som skydd mot jordgubbsugna fåglar och bädden där jag har sått ärtor och bönar har jag lagt täckduk över jorden. För även bön- och ärtgroddar uppskattas av den vilda faunan. Fåglarna drar upp skotten för att komma åt ärtan eller bönan.

Första året när jag råkade ut för det förstod jag inte alls vad som hänt. Alla groddar låg utspridda över jorden som om någon hade varit lite väl ivrig vid ogräsrensandet. Jag tryckte ner miniplantorna i jorden igen och nästa dag var de åter uppryckta....MEN?!?!

Sen slog det mig att det måste vara fåglar som ville komma åt ärtan. Det hela avhjälpes enkelt med täckduk...

Kajskräck

2011-06-09T16:15:00.001+02:00

Felix sitter i grannens häck och argumenterar gnälligt med ett upprört kajpar. Till slut ger Felix upp och smiter surt jamandes in på verandan och tar skydd under bordet.

Kajornas ungar har lämnat sina trygga bon och hoppar flaxande runt på backen. De kan ännu inte flyga och borde vara lätta byten för katterna. Men inte då!

Istället stryker katterna runt i trädgården och försöker göra sig så osynliga som möjligt, inte för att smyga på kajungarna utan för att undvika att få hela grannskapets kråkfåglar ilsket skränande efter sig.

Fåglarna cirkulerar skrikande i luften och håller noga koll på var katterna är och kommer de allt för nära någon av ungarna så störtdyker de ner mot katterna och väsnas än mer. Katterna är livrädda för kajorna och skatorna som effektivt försvarar sina ungar.

Och det är inte bara ungens egna föräldrar som håller koll utan det är grannskapets alla kajor och även skator som samlas och lever rövare i buskar och träden när en unge piper på hjälp.

Nu försöker inte längre katterna fånga några ungar men första året när de ännu inte lärt sig hur jobbiga kråkfåglar kan vara försökte de få sig en fågelstek. Då såg jag hur Salix smög på en skata som skutflaxade fram i det höga gräset. Ingen match för en katt, tänkte både jag och Salix, men då fick vi båda uppleva hur effektiva mobbare kråkfåglarna är.

Då när Salix var mycket nära fågelungen nöjde sig inte fåglarna med att skrikande cirkulera över kattens huvud utan landade helt nära och började attackera Salix. Och då såg jag att även skator var med i mobbingen. Så inte nog med att artfränder hjälpte till att vaka över kajungen utan även en annan art kom till undsättning.

Efter den sommaren låter katterna bli allt vad kaj- och skatungar heter och beter sig minst sagt nervöst i ett par veckor medan fågelungarna tränar på sin flygförmåga. Sen när de väl fixar den biten är det åter lugnt för Salix och Felix.

Verandamys...

2011-06-08T19:02:00.007+02:00

En av mina favoritplatser på sommaren är vår fina veranda som finns på husets framsida. Verandan är inte stor men här finns vad som behövs för att jag skall trivas. Ett litet bord med några stolar och en helt en underbar utsikt över omgivande fält. Här kan jag även kika ut över grönsakslandet och några av trädgårdens blomsterland, vilket gör verandasittandet ännu lite trevligare.

Fint som snus att sitta på verandan och dricka kaffe. Och inte blir det sämre av att jag har sällskap av en gosig och trött Felix och av Ebba Brahe.

Färgmaxat

2011-06-08T14:47:00.000+02:00

Jag repar maskrosor till mina hönor och kycklingar. En färgmaxad upplevelse....minst sagt. Knallröda stövlar, blå och turkos bomullskjol, illorange regnjacka och så grönaste gräsmattan. Fint det...

Verandatankar...

2011-06-07T18:58:00.002+02:00

Det är en speciell känsla att sitta på verandan och lyssna på åskan som mullrande drar förbi. Himlen mörknar och lovar regn. Det blixtrar och brakar till helt nära och det är inte utan att håren på armarna reser sig när det dundrar till som värst. Invirad i en tjock filt håller jag värmen när vindarna tar i och sommarvärmen byts ut mot svalare luft.

Regnet kommer och är efterlängtat och välbehövligt. Stora tunga droppar smattrar hårt mot byvägen och den dammtorra vegetationen blir frisk grön igen. I grönsakslandet står spridaren fortfarande på. Nu helt i onödan men för bara en liten stund sedan var jorden varm och torr och i stort behov av vatten. Det behövdes för att få det jag sått i grönsakslandet skall gro och växa.

Katterna kommer infarande en efter en. Salix som skyr vatten mer än allt annat har bara några droppar i pälsen medan Felix som hade hunnit längre bort från huset är ordentligt genomvåt. Felix traskade in och sökte sig troligen en torr och varm plats för att slicka sin våta päls torr. Salix blir kvar på verandan tillsammans med mig. Hon hukar under verandabordet och tittar ut i regnet och är troligen lika nöjd som jag med att få sitta torrt och beskåda naturens krafter.

Sista bädden på plats

2011-06-06T18:20:00.001+02:00

Nu är sista planerade grönsaksbädden uppgrävd och sargen har kommit på plats. Känns otroligt bra!

Jorden behöver dock vändas en gång till för att rensa bort allt rotogräs och så skall det gödslas och sås. Men det blir inte idag sa ryggen bestämt.

Det har blivit några kubikmeter jord som har vänts under den senaste månaden och i går byggde jag på det fysiskt tunga arbetet med att baxa sten...stora och tunga stenar som helt sög musten ur armar och rygg. Så idag sa ryggen stopp. Det gör inte ont utan ryggen är snarare utmattad och skör. Så bäst att ta det lite lugnare idag med grävandet och komma igen om någon dag.

Det känns trots allt bra för nu är de flesta av fröerna i jorden. Även om inte så mycket har kommit upp än så lär det inte dröja allt för länge innan bäddarna är helt täckta av grönt. I synnerhet om det kan tänkas komma lite nederbörd de närmaste dagarna...då jäklar skulle det ta fart.

Men helt tomt är det inte i bäddarna. Bondbönorna har kommit sig bra och löken växer otroligt fort. I kryddlandet blommar gräslöken oroväckande bra....visst är det fint men kanske skulle jag plockat bort dem så det blivit mer gräslök att skörda....

Även jordgubbarna blommar flitigt....men så var det ju också tänkt...

Dramatisk start på livet...

2011-06-06T10:30:00.000+02:00

Det har varit stor dramatik i hönshuset under de senaste dagarna. Skrev i förra inlägget att även Börta Bengtsson låg på ägg och skulle få kycklingar om några dagar. Men det gick snabbare än så. I alla fall för två av kycklingarna som kläcktes redan under natten till söndagen, medan övriga kycklingar ännu inte var redo för att ta sig ut ur äggen till denna värld.

Att inte alla äggen kläcktes samtidigt ledde till att Börta gick av innan alla äggen hade kläckts. Hon hade fått två svarta kycklingar och hon verkade nöjd med det. Hon ville kanske inte ha en kycklingskara på elva dunisar som hon fick förra sommaren (tror dock inte hon känner så eller ens kommer ihåg det).

Äggen som var kvar i redet var svala men inte helt kalla så jag lade dem i en handuk på varmvattenflaskan som jag hade lagt i en låda. En liten termometer stoppade jag också i så jag hade lite koll på temperaturen.

Till slut kläcktes ytterligare en liten kyckling, en gul och ytterligare två näbbar hade börjat picka sig igenom äggskalen på två andra ägg. Jag försökte lägga tillbaks den nykläckta gula kycklingen till Börta men hon ville inte alls kännas vid sin kyckling utan försökte picka och sparka på den. Jag höll ett öga på henne och skyddade kycklingen, men Börta ville inte sluta. Så jag lade tillbaks kycklingen i lådan tillsammans med kvarvarande ägg. Dunisen klarar sig inte utan extra värme i början så ville inte Börta värma henne så fick varmvattenflaskan göra det istället.

När ytterligare en kyckling hade kommit ut ur sitt ägg så la jag både kycklingarna hos Yngvild som finns i ruvburen intill med sina sju dunisar. Och faktisk, hon accepterade de nya dunisarna utan att göra en min av att de minsann inte var hennes ungar. Ett problem vara bara att Yngvild inte ville ligga still och värma dem utan gick runt i buren tillsammans med sina andra kycklingar som nu var ett par dagar gamla och pigga och snabba på sina ben.

De nykläckta kycklingarna kunde ännu inte gå och behövde en höna som låg still och värmde dem. Så igen lyfte jag kycklingarna till lådan som nu stod lådan inne hos Yngvild. Så att de kunde hålla kontakt med sina pipande och kluckande.

Under dagen kläcktes ytterligare en svart kyckling och kvar i lådan fanns ytterligare fem ägg där i alla fall några av äggen innehåll kycklingar som levde...för äggen pep.

I går kväll när Yngvild hade kommit till ro för natten och alla hennes kycklingar krupit in under henne stoppade jag in de nyckläckta kycklingarna under henne tillsammans med de två äggen som pep. Kvar fanns tre tysta ägg som jag tog bort.

Nu på morgonen hade Yngvild tio små dunisar, sex gula och fyra svarta, i går morse hade hon sju dunisar, fem gula och två svarta. De nya kycklingarna som Börta Bengtsson hade ruvat fram hade klarat sig och verkar vara fullt accepterade av sin nya mamma. De är bara inte kommit så långt i utvecklingen än sina nya syskon som har hunnit bli riktigt snabba på sina ben. Men om en månad så kommer det inte märkas någon större skillnad på dem.

De två ägg som jag i går kväll hade lagt under henne var tyvärr inte kläckta utan låg kalla kvar på burgolvet. Och de hördes inget pipande från dem heller. Synd men tre av de övergivna Börta-äggen klarade sig och blev tre söta små dunisar. Glad för dem och glad att Yngvild tog dem till sig.

Så helgens kläckningsdramatik resulterade i att Börta Bengtsson har två kycklingar och Yngvild tio....och jag har lärt mig att det är viktigt att ruvningen startas samtidigt för alla äggen så kläckningen sker inom samma dygn. Det gick bra för Röda Ulla och Ann-Bertil tidigare i år men de låg kvar längre i redet, så alla ägg hann kläckas, medan Yngvild och Börta inte hade samma tålamod.

Och för tillfället så ligger inga hönor på ägg. Bra är det, för nu är hönshuset fullt av kycklingar i olika storlekar :-)

Då var det dags igen...

2011-06-03T18:54:00.002+02:00

Då var det dags igen. Yngvilds 21 dagar långa väntan är över och hon har blivit med dunisar. Det är andra kullen för henne, förra året ruvade hon fram sin första kull. Det är fjärde kullen totalt för i år i vårt hönshus och om ett par dagar kommer den femte kullen. Då har Börta Bengtsson legat 21 dagar på sina ägg.

De första kycklingarna som Röda Ulla ruvade fram i början av februari är stora nu och går knappt att kalla kycklingar längre. Ann-Bertils kycklingar är duvstora och helt självständiga medan Huldas sju kycklingar fortfarande är små och halvduniga och far runt benen på Hulda.

Jag tycker det är fascinerande att se hur kycklingarna utvecklas och hur de som är från samma kull hänger ihop i små gäng. Ju fler de är i kullen desto fortare verkar de bli självständiga och ty sig mer till varandra än till hönsmor.

Grässvålen...

2011-06-02T18:33:00.002+02:00

Idag har jag börjat gräva ett nytt hål gräsmattan för att anlägga ytterligare en bädd för grönsaksodling. Och grässvålen kör jag med skottkärran ner till hönornas utegård. Gissa om de blir glada över att få leta runt bland grästuvorna efter smaskiga små kryp....mums...

Sötaste blomman...

2011-06-01T20:49:00.000+02:00

Huldas kycklingar

2011-05-30T21:19:00.003+02:00

Det verkar som om fem av Huldas sju kvarvarande kycklingar är tuppar. Den svarta och den grå kycklingen är troligen hönor medan övriga är tuppar. Ungtupparna har "avslöjat sig" genom att utföra små lustiga ringdanser där de hoppstudsar mot varandra samtidigt som de reser på nackdunet.

De tuppar sig helt enkelt. De ser tämligen komiska ut då de fortfarande mest är som små dunisar, dryga dm höga och endast en antydan till fjädrar på vingarna....men i deras ögon är de säkert farliga stridstuppar...stora och stygga ;-)

Jag har ett fotoprojekt....

2011-05-29T19:22:00.004+02:00

Vet inte om det är någon som har saknat mitt fotoprojekt och möjligen undrat om jag helt har glömt bort att fota eller om jag bara tröttnat. I vilket fall som helst har jag varken glömt eller tröttnat! Kort har jag tagit varje söndag sedan starten av fotoprojektet.

Däremot har jag varit synnerligen dålig på att få ut dem i bloggen. Fråga mig inte varför, för bilder har jag ju med i nästan varje inlägg, men just fotoprojektet har varit segare att få ut.

Så nu tar jag igen allt och publicerar hela majs grönsakslandsbilder i ett svep. Sist jag publicerade var den 24 april. Och tidigare foton finns samlat under fliken Grönsakslandet.

29 maj 2011: Nu ser det inte längre ut som om vi odlar maskrosor ;-)

22 maj 2011: Maskrosorna trivs och frodas....

15 maj 2011

8 maj 2011

1 maj 2011: I bädden som finns i förgrunden växer det haverrot och svartrot....
...samt en jädrans massa ogräs.

Recept på rabarbersylt

2011-05-28T15:56:00.002+02:00

Oj! Vart tog den här veckan vägen?? Ibland är dagarna lite väl välfyllda och de svischar förbi i 120 knyck.....minst! Trots att veckan har haft minst sagt långa, tunga och stressiga arbetsdagar så har det varit en mycket givande och rolig arbetsvecka. Men bloggen fick vänta i några dagar. För skulle jag "överleva" fick jag stryka det mesta som inte hörde jobbet till....men nu är jag tillbaks :-)

Några av er har undrat över receptet till rabarbersylten jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag är inge bra på att följa recept utan brukar göra lite sådär på en höft. I stora drag följde jag receptet som finns på bilden här nedan, men jag hade ingen färsk citron hemma utan bara på flaska, så då fick det bli det istället, och så använde jag kardemumma istället för kanel. Jag är just nu inne i en kardemumma-period. Kardemumma är GOTT!

Klicka på bilden så blir den större...och det blir lättare att följa receptet.

Receptet är hämtat från boken Stora boken om safta och sylta, ICA bokförlag, från 1986.

Och så var det där med att försöka fota med två nyfikna och självcentrerade katter i huset.....gick väl sådär. Salix ville absolut vara med på bild...

Så här ser den braiga receptboken ut i alla fall :-)

Kokat rabarbersylt

2011-05-23T20:41:00.002+02:00

Hyllorna börjar gapa tomma i källarskafferiet. Men helt tomt är det inte! Kvar finns äpplemos, rödbetor och chutney så vi klarar oss fram till höstens skördetid. Men visst känns det otroligt bra att redan nu få fylla på hyllorna med årets första syltkok.

I går kokade jag sylt på rabarber. I receptet ingick även stora mängder socker (vilket behövs för hållbarheten även om jag egentligen föredrar mindre söt sylt), citron och lite kardemumma. Sylten blev röd och fin och kommer pryda sin plats i skafferiet och den kommer garanterat smaka mums i frukostfilen.