torsdag 30 juni 2011

En trattlös Felix


En trattlös Felix är en stolt Felix! Nu är det mest de rakade frambenen som vittnar om vad som hände i förra veckan. Då Felix hittades blodig och söndertuggad.

Efter en vecka med tratt, stukad och ynklig, är nu Felix fri och trattlös....och sitter så stolt och fint i fönstret.

onsdag 29 juni 2011

Varnhems Klostercafé....en favorit..


Idag har maken och jag fikat på ett av våra favoritkaféer - Varnhems Klostercafé. Att sitta i den somrigt idylliska trädgården i skuggan av några syrener och fika gott kaffe med vaniljbulle är livskvalitet. Jag blir lika varmlycklig varje gång vi är där. Och idag var inget undantag. Solen lyste från en klarblå himmel, personalen var som alltid trevlig och fikat var som jag sagt gott!

Så har du vägarna förbi så kan jag varmt rekommendera ett stopp vid Varnhems Klostercaféet.


Såg att jag skrev om Varnhem den 29 juni förra sommaren...det är tydligen då man skall vara där  :-)

Recept på supergod tårta med vit chokladmousse


Å...jag höll på att helt glömma! Jag lovade ju komma med recepten på tårtorna vi åt för några helger sedan.

Receptet på den största och mest mättande tårtan jag någonsin ätit har jag redan lagt ut (här hittar du receptet) men övriga två är kvar. Här kommer receptet på vit chokladmoussetårta. Jag kan lova att den är väääääldans god  :-)

Vit chokladmoussetårta

Kokosbotten
200 g mandelmassa
25 g rumsvarmt smör
1 dl kokosflingor
1 ägg

Mousse
250 g vit choklad
3 ½ blad gelatin
4 dl vispgrädde
3/4 dl vit rom
1 burk (250 g) Kesella (men jag använde Riccotta istället)

Dekor
Färska jordgubbar i stora mängder  ;-)


Smörj botten på en form med löstagbar kant, ca 22 cm i diameter. Riv mandelmassan grovt och arbeta den mjuk tillsammans med smöret. Knåda in kokosflingorna och tillsätt ägget. Rör ihop till en smet och bred ut den i formen. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i ca 15 min. Låt svalna helt.

Bryt chokladen i mindre bitar och smällt den försiktigt i mikrovågsugn eller över vattenbad. Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Vispa grädden ganska löst. Hetta upp rommen i en liten kastrull men låt den inte koka. Låt vatten rinna av gelatinbladen och lös upp dem i den heta rommen. Rör ner rommen lite i taget i Kessellan och blanda noggrant så att det inte blir några klumpar. Rör ner den smälta chokladen i Kesella-blandningen. Vänd till sist ner vispgrädden och blanda till en jämn och luftig mousse. Ställ formen i frysen i några timmar och låt moussen stelna ordentligt.

Lagom till serveringen dekoreras tårtan med jordgubbar. Lossa tårtan från formen genom att skära längs kanten med en vass kniv och dekorera tårtan med jordgubbar eller något annat gott.

Receptet är hämtat från boken Tårtor - nya och gamla favoriter för tårtälskaren av Maria Öhrn, ICA bokförlag.

Receptet på tredje och sista tårtan, eller snarare pajen, kommer snart. Lovar  :)

tisdag 28 juni 2011

Plattisar


Hönshuset är fullt av ruvburar och ruvande hönor. I alla reden ligger en höna och ruvar och i redet som står i hyllan ruvar till och med flera hönor. Först ruvade Paula men hon har visst gett upp för en envis Agda som helt tagit över redet. Paula kommer bara dit för att stödruva lite då och då.

I övrigt är hönshuset oftast helt tomt. Övriga, stora som små, är ute i hönsgården....och solbadar...för det är ju sommarvarmt igen  :-)

Ann-Bertil har lagt sig att ruva för andra gången det här året.

Hilda ruvar för första gången...

Röda Ulla ruvar på sin andra kull för i år

Och så var det Agda och Paula.....

Få se hur många kycklingar som den här sommaren resulterar i. Det går ju inte säga annat än att Hedemora hönor är ruvvilliga....nästan lite väl ruvvilliga  ;-)

söndag 26 juni 2011

Stereoruvning!!


Tidigare i dag låg Agda och Paula och stereoruvade i samma rede. Paula är hönan som ser lite klämd ut under stabbiga Agda 

Nu i kväll såg jag att Paula hade dragit det kortaste strået beträffande äggen. Hon låg nämligen utanför redet och "torr-ruvade"!! Och så är det Paula som först började ruva äggen!

Stackars lilla Paula som har försökt ruva i veckor...först på plastägg och sedan 17 juni på riktiga ägg. Men då hon vägrar att bli instängd i ett ruvrede så får hon konkurrens om redet. Idag var det Agda som snodde hennes rede och äggen.

Ett är då säkert det är inte första gången som hönor försöker stereoruva  ;-)

lördag 25 juni 2011

Rabarberkompott


Idag har jag skattat rabarberbeståndet igen. Den här gången blev det rabarberkompott, det allra enklaste att göra. Jag kokade helt enkelt 3 kg skivad rabarber tillsammans med 5 dl socker tills rabarbern blev mjuk. Sen hällde jag upp kompotten direkt på rena konservburkar.

Då jag varit ganska så sparsam med sockret och inte tillsatt något konserveringsmedel är hållbarheten sämre så kompotten kommer att få bo i kylen och den skall ätas upp under sommaren och hösten. Jag gillar när det är lite sursträvt, därför så lite socker.


Jag ser fram emot att få smaksätta min kvällsfil med några matskedar rabarberkompott och den kan nog göra sig fint på glassen, pannkakorna, i muffinsen och då inte tala om hur ljuvligt gott kompotten kommer att vara på våfflorna. Det mesta kan nog bli gott med lite rabarber på.  ;-)

Tidigare i sommar kokade jag rabarbersylt med högre sockerhalt och burkarna med sylt är nu nedställda i källaren för förvaring till vintern som ett sött minne av sommar.


Kan även hälsa att katten Felix mår rätt okej, trots allt, och att han äter sin medicin som han ska. Men han är gravt sur på tratten och för att han inte får gå ut som han vill...

fredag 24 juni 2011

Trattad men inte toad


Det där med tratt är ingen höjdare om Felix fick säga vad han tycker. Han backar och backar för att komma ifrån tratten och när han har backat in i en vägg eller möbel så tror han att han sitter fast och får panik. Stackar liten kisse. Det är verkligen en ledsam syn och se honom så rädd och stukad.

Sen var det där med att gå på kattlåda. Det är något som Felix har slutat upp med sedan länge. Han håller sig tills vi kommer hem och släpper ut honom. Men nu får han inte gå ut själv. Inte så länge han har tratt och såriga ben med dränage. Förhoppningsvis har han gått på lådan men jag har ännu sett honom göra det.

Jag har köpt sele och koppel till honom och vi har varit ute och gått med honom ett par varv runt huset. Och det har gått över förväntan med selen....tror ärligt talat han inte tänker på den....av den enkla anledningen att tratten är ett större bekymmer och obehag.

Tanken med promenaderna var att han skulle kunna uträtta sina behov utan att behöva besöka den förhatliga kattlådan, men Felix verkar inte alls tänka på toalett när han smyger runt husknuten med kopplet och mig efter sig. Tratten störde och kanske var han nervös för att möta sin antagonist igen....vad det än snurrade i kattens huvud så var han inte bekväm med att vara ute.

onsdag 22 juni 2011

Söndertuggad :/

Vår lille söte Felix har varit i slagsmål i natt och fåt stryk något så ordentligt. Han har bit- och rivmärken precis överallt. I synnerhet hans framben har råkat riktigt illa ut och har blivit helt sönderbitna.

I förmiddags blev det ett besök till smådjurkliniken som har gjort rent och plåstrat om hans sår. I morn skall det bli återbesök och då kommer veterinären ge mer besked om hur vi bäst skall sköta om kissen och hans sår.

Just nu ligger han helt groggy på köksgolvet med bandage om frambenen och en tratt om huvudet. Ynkligare katt är svårt att tänka sig. Stackars liten...

Sent i går kväll när jag skulle ropa in Felix för natten hörde jag hur katter skrek och fräste åt varandra. Men när jag kom ut var allt tyst och inte fann jag några katter heller.

I morse var Felix fortfarande borta men maken fann honom till slut....helt blodig och tilltufsad inne i ladugården. Vi vågade knappt röra honom av rädsla att han hade brutit något. Han såg så stukad ut och rörde sig så konstigt. Tack och lov fick vi en snabb tid hos smådjurskliniken inne i stan.

tisdag 21 juni 2011

Blogglad

Glad och mäkta stolt! För jag är veckans Kvinnliga Bloggare hos Mångmamma. Tack, tack  :-)

Det är ju alltid roligt att få uppmärksamhet och uppskattning för det man gör. Och kanske än mer glad för att det är för mina vardagligheter som jag får uppmärksamhet för...det jag fixar med på vår lilla gård....stort som smått. Känns finfint det...

Här är Mångmammas ord:


Ännu en kvinna värd att uppmärksamma lite extra är denna.

Hon backar inte för sådant som verkar vara lite besvärligt, lite omständligt eller helt enkelt lite egensinnigt.

Och egensinnighet - det vet ni alla att jag uppskattar och gillar!
Om det inte är hönsen som behöver få ny inredning, är det en medeltida klädsel som ska sys för att kunna delta i Visbys stora årliga arrangemang, eller bären som ska saftas och syltas, trädgårdslandet som behöver skötas om för en god skörd eller ett litet ledigt och lätt byggprojekt i det egna huset.
Hos denna kvinna snickras, målas, bakas, sys, stickas och odlas det för fulla muggar!

Jag gillar det.
Grattis Fru Purjo!

måndag 20 juni 2011

Så möe trix och fix för en taklucka?!

När vi flyttade in i vårt gamla hus bestod luckan upp till kallvinden av en 9 mm tjock (eller snarare tunn!!) spånskiva som låg helt löst över hålet. Det var allt!!! U-värde?? Hmmm.....och sen all fuktig varm luft som obehindrat kunnat läcka upp till kallvinden och kondensera. Nu har vi inte hittat några spår efter fukt eller något mögel så det har antagligen gått bra ändå...men värmeförlusterna?

Vi har satt isolering på luckan. Så bättre har det blivit under vår tid i huset men inte helt bra. För att förhoppningsvis göra det tätt, hyfsat välisolerat och inte minst betydligt lättare att ta sig upp på vinden håller vi nu på att montera en vindslucka med nedfällbar trappstege.

Ser inte så svårt ut på medföljande beskrivningen, men när innertaket buktar så mycket så det syns med blotta ögat blir det en del fixande. Och vi har ingen lust att lägga om innertaket just nu för vi håller egentligen på att renovera hallarna....nån måtta får det allt vara med samtida renoveringsprojekt. Vi ville ju bara få dit takluckan med trappstege nu under sommarhalvåret...då det inte gör så mycket att luckan till kallvinden är borta ett tag.

Jag lär återkomma i ämnet "montering av taklucka"....

Recept på mäktig chokladtårta


Oftast blir det kokostoppar eller sockerkaka som snabbt och enkelt vevas ihop och som äts upp lika snabbt. Nästan. Men så ibland är det vansinnigt lockande och roligt att få sätta i gång med ett mer omfattande bak. Egentligen inte så mycket svårare än att veva ihop en kokostoppsmet men med oändligt många mer moment. Och det är där charmen ligger...att få dyka ner i recepten och reda ut vad som skall göras och i vilken ordning.

Här kommer receptet på tårtan som jag skrev i mitt förra inlägg. Och det är en tårta som man verkligen inte slänger ihop på en kvart utan den tar sin lilla tid och receptet till tårtan har jag hämtat från tre olika kokböcker...bara för att få det att stämma med vad jag vill ha i den och med vilka råvaror jag hade hemma. För i utgångsreceptet skulle det vara körsbär men det har jag inga men däremot finns det fortfarande vinbär kvar i frysen från förra årets skörd. Å så ville jag ha en smarrig chokladmousse i ett av lagren och det har jag ett provat recept i en annan bakbok.

Men det hela började att jag fann ett recept på Schwarzwälder Kirschtorte i Jan Hedhs bok om Sylt och marmelad, men som sagt hade jag inga körsbär. Men receptet till tårtbottnen lånade jag därifrån.

DAG 1
Tårtbotten
30 g smör
250 g ägg (ca 5 st)
50 g äggula (ca 2 st)
200 g socker
100 g vetemjöl
75 g maizenastärkelse
25 g kakaopulver

Sätt ugnen på 200 gr. Smöra en form med löstagbar kant (ca 26 cm). Sätt en kastrull med vatten på spisen och koka upp.
Smällt smöret och ställ det åt sidan. Sikta vetemjöl, maizenastärkelse och kakao i en bunke.
Vispa samman ägg, äggula och socker i en stor metallbunke och värm äggen under konstant vispning till 45-50 gr över vattenbad. Ta kastrullen från vattenbadet och vispa massan lätt och luftigt med elvisp till det syns spår i massan.
Sikta ner mjölblandningen och kakaopulvret i äggskummet och vänd försiktigt med en slickepott till en lätt och luftig massa. Fyll massan i ringen och dra upp smeten längs kanten så blir kakan rakare efter gräddningen.
Baka i ca 25 minuter eller till smeten är fast på ytan. Prova med en sticka att den är genombakad.
Ta ur formen och låt den svalna. Förvara kakan i kylen till nästa dag.

DAG 2
Dela tårtbotten med en skarp sågtandad kniv i tre lika tjocka skivor. Lägg understa rundeln på ett urklippt bakplåtspapper i botten i formen.

Då tårtan kommer att bli hög så kan det vara bra med extra stöd i form av en plastfilm som fäst runt botten och som är ca 10 cm högre än kakans höjd.

Mörk chokladmousse
230 g mörk choklad
150 g vispgrädde att koka (ca 1 ½ dl)
370 g vispgrädde att vispa (ca 3 3/4 dl)
35 g socker (ca ½ dl)
35 ml vatten (2 ½ msk)
60 g äggula (ca 3 st)

Hacka choklade fint. Koka upp 1 ½ dl av grädden och häll den över chokladen. Rör smeten slät.
Låt socker och vatten koka upp. Tillsätt äggulorna i sockerlagen medan du handvispar oavbrutet för att ägget inte skall koagulera i kastrullen. Låt kastrullen stå kvar på spisen i närmar en halv minut medan du vispar.
Häll över ägg- och sokersmeten i en bunke och elvispa den sval. Vispa resterande grädde lätt och blanda försiktigt ner den i smeten. Blanda varsamt ned chokladsmeten tills moussen fått en jämn färg.
Stryk ut moussen över understa tårtbotten och jämna till. Lägg på andra lagret av tårtbotten. Täck med plastfilm och ställ in i kylen och låt chokladmoussen stelna.

Jag hade detta lager som översta lagret vilket var ett misstag då det blev tungt och understa lagret, vinbärsfromagen inte hade samma hållfasthet. Så jag rekommenderar varmt att ha chokladmoussen underst och vinbärsfromagen överst.

Vinbärsfromage
5 blad gelatin
3 äggulor
1 dl socker
2 ½ del mosade bär (jag hade svarta vinbär)
2 msk vitt vin
3 äggvitor
3 dl grädde

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten i 5 min.
Vispa äggulkor och socker pösigt. Tillsätt de mosade bären och ev vitt vin.
Krama ur gelatinbladen och smält dem på svag värme i sin egen fuktighet. Låt svalna något och rör ner gelatinet i äggblandningen.
Vispa grädden och vispa äggvitorna till hårt skum i var sin skål. Rör först ner grädden i äggblandningen och vänd till sist ner äggvitorna.
Bred ut fromagen över tårbotten och jämna till och lägg över sista lagret av tårtbottnen.
Ställ in tårtan i kylen för att låta fromagen stelna, ca 3 timmar.

Garnering av tårtan
Ta fram tårtan ur kylen och ta bort plastfilmen som har hållit mousse och fromage på plats medan de stelnat och dekorera tårtan efter tycke och smak. Jag vispade upp 2 dl grädde lätt och blandade i smält choklad och hällde det över tårtan och lät det försiktigt rinna ner längs tårtans kanter. Uppe på tårtans topp strödde jag ut frysta vinbär.
Låt glasyren stelna en stund i kylen och sen är tårtan klar att avnjutas....  :-)

Receptet på chokladmousse kommer från Chokladfabriken av Annika Edstrand och Helena Annersén Ullstrand och receptet till vinbärsfromagen hittade jag i Prismas Hemmets kokbok.

Jag kanske skall skicka med en varningens ord beträffande tårtan.....den är grymt mättande. Vi gick alla helt ner för räkning efter att ha ätit av tårtan. Mäktig är bara förnamnet.... ;-)
Och recepten till övriga två bakverk kommer snart.....

lördag 18 juni 2011

Tårtkalas...


Idag har det varit tårtkalas. Maken fyller år och det har vi firat med inte mindre än två tårtor och en bärpaj. Jag lovar komma med recepten på tårtorna så fort jag kan sitta upprätt igen. Jäklar va mätt jag är......!

fredag 17 juni 2011

En regnig dag...

Det passade finfint med en regnig, blåsig och tämligen sval dag idag, för nu fick jag äntligen gjort bokföringen och lite annat tråkigt datorarbete, som hade byggts på hög under de senaste månaderna då all mitt fokus har legat på odlande och trädgårdsarbete. Jag hann till och med att röja undan och städa. Fiiiint det! Och inte behöver jag vattna det som planterades ut i går...för som sagt det har varit en regnig dag idag. Känner mig riktigt nöjd med mig själv och med dagen. 

I morn får det däremot bli en solig och fin dag igen...så jag kan glida runt och lukta på blommorna och bara njuta  :-)

torsdag 16 juni 2011

En solig dag...


Idag har solen tittat på mig hela dagen och jag har njutit stort. Jag mjukstartade dagen med en skön morgonpromenad i maklig takt där jag samlade på gula blommor, som blev till en bukett som nu står i köksfönstret och lyser.

Resten av dagen har jag rensat, planterat om och planterat ut. Kycklingar och hönor har fått ogräsrens och stora fång med klöver och maskrosblad. Gott, gott tycker hönapönorna och jag tycker det är mysigt att se dem krafsa runt i renset efter småkryp.

Glass på verandan och jord under naglarna....och nu är jag trött i mina ben efter många turer mellan blomsterland, kompost, hönshus och verandan. En bra dag....

onsdag 15 juni 2011

Hönan Paula...utbrytarkung...

Hönan Paula ruvar...och det har hon gjort ett tag nu....lite till och från. Under den senaste tiden har hon varit riktigt flitig med sitt ruvande. Men inte blir det några kycklingar för det!

Paula är nämligen en utbrytarhöna som vägrar sitta i en ruvbur och ruva. Varje gång vi har flyttat ner buren till ruvburen har hon lyckats ta sig ur den...gud vet hur. Men är man en utbrytarhöna så är man. Ingen annan höna har lyckats med att smita ut ur ruvburarna.

Övriga hönor som har hamnat i en ruvbur har försökt ta sig ut genom gallret i en kvart eller halvtimme men sen har äggen lockat och fått hönan att gå och lägga sig platt i gen och fortsatt sitt ruvande. Somliga hönor har inte ens försökt ta sig ut ur buren utan helt lugnt accepterat det nya läget. Men inte Paula....!!!

Paula vill bara ruva om redet sitter en meter upp i hyllan och absolut inte när redet står på golvet i en ruvbur. Men då blir det inga kycklingar för de ägg som värps i ett rede som står i hyllan plockas bort varje dag.

Varför inte låta henne ruva äggen i redet när det står i hyllan? Problemet är att då kan övriga hönor fylla på redet med nya ägg. Efter ett par dagar finns där så mycket ägg att hon inte kan värma dem alla. Det går i och för sig komma runt genom att märka upp de ägg som Paula ruvar och plocka bort övriga. Ett himla pillande varje gång när det är dags för att plocka in äggen men det går.

Men så kommer tiden för kläckning och då uppstår ett större problemen. För några av kycklingarna lär ta sig ur redet och ramla ner på golven. De klarar nog fallet trots att det är på en meter. Däremot finns det ingen hönapöna som tar hand om de små som ramlat ur. Värmer dem och skyddar dem mot övriga hönor....men detta har inte Paula förstått. Hon vill ruva i redet som står i hyllan!!! Punkt slut...

måndag 13 juni 2011

Irisar


Inspirerad av Mitt Universum som har fotat sina irisar grabbade jag tag i min lilla kamera och gick på irisjakt i vår trädgård. Jag gillar verkligen irisarna och de tycks stormtrivas i trädgården. När vi flyttade in för drygt sju år sedan syntes dock inga irisar till.

Det var först efter att jag vänt upp och gallrade ut det stora, och då det enda, blomsterlandet som jag fann några irisar som försökte överleva i trängseln bland pioner, plymspirea, riddarsporrar, höstflox och höstaster och några till dominerande och storväxta perenner. Inte fick de mycket utrymme eller ljus det blomsterlandet precis.


Men när de fick flytta till ett nyuppgrävt blomsterland så fick de fart och har sen des vuxit till sig ordentligt. Med min hjälp har de även fått nya hem runt om i trädgården och överallt verkar de trivas och frodas.

Nu vill jag ha fler irisar...i andra färger. För de är ju så fina...

söndag 12 juni 2011

På rymmen

När jag igår kikade ner bakom hönshuset fick jag se ett gäng höns gå runt och beta i gröngräset....så fint det såg ut. Så lantligt idylliskt. Somrigt! Supermysigt helt enkelt!

Bara en liten undran. Hur fasen kom hönorna dit?????

Haspen satt uppenbarligen inte på sin plats och nätdörren till hönsens utegård stod på vid gavel och hönsen och tupparna passade på att upptäcka de närmaste omgivningarna. Klev runt i det gröna höga gräset och betade...mums, mums...gott, gott...

Jag ville verkligen inte störa dem och hade mer än gärna låtit dem fortsätta var ute om det inte var för att vi har två katter som inte för en sekund hade tvekat att sätta tänderna i en eller ett par kycklingar. Troligen skulle de inte hejda sig ens med mindre än att även försöka ge sig på hönorna. Det har de gjort förr....

Hönornas vistelse i det gröna tog snabbt slut. Jag gick in i deras utegård och lockade dem på dem och de kom alla rusande ivriga att få sätta näbbarna i något gott....vilket blev några maskrosblad som jag snabbt repade på min väg till hönsgården. Maskrosor som de precis hade haft ett överflöd av...hm...Det kändes helt klart som om jag lurade dem.

Men hönorna verkar inte bry sig det minsta utan de var lika nöjda med att vara inne i hönsgården som när de var utanför. Och jag var glad att det gick så lätt och smidigt att få in dem. Ville ju inte gärna behöva springa runt och jaga in dem. Och absolut inte se katterna jaga dem runt hus och gård...

Nyttan med rymningen, för hönsens del, var i alla fall att jag äntligen fick tummen ur att gå in på Högbergas hemsida och beställa nät och stolpar för en mer flexibel utegård som kan flyttas till de grönaste partierna runt hönsgården. Då kan hönorna gå runt och beta utan att riskera bli middag åt något passerande djur som ser höns som en lagom munsbit.

fredag 10 juni 2011

Skydd mot hungriga pippisar...


Jordgubbarna har fått blått nät som skydd mot jordgubbsugna fåglar och bädden där jag har sått ärtor och bönar har jag lagt täckduk över jorden. För även bön- och ärtgroddar uppskattas av den vilda faunan. Fåglarna drar upp skotten för att komma åt ärtan eller bönan.

Första året när jag råkade ut för det förstod jag inte alls vad som hänt. Alla groddar låg utspridda över jorden som om någon hade varit lite väl ivrig vid ogräsrensandet. Jag tryckte ner miniplantorna i jorden igen och nästa dag var de åter uppryckta....MEN?!?!

Sen slog det mig att det måste vara fåglar som ville komma åt ärtan. Det hela avhjälpes enkelt med täckduk...

torsdag 9 juni 2011

Kajskräck

Felix sitter i grannens häck och argumenterar gnälligt med ett upprört kajpar. Till slut ger Felix upp och smiter surt jamandes in på verandan och tar skydd under bordet.

Kajornas ungar har lämnat sina trygga bon och hoppar flaxande runt på backen. De kan ännu inte flyga och borde vara lätta byten för katterna. Men inte då!

Istället stryker katterna runt i trädgården och försöker göra sig så osynliga som möjligt, inte för att smyga på kajungarna utan för att undvika att få hela grannskapets kråkfåglar ilsket skränande efter sig.

Fåglarna cirkulerar skrikande i luften och håller noga koll på var katterna är och kommer de allt för nära någon av ungarna så störtdyker de ner mot katterna och väsnas än mer. Katterna är livrädda för kajorna och skatorna som effektivt försvarar sina ungar.

Och det är inte bara ungens egna föräldrar som håller koll utan det är grannskapets alla kajor och även skator som samlas och lever rövare i buskar och träden när en unge piper på hjälp.

Nu försöker inte längre katterna fånga några ungar men första året när de ännu inte lärt sig hur jobbiga kråkfåglar kan vara försökte de få sig en fågelstek. Då såg jag hur Salix smög på en skata som skutflaxade fram i det höga gräset. Ingen match för en katt, tänkte både jag och Salix, men då fick vi båda uppleva hur effektiva mobbare kråkfåglarna är.

Då när Salix var mycket nära fågelungen nöjde sig inte fåglarna med att skrikande cirkulera över kattens huvud utan landade helt nära och började attackera Salix. Och då såg jag att även skator var med i mobbingen. Så inte nog med att artfränder hjälpte till att vaka över kajungen utan även en annan art kom till undsättning.

Efter den sommaren låter katterna bli allt vad kaj- och skatungar heter och beter sig minst sagt nervöst i ett par veckor medan fågelungarna tränar på sin flygförmåga. Sen när de väl fixar den biten är det åter lugnt för Salix och Felix.

onsdag 8 juni 2011

Verandamys...


En av mina favoritplatser på sommaren är vår fina veranda som finns på husets framsida. Verandan är inte stor men här finns vad som behövs för att jag skall trivas. Ett litet bord med några stolar och en helt en underbar utsikt över omgivande fält. Här kan jag även kika ut över grönsakslandet och några av trädgårdens blomsterland, vilket gör verandasittandet ännu lite trevligare.

Fint som snus att sitta på verandan och dricka kaffe. Och inte blir det sämre av att jag har sällskap av en gosig och trött Felix och av Ebba Brahe.

Färgmaxat


Jag repar maskrosor till mina hönor och kycklingar. En färgmaxad upplevelse....minst sagt. Knallröda stövlar, blå och turkos bomullskjol, illorange regnjacka och så grönaste gräsmattan. Fint det...

tisdag 7 juni 2011

Verandatankar...


Det är en speciell känsla att sitta på verandan och lyssna på åskan som mullrande drar förbi. Himlen mörknar och lovar regn. Det blixtrar och brakar till helt nära och det är inte utan att håren på armarna reser sig när det dundrar till som värst. Invirad i en tjock filt håller jag värmen när vindarna tar i och sommarvärmen byts ut mot svalare luft.

Regnet kommer och är efterlängtat och välbehövligt. Stora tunga droppar smattrar hårt mot byvägen och den dammtorra vegetationen blir frisk grön igen. I grönsakslandet står spridaren fortfarande på. Nu helt i onödan men för bara en liten stund sedan var jorden varm och torr och i stort behov av vatten. Det behövdes för att få det jag sått i grönsakslandet skall gro och växa.

Katterna kommer infarande en efter en. Salix som skyr vatten mer än allt annat har bara några droppar i pälsen medan Felix som hade hunnit längre bort från huset är ordentligt genomvåt. Felix traskade in och sökte sig troligen en torr och varm plats för att slicka sin våta päls torr. Salix blir kvar på verandan tillsammans med mig. Hon hukar under verandabordet och tittar ut i regnet och är troligen lika nöjd som jag med att få sitta torrt och beskåda naturens krafter.

måndag 6 juni 2011

Sista bädden på plats


Nu är sista planerade grönsaksbädden uppgrävd och sargen har kommit på plats. Känns otroligt bra!

Jorden behöver dock vändas en gång till för att rensa bort allt rotogräs och så skall det gödslas och sås. Men det blir inte idag sa ryggen bestämt.

Det har blivit några kubikmeter jord som har vänts under den senaste månaden och i går byggde jag på det fysiskt tunga arbetet med att baxa sten...stora och tunga stenar som helt sög musten ur armar och rygg. Så idag sa ryggen stopp. Det gör inte ont utan ryggen är snarare utmattad och skör. Så bäst att ta det lite lugnare idag med grävandet och komma igen om någon dag.

Det känns trots allt bra för nu är de flesta av fröerna i jorden. Även om inte så mycket har kommit upp än så lär det inte dröja allt för länge innan bäddarna är helt täckta av grönt. I synnerhet om det kan tänkas komma lite nederbörd de närmaste dagarna...då jäklar skulle det ta fart.



Men helt tomt är det inte i bäddarna. Bondbönorna har kommit sig bra och löken växer otroligt fort. I kryddlandet blommar gräslöken oroväckande bra....visst är det fint men kanske skulle jag plockat bort dem så det blivit mer gräslök att skörda....



Även jordgubbarna blommar flitigt....men så var det ju också tänkt...

Dramatisk start på livet...

Det har varit stor dramatik i hönshuset under de senaste dagarna. Skrev i förra inlägget att även Börta Bengtsson låg på ägg och skulle få kycklingar om några dagar. Men det gick snabbare än så. I alla fall för två av kycklingarna som kläcktes redan under natten till söndagen, medan övriga kycklingar ännu inte var redo för att ta sig ut ur äggen till denna värld.

Att inte alla äggen kläcktes samtidigt ledde till att Börta gick av innan alla äggen hade kläckts. Hon hade fått två svarta kycklingar och hon verkade nöjd med det. Hon ville kanske inte ha en kycklingskara på elva dunisar som hon fick förra sommaren (tror dock inte hon känner så eller ens kommer ihåg det).

Äggen som var kvar i redet var svala men inte helt kalla så jag lade dem i en handuk på varmvattenflaskan som jag hade lagt i en låda. En liten termometer stoppade jag också i så jag hade lite koll på temperaturen.

Till slut kläcktes ytterligare en liten kyckling, en gul och ytterligare två näbbar hade börjat picka sig igenom äggskalen på två andra ägg. Jag försökte lägga tillbaks den nykläckta gula kycklingen till Börta men hon ville inte alls kännas vid sin kyckling utan försökte picka och sparka på den. Jag höll ett öga på henne och skyddade kycklingen, men Börta ville inte sluta. Så jag lade tillbaks kycklingen i lådan tillsammans med kvarvarande ägg. Dunisen klarar sig inte utan extra värme i början så ville inte Börta värma henne så fick varmvattenflaskan göra det istället.

När ytterligare en kyckling hade kommit ut ur sitt ägg så la jag både kycklingarna hos Yngvild som finns i ruvburen intill med sina sju dunisar. Och faktisk, hon accepterade de nya dunisarna utan att göra en min av att de minsann inte var hennes ungar. Ett problem vara bara att Yngvild inte ville ligga still och värma dem utan gick runt i buren tillsammans med sina andra kycklingar som nu var ett par dagar gamla och pigga och snabba på sina ben.

De nykläckta kycklingarna kunde ännu inte gå och behövde en höna som låg still och värmde dem. Så igen lyfte jag kycklingarna till lådan som nu stod lådan inne hos Yngvild. Så att de kunde hålla kontakt med sina pipande och kluckande.

Under dagen kläcktes ytterligare en svart kyckling och kvar i lådan fanns ytterligare fem ägg där i alla fall några av äggen innehåll kycklingar som levde...för äggen pep.

I går kväll när Yngvild hade kommit till ro för natten och alla hennes kycklingar krupit in under henne stoppade jag in de nyckläckta kycklingarna under henne tillsammans med de två äggen som pep. Kvar fanns tre tysta ägg som jag tog bort.

Nu på morgonen hade Yngvild tio små dunisar, sex gula och fyra svarta, i går morse hade hon sju dunisar, fem gula och två svarta. De nya kycklingarna som Börta Bengtsson hade ruvat fram hade klarat sig och verkar vara fullt accepterade av sin nya mamma. De är bara inte kommit så långt i utvecklingen än sina nya syskon som har hunnit bli riktigt snabba på sina ben. Men om en månad så kommer det inte märkas någon större skillnad på dem.

De två ägg som jag i går kväll hade lagt under henne var tyvärr inte kläckta utan låg kalla kvar på burgolvet. Och de hördes inget pipande från dem heller. Synd men tre av de övergivna Börta-äggen klarade sig och blev tre söta små dunisar. Glad för dem och glad att Yngvild tog dem till sig.

Så helgens kläckningsdramatik resulterade i att Börta Bengtsson har två kycklingar och Yngvild tio....och jag har lärt mig att det är viktigt att ruvningen startas samtidigt för alla äggen så kläckningen sker inom samma dygn. Det gick bra för Röda Ulla och Ann-Bertil tidigare i år men de låg kvar längre i redet, så alla ägg hann kläckas, medan Yngvild och Börta inte hade samma tålamod.

Och för tillfället så ligger inga hönor på ägg. Bra är det, för nu är hönshuset fullt av kycklingar i olika storlekar  :-)

fredag 3 juni 2011

Då var det dags igen...


Då var det dags igen. Yngvilds 21 dagar långa väntan är över och hon har blivit med dunisar. Det är andra kullen för henne, förra året ruvade hon fram sin första kull. Det är fjärde kullen totalt för i år i vårt hönshus och om ett par dagar kommer den femte kullen. Då har Börta Bengtsson legat 21 dagar på sina ägg.

De första kycklingarna som Röda Ulla ruvade fram i början av februari är stora nu och går knappt att kalla kycklingar längre. Ann-Bertils kycklingar är duvstora och helt självständiga medan Huldas sju kycklingar fortfarande är små och halvduniga och far runt benen på Hulda.

Jag tycker det är fascinerande att se hur kycklingarna utvecklas och hur de som är från samma kull hänger ihop i små gäng. Ju fler de är i kullen desto fortare verkar de bli självständiga och ty sig mer till varandra än till hönsmor.

torsdag 2 juni 2011

Grässvålen...


Idag har jag börjat gräva ett nytt hål gräsmattan för att anlägga ytterligare en bädd för grönsaksodling. Och grässvålen kör jag med skottkärran ner till hönornas utegård. Gissa om de blir glada över att få leta runt bland grästuvorna efter smaskiga små kryp....mums...